Träningsschema

Sedan jag och Mannen gått profylaxkursen har jag satt ihop ett träningsschema.
Djupandning
Mellanandning
Lättandning
Signes klassiker
Krystträning
Massageteknik
Avslappning
Övrig träning - yoga, simning, promenad eller något annat lämpligt som inte innefattar styrketräning.
Ett stort excelark med olika aktiviteter för veckans olika dagar.

För varje dag vi tränar känns det lite, lite bättre. Lite, lite tryggare.
Förhoppningsvis ska allt sitta i ryggmärgen den dag det är dags.
Även om det hela skulle sluta med en helt annan förlossning än det är tänkt så har vi i alla fall gjort vad vi kunnat.
Ingen vet hur det här kommer att gå men med träning känns det i alla fall som att vi försöker skaffa oss en verktygslåda att ta till.
Att jag inte ska behöva bli ett passivt ”offer” för situationen.
Att vi står på startlinjen förberedda.
Jag och min coach.

Kanske, kanske, kanske kan vi få samma upplevelse som Yogamamman.
Det är en dröm, men som någon sa – kan du drömma kan du också förverkliga det!
Förstå mig rätt, jag har ingen som helst intention försöka vara ”duktig” på något sätt.
Jag vill bara inte sitta och vänta och känna rädslan växa.

Så vi fortsätter träna, en stund varje dag……

Läget på fronten – graviditetsproblem

Jag har hittills inte haft särskilt mycket till graviditetsproblem att tala om. Är väl egentligen bara tre saker som irriterat.

Gravidklåda: bara några veckor in i graviditeten började huden klia något hejdlöst.
Trodde först det kunde vara leverproblem, men ett besök hos barnmorskan visade att alla värden var som de skulle, varför vi uteslöt det.
Bytte tvättmedel men utan resultat.
Bytte till Apotekets parfymfria tvål, även det utan resultat.
Försökte smörja in mig ordentligt efter varje dusch, men det hjälpte bara en stund, sedan var kliandet igång igen.

Det som till slut funkade/lindrade bäst var REN olivolja sprayad över huden, men även då kliade huden nått grymt efter några timmar.
Dessutom gick jag hela dagen och luktade som en grekisk sallad....

Hur sängkläderna såg ut efter några dagar ska vi inte ens tala om, då jag troligtvis bytte hud mer än vanligt.
Fjällade som en orm och vaknade på nätterna av att jag låg och kliade hela kroppen.
Till slut var jag både sönderkliad och less.

Vid nästa besök hos barnmorskan tog jag upp problemet igen och fick då tips om en ny aerosolspray som egentligen är tänkt för småbarn – Becur repair.
Svindyr men, som det skulle visa sig, jättebra.
Hela julhelgen intensivsmörjde jag kroppen med sprayen och sedan dess är klådan borta! Använder den nu var tredje dag och alternerar däremellan med vanlig lotion alternativt olja.

Falsk (?) ischias: tre veckor innan jul hade jag så ont så jag knappt kunde gå. Ett tips från Anette satte mig på spåret – kunde det vara falsk ischias?
Googlade runt lite och hittade så småningom en kiropraktor som jag går hos ett par gånger i veckan sedan dess.
De senaste veckorna har besöksfrekvensen tack och lov minskats något, för det är inget billigt ”nöje” att bli tillknycklad.

Tillknycklandet tillsammans med 15 minuter stretch och muskelklämmande varje morgon (joo, mina morgonrutiner tar bara allt mer tid ju längre jag är gravid…vet inte när jag lyckades ta mig till jobbet innan 08.00 senast *suck*) gör dock att jag sedan jul inte bara kan röra mig som vanlig (visst, lite ömmar det men det är lååångt ifrån så illa som det varit) utan att även ”frysningarna” försvann…..

Fryser!: Sist i raden av skumma graviditetsproblem jag lyckats pricka (fast det inträffade först) är frysningar. Redan någon vecka in i graviditeten började jag frysa. Nått så hejdlöst.
Satt i ullunderställ på jobbet i augusti och FRÖÖÖÖS!
Åt som en häst men frös i alla fall.

Vad som orsakade det hela kan jag bara spekulera i, men redan efter några besök hos kiropraktorn försvann problemen helt!
Nerver i kläm? Kanske? Nu är problemet iallafall helt borta vilket jag är oerhört tacksam för.
Är inte kul att vara hänvisad till de varmaste tröjorna i garderoben, framförallt inte när magen börjar växa ur dem.

Så när vi nu gått in i Groddens ”levnadsvecka” 28 är läget på fronten kort sagt ganska gott.
Och det är jag väldigt, väldigt tacksam för.

Där kommer ni nog få något att bita i...

Igår var vi hos barnmorskan för kontroll.
Då både Mannen och jag är väldigt nyfikna på vad Grodden är för liten filur, hade vi även bokat ett extra ultraljud för att kolla om det är en liten tös eller grabb som simmar runt där inne.

Men Grodden ville, precis som förra gången, annat.
Ena benet låg resolut uppdraget under kroppen.
Barnmorskan puffade, jag ändrade liggläge.
Det knuffade runt lite i magen, men benet låg fortfarande kvar i samma läge.
Extra hjälp kallades in, det puffades och knuffades...barnmorskorna var rätt säkra men vill ändå ha en bättre bild.
Så nästa vecka när vi ska dit får vi ett ultraljud till :-)
Prognosen är dock att det är en liten tös som huserar i min mage.
Får se om den står sig även nästa vecka.

Ytterligare fördelar med ett extra ultraljud var att vi även fick lite andra saker kollat, och allt ser ut precis som det ska.
Babyn växer och frodas och mina värden är också bra.
Ingen anledning till oro alltså.

Men en sak är säker, det är en liten envis rackare vi väntar på.
-”Där kommer ni nog få nått att bita i...” som en av barnmorskorna uttryckte det med ett skratt.
Men vad kan man annat vänta med de generna...