Julen so far, eller Norge, Norge broderland

Tjo, då sitter man alltså i en husbil på en camping i Idre. So far har juläventyret förlöpt utan större missöden, fast första dagen kunde nog både jag och Mannen hålla oss för skratt.

Då maken den sista veckan övat duktigt på att hosta upp lungorna, kom vi iväg en dag senare än planerat. Hade dock det goda med sig att vi kunde avsluta vårt årliga julbrev (en av våra få fasta jultraditioner) i lugn och ro. I år publicerades det tom före utsatt tid!

De återstående lådorna från lägenheten förpassades till vardagsrummet i källaren så att åtminstonde två av tre våningar i huset slipper se ut som drabbade av förbipasserande tromb.
Utöver det hann jag till och med få upp lite julkrafs här och var.

På tal om traditioner.
Då det här är den tredje av de senaste fyra årens jular som antingen jag eller Mannen tillbringar delar av i sängen med diverse bacillusker, får man väl snart tyvärr även se det som en del av familjetraditionen kring jul….*suck*

Nåväl, morgonen därpå tuffade vi iväg och resan upp gick bättre än förväntat med bra väder och lite trafik. Kommer så småningom på plats men FAN vad det lutar! Hrmm, det är nu man skulle ha sådana där snygga, praktiska kilar under däcken. Sådana har vi inte inhandlat ännu.

Erfarenhet: det ”upp-pallningsmaterial” som finns att tillgå när sisådär 60 campare före dig insett att hela jäkla campingen lutar, är inte mycket att hänga i gran, än mindre använda för att palla upp bilen med…(1).

Igång med värmepannan för att få värme och varmt vatten. Efter en stund reagerar Mannen på ett skumt ljud…låter som om något går på tomgång.

Jäklar! Ventilen till värmepannan är inte stängd utan bilen står och pumpar allt vårt färskvatten (som vi dessutom fraktat sisådär 70 mil) rakt ut på campingplatsen!
När vi väl får igen ventilen återstår 25% av vattentankens innehåll. Situationen räddades dock dagen därpå av en campinggranne med gigantisk vattenkanna.
Efter två vändor till färskvattenkranen i servicebyggnaden lyckades vi få upp innehållet till acceptabel nivå igen.
Erfarenhet: En stor vattenkanna är praktisk vid camping även mitt i smällkalla vintern!

Dags att börja packa upp.

Vi som normalt aldrig tittar på TV tänkte nu ägna kvällarna åt att riktigt FROSSA i sentimental jul-TV och gamla repriser.
För ändamålet hade vi tom inhandlat en liten smidig TV-box då vår ordinarie inköptes under yngre Jura-perioden och således är rätt omfångsrik…dock icke tekniskt sett.

Den nya boxen hade intrimmats av Mannen på hemmaplan för att allt skulle vara klart för vårt frosseri när vi väl var på plats. Dock glömdes en liten men ack så viktig detalj i förberedelserna – nedpackandet av fjärrkontrollen!
Erfarenhet: Utan fjärrkontroll – död TV-box.

Det är här vårt Norska broderland kommer till undsättning! Norge, några mil bort, har inte övergett den analoga sändningen ännu. Följaktligen har TV-underhållningen i helgen bestått av det ENORMA utbud norsk TV med sina två kanaler kan erbjuda.
Visste du förresten att den norska meteorologen presenterar vädret iförd folkdräkt!
Jo det är sant, jag ljuger inte!

Ok, dags för mat. När middagen är nästan avnjuten reser jag på mig för att plocka ner en handduk ur förvaringsskåpet ovanför bordet…och ner far min hårtork som tydligen inte legat helt transportsäkrad i skåpet. På sin väg ner drar den med ett dricksglas fullt med enbärsdricka…ut över soffa, golv, matta…ALLT! Tack för det!

Erfarenhet: Innan något annat företas i bilen efter transport – tillse att INGA persedlar rört på sig och hotar med att fara rakt i huvet på dig! Det kan göra ont och det kan bli kletigt!

Nåväl, fick så småningom upp det mesta av drickan (men vi hittade fortfarande dricka-klet under bordskanten på annandagen) och därefter har det mesta flutit på.

Då Mannen ägnade även natten mot julafton åt att hosta upp lungorna, fick jag i år avnjuta julskidåkningen på egen hand. Därefter piggnade han till så pass att vi fått några dagar fin åkning tillsammans.

Idag har vi dock tillbringat dagen med att kura i husbilen.
När vi vaknade imorse ven vinden kring knutarna, och det, tillsammans med dimma, plusgrader och regn, fick till och med en inbitet skidfreak som mig att stanna inne i värmen.

Men nu tror jag det börjar bli läge att dra sig ner mot relaxen för lite bubbelbad.
Urk, vad det är trist med julledighet ;-)

---

(1) Men då inte grannen dykt upp (och det var sent på dagen) lånade vi lite av ställplatsen bredvid. Nu stod vi i alla fall hyfsat plant.
Tyvärr dök grannen upp på annandagen, vilket slutade med att vi fick ställa bilen på tvärs över vår ställplats, för att inte hela bilen skulle ha slagsida. Hrm, tror våra campinggrannar upplever oss som lite ”okonventionella”….

Fast i Traderaträsket

Bara att erkänna - jag har blivit en Tradera-junkie.
Hade ett riktigt "anfall" innan bröllopet förra året då jag lyckades få tag på såväl slöja, underkjol och halsband till riktigt bra priser (och därmed lyckades jag täcka såväl "something old, something new...)

Just nu är det halsband som gäller. Företrädesvis objekt från Snö och Baglady och sådana finns det massa fina.
Men jag är inte kräsen. Den här veckan har jag vunnit budgivningen på två snygga blusar och en jacka också.

Finns inget som kan pigga upp en arbetstrött hjärna som att innan sängdags vinna en intensiv budgivning precis när "klubbslaget" faller:-)

Fast efter jul är det nog dags att börja rensa lite i skåp och lådor härhemma.
Gick just igenom vår skivsamling med julskivor. Någon som är spekulant på en julskiva med Sten och Stanley.....

Saker man önskar att livet besparat en fem dagar före jul

- en sjuk make som inte orkar sticka så mycket som en tå utanför täckeskanten
- innehållet från en nyligen hemflyttad övernattningslägenhet utspridd i kartonger på lämpliga ställen i huset
-dammråttor som jagar kapp över hall och köksgolv
- övertjockad med uppgifter på jobbet som borde vara klart igår

Hur sjutton ska vi lyckas få till någon form av julstämning i det här huset övergår just nu mitt förstånd.

På spåret igen

Det är glest med inläggen nu.
Det beror inte på att jag inte har något att skriva, utan tvärt om att livet just nu är mer innehållsrikt än vanligt.

Jag har fortfarande inte knäckt vem mördaren är, men jag tror att jag är den på spåret.
Har dock trillat rakt in i hetluften på mitt nya jobb, (men med trygg vägledning av min fadder) så när jag väl kommer hem på kvällen är skallen ganska trött.
Känns som den går på högvarv just nu för att få ihop alla lösa trådar, samtidigt som jag ska försöka få något resultat ur händerna.
Milt sagt mastigt, men jag stortrivs!

Har de senaste veckorna gjort en ganska spännande iaktagelse om mig själv.
Jag är inte längre lika nervös för att ”tappa ansiktet” arbetsmässigt!

För några år sedan, när hela jag kändes som en enda bluff (vilket jag bara väntade på att min omgivning skulle upptäcka), skulle jag aldrig drömma om att ställa alla de ”korkade” frågor jag nu sprider omkring mig. Det skulle ju ha visat alla att jag inte fattade!

Idag är situationen en annan.
Jag försöker hänga med i diskussionerna bäst det går, men sticker inte under stol med att jag fortfarande har ett ”blåbärsperspektiv”. – Hey, I´m the newbie here!
Känns ändå som rätt "approach".
Jag har ju ändå en del att komma med, men hämtat från en annan erfarenhet än den de övriga har.
Än sålänge är mina yrkesmässiga kunskaper inom området mestadels på teoretisk nivå och det tar tid att omvandla teori till erfarenhet. Men det får väl göra det då.....

Faktum är att jag tror startsträckan bli kortare på det här viset, så jag fortsätter min envisa "Rumpnisse-devis" - Vofför då?

Om jag händelsevis levde i villfarelsen att ett nytt jobb skulle innebära mindre tid på tåg kors o tvärs i Sverige är det bara att tänka om.
Dock innebär dagens resande den stora skillnaden att både jag och Mannen numera utgår från samma adress.
Himla skönt!

I helgen tömmer vi min övernattningslägenhet i Y-by, sedan är de sista resterna av mitt liv som veckopendlare borta.
Kvar finns bara erfarenheten.
I många avseenden rätt dyrköpt, men samtidigt utvecklande.
Ytterligare en pusselbit i det som är jag.
En inte allt för tråkig bild om jag ska vara ärlig.

