Autumn in Paris....

Ha! Vi ska till Paris!

I slutet av september firar Mannen och jag vår första bröllopsdag. Med en weekend i Paris!

I talet till brudparet uppmanades vi av vår präst att aldrig glömma detta datum.
Hur skulle vi ens komma på tanken? Ler ju fortfarade fånigt när jag bara tänker på vårt bröllop. Hoppas verkligen det kommer kännas likadant om femton år. Får jobba på det och en resa är väl i så fall ett aldeles strålande sätt att göra det på?

Eiffeltornet, triumfbågen, sniglar, grodlår, champange....kan ju nästan tro vi är romantiker juh!

Hemska tanke, snart kanske jag skaffar gardiner med spets o rosetter också.
Somebody - stop me!

Mascaran rinner

Tårarna sprutar. Jag har garvat så mascaran rinner.

Tessas blogg är starkt beroendeframkallande!

Hur man blir ihop som vuxen? Genom att slira på en bäver förståss!

Indiska tomtar och bilbälten verkar inte vara någon lyckad ekvation...

Skrattkramp

Dagens garv - hantverkare

Hantverkare K och T jobbar på altanen med att byta panel.
Hantverkare T står tre meter upp på byggnadsställning med hantverkare K som hantlangare under.

- Döö T, om du tappar en planka....skrik inte SE UPP!!!

Garvade hela vägen ut till bilen.

Långlunch med kompisen A idag. Helt underbart att jag har förmånen att ha sådana vänner omkring mig som jag kan stöta och blöta stort och smått med.
Tack någon! (vem det nu är man ska vara tacksam mot)

Blev, förutom en uppdatering av läget, en del barnprat utifrån mina funderingar.

- Vad "får man ut" av att ha barn?

Helpuckad fråga så här tagen ur sitt sammanhang, men iallafall...

A tittar på mig och funderar en halv minut.
Berättar sedan om ett helt underbart sms hon fått från sin 18-åring. ..skrivet direkt ut hjärtat.
Höll på att förstöra min mascara för resten av dagen.

På vägen till bilen passerade jag en av stans friluftsbutiker.
I fönstret låg en hel uppsättning friluftsplagg för småknoddar. Flådigt märke och säkert svindyra. Men hur som...man kan kanske fortsätta leva som människa även som mamma??

Fy för att jobba i juli -sommarstiltje i projektet

Står hela Sverige stilla just nu?
Åtminstonde verkar vi inte vara särskilt många som jobbar?!

Har under de senaste dagarna försökt kontakta säkert 15 personer - alla utom en med samma resultat.

Autoreply - Sorry, out of office. Will be back in the beginning of August..*suck*

Resultatet är att man får skicka om samma mail igen när de kommer tillbaka, annars hamnar det bland mailen i botten av inkorgen, och riskerar att deletas per automatik.

Om personen i fråga inte läser mail kontinuerligt under semestern.
Vilket jag egentligen inte tycker man kan kräva av folk.

Nåväl, bara gilla läget och göra det bästa av situationen.

Nästa puck att ta tag i är en inbjudan till en diskussionsträff i höst. Har gjort ett embryo och skickat på remiss innan semestrarna.

- Bra men jag vill ha inledningen klatschigare....
- Korta ner...
- Den meningen är för "kaxig"..

Jodå, kan jag visst göra men hur? Är ju ingen informatör för fasen! Hjälp!

Det bästa med jobbet just nu är att jag kan göra det hemmifrån. Får alltså ha ett "vanligt" hemliv en hel vecka!
Dessutom kan jag - på den tid det i vanliga fall skulle ta att fika med kollegor, bråka med skrivare etc- dona med sådant som behöver göras här hemma istället. Lyx!

Idag tänker jag därför ta snabblunch och sedan klippa gräset som tack vare de senaste veckornas eviga regnande växt sig skyhögt.
Därefter tänker jag brygga mig en kopp gott the och sätta mig i trädgården och gå igenom Stora Fondboken...

Höstens projektaktiviteter måste finansieras och jag har snart uttömt de källor jag tidigare vänt mig till.

Projektledare? Nja, mer allt-i-allo....

Pedanter - vi?

Fick i helgen höra från en bekant - Ni är sådana pedanter, du får lära dig att blunda lite för skiten!

Trodde först jag hört fel. Pedanter - VI?! Vaa?!

Herregud så fel folk kan ha!
Pedant för mig är en person som alltid har ordning överallt och där inte en dammråtta vågar sticka fram sin lurviga nos under soffan innan dammsugaren gör processen kort med den.
Tro mig, det här hushållet kvalar INTE in i den kategorin.

