Nää, jag har inte dött

Min stackars blogg är mer eftersatt än den någonsin varit.
Beror inte på att det är för lite i livet just nu.
Tvärt om.
När vi nu gått in i graviditetsmånad sju är det mer ”tänkarskalle” än på länge.

Problemet är att jag har fastnat i Moment 22.
Så mycket jag skulle vilja skriva om att det blir…ingenting.
Har inte tiden att få ner allt på pränt.

Ska dock försöka mig på en Catch Up.
Den lär dock ta några kvällar i anspråk.
Men jag vill.

Så eventuella läsare – hav förtröstan….

Profylaxkurs

Publicerat 21/1

I helgen gick vi kursen.
Reultatet?
Både jag och Mannen är glada att vi gick.
Dessutom att vi gick tidigt.

Kursen har nog gett, framförallt Mannen, ny insikt om hur viktig han är för mig under hela förlossningen.
Jag har börjat kunna sätta ord på VAD jag är rädd för och tillsammans har vi kunnat börja diskutera HUR vi kan hantera det.
Dessutom en insikt om vikten av förberedelse för att jag ska känna mig trygg, lugn och kanske till och med förväntansfull.

För mig är det inte bara Groddens födelsedag.Det är också starten för oss som en ny familjekonstellation.
Handlar inte bara om att jag ska överleva och Grodden komma till livet.
Utan även en bit i det som påverkar vår relation frammåt.

Jag har dock en lång bit kvar.
Avslutade både gårdagen och dagen med att titta på en förlossningsfilm.
Idag var jag gråtfärdig efteråt.

Åhh sa en kursdeltagare...det där känns ju som en drömförlossning.
Själv tyckte jag det verkade, om inte fruktansvärt så iallafall hemskt.
Utsatt
Litet
Sårbart
Smärtsamt
Allt sådant som jag försöker undvika som pesten.

Jag har en lång bit kvar, men det kan gå.
Med Mannens hjälp och med små, små steg.
Ett i taget, ett i taget....