Adventsfrustration

OK,nu kan vi slå fast att Mannen lyckats med bedriften att gifta sig med den minst hemmapyssliga kvinnan i det här kvarteret.
Ge mig en pyts färg och pensel eller en hammare och spik och jag går för det mesta iland med det. Men puffa kuddar och hänga gardiner är bara inte min grej.

I lördags eftermiddag, när de flesta på gatan redan fått upp fräscha julgardiner och trevligt glimmande små adventsljusstakar i fönstren, insåg jag att det var dags att försöka få lite adventsmys även i vårt kök.

Då Mannen var på rep innan adventskonsert tänkte jag passa på.
Lyckades efter mycket bök hitta julgardinerna längst ner i en låda i förrådet där de legat sedan förra julen. Med en jul-cd som stämningssättare och fönsterputs och strykjärn i högsta hugg körde jag därefter igång.

Första fönstret gick som en dans.
Ner med de gamla gardingerna, putsning av fönster, rensning av krukväxter (döda blad väck och lite övrig uppfrächning), strykning av julgardin, upp med ljusstaken (kors i taket – alla lamporna fungerade!) och sedan upp med hela klabbet.
Det här var ju riktigt kul! Stiiila naaatt, heeeliga naatt....

Sedan kommer vi till fönster två.
Det är här det börjar bli problem.

Den arkitekt som någon gång i åttiotalets början ritade vårt kök skulle jag vilja ta ett snack med. Hur tänker man när man sätter två köksfönster (ett smalt på ca 60 cm och ett STOORT på ca 1,5 meter) i vinkel??

Att hitta en gardinupphängning som inte innebär att hela det lilla fönstret täcks (frånsett bara kappa då…) har i alla fall inte jag gått iland med, och den byggsats av olika Kirsstångsvarianter som krävs för att hålla allt på plats är en fara för allt inom tre meters radie från gardinupphängaren. Hur man än gör är det någon av ändarna som hotar att skicka allt från blomkrukor till lampor och väggklocka i golvet!

Inte underlättades situationen av att de julgardiner vi för flera år sedan köpte till köket som en temporär lösning (som nu blivit permanent) inte har fingerkrokshållare, utan sydd sk ”kanal”. För att kunna nyttja Kirsstången krävs därför lite uppfinningsrikedom, då inte fästena riktigt passar.

Det var alltså här det sket ihop sig rejält.
När jag väl fått fast stången i ena änden inträffade minst en av två saker:
1. stången föll isär i sina beståndsdelar
2. när jag efter mycket bök nääääästan fått stången att fästa i hållare två, trillar stången ner från fäste ett eller mittfästet, med följd att hela klabbet går i golvet och det är bara att plocka gardinen av stången och stryka om den….

Efter två timmar var gardinerna omstrukna tre gånger, frustrationen hos frun i huset rätt påtaglig och det förväntansfulla jul-leendet tämligen ansträngt.
Hur många gånger stången fallit isär har jag ingen aning om, men själv hade jag trillat ner från kökspallen två gånger! Då var det dags att, med adrenalinet susande i öronen, ge sig iväg på konserten. Fortfarande utan att ha fått upp de sketna gardinerna!

Så mycket för den adventsstämningen.
Senare i veckan ska jag köpa band till kirskrokar så inte tomten får våra julgardiner i huvudet när han dyker upp. Kanske läge att önska sig en ”huslighetshandbok” eller är det någon som har numret till SommartorpsErnst?

Akronymer och mordgåta

Har nu jobbat en vecka på nya tjänsten. Ja, jobbat och jobbat. Försöker få ett grepp om vem av linjen, processen eller projektet som ansvarar för vad. Har landat i en helt ny (nåja, iallafall delvis..har hänt massor sedan jag konsultade här för nästan sju år sedan så den erfarenheten är nog mer eller mindre passé)värld med eget språk.
Parallellt med den ”vanliga” nytt_jobb_förvirringen försöker jag dessutom få ett grepp om terminologin då Firman är fullkomligt nerlusad av akronymer.
Har faktiskt börjat göra en ordlista för att iallafall hänga med något så när på mötena. På en vecka är jag uppe i 47 förkortningar!

I övrigt kan mina arbetsdagar just nu liknas vid att titta på en bättre mordgåta på tv. Efter en stund börjar man ana vem som kan vara mördaren, bara för att tio minuter senare inse att man hade helt fel och att den bakomliggande storyn i själva verket var något HELT annat.
Mao, jag har en hel massa pusselbitar som far runt i ett enda samelsurium i hjärnvindlingarna. Ibland jackar de i varandra, bara för att flaxa vidare och senare visa sig passa någon annan stans.
Förhoppningsvis kommer dock bilden klarna om några veckor och tills dess får kollegorna stå ut med mina kaskader av mer eller mindre intelligenta frågor. Tack och lov verkar de dock både toleranta och förstående så det kommer nog gå bra. Men det viktigaste av allt. Jag har KUL på jobbet igen! Jag trivs!

Dessutom mår jag bra!
Kan promenera till jobbet (jisses vad jag känner mig hurtig), hinner röja lite hemma på kvällarna och dessutom laga ordentlig middag (oftast tillsammans med Mannen).
Har tom börjat återuppta lite socialt liv!
Och jag saknar inte det gamla jobbet ett dugg!

Första dagen på nya jobbet...

...och jag är aldeles slut i huvudet.
Försöker ta in massor av nya namn, system, rutiner, telefonnummer, inloggningar och you name it.
Men det verkar lovande och min fadder är toppen!
Har dessutom fått lite "Välkomme hit-mail" från före detta kollegor och vänner som jobbar på samma Firma.
Tror det här kommer blir riktigt riktigt bra!

Borde ägnat kvällen åt min hemtenta.
Istället har jag skrålat julsånger tillsammans med Bonustösen.
För full hals!

Tankarna dansar jenka i huvudet men jag är för trött och omtumlad för att få ner dem på pränt.
Kära blogg (och bloggkompisar), lovar skriva mer strukturerat senare i veckan.
Just nu tänker jag bara njuta av att vara julsångsskrålarhes och nytt-jobb-och-fan-vad-livet-ibland-är-härligt-lycklig!

Dörrarna stängs

Idag har jag gjort sista dagen på kontoret.

Har blivit avtackad av kollegor och chef med fika och present.
Chefen avsatte tre kvart av sin tid och stängde till och med av mobiltelefonen!
Kändes lite lustigt när h*n höll det obligatoriska tacktalet tillsammans med presenten. Jag har svårt att tro att h*n vet vad jag sysslat med under det senaste ett och ett halvt året egentligen.....

Hoppas h*n fått sig en tankeställare av det som varit och lägger några knop på att ta det arbetsgivaransvar man faktiskt har för min efterträdare.
I så fall har det jag gått igenom med Firman och Projektet åtminstonde gett något.
När ett svagt hopp att så är fallet.
Iallafall känns det så på en del av de diskussioner jag haft med olika parter på sistonde.

Har gjort vad jag kan.
Härjat och varit obekväm.
Lotsat in min efterträdare på ett planerat och strukturerat sätt.
Knutit ihop alla lösa trådar.

När kontorsdörrarna gick igen bakom mig ikväll vände jag mig om och tittade på dem.
På något sätt kändes det som att de sätter punkt för ytterligare en etapp i mitt liv.
Det är dags att gå vidare.

Jag har gjort vad jag kan.

Tid för eftertanke

"Gud ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden."
Är väl en rätt bra sammanfattning av det aktuella läget. Förändringens vindar blåser både här och där i mitt liv just nu.

Lite för mycket uppförsbacke i tillvaron nu igen.
Lite för många energitjuvar.
Lite för mycket måste-saker jag glömt på sistonde.
Men det kommer att bli bättre.
Jag städar i livet, bit för bit.

Idag har jag aviserat mitt utträde ur en styrelse vars verksamhet jag under de sista månaderna insett att jag inte längre tror på.
Känns OK, vi är nog helt enkelt färdiga med varandra.

Funderar även över hur jag ska göra med andra sk hedersuppdrag (läs oavlönat nyttjande av min fritid).
Känner att det är en del i mitt liv som inte tillför utan bara tar.
Dags att ändra på det.

Fram med kvast och skyffel. Dags för höststädning i tillvaron.

Det finns hopp...

..om att det faktiskt finns ett liv efter det här förbannade höstmörkret, regnet och hurvigheten.

Snön har i veckan fallit i både Sälen och Åre.

Vi har bokat ställplats för Snigelhuset på campingen i Idre över jul.

En hel vecka.

Jag, Mannen och våra skidor.

Jag räknar dagarna....

Webbcam: Bräcke, Åre

Lite kluven i själen

Nu är allt klart med min efterträdare och denna veckan har jag börjat lämna över.
Imorgon har jag en vecka kvar här, sedan går jag till ny arbetsgivare.

