Du är väl inte unik lille vän? Eller, vem har ansvaret för ditt liv?

Har den senaste tiden blivit allt mer frustrerad.
Anser mig inte vara särskilt politiskt intresserad. Dock med undantag har det visat sig. Den senaste veckornas debatt, opinionsundersökningar och nu senast den rödgröna sidans skuggbudget och resonemanget kring den skrämmer mig.
Vad är det för värld vi går till mötes egentligen?
Var finns, i den rödgröna alliansens politik, incitamentet för den enskilda individen att vilja göra/komma någonstans?
Var finns incitamentet för att skaffa sig en utbildning för att bygga en framtid, när allt som väntar när du är klar är att ses som paria för att du haft mage att försöka skaffa dig bla en bra lön? Tjänar du för mycket (i statens ögon) ska du dels betala av ditt studielån (om du inte finansierade dina studier med extraknäck), dessutom ska du betala mer skatt än andra.
VAD du och det företag du jobbar för bidrar med till samhället verkar vara oväsentligt i sammanhanget.
Du ska dels bidra med ditt arbete (tid, kompetens, erfarenhet och kunnande), dels skatta extra, utöver det ska du i samhällsdebatten ses som något katten släpat in – du är ju inte som ”alla andra”. Tjänar du över 40000 i månaden är du att anse som höginkomsttagare och det är inte ”rättvist” mot alla oss andra!
Din egen insats för att komma dit du är kvittar. Vaddå, du har ju ett, förhoppningsvis, utvecklande jobb där du tar mycket ansvar, ska du ha BETALT därefter också?
Enligt de rödgröna verka alla höginskomsttagare ha hamnat där de är pga att de är födda med silversked i mun och har föräldrar som gett dem deras position i arv. För detta ska de straffas. Punkt. Någon annan verklighet verkar inte existera. Att döma av opinionsundersökningarna på sistonde verkar majoriteten av svenska folket hålla med?

Samma sak med vänsterpartiets ”röda skynke” de sk ”Elitskolorna”.
Barn som har fått en begåvning utöver det vanliga ska definitivt inte uppmuntras att göra något av den. Det är inte ”rättvist” mot alla andra som inte har samma begåvning. Några ”elitklasser” får vi inte ha i Sverige. Istället ska de här barnen sitta i det ordinarie skolväsenden och känna sig frustrerade och omotiverade. Återigen - var finns incitamentet. Hur motiverar man dessa barn att vilja utvecklas när de ändå känner att de ligger långt före sina kamrater? När läraren inte hinner med att stimulera och hitta på fler extrauppgifter därför att den har fullt upp att sysselsätta de övriga? Vad ska de göra i väntan på att de övriga ”ska komma ikapp”? I bästa fall något som förhoppningsvis gör att motivationen såsmåningom återvänder. I värsta fall används energin till något destruktivt. Att de, på grund av sin begåvning ska ges andra alternativ än den ordinarie skolverksamheten finns dock inte på kartan i ett rödgrönt samhälle. Alla ska behandlas lika oavsett förutsättningar – något annat är inte ”rättvist”. Att det däremot funnits ”stödklass” etc för barn som av någon anledning ligger efter de övriga har man däremot aldrig ifrågasatt....
En stilla fundering - vart för detta vårt samhälle? Hur motiverar det sin befolkning att vilja? Vilja utvecklas, vilja sträva, vilja drömma? Hemska tanke - tänk om jag vill något annat än alla andra? Finns det utrymme för det?

Personligen tycker jag Alliansen i vissa fall dragit arbetslinjen för långt. Däremot är jag helt emot det bidragssamhälle som de rödgröna verkar vilja återgå till. Ett samhälle där ”Någonannan” hela tiden bär ansvaret för mitt liv och leverne. Till syvende og sidst måste huvudansvaret ligga hos den enskilda individen. Att det sedan finns ett statligt finansierat nät som fångar upp där individen av någon anledning – under en kortare eller längre tid – inte klarar av att lösa situationen ska ett civiliserat samhälle ha. Dock anser jag att det inte ska tas för givet, utan att man förväntas någon form av motprestation, tex söka jobb, vidareutbilda sig etc och att stödet dessutom med jämna mellanrum ska omprövas och utvärderas.

