Nattfunderingar

Igår kom det väntade svaret från min mor på nyheten att vi väntar barn. Denna gång faktiskt i mailform (alternativet har annars varit rekommenderat brev men hon har väl kanske äntligen insett att min man inte konfiskerar min post)

Förvånansvärt sansat och med reducerad del FörorättadMartyrMamma.
Naturligtvis är det fortfarande mitt fel att hela familjen mår dåligt, relationerna inte fungerar osv.
Men ändå, för att vara henne, nyanserat.

En kopp kaffe aldeles för sent i gårkväll kombinerat med brevet gjorde det svårt att sova i natt.
Medan snön och regnet föll utanför låg jag och funderade.
Och plötsligt börjar bitarna falla på plats!
Jag ser mönster jag förut sett men inte riktigt kunnat förklara, samband och inbördes relationer.

Kanske beror det på att jag numera befinner mig i en arbetsmiljö med idel ingenjörer.
Här tänker alla i flödesdiagram, konsekevensanalyser och struktur. Jag börjar göra det samma.
Helt plötsligt ser jag vad det för typ av relation hon vill ha.
Samtidigt inser jag också jag inte vill ha den och varför.
Den typen av relation ger mig inget utrymme att vara jag. Den är redan utstakad.
Insikten ger mig mer kraft att stå för mitt val för jag inser ännu tydligare varför jag måste driva igenom det. Mod att fatta tydligare beslut.

Just nu rullar livet på jobbet på i för högt tempo men så snart jag får en stund över i helgen lär jag återkomma i ämnet.
Trots att jag inte sovit många timmar inatt känns det ändå bra. Förståelsen känns som en befrielse, samtidigt som jag inser att det svar hon får inte är vad hon vill höra.

Köpa bh

Eftersom mina, i vanliga fall ”förvirrade lingon på en planka” till bröst helt plötsligt fått för sig att anta för dem helt oanade proportioner, har mina vanliga bh-ar börjat bli obekväma.
Insåg i fredags att det var dags för något nytt och begav mig med Mannen i släptåg till närmaste köpcentrum.

Alltså, vad är det med män och köpa bh?
Av samtliga pojkvänner, sambos och numera även Mannen som funnits i mitt liv har alla fått spader så snart det ska köpas bh.
Maken till att se obekväma, besvärade och uttråkade ut går inte att uppbringa.
Och detta killar som vanligtvis inte har några som helst problem att shoppa kläder, skor, tur till IKEA eller vad det nu kan vara.
Bara inte bh.

Fumla av mig nämnda plagg har hittills ingen av dem baxnat för, men inköp...nej, njet och nope.

Visst, jag tycker själv det är pest och pina (mest för att mina förvirrade lingon i vanliga fall ser ännu mer förvirrade ut när de ska fösas in i en ny bh) men hur lätt är det att köpa dessa plagg själv?

Efter att ha plockat ut ett antal hittar man en ledig provhytt, får av sig jacka, tröja, linne(jo jag fryser för jämnan just nu så här gäller det att pälsa på sig) och bh, provar....och kan ge sig fasen på att det är fel storlek. Beroende av modell kan en 80B ibland passa, ibland inte passa alls och ibland är en 85B åt helsike för stor och ibland aldeles lagom.
En sak kan man dock ge sig attan på. Det är inte den du fått med dig in i provhytten som passar!
Återstår bara att knöla på sig alla kläderna igen och ge sig ut och leta nya storlekar, hitta ny tom provhytt och börja om.
Vid tredje försöket hade Mannen tröttnat på att vänta utanför affären och dök upp med kommentaren –”hur lång tid kan det ta att prova ut en bh?”

Hade jag inte varit fullt intrasslad i axelbanden på det senaste provobjektet hade han åkt på en propp. Men det osade ganska surt om svordomarna.....

Vad det blev?
Jo, efter att mer eller mindre ha blivit idiotförklarad av damen inne på FinaUnderklädesbutiken för att jag försökte hitta en lämplig amningsbh trots att jag bara är gravid i vecka 15 (men tro inte att hon tipsade om något annat alternativ, nänä så långt sträckte sig inte servicen), gick jag tillbaka till Lindex.
Det blev en ny sportbh. Bra axelband, mjuk och dessutom med plats för värmekuddar när de förvirrade lingonen får nästa tillväxtryck och gör ont som skrutt.
FinaButiken tänker jag fö inte sätta min fot på igen.

Jaha...typ

Så var då samtalet överstökat och överlevt.
Efter en stunds småprat om sådant som absolut inte spelar någon som helst roll höll det hela på att dö ut helt och hållet.
Berättade då att vi väntar barn, att vi nu hoppas på att den lilla ska stanna hos oss eftersom jag passerat vecka 13 och att alla prover visar på att Grodden är en pigg och frisk liten krabat.
Berättade även att jag mår bra, varit rätt trött och frusen men att det nu känns ok, om än med dåligt ”flås”.
Reaktionen?
Ett lite försiktigt typ – ”Jaha, ja det blir ju en stor omställning för kroppen och du får vara rädd om dig...”
Sen lite mer småprat om den senaste tidens älgjakt.
Därefter tog det bara slut.

Prata med mamma?
Åhh, hon var så upptagen med förmiddagens fyra olika brödbak, så spisen var i full gång.
-Ehh, ok...ja vi hörs väl någon annan gång när det passar bättre. Hälsa alla.
-Ja, ha det så bra.

Och det var det....