Idag tänker jag ägna dagen att städa ur kontoret.
Känns kluvet.
Samtidigt som hjärnan vet att jag gör rätt, går det mot min natur att lämna ett uppdrag som inte är slutfört.
Får väl se det som ytterligare en erfarenhet.
Ska när det här är över sätta mig och försöka få ner lite kring de erfarenheter jag dragit av det här projektet på papper.
Tror det kan vara bra att på något sätt ”synliggöra” så det inte glöms bort.

Hade tänkt avsluta uppdraget med ett litet projektmingel för att ha tillfälle att tacka för mig och på ett bra sätt ”kila in” min efterträdare.
Igår gick inbjudan ut, av de ca 15 som svarat hittills kan två komma….kanske.
Känns snopet, men jag kan ju samtidigt se det lite som kvitto på att jag gör rätt. Det här ÄR inte en prioriterad verksamhet hos uppdragsgivarna, vad deras munnar än säger.

Åter till pappershögarna men jag lär återkomma i frågan.

Projektjämförelse

Dagens mest läsvärda tankar på projektområdet hittar du hos Piri.
Finns inget mer att tillägga än att det här tyvärr inte bara gäller IT projekt....

Samvete 2.

I eftermiddag tänker jag plugga...
På arbetstid.

Men jag säger som en kollega. "-Vad ska de göra, säga upp mig?"
Moahahah......

När snålheten bedrar visheten

Mannen och jag är fena på att dra igång projekt.
Tyvärr är vi inte riktigt lika bra på att slutföra dem.
Vårt hem är därför fullt av NÄSTAN färdiga projekt i form av kabelrännor som saknas, diverse småfix som borde göras etc, etc.

Det som retat mig mest ,och som sedan ett antal år tillbaka börjar bli en snackis i bekantskapskretsen, är vårt skafferi. Det är rörigt, välfyllt…och saknar lucka, (vilket det nu gjort i sisådär tre-fyra år.)
I helgen var det dags att ÄNTLIGEN åtgärda detta.
Nu är det måndag.
Skafferiet saknar fortfarande lucka, men nu har det nya korgar…

Låt oss ta det från början.
När jag och Mannen flyttade ihop stod det ganska snart klart att vi hade för lite skåp i köket och framförallt saknade ett vettigt skafferi.
Jag kan inte ha ett kök utan skafferi! Detta måste lösas.

Tyvärr visade det sig att dagens kökstillverkare inte anser att man behöver ha något skafferi – i alla fall inte i mening ”stort välfyllt skåp a la bullbakande mormor”. De skafferi som nu erbjuds är mer ”utdragbara lådor som fylls med minimala chicka burkar med snygga etiketter och som självstänger sig med en dov duns”.
Hamstrar som jag göre sig icke besvär, men visst, -"vi kan väl ordna något annat, bara du betalar….."

Jo det var just det. Problemet måste lösas men inte till vilka pengar som helst.
Mannen och jag ut till IKEA. Där hittar vi en gigantisk skåpstomme modell garderob. Dessutom nedsatt eftersom den saknade dörr!
Hur svårt kan det vara att få tag på en annan lucka?
Borde inte vara några problem så vi slår till och glada i hågen kör vi hem vårt fynd.
Monterar efter mycket stök och bök ihop den (blytung) och installerar ett stort stadigt ELFA-system med korgar. Perfekt – allt överskådligt och enkelt att hålla ordning och hitta..
Nu saknades bara luckan.

Jo det var just det. Det är NU det visar sig att samtliga luckor vi tittar på har gångjärn som INTE går att få att fungera med ELFA-systemet (såvida man inte vill hitta på någon egen finurlig teknisk lösning och såå händiga är vi inte) och luckfabriken vi besökte i somras bemödade sig inte ens med att återkomma med en offert.
Mao, skafferiet har stått där och samtliga som går förbi på gatan utanför skådar rakt in i vårt kök och därmed även vårt röriga skafferi….

I förra veckan fick jag nog. Nu måste vi hitta en lösning!
Ut till IKEA igen för att denna gång inhandla standardkorgar samt en lucka av standardmodell. Hem med allt i bilen….bara för att konstatera att när vi köpte stommen följde gångjärnen till dörren med dörrförpackningen. Nu tre-fyra år senare skickar IKEA istället med gångjärnen i paketet för skåpstommen! Ut till IKEA igen…
-”Jodå det går att lösa men gångjärnen är beställningsvara och kommer med posten om fyra dagar!”

Så helgens insats har resulterat i nya korgar och belysning i skafferiet. Men fortfarande ingen lucka. Dessutom har vi nu ett ELFA-system ”över”. Frågan är vilken lösning som varit billigast i första steget…..

Nya nördprylar och Nu har jag fått nog Nordea!

Helgen innebar lite nyinvestering på nördprylsfronten.
Inhandlade ett trådlöst 3G-modem med Tele2-abonnemang till min bärbara jobbdator. Syftet är egentligen att vi ska ha det i husbilen, men däremellan kommer jag nyttja det på tåget till och från de mörka skogarna. Blir smidigare än att surfa via SJ
Idag är det premiär, ska bli spännande att se om täckningen håller vad den lovar.

I helgen har jag även fattat ett annat beslut som legat och pyrt länge.
Nu jäklar byter jag bank!
Har haft Nordea (och deras föregångare, en provinsialbank i Hålan där jag är född) sedan jag började jobba någon gång som fjortonåring, men nu är måttet rågat!

Har under flera år haft överseende med det jag anser vara total brist på kundkänsla, mest av bekvämlighetsskäl, men när senaste kontobeskedet damp ner i brevlådan innehållande det käcka meddelandet att "Vi kommer höja våra kostnader för dina tjänster vid årsskiftet men fortfarande inte ge någon ränta på ditt lönekonto" fick jag nog!

Alltså, ska jag låna pengar kostar det multum, när jag lånar ut mina pengar till dem via mitt lönekonto får jag inte ens ränta, när jag gör delar av deras jobb via nätet får jag betala extra för nöjet, när jag för över pengar till Mannens konto i annan bank kostar varje transaktion 15 spänn!
Nordea, kan ni förklara - What´s in it for me?

Har begagnat mig av Nordeas sk service via kontor en gång de senaste fyra åren. Kände att det var läge att få lite input gällande fonder, pensionssparande osv, varför jag bokade en tid hos en tjänsteman som enligt kontoret skulle ha koll på läget.
Resultat: Fick träffa en människa som ägnade tio minuter av tiden åt att förklara att -"Egentligen tog han inte hand om sådana som mig utan endast sk PLUS-kunder och se någon sådan var jag ju inte!" Men han skulle för den goda sakens skull kunna nedlåta sig till att hjälpa mig iallafall..

Anledningen till att jag fått tid hos honom och inte hos hans kollega som hade ansvar för oss "vanliga dödliga icke-PLUS-kunder" visade sig vara att Nordeas eget system inte greppat att jag och mitt ex separerat varför hushållets samlade tillgångar hos Nordea var för litet.....

Mao - Enough is enough!
I söndags kväll gav jag därför uppdraget till annan bank att ta över mina surt förvärvade tillgångar. De tänker till och med betala mig ränta för dem....

Förlåt men jag måste bara landa först....

Förra veckan var en enda mental berg- och dalbana.
Från lyckokänslor till sorg och allting däremellan i hissnande fart på bara några få dagar.
Så idag har jag känslomässig baksmälla.
Känner mig som en urvriden trasa.

Just då är det två av mina närmaste vänner som helt plötsligt förlorar delar av fotfästet.
Och jag känner att jag inte räcker till att stötta, hur gärna jag än vill!
Gör så gott jag kan, men har inte så mycket att ge.
Mer än en kram och ett lyssnande öra.

Hoppas att det iallafall räcker en liten, liten bit.

Döden betyder ingenting

Döden betyder ingenting.
Jag har bara dragit mig tillbaka till ett annat rum.
Jag är Jag, Du är Du.
Allt vi var för varandra, det är vi fortfarande.
Kalla mig vid mitt vanliga namn.
Tala till mig sådär som Du alltid gjort.
Ändra inte Ditt tonfall,
Håll sorgen borta från Din röst.

Sluta inte skratta åt våra gemensamma små skämt.
Skratta som vi alltid har gjort.
Var med mig. Le mot mig. Tänk på mig.
Låt alltid mitt namn finnas med Er där hemma.
Uttala det som ingenting hänt, sorglöst
Utan spår av skuggor.

Låt livet gå vidare med samma innebörd som tidigare.
Det går vidare därför att det måste gå vidare.
Döden är ju ändå bara ett tillfälligt avbrott i vår gemenskap.

Varför skulle du sluta tänka på mig för att Du inte längre kan se mig.

Jag väntar på Dig någonstans väldigt nära.
Allt är väl.

(Författare: okänd - http://sv.dikt.org/Huvudsida)

Time to say goodbye....

Imorgon är det dags att ta farväl, iallafall för ett tag.
Fasar väl inte så mycket för själva begravningen som för vad som kan hända runt omkring.
Min familj och släkt är intressant, lindrigt uttryckt.

