Alltså nu behöver jag snart vara ledig.
Skulle vilja ha en hel dag OSTÖRD med Mannen för att hinna tala till punkt.
Så snart vi börjar närma oss "pudelns kärna" är det dags att gå upp, stressa iväg till något tåg - möte - aktivitet, någon planka som bara MÅSTE målas för att det äntligen ser ut att hålla upp något mer än en halvtimma etc, etc...
När vi sedan ses nästa gång tar det en stund innan det är läge igen.
Jag menar, diskutera vår framtida familjekonstellation och vad vi vill med tillvaron är inget man gör på väg till stationen! Iallafall inte jag.
Dessutom har jag hittat ett intressant jobb att söka. Är väl inte drömjobbet med stort D, men det skulle ge en hel del positiva konsekvenser på flera plan.
Det var ju bara det att jag har ett antal aktiviteter jag känner att jag skulle vilja fullfölja här först. Känner mig som en förrädare bara genom att börja söka. Samtidigt - hur många bryr sig om det jag gör idag? Känns inte som de är allt för många - så VARFÖR har jag dåligt samvete?
1 kommentar:
Jag tror att det är kvinnans lott att jämt ha dåligt samvete. Även för sånt som folk i allmänhet (det vill säga män och andra kvinnor) inte bryr sig om.
Skicka en kommentar