Under min studietid hade jag klasskompisar som, inför varje sommarlov när studielånet tog slut, glatt marscherade till socialen. Att söka sommarjobb var inget de ansåg sig behöva göra. De tyckte istället att de hade ”rätt” till ett långt ledigt sommarlov finansierat av samhället!? För dem var det självklart att "Någonannan" bar ansvaret för att de klarade sommaren ekonomiskt, i det här fallet vi som jobbade medan de laddade om inför nästa termin med en lång ledighet. Söka jobb var ju inget de förväntades göra. Snart väntade ju nästa termin "så det var ju ingen idé"....

Vad är ett rättvist samhälle egentligen? Är det ett samhälle där alla behandlas exakt lika och ingen sticker ut eller där jag ges, men även förväntas, ta ansvar för mitt eget liv? Ett samhälle där det samhällsfinansierade nätet finns som stöd, men inte som permanent lösning?

I´m back

Det är dags att damma av bloggen igen.
Jag är tillbaka - förbannad och frustrerad.
Inte så mycket på det privata planet som inför det som händer i vår omvärld.

Öppnar pyskanalen igen.
Denna gång med en ny Etikett - Politik

Lilla A- sju månader och två veckor

Du har nu hunnit bli sju månader och två veckor.
Var tar tiden vägen?
De senaste två veckorna verkar den ha gått snabbare än vanligt. Efter att ha ”laddat” en tid sker nu utvecklingen i en rasande takt.
På två veckor har du:
- Fått två nya tänder. Denna gång i överkäken. Nu är ”limpsaxen” komplett med in alles fyra gaddar och du gör nu ansatser till att tugga och bita av t ex smörgåsrån, majskrokar (vilka är en favorit!), riskakor och bananbitar.
Helst vill du äta dem själv och träffar faktiskt, med mycket möda och stor koncentration, för det mesta munnen.

- Lärt dig sitta utan stöd och sätter dig nu upp från krypläge helt på egen hand.

- Börjat krypa framåt, iallafall om du får krypa barfota.
Du tar nu sikte på saker framför dig och kryper fokuserat i rätt riktning. Efter att du lyckades sno åt dig kattens fat med blötmat (med följd att du luktade tonfisk en hel eftermiddag) har katten fått gå över till enbart torrfoder. Den stackarn fick för övrigt sin första riktiga ”nära bäbis-upplevelse” häromdagen när du fick ett rejält tag om svansen. Katten for iväg som ett skott och du låg förvånad kvar (hon drog med sig dig av bara farten) med en pälstuss i näven.

- Vinkar tillbaka när någon vinkar till dig.

- Har gjort ditt första ”dyk” på babysimmet. Dessutom har du lyckats klura ut att du tar dig fortare fram genom vattnet om du gör ”delfinsparkar”, dvs dubbelkickar med båda benen.

- Har varit ensam med barnvakt en hel kväll för första gången. Efter att ha övat med mig i huset en kväll i förra veckan fick Storasyster och Rockpojken passa dig medan jag var på spexföreställning (pappa var med på scen). Allt gick som på räls och när jag ringde hem i pausen för att kolla läget sov du gott. På lördag ska vi testa nattbarnvakt då jag och pappa ska på spexsittning till långt in på småtimmarna.

- Har varit med pappa och mig på finmiddag.
Under minglet innan middagen satt du, nyfiket spanande och glatt leende, på min arm. När vi satt oss till bords var det dags för lite kvällsgröt och därefter var du nöjd och glad under både förrätt och tal. Lagomt till varmrätten började dock ögonen bli trötta. Efter lite vyssande somnade du snällt i vagnen och sov tills dess det var dags att åka hem. Vi behövde därför aldrig ta till plan B - dvs blir du trött åker du och jag hem i förväg. Kan det vara så här enkelt med småbarn?

- Lärt dig ett nytt ljud: bfprrrrrrrrr.........

Du är en nöjd och tillfreds bäbis. Gnäller sällan, utom då det händer för lite omkring dig. Tack och lov börjar du nu bli så stor att du i högre utsträckning kan underhålla dig själv, vilket gör det hela lättare.
Du gillar människor och möter alla med ett stort, nyfiket leende.
Äter fortfarande minst två gånger per natt. Gillar inte välling (misstänker att det är för att den mjölkfria vällingen är väldigt ”skum” i konsistensen, känns vattning och mjölig) men annars går det mesta i matväg ner med god aptit. Håller dig på längd och viktkurvorna som du ska. Väger nu nästan åtta kilo och är 68 cm lång.

På tisdag är min tid som föräldraledig på heltid över. Känns lite vemodigt men samtidigt skönt att få komma igång och jobba igen. Jag behöver både ock för att må bra och nu börjar hemmafrutillvaron gå mig på nerverna (men det är ett helt annat inlägg....)