Nåja, sålänge ingen skickar någon annan till sjukan eller några okända släktingar dyker upp på kyrkbacken får man väl anse det ha gått bra.

Själv kommer jag hålla en, iallafall för mig, ovanligt låg profil.

Små steg på rätt väg

Idag har jag lämnat in uppsägningspapperen på min övernattningslägenhet samt träffat den som förhoppningsvis kommer bli min efterträdare som projektledare.

Båda känns rätt i magen.

Små, små steg men de går i rätt riktning.

Insikt

Livet är en intressant företeelse.
Saker och ting blir inte alltid som man tänkt sig.
Ibland blir det till och med bättre.
Och blod är inte alltid tjockare än vatten.

Mat för projektledare i tidsnöd - Älg i lergryta

Jag gillar mat. Tyvärr tycker jag inte det är lika kul att laga mat, speciellt inte de dagar jag är själv. Blir väldigt gärna micromat från Willys, snabbt enkelt men sanningen att säga rätt tråkigt. Troligtvis inte särskilt nyttigt heller.

När jag sitter där med min microlåda och samtidigt hör Anna Skipper på TVs "Du är vad du äter" predika för grönsaksjuicer och annat gott mår jag lite pyton över mig själv.
Förhoppningsvis blir även den delen bättre när jag flyttar hem. Får liksom mer inspiration att laga mat hemma. Häromdagen dammade jag även av en gammal trotjänare - Lergrytan.

Alltså är det inte dags för denna underbara uppfinning att få en revival snart! När man väl bekantat sig med den går det snabbt, smidigt, fettsnålt och dessutom blir det gott.

I helgen blev det Älggryta med max 15 minuters tidsinsats.

Älg i lergryta
(OBS! Blöt lergrytan i kallt vatten innan du använder den och ställ in den i kall ugn, annars spricker den)
ca 400 gr älgkött skars i ätvänliga bitar
Skala:
1 gul lök
1 morot
1 palsternacka
1 litet kålrot
1/2 fänkålshuvud (hmm, heter det det? Ljusgrön hjärtformad grönsak..)
Skär allt i ganska stora bitar (jag vill ha lite tuggmotstånd på mina grönsaker)

Mixa en kryddblandning på sånt du gillar som passar till vilt - själv tog jag Viltblandning från Krysmyntagården, paprikapulver, grovt salt och lite torkade enbär. Blanda och mixa allt i mortel. (så här i efterhand skulle jag nog inkluderat lite färsk vitlök också)

Varva grönsaker, kött och kryddor i lergrytan
Slå på ca 2 dl vatten utblandat med 1,5 msk viltfond.
På med locket och in i kall ugn som du sedan ställer på 200 grader. Från det att ugnen blev varm lät jag grytan stå i ca 1,5 timme (känn när köttbitarna har bra konsistens)
Klart!
Ät tillsammans med t ex Bulgur.

Gott och enkelt, inte blev det sämre av att maten räckte till två matlådor också.

Prao på nya jobbet

Har varit och "praoat" på mitt nya jobb. Träffat chef, kollegor och min blivande "parhäst". Dessutom fick jag en rejäl inblick i det system jag ska jobba med frammöver. Snacka om introduktion! Känner mig väldigt väl omhändertagen och det här har nog alla förutsättningar att kunna bli ett roligt jobb.

Känns rätt i magen.
Framförallt för att det är en organisation som har en starkt etablerad projektkultur med projektmodell och allt! Med mig hem har jag därför en trave böcker om modellen (på eget bevåg, ska jag snabbt försöka komma in i kulturen måste jag känna till "ryggraden") och diverse annat material att läsa in.

Det har ju inte varit särskilt mycket projekttänk här på bloggen på ett tag. Jag hoppas det ska bli ändring på det frammöver.

Teamwork

Jobbar hemmifrån idag då jag inte har några möten inbokade i början av veckan och dessutom behöver använda kvällarna till att komma ikapp med lite av sakerna på hemmaplan.

Har varit en mastig dag med en rätt lång Att-göralista.

Fördelen med att jobba hemmifrån är dock att jag, förutom att jag lättare kan fokusera på skrivjobb, materialläsning och annat som annars avbryts av visserligen trevliga men ändock störande kollegor, har sällskap av min projektledarassistent - Kisse!

Kolla med vilken finess man kan hantera störande samtal - man jagar helt enkelt livet ur headsetet. Lätt som en plätt...förresten, matte är det inte dags för fika och klia på magen nu?

Inlämningsuppgift 1 ÄNTLIGEN klar!

..och inskickad.
Bara för att upptäcka att jag idag borde vara klar med uppgift 3, samt att jag missat sista datum för att söka fortsättningskursen.

Brukar inte vara så här slarvig men som läget är/har varit kommer tyvärr utbildningen längst ner på prioriteringslistan.
Och inte lär det bli bättre av jobbyte och flytt.

SUCK!

Ledig söndag

tja, det var ju en sanning med modifikation förståss.

Vaknade klockan sex av en uttråkad katt som jagade en fluga genom sovrummet och tyckte att matte skulle hjälpa till. Lyckades somna om för att vakna till larmet på mobilen två timmar senare.
Efter de vanliga morgonrutinerna har dagen mest bestått av trädgårdsarbete. Det är med andra ord dags för ytterligare en bloggkategori - trädgård!

Runt vårt hus har vi en liten, men utifrån den tid Mannen och jag har att lägga i den, fullt tillräcklig trädgård.
Under mina perioder av veckopendlande blir den sorgligt eftersatt och i morse insåg jag att de stackars lökar jag köpte för några veckor sedan MÅSTE i backen idag, annars kommer jag få använda dynamit för att få ner dem pga tjälen!

Men ni vet hur det är med trädgårdar - vi talar 15-spel!
För att få ner lökarna måste först rabatterna rensas och så här sent på hösten även diverse plantor klippas ner. Frågan är bara vilka?

Trädgårdar KAN vara kul om man har tid att sätta sig in i vilka behov alla de små älsklingar (nja, våra liknar väl iofs mer ouppfostrade busungar) man har i rabatterna har. Har dock med tiden insett att i princip alla har speciella krav och det är lögn i helskotta att komma ihåg år från år.

Har därför utvecklat en rätt pragmatisk inställning till höststädning av rabatterna - ser det trist o risigt ut ska det troligtvis klippas, iallafall när den/det inte är grönt längre.
Följdaktligen klipps det mesta ner enligt någon form av sunt bondförnuft. Hittills har det fungerat och det mesta överlevt.

Det här med nerklippning kan dock vara en historia för sig.
Har du slagits med en Humle någongång?
Jag gick en rond med vår idag och det tog 40 minuter innan den gav upp, lossnade från staketet den slingrat in sig i och lät sig förpassas till komposthögen. Dock inte utan att ge mig revor värdigt ett mindre kattslagsmål på kuppen!

Nåväl, innan mörkret föll var rabatterna iallafall rensade och lökarna nerpetade.
Undrar föresten när ska jag lära mig att LÄSA på påsen när jag köper frön och lökar o inte bara gå på bilden - vi har ingen skugga på hela tomten, än mindre platser som aldrig torkar ut!
Med andra ord skedde inte planteringen HELT enligt instruktionerna men under har skett förr. Får hoppas att några iallafall ska hitta upp när vårsolen visar nyllet framemot februari - mars.

Rosenrot

Ta mig sjutton om jag inte tror att Rosenroten hjälper!
Känner mig betydligt piggare i både tanke och själ.

Ikväll har det till och med gått helt OK att plugga.
Några timmar till, sedan borde jag ha hemtentan klar.
Och då är jag väl bara tre veckor sen med nästa.....

Ny köksfavorit!

Hmm, tror det är dags för en ny bloggkategori - mat!

Ända sedan vi var på bröllopsresa har jag varit helt hooked på Thailändsk mat. Vi gick en matlagningskurs i Chang Mai, men trots att resväskan var full av diverse kryddor, chilipaste och annat gott när vi kom tillbaka till Sverige har jag inte lyckats få någon fason på recepten på hemmaplan. Tills nu...


Låt mig presentera min nya favorit i köket: Mrs Chengs grytbas! Svindyr men smakar precis som på favoritrestaurangen på Khao San Road.

Ikväll blev det kycklingfilé med grön curry - sååå smarrigt och hjälp så enkelt!

Eftersom jag skjutsade Mannen till flyget imorse är jag "gräsanka". Mao - middagsmaten måste gå fort, annars blir den inte av.

Strimlade två kycklingfiléer som jag fräste i olja på hög värme, i med en burk grytbas grön curry, slängde efter några nävar wokgrönsaker, fyra klyftade champinjoner och lite finhackat citrongräs. Lät allt koka ihop och åt med jasminris och ett glas vin!

Tio minuter vid spisen och en jättesmarrig lördagmiddag!
Kan varmt rekommenderas!

Trött på att vara trött...

Nu är jag jäkligt less på att vara trött!
Det här är inte alls jag - ingen go, energi eller lust med någonting.