Dock har jag svårt med röra, det måste jag erkänna. Men det finns olika typer.

Den första röran kan vi kalla "projektröran". När man håller på med något jobb av större format blir det ofelbart rörigt.
Saker måste flyttas för att man ska komma åt, verktyg ligger framme, sågspån/jord/färg/papper/you name it sprider sig överallt.
Den här typen av röra kan jag gott och väl stå ut med ganska länge.

Det är dock inte fallet med röra två: "slö-röran".

Slöröran fullkomligt slukar min energi. Pappershögar som växer, tidningar som mellanlandar på stolen i köket innan någon förpassar den till återvinningen, saker som inte plockats tillbaka efter användning (tillhör i 8 fall av 10 makens projekt, men jag kan jag med), ovikt tvätt som tornar upp sig i tvättkorgarna, påsar och väskor i hallen....kort sagt - när huset "gror igen".

Här är vi olika min man och jag.
Har kommit fram till att han helt enkelt inte ser "slöröran" och mår då följdaktligen inte illa av den.

Själv kan jag få fullkomligt frispel på skiten när dammtussarna börjar se ut som välmående marsvin och tidningshögen i köket anta Kebnekaisehöjd. Maken finner sig förvånad i min städattack - han har helt enkelt inte sett att det behöver göras.

Är det här med att inte se ett manligt/kvinnligt fenomen?
Tänk om man i så fall kunde ta fram ett par glasögon med manligt/kvinnligt städbehovs-seende-filter. Så mycket enklare det skulle bli att mötas på halva vägen. Och så mycket bättre vi skulle må.

Men anklaga mig för allt i världen inte för att vara pedant.
Det är en förolämpning - av pedanterna.

Extra vuxen i hushållet.

Under middagen i går kväll passade jag på att lyssna på Povel Rammels sommarprogram från 98. Eftersom middagen tog slut innan programmet gjort likaledes, ägnade jag mig åt lite slurfning (slösurfning) under tiden.

Hittade då det här inlägget på Tessas blogg.
Kul, välformulerat och väldigt väldigt huvet på spiken.

Ska nog läsa vidare ikväll.

Vad skulle man göra utan garage?

Nu är maken äntligen på väg mot Irland!
Skriver äntligen därför att han pga flygstrul inte kom iväg förrän på andra försöket och då från en helt annan flygplats än det var tänkt.

Själv har jag precis grundmålat den SISTA plankan till vårt fasadbytarprojekt!

Känner mig riktigt duktig!

Nu tänker jag ordna något gott att äta, ett litet glas vin och sedan krypa upp i soffan och läsa slut boken jag somnat med i nypan de senaste tre veckorna (pga att jag varit helt slut - inte för att boken är dålig - tvärt om!)

Tack och lov för garage - hur skulle man klara av ett målningsprojekt under en svensk sommar annars?

Cute and cuddly boys, remember...cute and cuddly!

Detta jäkla regnande börjar gå mig på nerverna!

Var på premiärtur med husbilen i helgen. Regnade precis hela tiden!
Målet för resan var min kusins konfirmation. Vi körde i lördags kväll och stannade ungefär halvvägs vid ett av vägverkets rastställen. Vid trevligt väder skulle stället erbjuda en vacker utsikt. Nu såg vi mest regn och dis, men bilen är nu invigd och kommer nog bli en riktigt bra reskompis bara vi kommer underfund med varandra..(dvs jag har läst instruktionsboken och inte bara försöker klura ut hur saker och ting fungerar på ren intuition)

Konfirmationen i sig var trevlig så när som på en sak - min mor!
Människan är inte sann! På de få timmar vi umgicks lyckades hon:
1. totaldissa vår nyinköpta husbil
2. vid ett flertal tillfällen försöka göra mig avundsjuk (vilket till hennes troligtvis stigande frustration inte lyckades)
3. grymt förolämpa min man
4. få mig att framstå som ett lättlett våp utan förmåga till någon som helst tankeverksamhet eller egen vilja.

Efter en stund kände jag mig som pingvinerna i filmen Madagaskar (ni vet de som egentligen gräver en tunnel för att rymma från zoo och två av dem får agera blickfång för att inte planen ska avslöjas - Cute and cuddly boys. Remember, cute and cuddly....keep on waving....)



Jag log, tog emot och bet mig i tungan...inte ställa till en scen nu...cute and cuddly, keep on smiling!

När vi åkte hem var jag helt slut och hade en tunga som köttfärs.

Energitjuv? Det är bara förnamnet!