Adventsfrustration

OK,nu kan vi slå fast att Mannen lyckats med bedriften att gifta sig med den minst hemmapyssliga kvinnan i det här kvarteret.
Ge mig en pyts färg och pensel eller en hammare och spik och jag går för det mesta iland med det. Men puffa kuddar och hänga gardiner är bara inte min grej.

I lördags eftermiddag, när de flesta på gatan redan fått upp fräscha julgardiner och trevligt glimmande små adventsljusstakar i fönstren, insåg jag att det var dags att försöka få lite adventsmys även i vårt kök.

Då Mannen var på rep innan adventskonsert tänkte jag passa på.
Lyckades efter mycket bök hitta julgardinerna längst ner i en låda i förrådet där de legat sedan förra julen. Med en jul-cd som stämningssättare och fönsterputs och strykjärn i högsta hugg körde jag därefter igång.

Första fönstret gick som en dans.
Ner med de gamla gardingerna, putsning av fönster, rensning av krukväxter (döda blad väck och lite övrig uppfrächning), strykning av julgardin, upp med ljusstaken (kors i taket – alla lamporna fungerade!) och sedan upp med hela klabbet.
Det här var ju riktigt kul! Stiiila naaatt, heeeliga naatt....

Sedan kommer vi till fönster två.
Det är här det börjar bli problem.

Den arkitekt som någon gång i åttiotalets början ritade vårt kök skulle jag vilja ta ett snack med. Hur tänker man när man sätter två köksfönster (ett smalt på ca 60 cm och ett STOORT på ca 1,5 meter) i vinkel??

Att hitta en gardinupphängning som inte innebär att hela det lilla fönstret täcks (frånsett bara kappa då…) har i alla fall inte jag gått iland med, och den byggsats av olika Kirsstångsvarianter som krävs för att hålla allt på plats är en fara för allt inom tre meters radie från gardinupphängaren. Hur man än gör är det någon av ändarna som hotar att skicka allt från blomkrukor till lampor och väggklocka i golvet!

Inte underlättades situationen av att de julgardiner vi för flera år sedan köpte till köket som en temporär lösning (som nu blivit permanent) inte har fingerkrokshållare, utan sydd sk ”kanal”. För att kunna nyttja Kirsstången krävs därför lite uppfinningsrikedom, då inte fästena riktigt passar.

Det var alltså här det sket ihop sig rejält.
När jag väl fått fast stången i ena änden inträffade minst en av två saker:
1. stången föll isär i sina beståndsdelar
2. när jag efter mycket bök nääääästan fått stången att fästa i hållare två, trillar stången ner från fäste ett eller mittfästet, med följd att hela klabbet går i golvet och det är bara att plocka gardinen av stången och stryka om den….

Efter två timmar var gardinerna omstrukna tre gånger, frustrationen hos frun i huset rätt påtaglig och det förväntansfulla jul-leendet tämligen ansträngt.
Hur många gånger stången fallit isär har jag ingen aning om, men själv hade jag trillat ner från kökspallen två gånger! Då var det dags att, med adrenalinet susande i öronen, ge sig iväg på konserten. Fortfarande utan att ha fått upp de sketna gardinerna!

Så mycket för den adventsstämningen.
Senare i veckan ska jag köpa band till kirskrokar så inte tomten får våra julgardiner i huvudet när han dyker upp. Kanske läge att önska sig en ”huslighetshandbok” eller är det någon som har numret till SommartorpsErnst?