Peta inte på mig för då hugger jag som en ilsk alligator!
Känner för att slå någon eller något - hårt, alternativt lägga mig under en filt i ett hörn och titta fram samtidigt som vårsolen.
Dessutom har hjärnan fullt sjå att ens hålla två saker i minnet samtidigt.

Har käkat Ginseng sedan förra veckan, verkar inte hjälpa nämnvärt.
Idag på väg hem från jobbet köpte jag en förpackning Rosenrot - Storpack.
I övrigt - vad sjutton ska jag hitta på för att få mig upp på banan igen?

Snälla, alla tips mottages tacksamt

Ett hjärta har slutat slå

Sent i gårkväll slutade ett varmt hjärta att slå och mitt liv blev en älskad vän fattigare.
Min farmor som kom att bli en av mina största kvinnliga förebilder, på många sätt en själsfrände trots att mer än 60 år skilde oss åt.
Många gånger hårt tilltufsad av livet, men trots det glad och positiv.
Lycklig i det lilla.

Sista tiden var tuff mot henne.
Hon som varit van att kunna klara sig själv, koka kaffe, baka och bjuda vänner och släktingar, fick plötsligt ont och blev liggande.
Kroppen ville inte mera och därmed försvann även hennes vilja att leva.

När jag och min kusin träffade henne för några veckor sedan visste vi båda att det troligtvis var för sista gången.
Trots det blev det ett ljust avsked.
Hon hade gjort sig fin med det vita håret på papiljotter.
Vi hämtade mat och dukade fint med finporslin, ljus och servetter.
Hon fick vara värdinna och var, trots värk, mediciner och trötthet, glad och lycklig över att se oss.
Att känna vad hon betydde för oss och kunna visa vad vi betydde för henne.
Hon var älskad och visste om det.

Det var ungefär som det brukade vara när vi sågs, men med ett undantag – Farmor pratade inget om framtiden.
Vi tog farväl och vi visste det alla trots att ingen uttalat orden.
Innan vi åkte ville hon ha hjälp att lägga sig för natten, trots att klockan bara var fyra.
Ville bli nerbäddad, omstoppad och kramad. Sedan vinkade hon och vi gick ut genom dörren.

Jag har lärt mig mycket av farmor, men det hon framförallt förmedlade var nyfikenhet och livsglädje.
När vi var på byn och fikade eller tog en tur med bilen var hon som ett litet nyfiket barn med ögonen på skaft – rädd för att missa något.
För farmor kunde den minsta resa vara värd att minnas och prata om länge efteråt.
När hon för några år sedan fyllde 90 år tog hon min dåvarande pojkvän åt sidan, log och sa:- Jag hoppas jag får leva minst tio år till för det är så härligt att leva!
Nu blev det tyvärr inte så.

Vissa människor sätter större spår i ens liv än andra.
Min farmor är en sådan som lämnat stora avtryck i mitt.
Jag är så glad över att vi fick den relation vi hade under framförallt de sista åren.
Jag är glad över att hon fick träffa min man och att de kom att tycka så bra om varandra.
Framförallt är jag så tacksam över att hon funnits i mitt liv och över de foton och minnen (och otaliga stjälkstyngsdukar! ;-) ) som hon lämnar efter sig.

Hon kommer vara en del av mitt liv även framöver trots att vi inte kan ses på samma sätt.
Jag är övertygad om att hon finns därute någonstans och håller ett öga på mig.
Den dan vi ses igen kommer vi sitta någonstans och dricka blaskigt kokkaffe med krongrädde, äta torra små kakor och allt kommer vara som vanligt…..

MBL-förhandlingarna klara

..och jag begriper banne mig inte hur man tänker.
Den lösning man nu presenterar kring en ny organisation är, som jag ser det, en loose-loose för alla parter.
Förslaget ger inga förutsättningar för en långsiktig överlevnad, vare sig för projektet eller ordinarie verksamhet. Säger som Rumpnissarna "voffor gör di på detta viset?"

Brukar inte vara konspiratorisk, men det känns som det finns en dold agenda.
Tiden lär utvisa om jag har rätt.

Tack och lov att jag är på väg mot nytt jobb! Mitt gamla hade visserligen inte varit hotat (iallafall inte än så länge, projekt kan ju alltid läggas ner...), men under de här förutsättningarna vete fasen om jag klarat av att hänga i någon längre stund.
När nu alla beslut är fattade, parterna informerade och kroppen börjar komma på rätt köl känns det helt rätt i magen.

Slogs av en tanke imorse.
Det som framförallt känns bra såhär i efterhand är att veta att jag fattat ett medvetet beslut. Jag LEVER mitt liv och låter det inte bara hända. "Offerkoftan" är urvuxen och slängd!

Idag kom mina anställningspapper med posten tillsammans med ett välkomstbrev och diverse "hej o väkommen till oss"-material.
Nästa fredag träffar jag min "fadder" och resten av personalgruppen. På eftermiddagen ska vi gå igenom dokumentation, system och rutiner.

Herregud - introduktion! Va!
Jag som brukar vara van att få en problemformulering i knäet och sedan få dra upp riktlinjerna själv efter eget huvud.
Drömmer jag?
Om så skulle vara fallet, för höga Farao - väck mig inte!

Nonsensinlägg från rörig hjärna

Sov tio timmar i natt och vaknade trots det trött!? Dagen har gått åt att i princip inte göra någonting....

Eller iallafall nästan.

Energin börjar återvända så smått.
Med lite ansträngning kan jag nu få min hjärna att tänka iallafall två hyfsat raka tankar i följd.

Har svarat på lite mail,
Ringt lite samtal som inte kunde vänta.
Fikat med vår urgulliga granne som tittade över med en blomma smyckad av bland annat en fallen stjärna :-)

Nu borde jag verkligen ta tag i mina pluggböcker som jag lyckats smita från hela dagen
Men så mycket energi har jag inte lyckats uppbringa ännu.

Ska iallafall laga middag.
Eftersom Mannen är borta blir det kycklinglevergryta och pasta.
Han gillar inte lever, iallafall inte kyckling
Det gör numera jag konstigt nog
Med färsk salvia, matlagningsgrädde och en slatt vitvin blir det mums.
Så när Mannen är borta står levergrytan på bordet....

Som barn avskydde jag lever.
Det är tur att man kan ändra sig.

Time out

Nu börjar verkligheten komma ikapp.
Min kropp har gått på högvarv länge - kanske ända sedan i februari då kollegan blev sjuk.
Karusellen har bara snurrat fortare och fortare och situationen blivit allt mer bissarr. Nu tar kroppen ut sin rätt.

Att något var på gång blev jag förvarnad om redan i torsdags, Kvällen efter "the Day from Hell".
Hade tänkt åka hem redan på kvällen men var så slut att jag bara lyckades ta mig till lägenheten och rasade ihop i en oformlig hög framför tvn.

Tog tåget hem i fredags för att fira bonus-tösen som fyllt år. Hade en jättemysig kväll men sedan tog min kropp time out.

Vaknade i lördags och var bara slut. Huvudet värkte men skyllde det på att det nog blev ett glas vin för mycket kvällen innan och att jag var trött. Två Treo senare var jag igång men i ultrarapid.

Skulle bort på kvällen och gjorde därför en snabbutryckning till stan för att ordna några ärenden. På vägen tillbaka började jag känna mig snurrig och huvudvärken var tillbaka med full kraft. Sjönk ner på en stol i köket och där ungefär ströp kroppen allt vad energi och ta-sig-församhet heter - Zombie!
Fanns inget annat alternativ än kapitulation.

Sedan dess existerar jag mest. Kropp och själ är trött och jag är helt "blank" i tanken. Känns inte som jag kan tänka en enda rak tanke just nu. Är bara TRÖTT.
För en gångs skull tänker jag lyssna och göra sällskap med resten av mig själv. Idag har jag därför tillbringat största delen av dagen i sängen och tänker nog stanna där imorgon med.
Kanske orkar jag läsa lite i kurslitteraturen till kursen jag är hopplöst sen med. Just nu har jag dock inga större förhoppningar. Men, men. Lika bra att lyssna och sova ikapp. I det här skicket är jag inte till nytta för någon - allra minst mig själv.

Samvete

Tillbaka på kontoret.

Imorgon bitti är jag och samtliga kollegor kallade på MBL-förhandling gällande en omorganisering.

Halverad personalstyrka?
Nedlägging?
Ingen vet och alla mår dåligt.

Känns så hemskt att vara mitt i det här kaoset. Berörs av kollegornas oro och försöker dessutom sortera ut mina egna snurriga funderingar.

För jag ska erkänna – hur jag än vill är jag just nu inte helt GENUINT glad för det nya jobbet. Detta av en enda anledning.

Jag har under resans gång byggt upp relationer till ett antal personer kring verksamheten.
Många har hanterat projektet illa, men det finns ändå ett antal som trott på såväl mig som verksamheten.

Människor jag nu måste göra besvikna och det känns oerhört tungt.

