Tid hos Specialistmödravården

Publicerat 21/1

Idag hade jag tid hos specialistmödravården.
Hoppas vi tillsammans ska kunna hitta en väg frammåt för mig att hantera min förlossningsrädsla.
Att sätta ord på den och tillsammans med Mannen hitta verktyg för att lugn och trygg kunna ta emot Grodden.

Första besöket ger hopp.
Det finns alternativ och skulle något tillstöta kan vi ta till dem.
Men i första hand vill jag försöka hitta ett sätt att våga föda vaginalt.

Ett första steg blir Profylaxkurs.
Har ägnat delar av helgen åt att läsa Anna Wilbys bok Innan du föder samt titta på DVD:n med träningstips.
Är kursen bra och jag lär mig tekniken skulle det kunna vara ett fungerande sätt.
Mannen är dock lite skeptisk, men vill jag gå den följer han med.
Ska bara hitta ett bra datumsom funkar för oss båda.
Vi som inte bor i Stockholm får passa på att gå på någon av de få intensivhelger som erbjuds i närheten och det finns inte så många att välja på.

När ändå ett litet hopp om att vi ska fixa detta.
Framförallt känns det bra att få ta tag i rädslan och inte bara fly från den.
Ett fall i rätt riktning.

Så rätt du tänkt - placeringen av ett skötbord

Om man sätter upp ett skötbord på den allmänna toaletten.
Är det då praktiskt att sätta det PRECIIIS under den rörelsesensorstyrda automaten för handdukar?

Ehh…tror att det var någon som gjorde en tankevurpa här…..

Jul i Trysil-Norrmänen saknar kryddpeppar!

Julen i skidbacken förflöt lugnt och avslappnat.
Bra snötillgång, fina backar och med lite extra stöd för höfterna med hjälp av ett avlastningsband gick det finfint att åka, trots sexmånadersmage.

Intressant att notera är dock två saker:
1. Backarna är fullkomligt nedlusade av danskar under julveckan, norrmännen själva kommer inte förrän till nyår men då är de desto fler (läs: liftköer!)
2. Norrmän äter sin lutfisk utan kryddpeppar

Det första insåg vi redan straxt efter att vi hittat campingen i början av veckan.
Husbilen bredvid vår innehas av en glad dansk med obegriplig dialekt.
Har försökt att föra någon form av samtal med honom och efter en stund inser vi båda att ingen av oss begriper den andre.
Detta faktum verkar dock inte bekomma honom nämnvärt, utan han pratar glatt vidare.
Så mycket har jag dock förstått att de kom hit dagen före oss, gav sig ut i backen och tio minuter senare hade fru dansk skadat knäet.
Sedan dess huserar hon inne i bilen.
Herr dansk vandrar av och an mellan bilen och servicehuset, fyller på vatten, tömmer toatank, dricker medhavd dansk öl (bagageutrymmet var lastad med en försvarlig mängd öl och vin så på alkoholinnehållande drycker lär de inte lida någon brist), röker och pratar glatt med den som råkar komma i hans väg.
Trevlig men som sagt något svårförstådd.
I övrigt pratas mer danska än något annat språk i backarna nu så här veckan kring jul. Norrmännen anfaller på bred front till nyår men då tuffar vi vidare på en liten utflykt till Sälen på väg hem.

Insikt nummer två infann sig på julafton.
För att fira hade vi bokat bord på restaurangen på det just invigda (sviiindyra) Radisson SAS hotellet.
Fin mat, kanske inte så julinspirerat som jag trott (dock är mina tidigare erfarenheter av norsk mat ganska negativa, den jag hittills mest träffat på har mest varit tråkig, dåligt kryddad och helt enkelt…nää) men smakmässigt väldigt god.
Med ett undantag – Lutfisken!

I fiskens förlovade land förväntar man sig en lutfisk sällan skådad.
Av detta blev – intet.
Säkert helt ok i smak och konsistens men lutfisk-talliban som jag är äter jag inte lutfisk utan vitsås och kryddpeppar, och det visade sig – efter diskussion med den svenske kyparen (varför är merparten av norsk servicepersonal svensk förresten?) att det inte går att uppbringa kryddpeppar i en norsk livsmedelsaffär!?
Så den hoppade vi helt enkelt över.

Lutfiskabstinensen avhjälptes dock på juldagen.
En svenskimporterad dito tillagades och avnjöts i LillaHusetPåHjulen…..så nu kan vi laga lutfisk utan så väl ugn som micro också. Kajsa Warg skulle varit imponerad.
Snö och lutfisk – julen räddad i år med!