Hör och häpna....

I år kom de upp redan en vecka FÖRE första advent!
Köksgardinerna, till putsade fönster och med fungerande ljusstakar!?

Igår, i ett infall av huslighet och inredningsiver (eller storhetsvansinne), tog jag dessutom Mannen med mig till stan och köpte julgardiner till vardagsrummet också.
Återstår att se om de kommer upp innan nyår.....

Barnmat - Fiskgryta

8 bitar.

I går lagade jag fisk i ugn. Fick då en bit fisk som inte fick plats i ugnsformen. Den fick idag istället bli fiskgryta till lilla A.

En bit fisk, t ex torsk (Då jag använde en bit som blivit över motsvarade det ca ¼ fiskblock)
1 bit hackad gul lök
1 tomat i bitar
Vatten (anpassas till mängden fisk, i mitt fall 0,5 dl)
Svartpeppar (några tag med kvarnen)
1 tsk torkad basilika
1 liten klyfta pressad vitlök
2 krm tomatpuré
Olivolja

Koka upp lök, tomat, vitlök och kryddor i vattnet och låt koka ihop under någon minut. Lägg i fisken och låt den bli genomkokt (fiskköttet ska vara vitt).

Då jag tyckte att grytan därefter behövde lite mer ”stuns” smakade jag av den med 2 krm tomatpuré.
Eftersom vår puré innehöll salt uteslöt jag denna gång det mjölkfria margarinet, och tillsatte istället olivolja (ger även det lite smak till anrättningen)

Mixa med stavmixer och frys in i istärningslåda. Servera med t ex potatispuré.

Barnmat- Lammgryta med zuccini

(ca 1 istärningslåda)

1/2 paket lamskav
ca 1 dl skalad och skivad zuccini
ca 1/2 dl hackad lök
1 dl vatten
en liten klyfta pressad vitlök
lite svartpeppar, färsk timjan samt en liten klick tomatpuré
Olivolja

Koka upp vattnet.
Lägg i vitlök, lök och zuccini och låt koka mjuka
Krydda med timjan, svartpeppar och tomatpuré
Lägg i köttet och låt koka tills köttet är genomkokt (tar bara några minuter)
Tillsätt olivoljan och kör allt i mixer.
Frys in i iskubslåda.

Barnmat - Kalvfärsgryta

(ca en istärningslåda)

1 liten palsternacka
1 dl vatten
½ liten hackad gul lök
150 gr kalvfärs
svartpeppar (några tag med kvarnen)
torkad dill (ca 1 msk)
Paprikapulver (efter smak)
En liten klyfta pressad vitlök
1,5 msk mjölkfritt margarin

Koka ihop en ”buljong” av gul lök, palsternacka i bitar, peppar, dill och vatten. Låt koka tills dess palsternackan är mjuk. Lägg i färsen och låt det koka ihop tills dess färsen är nästan genomkokt. Smaka av med resten av kryddorna och vitlöken.

Ta av från plattan.
Blanda i margarinet och mixa med stavmixer tills dess grytan fått en slät konsistens.
Klicka i istärningslådan, låt svalna något och därefter in i frysen.

Barnmat

För en tid sedan visade besöket hos Allergicentrum det vi misstänkt – Lilla A är intollerant mot komjölksprotein. I samband med det upptäckte vi att mycket av den barnmat som finns i hyllan på ICA innehåller mjölk. Mycket av burkarna verkade dessutom bara se läskigt geggiga ut.
Skulle inte vilja äta det själv så då tar det emot att ge det till Lilla A och dessutom med eftertryck hävda att ”det är mums”!

Hmm. Barnmat verkade inte vara allt för svårt att laga själv och egentligen, när jag funderat en stund – varför skulle det vara det? Lagar ju mat till oss själva och ännu lider inte vare sig jag eller Mannen av några bristsjukdomar. Tänker jag sedan ytterligare ett varv känns det riktigt bakvänt att köpa burk. När vi själva försöker undvika halvfabrikat, varför ska vi ge det till vårt barn?!

Faktum är att barnmat är riktigt kul att laga. Enkelt i den aspekten att det bara är att koka och mosa och nu när vi väl är igång tycker jag inte det är mycket mer meck med det än att hela tiden se till att det finns burkar hemma! Som extra bonus får jag dessutom möjligheten att själv kombinera olika menyer och kan exprimentera lite med kryddor och smaker. Lagar större satser och fryser in.