Har ett antal möten framför mig i veckan och imorgon lämnar jag in avskedsansökan.
Om drygt en månad är jag härifrån.
Jag hoppas att jag, när det här kaoset lagt sig, kan känna mig genuint glad.

Jag är inte en människa som sviker ett förtroende.
Men den här gången måste jag – för min egen skull.

Förbannade samvete!

YES!!!

Jag fick jobbet!

Vi var två kvar och de anställde oss båda!
Fick beskedet via rekryteringsfirman när vi var i Paris i fredags.
Sedan dess har jag väntat o väntat...inget "officiellt" besked!
Hallå! Jag måste veta vad som gäller - så till slut ringde jag helt sonika upp!

Ett antal tusenlappar mer i lön
Betald restid
Traktamente
Men framförallt - jobba på hemmaplan! Jag kommer att kunna CYKLA till jobbet!
Wow!

Dessutom tror jag inte min sorti från projektet behöver bli särskilt blodig. Är kallad på MBL-möte för en omorganisering. Ryktet säger en halvering av personalstyrkan. Tror någon av mina kollegor kommer bli ganska glad för att jag går.

Ikväll blir det bubbelvin...

Unforgettable

Söndag för precis ett år sedan sa jag JA till Mannen.
Den lyckligaste dagen i mitt liv!

På kvällen spelade storbandet en av mina absoluta favoritlåtar, önskad av min man.

Det här inlägget tillägnas därför en oförglömlig dag och en man som jag hoppas ska finnas i mitt liv för alltid....

Unforgettable, that's what you are
Unforgettable though near or far

Like a song of love that clings to me

How the thought of you does things to me

Never before has someone been more

Unforgettable in every way
And forever more, that's how you'll stay

That's why, darling, it's incredible

That someone so unforgettable

Thinks that I am unforgettable too

Lite ljus i höstmörkret

Efter en extra info-insats lyckades vi rädda upp helgens kurs och slipper ställa in. Kursvärd och allt det praktiska ordnat, nu kan jag släppa den.

Arbetsgruppen börjar ta form efter att vi lyckats få några positiva besked. Vilken uppförsbacke! Den fortgår, men är inte fullt lika brant längre.

Har under veckan till och med hunnit en bit med pluggandet samt ett träningspass.

På jobbsökarfronten är det dock fortfarande tyst. Men det tänker jag faktiskt inte bry mig om på ett par dagar.

I eftermiddag åker jag och maken till Paris för att fira vår första bröllopsdag.
Nu är det en helt ny stad att upptäcka samt Eiffeltorn, rödvin, grodlår och sniglar som gäller!

Kan man söka asyl från tillvaron?

Veckans projektgruppsmöte inställt pga för få deltagare.

Problem med att tillsätta arbetsgrupp för en av projektets aktiviteter. Den part som borde vara mest intresserad är de som är mest svårövertalade.

Helgens kurs som jag dragit i för Föreningens räkning får vi troligtvis ställa in på grund av för få deltagare.

Min äldsta och mest älskade släkting är svårt sjuk. Träffade henne i fredags. Kanske, eller mer realistiskt troligtvis, för sista gången.

Helt plötsligt verkar konflikten med min mor ha tagit ny fart med skumma SMS och martyrdoftande mail som följd. Hur sjutton orkar hon? Vad är det i meningen – LÅT MIG VARA IFRED som är så svårt att förstå?

Dessutom har jag sovit fyra timmar inatt.

Hallå livet – det RÄCKER nu!

Får tugga naglar en vecka till!

Har fortfarande inte hört något om jobbet!

Idag tog jag mod till mig och mailade rekryteringsfirman.
Fick besked på telefon nästan omgående:

- rekryterande chef har fortfarande inte bestämt sig
- vi är två kandidater
- avdelningen genomgår just nu en omorganisering som måste hanteras först
- besked nästa vecka!

Mao - det är inte kört! *yihaaa!*
Mao2 - jag får fortsätta tugga naglar en vecka till!

Hitchcock - släng dig i väggen!

GAAAAH!

Tisdag kväll

Fortfarande inget besked.

Är helt slut efter ett halvdagsseminarium anordnat av projektet där jag dels agerat värdinna, dels moderator.
Borde plugga men tror inte jag orkar.
Får bli en långpromenad och snabbmat på grillen.

Snälla telefonjäkel - RING!!!

Jag är nog rökt..

Känns som jag är rökt på tjänsten.
Nu är det måndag eftermiddag och telefonen har fortfarande inte ringt.
Sista kandidaten (av två) intervjuades för andra gången i torsdags.

Har kollat flera gånger, jodå, mobilen är på och jag har täckning.
Ont i magen, jag ville ju verkligen ha det där jobbet!

FAAN! Faan, faan...

Fredag

..och jag känner mig helt slut! Nada energi!

Igår sammanstrålade vi äntligen hemma.
En jetlaggad man från USA med flyg via Köpenhamn,
Katten med bil från kattvakten
Jag med bil från Y-by Mörka Skogen.
Mannens väska kom med senare plan.

Alla under samma tak för första gången på nästan två veckor.

Vi firade med en tur till Konsum, grötmiddag (vilket är ungefär vad man orkar klämma i sig i jetlaggat tillstånd när kroppen egentligen har en helt annan klocka än den man för tillfället följer) samt lite nya luktagottprylar med IP-adress!
Fick en helt underbar röd Ipod-NANO! Det sötaste jag sett på länge.....



Därefter sova - i egen säng! Tänk att det kan kännas så lyxigt :-)

Idag är det väldigt mycket fredag. Kan inte den här arbetsdagen ta slut snart? Själv gjorde jag det redan i höjd med frukosten imorse.

På jobbfronten intet nytt, i tvättkorgen desto mer....

Ny minister

Sitter och tittar på nyheterna

Så har då Sverige fått en ny handelsminister.
Verkar vara en kompetent kvinna.
Hoppas hon kommer att göra ett bra jobb.

Vad hon vill med svensk handelspolitik och varför just hon valdes till posten verkar dock, iallafall om man ska döma av journalisternas frågor, inte vara av något som helst intresse för den stora massan.
Det enda hennes första tre minuter i offentlighetens ljus handlade om var vilka lik hon har i lasten och hur fort hon kört på Autobahn.

Tur att jag aldrig funderat på en politisk karriär. Har ett förflutet med hela två parkeringsböter och som fjortonåring plockade jag jordgubbar utan vare sig anställningsavtal eller lönespec.
När jag väl tänker efter har jag nog skolkat från en och annan tyskalektion också. Mao, loppet är kört!

Attans.....

Intervju två avklarad

Känns bra men jag är helt tömd på energi

Har ändå en trygg känsla i maggropen, jag har gjort mitt bästa,
nu kan jag inte göra mer.
Beslutet ligger hos någon annan.

Bara vänta, tugga naglar och be till jobb-guden att det går vägen.

Män som hatar kvinnor

Böcker som ”alla” talar om är jag per automatik lite skeptisk till.
Har många gånger haft alldeles för höga förväntningar och blir därför besviken
Brukar därför ta ett tag innan jag läser de sk ”kioskvältarna”

Har nu läst sista kapitlet i Stieg Larssons första bok i Millenieserien.
Håller med Tidningen Amelias recensent som finns citerad på omslaget.
-Jävlar i havet vilken mästare!

Oki, jag erkänner. Är ingen stor vän av deckare men jag är såld på Larsson.
På väg hem från jobbet ikväll blir det en tur till bokhandeln….

Vilket kort är du?

Hittade det här testet på Puzzlans blogg. Kunde naturligtvis inte låta bli att testa.

You are The Sun

Happiness, Content, Joy.

The meanings for the Sun are fairly simple and consistent.

Young, healthy, new, fresh. The brain is working, things that were muddled come clear, everything falls into place, and everything seems to go your way.

The Sun is ruled by the Sun, of course. This is the light that comes after the long dark night, Apollo to the Moon's Diana. A positive card, it promises you your day in the sun. Glory, gain, triumph, pleasure, truth, success. As the moon symbolized inspiration from the unconscious, from dreams, this card symbolizes discoveries made fully consciousness and wide awake. You have an understanding and enjoyment of science and math, beautifully constructed music, carefully reasoned philosophy. It is a card of intellect, clarity of mind, and feelings of youthful energy.

What Tarot Card are You?
Take the Test to Find Out.

Hmm.... vad jag vet är jag en av landets få civilekonomer utan siffersinne.
Men success låter ju lovande!

Gräsanka

På temat veckopendlandets våndor kommer här ytterligare ett kapitel:

När båda reser i jobbet - en Gräsankas klagan.

Maken åkte till USA i förmiddags, borta en vecka.
För en timma sedan kom jag hem med tåget.
Fredagkväll, tomt hus men glad katt.
Själv har jag varit hemmifrån sedan i tisdags.

- "Å gud så skönt att vara ensam en helg" sa kollegan.
Tycker jag inte alls.
Jag är ensam nästan jämt.

