Barn, barn, barn

Världen kryllar just nu av barn, såväl verkliga som blivande.

Är med i en nätcommunity där de blå plussen just nu duggar tätt, tätt.
Finns till och med en separat diskussion kring ”status” på graviditeterna.

På jobbet verkar det bara vara barndiskussioner varenda fika och lunch.
Inskolningar
Dagisproblem
Barnuppfostran

Idag var det en kollega som hade sin minsta med på förmiddagen.

Kröp runt kring min stol hela mötet.

Kanske har min saknade biologiska klocka helt plötsligt hoppat igång för det känns lite tungt.
Förstår både kollegor och glada blivande mödrar, barnen är ju det som mycket av deras liv kretsar kring.

Problemet är bara att just nu känns det inte som att jag kommer undan "barninvasionen" någonstans.

Funderar på att inrätta en barnfri zon.

Tills dess föredrar jag att luncha med avdelningens få seniorer eller singlarna.
Då slipper jag iallafall höra det senaste om lilla Tottes potträning till köttbullarna.

It´s a deal

Efter mitt frustrerade inlägg i fredags kväll har det hänt en del.

Mannen läste inlägget och surade.
Sen pratade vi.

På söndag eftermiddag fick jag en idé.
Tog med Mannen till sportaffären och inhandlade en crosstrainer.
Därefter beställde vi första tre säsongerna av Arkiv X.

Hem och montera.
Körde första passen redan i söndags kväll.
Skitjobbigt (svetten formligen rann) men riktigt uthärdligt och kul.
Framförallt om man kollar TV (läs SATC) samtidigt.

Ikväll har jag och Mannen gjort en överenskommelse.

Tränar han tre gånger i veckan varje vecka fram till jul går jag med på att köpa en platt-TV.

Crosstrainern surrar redan nere i källaren.....

(Det här har blivit en förbaskat dyr månad men är det vad som behövs för att få fart på Mannen och dessutom underlätta för min egen träning - 30 minuter har man ALLTID - så är det väl värt det...)

40-kris

Jag har blivit en riktig träningsfåne, något jag aldrig trodde skulle inträffa.
Kör nästan ett pass per dag och mår toppen!
Betydligt piggare och gladare.
Sen gör det inte ont att bli lite fastare i kroppen.
Hoppas jag ska lyckas hålla igång även när höstmörkret börjar krypa närmre inpå knutarna.

De senaste veckorna har jag dock genomgått (?) en smärre kris.
Jag har blivit en 40:a!
Och nu pratar vi INTE ålder.

Har så länge jag kan minnas kämpat för att gå upp i vikt och få lite form.
Sist jag köpte kläder höll jag därför på att få en chock.
Blus i storlek 38 går inte att knäppa, byxor i 38 lika illa!
Jag drar numer storlek 40 (i vinterjoggingbrallor vilka inhandlades igår tom 42!!)

Känslan är kluven.
Har ju faktiskt inte mig veterligen någonsin mått så bra som nu, och det finns inget överflödigt fett på mig.
Men storlek 40!?

Måste vara det att jag slutat med preventivmedel som är boven...