Lyckades få tag på istärningslådor med lite mindre fack för att frysa kött och grönsaker som jag använder som tillbehör. För basmaten såsom grönsaks/ris mix och potatis hittade jag större islådor på Biltema.
Värmer tärningarna var för sig så hon kan smaka de olika sakerna både var och en för sig och tillsammans. Inbillar mig att matupplevelsen blir roligare då och Lilla A verkar hålla med. Mat verkar vara jättegott! Hittills är det egentligen bara päron som fortfarande mötts med skepsism efter ett par skedar.

Har hittat mycket info både i böcker och på nätet. Själv letar jag inspiration bla här:
Laga barnmat.se
Egenbarnmat.se
Matlust för barn 0-6 år men tar även vuxenrecept och skalar bort det som känns olämpligt (framförallt salt och kryddblandningar som kan innehålla salt och mjölk)

För att inte glömma bort mina egna recept försöker jag skriva ner dem när de ”smaktestats och godkänts”. Kanske kan de även fungera som inspiration till någon annan så nu är det dags för en ny rubrik här på bloggen – Laga barnmat.

Telefonförsäljare

”Hej, jag heter Linda och ringer på uppdrag av Rädda Barnen. Jag vill bara börja med att tacka för den insats ni gör för oss och berätta att det betyder mycket!”

Jag: -”Ehh, vänta nu...vilken insats?”
-”Det står här att ni är månadsgivare!?”
-”Nej, det är vi inte. Vi har fadderbarn via Barnfonden!”
- ”Men är det inte X jag talar med?”
- ”Jo”
-”På adress ÅÄÖ?”
Då inser jag vad som är grunden till förvirringen
-”Nej, det är Mannens X-fru. Hon flyttade härifrån för sisådär 9 år sedan!”

Ibland blir det rätt komiskt att jag, lilla A och makens X heter samma sak. (Dock med lite annan stavning men det hörs ju aldrig på uttalet.)
Sen kan man ju tycka att vissa organisationer borde ägna sig åt lite registervård då och då.

Egomamma

Jag behöver mål i tillvaron.
Något som gör att jag testar gränserna lite, lite till.
Utan mål att jobba mot känns tillvaron lite vacuumartad.

De mål jag tagit mig igenom det här året har framförallt varit mentala.
Nu känns det som det är dags för ett mentalt och fysiskt.
Att jag under föräldraledigheten upptäckt att min kropp har ett väldigt stort rörelsebehov för att kunna hantera vaknätter och annat ”meck” som blir kring livet som småbarnsförälder bidrar väl.
Nu är det dock för sent att backa.
Jag är redan anmäld.
I juni ska jag springa mitt livs första halvmara!

Har hittat en del träningstips på nätet och satt ihop ett träningsprogram för tiden fram till loppet med start den här veckan.

Igår var egentligen vilodag och jag hade tänkt ta eftermiddagen för att åka till ICA och veckohandla med lilla A.
Efter lunch sov hon, mätt och nybytt, så gott i vagnen så det kändes elakt att väcka henne trots att hon älskar turerna till affären (det är ju folk där man kan prata med och massor att titta på!)
Att solen faktiskt tittade fram gjorde ju inte saken sämre.

Hoppade i träningskläderna och drog iväg.
Första kilometrarna gick allt jättebra och lilla A sov gott i vagnen.
Vid ca tre kilometer vaknade hon och låg och jollrade glatt en stund tills hon på ett ögonblick lessnade TOTALT.
Gallskrik och ilsket sprattlande bäbis i vagnen med krokodiltårar i ansiktet.
Inget jag försökte med fungerade.
Detta sammanfaller naturligtvis med att ALLA områdets mammor är på väg hem från hämtning på dagis och cyklar förbi oss.
Jag riktigt kände domen hängande över huvudet.
”Egomamma som bara tänker på sig själv och sitt eget välbefinnande. Stackars lilla barn, se så ledsen hon är!”
Som ytterligare grädde på moset börjar det då regna och regnskyddet ligger kvar på hyllan hemma i hallen!
Bad, bad mama!

Fem minuter senare är vi hemma.
Lyfter lilla A ur vagnen och hon börjar kvittra glatt redan i min famn på väg mot lekfilten, av krokodiltårar inte ett spår.
När Mannen kommer hem en halvtimma senare låter hon som en hel lärkkolloni.

Mamman är dock fortfarande något tilltufsad.
Bad, bad mama....