Det får bli middag framför TV:n

Blääää

Jag har gått vidare!

Sent i går eftermiddag ringde rekryteringsfirman - jag har gått vidare till steg två!

Den sker i Skåne på måndag förmiddag, då rekryteraren är här i stan en dag nästa vecka - naturligtvis den ENDA dagen som inte gick att boka om då jag sitter fast i en heldagskonferens.

På två röda planerade jag därför om nästa vecka och tar tåget till Lund. Förhoppningsvis kan det ge lite pluspoäng i processen, man är väl flexibel ;-)

Oki jobbguden - häng i, för nu tar vi nästa rond!

Lite socker, knäckebröd och choklad…..

Har suttit på heldagsmöte hos en av de regionala företrädarna idag.
Var därför ganska mosig både i själ och sinne när jag för en stund sedan lämnade kontoret för att ta vägen förbi Willys på väg hem.

På väg till mjölkkylen håller jag på att kollidera med en man som kommer från andra hållet.
Han tittar upp, ser alldeles chockad ut och utbrister
- Och jösses vilka vackra ögon du har!*

Va?! Vad SA han?!
Jag blev helt ställd, det enda jag kunde komma mig för att säga var Tack!

Glömde köpa hudkräm……

* Troligtvis ett av århundradets enklaste raggningsknep men vad fasen....mina mungipor åkte iallafall uppåt och det är väl gott så?

Dalmatia by nose

Lovade ju att jag skulle återkomma med en liten rapport kring vår resa. Har beslutat mig för att det får bli två. Här kommer den första på temat dofter.

Under resan läste jag en hel del. Känns väldigt lyxigt då jag under det senaste året mest hunnit lägga lästid på utredningar, regionala styrdokument och annat inte fullt lika triggande för fantasin.

På centralen i Malmö köpte jag därför tre böcker.
En av dem var bland det bättre jag läst –Nu vill jag sjunga dig milda sånger. En varm bok om vänskap, utanförskap och hur livet formar oss som människor. Långsam men oerhört vacker!
I ett av kapitlen skriver författaren kring dofter. Det här fick mig att fundera över hur de länder, städer och öar jag besöker luktar.

Kan man beskriva en plats genom dess dofter?
I så fall karakteriseras Dalmatien framförallt av tre – lavendel, pinje och friterad bläckfisk.
De dofterna har ”överfallit” mig både där man väntat dem och där man inte alls kan förstå var de kommer från. De bara på något sätt ”är” Dalmatien.

Vår resa hade även doft av

• Salt hav
• Solvarm sten
• Solskyddskräm
• Kokta musslor
• Vin
• Solvarma fikon, druvor och persikor
• Svettiga kläder
• Varm pinjeskog och soltorkad jord (campingen på Hvar)
• Rengöringsmedel (guesthouset i Dubrovnik)
• Sopor – tunnan som jäst i värmen på bakgatan på väg till bussen i Dubrovnik/guesthouset i Split
• Nybakt bröd – dygnetruntöppna bageriet på väg hem i Split
• Espresso – alla ljuvliga espressoshots jag satt i mig under de här veckorna har gjort mig till hardcore-koffeinist! Jag som normalt knappt dricker kaffe funderar seriöst på att köpa en espressomaskin!
• Pizza och öl – som delades en sen kväll sittande på vår balkong i Dubrovnik tittande ut över stan som sakta somnade under en vacker måne
• Margaritha – en magisk kväll vid ett svagt upplyst marmortorg i gamla stan i Split. Ett torg som helt plötslig blivit del av en intilliggande bar. Människor sittande på stentrappor runt om i mörkret och vacker och ”naken” livemusik i dunkelt ljus. Mitt i allt ett litet barn som omväxlande jagade en heliumballong och en vettskrämd katt. Ingen av dem lät sig fångas.

Men framförallt är det lavendel, pinje och friterad bläckfisk. Och det är alldeles, alldeles underbart!

Börjar om

Eftersom räknaren fick spader när jag bytte mallar på sidan för några veckor sedan, och följdaktligen vägrat fungera sedan dess, börjar jag helt enkelt om.

Tänk vad härligt om man kunde göra likadant i livet.
Nej, det här fungerar inte - ta bort, ändra och börja om....

Fast vore det så kul egentligen?

Hmm..

Så var intervjun avklarad.
Gjorde väl inga större dikeskörningar, men så här i efterhand är det naturligtvis saker man skulle velat gjort annorlunda.

- varför sa jag så?
- varför tryckte jag inte mer på det?
- var det nödvändigt att säga det? *pucko!!*

Om det räcker ända fram återstår att se. Ska få besked under den här veckan.
Hrm..jag kommer inte ha några naglar kvar innan dess!

Ibland förstår jag mig inte på livet. En timma innan jag skulle åka pratade jag med en nätverkskollega. Du, YY ska sluta på XX-nätverket. Du är inte intresserad av tjänsten?

Alltså är det något jag ska förstå här? Tack för att jag är påtänkt men nejtack - det ligger fortfarande i HELT FEL del av Sverige!

Nervös

I eftermiddag är det dags för intervju!
Gissa om jag får något vettigt gjort på jobbet idag ;-)

Och bara för att jag svurit ve och förbannelse över det projekt jag nu driver gick ÄNTLIGEN proppen ur i förra veckan. Och plötsligt verkar det mesta gå vår väg.

Gissa om jag känner mig som en riktig svikare.
Men snälla jobbguden - häng i nu!

Jag vill HEM!

Tillbaka i Sverige...

...och tillbaka på jobbet.

Har haft två jättebra veckor. Sol, värme, äventyr, intryck...
Ska försöka göra summering senare men måste smälta en del mentalt först.

Öppnade jobbmailen - och vill bara BORT! Har absolut NADA inspiration och energi kvar för det här uppdraget.

Men det finns en ljusning.
Ska på intervju! Dessutom visade det sig att rekryterande chef är en av mina tidigare uppdragsgivare. Hoppas han kommer ihåg mig och att det är därför han valde ut min ansökan.

Snälla jobbguden, häng i ett tag till!

Out of office..

Så mycket tankar som snurrat i huvudet de senaste dagarna men tyvärr ingen tid att få dem på pränt.

Nu tar vi semester Mannen och jag, bara vi två, våra Lundhagssäckar och den Dalmatiska övärlden i två veckor. Mmmm...

Får jag bloggabstinens kan det nog hända att det dyker upp något kort inlägg här. Annars återkommer jag när båtluffen är över. Om jag lyckas slita mig från värmen och saltvattnet vill säga.

Plums på er!
// Mysan

Saker som gör mig vansinnigt arg...

Har under några dagar varit en artikelserie i Corren om ett medelålders par i Kinda som inte vill jobba, detta trots att det inte föreligger några medicinska hinder.

På grund av sin övertygelse om att det de kallar samhällets statushierarkin är fel, väljer de enligt egen utsago hellre nackskott än går till Arbetsförmedlingen och söker jobb!
Nu har socialförvaltningen i Kinda satt stopp och minskar ner deras understöd.
Man har på olika sätt försökt få paret att söka sig någon form av inkomst, men utan resultat.

Sådant här gör mig vansinnigt arg!
OK om man inte vill jobba för att man tycker att samhällsstrukturen är felaktig. Men att samtidigt kräva att nämnda samhällsstruktur ska förse dem med underhåll?!
Det är något i den ekvationen jag inte får ihop...

Har inte paret gjort ett aktivt val här? Varför inte låta dem stå för det då?

Ett socialt skyddsnät i ett samhälle är, enligt min övertygelse, ett måste. Det får dock inte bli en permanent lösning annat än i få undantagsfall där individen på inga villkors vis kan bidra pga ålder, sjukdom etc.

Visst kan jag också tycka att livet ibland går ut på att tjäna så mycket pengar som möjligt för att kunna visa upp en flott fasad, men det väljer man väl faktiskt själv?
Steget från statusjakt till att på egen hand tjäna ihop till mat, kläder och tak över huvudet är väl ändå rätt stort?

Är fullt medveten om att dagens skyddsnät många gånger är väldigt grovmaskigt och att det finns olyckliga fall som trillar emellan, men i det här fallet tycker jag socialförvaltningen i Kinda tänker helt rätt.
Man kan och SKA inte frånta individen det yttersta ansvaret för sitt eget liv! Någonstans måste man lägga på individen att fatta aktiva beslut och stå för konsekvenserna av desamma!

Hejja Soc i Kinda!

Jag sitter på fel buss....

Kan bara konstatera;

Sedan mitten av maj sitter jag på "fel buss på morgonen"
Dvs, jag åker till "fel" jobb.

Blev, om inte förr, jättetydligt i gårkväll när jag fick ångest bara av tanken att sätta mig på tåget ner till y-by.

Hittade på världens blekaste ursäkt för att jobba hemma även idag.

I går kväll 23.55 tryckte jag på sänd-knappen.
Första ansökan gick iväg.

I kväll går nästa, och nu har jag inte ens dåligt samvete längre.

