Slogs av en tanke....

Som vanligt verkar jag leva livet baklänges.

Läste någonstans att gravida kvinnor helt plötsligt börjar "boa", dvs måla om, pyssla, dona och sortera hemma för att förbereda babyns ankomst.
När jag läser igenom mina inlägg här sedan någon gång i somras tycks jag ha boat i ett halvår.
Och jag är inte ens gravid.

Tycker synd om Mannen, som redan nu börjar blir allt mer svårövertalad när jag vill starta nya små "projekt", den dag jag eventuellt blir det

En stilla reflektion över läget

Det slår aldrig fel.
Det är inte ofta jag är sjuk, men när jag väl blir det, sammanfaller det oftast med Mannens tjänsteresor.
Just nu är jag störtförkyld.
Och Mannen sitter på ett flyg på väg till USA.

Men jag ska inte klaga.
Har det rätt ok.
Idag har jag motat det värsta av snor_tungthuvud_heshals_och_hosta med grönt the och några dunderpiller Mannen hittade när han var i staterna förra gången.
Har inte en aning om vad som är i dem, men misstänker att de skulle få en halvdöd häst upp på hovarna igen.
I alla fall får de upp mig på benen, om än i seeegt tillstånd.

Idag har jag därför mest slurfat och gjort ingenting.
Frånsett bonat ett hall- och köksgolv och fixat med lite tvätt.
Och letat 60-talskläder på Tradera till en kommande fest.
Har konstaterat att 60-talsmodet inte var så pjåkigt.

Men som sagt. Innan det blir några fler inköp är det dags att rensa i garderoben!
Tror det blir morgondagens ”nöje”, men känner jag mig själv rätt kommer det tyvärr inte bli så värst mycket slängt.
Är nog född hamster…..

Så går en dag...

Vaknade vid ungefär samma tid som vanligt imorse – helt förbi av trötthet.
Tog därför längre tid än vanligt innan det var dags att ge sig iväg till jobbet.

Normalt går jag till jobbet. Tänkte dock sluta tidigt idag för att hinna köpa bonvax till vårt köksgolv som jag sent i gårkväll konstaterade är i grymt behov av en omgång.
Tog därför bilen till jobbet för första gången på två veckor.
Visar sig snart att det varit bilolycka på huvudleden så all trafik leds om genom vårt kvarter.
Resan till jobbet tog närmare tjugo minuter mot normalt typ åtta.

In på jobbet. Nu är jag SEN. Första mötet ca en timma senare och det är en del som måste göras innan dess.

Loggar in – fel lösen, fel igen, TREDJE GÅNGEN FEL och jag är utlåst ur systemet!
Ringer support som fixar in mig.

Skriver ut materialet till dagens första möte och knatar en våning upp för att försäkra mig om att allt är ok (vi flyttade till nya lokaler i november och byggandet tycks aldrig ta slut)

Möts av ett helt TOMT konferensrum!
Inga möbler, ingen telefon och ingen OH-kanon – INGENTING!
Ringer kollegan en våning ner som efter lite meck hjälper mig hitta en ny lokal.
Nu börjar jag bli lätt stressad.

Mötesdeltagarna anländer.
Ringer in till telefonkonferensen för att kollegorna på distans ska kunna vara med.
Felaktig PIN-kod! (Jag VET att jag kopierade den rakt av från bekräftelsemeddelandet jag fick från systemet i fredags.)
Bokar om….
Saknar en kollega och försöker ringa via växeln…Hänvisningston – Till VÄXELN!
En kvart försenade kom vi igång.
Möte fram till lunch.

På eftermiddagen försöker jag komma in i tidrapporteringssystemet som jäklats med mig sedan jul.
Förra veckan kom jag inte ens åt länken så det går ju framåt…
Försöker registrera mina utplockade semesterdagar i mellandagarna.
Felmeddelande: Personell XXXXX not existing in file for 28!

Utöver det här har jag ont i halsen och känner en häffaförkylning vara i antågande samt brände mig på kaffet till lunch.

Så går en dag ifrån vårt liv…..och den här kommer jag nog faktiskt inte ens att sakna!