Time out

Nu börjar verkligheten komma ikapp.
Min kropp har gått på högvarv länge - kanske ända sedan i februari då kollegan blev sjuk.
Karusellen har bara snurrat fortare och fortare och situationen blivit allt mer bissarr. Nu tar kroppen ut sin rätt.

Att något var på gång blev jag förvarnad om redan i torsdags, Kvällen efter "the Day from Hell".
Hade tänkt åka hem redan på kvällen men var så slut att jag bara lyckades ta mig till lägenheten och rasade ihop i en oformlig hög framför tvn.

Tog tåget hem i fredags för att fira bonus-tösen som fyllt år. Hade en jättemysig kväll men sedan tog min kropp time out.

Vaknade i lördags och var bara slut. Huvudet värkte men skyllde det på att det nog blev ett glas vin för mycket kvällen innan och att jag var trött. Två Treo senare var jag igång men i ultrarapid.

Skulle bort på kvällen och gjorde därför en snabbutryckning till stan för att ordna några ärenden. På vägen tillbaka började jag känna mig snurrig och huvudvärken var tillbaka med full kraft. Sjönk ner på en stol i köket och där ungefär ströp kroppen allt vad energi och ta-sig-församhet heter - Zombie!
Fanns inget annat alternativ än kapitulation.

Sedan dess existerar jag mest. Kropp och själ är trött och jag är helt "blank" i tanken. Känns inte som jag kan tänka en enda rak tanke just nu. Är bara TRÖTT.
För en gångs skull tänker jag lyssna och göra sällskap med resten av mig själv. Idag har jag därför tillbringat största delen av dagen i sängen och tänker nog stanna där imorgon med.
Kanske orkar jag läsa lite i kurslitteraturen till kursen jag är hopplöst sen med. Just nu har jag dock inga större förhoppningar. Men, men. Lika bra att lyssna och sova ikapp. I det här skicket är jag inte till nytta för någon - allra minst mig själv.