Snälla jobb-guden - låt det gå vägen!

Ny layout.

Skit oxå

Att jag alltid ska pilla på programinställningar!

Sitter och jobbar med en ny sajt för projektets räkning och upptäckte då hur många snygga teman det finns.

På lunchen försökte jag därför byta även på min egen blogg.

Resultat - räknare, länklista, mm - rubbet borta!

Suck!

Försprång på livet

Slogs i helgen av en insikt – jag lever mitt liv ”i förväg”. Finns det någonstans en plan för i vilken ordning man ska skaffa sig sina erfarenheter har jag spräckt den Big Time.

Läser just nu boken Att bli mamma.

Mycket intressant.
Tyvärr ger det mig väl ännu fler frågetecken men samtidigt ett visst lugn.
Skulle vi fatta beslutet att bli föräldrar skulle jag nog klara av det.
Lite sunt bondförnuft och tålamod så borde jag fixa det. Detta trots att min kära mor någon gång för flera år sedan när ev barnfråga kom på tal utbrast – Hur skulle du klara det? Du som knappt kan ta hand om en katt?!

Yes – tack för det. Jag älskar ”vänner” som stärker mitt självförtroende..

Boken: under en graviditet kommer du ifrågasätta dina relationer mm....
Hrmm…har jag gjort varje dag ända sedan livet ”krisade” vid 30 och jag insåg att det inte gick att springa från det längre.

Stanna upp, vänd om och ta tjuren vid hornen.

Så här i efterhand inser jag att det var det bästa jag gjort. Förjävla jobbigt (ursäkta språket) men nödvändigt. Framförallt för att bespara både min närmaste omgivning och ev kommande generation sviterna av innehållet i ryggsäcken. Ditstoppat av mig själv eller tidigare generationers nedärvda ”synder”
De flesta energitjuvarna som tidigare åt upp mig psykiskt lyckas jag nu hålla på avstånd. Dessutom vågade jag satsa på relationen till min man. Och gör det varje dag…….

En del skulle nog hävda att jag tänker FÖR mycket, men tänka är ett medvetet val.
Dessutom har jag 30 års icketänkande att ta igen.

Tonårsfasen
När Mannen och jag träffades visade det sig att han hade barn. Tonåringar.
Blev därför Extra_Vuxen_i_Familjen (underbart ord! Tack Tessa!) i en nätverksfamilj mitt i värsta hormonruscherna med två tonåringar vars syn på tillvaron var att allt som Mamma gjorde var bra, allt vi gjorde var förjävligt. Att ge sig in i den tillvaron var ingen söndagspromenad i parken, jag lovar!

Det gav mig dock en del insikter både om mig själv och tillvaron. Framförallt om hur jag agerar i trängda lägen. Tyvärr också insikten om att ”ryggmärgsreaktionerna” sitter hårdare präglade av mina tidigare familjeerfarenheter än jag tycker om.
Kan jag hantera det här mot ett ev eget barn?

Gav även en del fördelar. Har nu varit med om delar av tonårsresan och förhoppningsvis skulle den vara lättare med en ”ailien” boende under taket som man ändå har en biologisk koppling till. Dessutom skulle det inte finnas någon tredje part som undergräver situationen.

Treårstrotsen MÅSTE vara lättare att hantera efter att både vi och förhållandet ”överlevt” två tonåringar och sviterna av Mannens skilsmässa – eller?

Bli gamla tillsammans - När vi blir gamla ska vi resa….
Känns kommentaren igen? Har hört den allt för många gånger. Livet är på något sätt något som händer "sedan".....

Jag och Mannen reser NU. Någonstans tror jag att vi redan från början insåg att det är här och nu livet händer. Som Mannen sa när vi köpte husbilen – Vem vet om vi ens lever om 15 år (vilket var den ursprungliga planen för införskaffandet)
Så sant!

Skulle vi skaffa barn kan vi inte vänta med att göra saker till dess det flyttat ut. Då är vi för gamla! Eventuell tid med Mannen när den dagen kommer är REN bonus och något jag ber högre makter om, inget jag kan räkna med (i den mån man nu någonsin räknar med det).

Ska vi skaffa barn måste vi därför kunna fortsätta leva även som par och vuxna. Och det i sin tur kanske inte behöver vara fel? Livet måste väl ändå gå ut på något mer än reproduktion och barn i andra kulturer klarar ju av att ”hänga med” i betydligt större utsträckning än vi tror dem om i Sverige. Det kan väl inte vara alltigenom fel sålänge man är lyhörd för vad både barnet och vi föräldrar orkar med?

Inser att det ALLTID kommer att finnas sypunkter på hur Mannen och jag lever, vare sig vi väljer att försöka få barn eller inte. Fast det spelar ju egentligen inte någon roll?

...och alldeles för lite tid...

Alltså nu behöver jag snart vara ledig.

Skulle vilja ha en hel dag OSTÖRD med Mannen för att hinna tala till punkt.
Så snart vi börjar närma oss "pudelns kärna" är det dags att gå upp, stressa iväg till något tåg - möte - aktivitet, någon planka som bara MÅSTE målas för att det äntligen ser ut att hålla upp något mer än en halvtimma etc, etc...
När vi sedan ses nästa gång tar det en stund innan det är läge igen.
Jag menar, diskutera vår framtida familjekonstellation och vad vi vill med tillvaron är inget man gör på väg till stationen! Iallafall inte jag.

Dessutom har jag hittat ett intressant jobb att söka. Är väl inte drömjobbet med stort D, men det skulle ge en hel del positiva konsekvenser på flera plan.

Det var ju bara det att jag har ett antal aktiviteter jag känner att jag skulle vilja fullfölja här först. Känner mig som en förrädare bara genom att börja söka. Samtidigt - hur många bryr sig om det jag gör idag? Känns inte som de är allt för många - så VARFÖR har jag dåligt samvete?

Förföljd del...

På temat "försöker någon säga mig något?" kommer här kapitel fyrahundraåttioelva i ordningen.

Var igår på den lilla byns bibliotek då jag såg på nätet att boken "Att växa som vuxen", som jag på olika sätt försökt få tag i, faktiskt fanns inne!

På lunchen traskade jag därför glatt iväg för att låna den. In bland hyllorna...leta, leta, leta - där var den!

När jag plockar ner den ur hyllan faller min blick på en bokrygg på hyllan nedanför.
Att bli mamma ...

Skummar kapitelindelningen och får merparten av mina funderingar uppradade framför näsan!
Just nu vill jag inte veta i vilken månad barnet får tänder och hur man bäst nattar det, det får eventuellt bli en senare fråga. Jag vill veta vad som händer i kropp, själ och tanke!

Kom därför från bibblan med ett nyinskaffat lånekort och TVÅ böcker. Fick dessutom ett stort glatt leende från bibliotekarien när hon såg vad jag lånade.
Jaha, då var man väl den fikarastens "snackis". På såna här småorter känner alla apan och apan känner ingen.
Skit samma, det bjuder jag på.

I kväll kryper jag upp i soffhörnet med en stor mugg the och läser.

Tillbaka i "båset"

..på jobbet.

Har svårt med energin just nu.
En del att göra men ingen gnista.

Mycket snurrar i huvudet och det tar det mesta av min kraft.

Kommer bli en höst av beslut.
Stora och livsavgörande men de måste fattas och tiden rinner iväg. Problemet är bara att jag inte riktigt vet i vilken ände jag ska börja nysta i tankegångarna.

Ibland känns det som den tiden när någon annan pekade ut riktningen och jag sprang var enklare. Någon annan fattade besluten - uttalat eller outtalat, och jag agerade.
Men jag vill inte ha den tiden tillbaka.

Någonsin.

Vill välja mitt liv.

Morr.....

De senaste veckorna har i princip all ledig vaken tid lagts på våra projekt i trädgården och på huset. Någon dag till, sedan ska ÄNTLIGEN såväl panel som staket ska vara klara. Kostade, förutom en jäklans massa pengar, två veckors semester och merparten av mitt komptidskonto.

Panelen blev riktigt bra och det nya altantaket håller mot vätan. Lite surt dock att ha lagt ner ÅTSKILLIGA tusenlappar på huset och de enda som kommer att se att något är gjort är vi själva - nåja, vi har ett friskare hus iallafall.

Nu återstår kaoset innomhus - och det har ju inte direkt blivit mindre under de senaste veckorna.

Är "ledig" idag.

Tanken var att jag skulle skriva klart det där förbaskade protokollet som borde gjorts för typ en månad sedan och därefter skriva en artikel till medlemstidningen.......

Istället har jag städat. Och tvättat. Och morrat över att Mannen och jag är så förbaskat olika vad gäller toleransnivå på stök. Han kliver över bråten - jag mår pyton.

Hittills har dagen till mesta delen gått åt till att ta tag i det gemensamma stöket. Nu återstår mitt eget. Dessutom är jag TRÖTT ända in i märgen och det hällregnar.

Nåja, altantaket håller tätt iallafall.