På temat "försöker någon säga mig något?" kommer här kapitel fyrahundraåttioelva i ordningen.
Var igår på den lilla byns bibliotek då jag såg på nätet att boken "Att växa som vuxen", som jag på olika sätt försökt få tag i, faktiskt fanns inne!
På lunchen traskade jag därför glatt iväg för att låna den. In bland hyllorna...leta, leta, leta - där var den!
När jag plockar ner den ur hyllan faller min blick på en bokrygg på hyllan nedanför.
Att bli mamma ...
Skummar kapitelindelningen och får merparten av mina funderingar uppradade framför näsan!
Just nu vill jag inte veta i vilken månad barnet får tänder och hur man bäst nattar det, det får eventuellt bli en senare fråga. Jag vill veta vad som händer i kropp, själ och tanke!
Kom därför från bibblan med ett nyinskaffat lånekort och TVÅ böcker. Fick dessutom ett stort glatt leende från bibliotekarien när hon såg vad jag lånade.
Jaha, då var man väl den fikarastens "snackis". På såna här småorter känner alla apan och apan känner ingen.
Skit samma, det bjuder jag på.
I kväll kryper jag upp i soffhörnet med en stor mugg the och läser.
3 kommentarer:
Jag måste vara trög, ska jag säga Grattis eller? ;-)
nää Puzzlan, så är inte fallet. Men just nu väger För tyngre än Emot. Än sitter dock min lilla t-formade hormonkompis tryggt där den ska...återstår att se om/när vi eventuellt gör slag i saken att förpassa den därifrån.
Vart såååå förvirrad. Tack för att du reder ut begreppen. Helt klart finns det för och nackdelar. Fast i långa loppet finns faktiskt bara fördelar. Att övervinna nackdelarna är utvecklande. Nåväl människan är otroligt anpassningsbar. Det blir säkert bra vad ni än gör. :-)
Skicka en kommentar