Sitter på det lokala kebab-haket.
Bordet bakom befolkas av två tonårskillar och två dito tjejer.
Den ena killen lägger av en jätterap.
Tjej –” Åh guuud vad ni är äckliga jämt. Måste du rapa sådär?”
Killen – ” Det beror på att jag och NN är sånadär alfahannar så vi måste!”
Fem minuter senare drar sällskapet vidare.
Alfahannen visar sig vara typ 16, finnig, med truckerkeps o nerhasade jeans.
Alfahanne?
Jo tjena då är nog mänskligheten snart en utdöende ras ;-)
fredag 13 mars 2009
Veckans kommentar - 2
"- Tittade på ett kort på dig från tidigare.
Du har inte alls "förfallit" vilket gravida tjejer annars har en tendens att göra."
Tack älskade Mannen.
Det var precis vad jag behövde få höra!
PUSS!
Du har inte alls "förfallit" vilket gravida tjejer annars har en tendens att göra."
Tack älskade Mannen.
Det var precis vad jag behövde få höra!
PUSS!
Veckans kommentar - 1
Kollega:
"-Du ser ut som en orm som just ätit middag! "
Så mycket för att jag la lite extra omsorg på klädvalet just den morgonen.
Jag - en mamba?
"-Du ser ut som en orm som just ätit middag! "
Så mycket för att jag la lite extra omsorg på klädvalet just den morgonen.
Jag - en mamba?
Baby OD
Igår fick jag näst intill Baby OD.
En riktigt jobbig dag, men det känns som ytterligare några bitar föll på plats.
Var först på ultraljud för att se hur Grodden mår, ligger etc.
Allt visade sig vara väldigt bra.
Vår lilla tös har sedan ett par veckor vänt sig med huvudet ner.
Hon ligger lite lite över viktkurvan, detta trots att jag inte gått upp nämnvärt under graviditeten (hittills) och mitt magmått är lite i underkant.
Tillräckligt med fostervatten.
Kort sagt – by the book.
Känns på ett sätt lite som ödets ironi att jag som aldrig varit särskilt intresserad av barn tidigare tydligen har en kropp som är perfekt för att iallafall ”ruva” dem. Synd bara att inte huvudet går i takt med resten.
Därefter träff med min kontakt på specialistmödravården.
Det intressanta är att så fort vi kom upp på förlossningsavdelningen reagerade jag jätteskumt.
Spänd o nervös, blir alldeles rödflammig i ansiktet (Mannens reflektion), darrar på rösten....och jag kan inte förnuftsmässigt förstå varför?
Det här irriterar mig.
Visste jag VARFÖR skulle det vara så mycket enklare att hantera det.
Nu kan jag bara inse att så är det.....
Frustrerande
Vi gick iallafall igenom förlossningsbrevet och hon ”köpte” det rakt av.
Känns jättebra för det var som sagt ingen enkel resa innan vi fick ner det på papper.
Även hon gjorde lite undersökningar.
Kändes väl sådär, men det fick gå.
Grodden däremot gillade det nog inget nämnvärt, för resten av eftermiddagen och inatt har jag haft en helt ny typ av sammandragningar.
Kvällen föräldrautbildning.
Förlossningsfilm och smärtlindring.
Föräldrautbildningen känns som ett bra komplement till Profylaxkursen men jösses vad glad jag är för att vi gick profylaxen så tidigt som vi gjorde och att vi övat sedan dess.
Hade den insikten kommit nu hade nog paniken varit total.
Sen funderar jag över dem som säger att de hittat vänner för livet på föräldrautbildningen.
Hittills har vi knappt sagt mer en hej till varandra och nästa vecka är sista gången.
En riktigt jobbig dag, men det känns som ytterligare några bitar föll på plats.
Var först på ultraljud för att se hur Grodden mår, ligger etc.
Allt visade sig vara väldigt bra.
Vår lilla tös har sedan ett par veckor vänt sig med huvudet ner.
Hon ligger lite lite över viktkurvan, detta trots att jag inte gått upp nämnvärt under graviditeten (hittills) och mitt magmått är lite i underkant.
Tillräckligt med fostervatten.
Kort sagt – by the book.
Känns på ett sätt lite som ödets ironi att jag som aldrig varit särskilt intresserad av barn tidigare tydligen har en kropp som är perfekt för att iallafall ”ruva” dem. Synd bara att inte huvudet går i takt med resten.
Därefter träff med min kontakt på specialistmödravården.
Det intressanta är att så fort vi kom upp på förlossningsavdelningen reagerade jag jätteskumt.
Spänd o nervös, blir alldeles rödflammig i ansiktet (Mannens reflektion), darrar på rösten....och jag kan inte förnuftsmässigt förstå varför?
Det här irriterar mig.
Visste jag VARFÖR skulle det vara så mycket enklare att hantera det.
Nu kan jag bara inse att så är det.....
Frustrerande
Vi gick iallafall igenom förlossningsbrevet och hon ”köpte” det rakt av.
Känns jättebra för det var som sagt ingen enkel resa innan vi fick ner det på papper.
Även hon gjorde lite undersökningar.
Kändes väl sådär, men det fick gå.
Grodden däremot gillade det nog inget nämnvärt, för resten av eftermiddagen och inatt har jag haft en helt ny typ av sammandragningar.
Kvällen föräldrautbildning.
Förlossningsfilm och smärtlindring.
Föräldrautbildningen känns som ett bra komplement till Profylaxkursen men jösses vad glad jag är för att vi gick profylaxen så tidigt som vi gjorde och att vi övat sedan dess.
Hade den insikten kommit nu hade nog paniken varit total.
Sen funderar jag över dem som säger att de hittat vänner för livet på föräldrautbildningen.
Hittills har vi knappt sagt mer en hej till varandra och nästa vecka är sista gången.
måndag 9 mars 2009
Ingen bra dag
Idag är ingen bra dag.
Spänningen efter en lång tids funderande släppte när vi var klara med brevet i helgen.
Känner igen det från tiden jag gick och pratade regelbundet.
När det rört om lite för mycket i förnuft och känsla ett tag måste kroppen tydligen återhämta sig.
Slår stopp och går tillbaka några ”rutor” på min mentala spelplan.
Idag är därför ingen bra dag.
Rädd
Låg
Ledsen
Vill inte ha någon bäbis.
Alls.
Det här var ingen bra idé...
Tack och lov greppar Maken läget.
Kramar och peppar.
Hoppas inte svackan håller i sig för länge.
Den är troligtvis nödvändig
Men väldigt, väldigt jobbig
Spänningen efter en lång tids funderande släppte när vi var klara med brevet i helgen.
Känner igen det från tiden jag gick och pratade regelbundet.
När det rört om lite för mycket i förnuft och känsla ett tag måste kroppen tydligen återhämta sig.
Slår stopp och går tillbaka några ”rutor” på min mentala spelplan.
Idag är därför ingen bra dag.
Rädd
Låg
Ledsen
Vill inte ha någon bäbis.
Alls.
Det här var ingen bra idé...
Tack och lov greppar Maken läget.
Kramar och peppar.
Hoppas inte svackan håller i sig för länge.
Den är troligtvis nödvändig
Men väldigt, väldigt jobbig
söndag 8 mars 2009
Förlossningsbrevet skrivet
I veckan som kommer ska vi tillbaka till specialistmödravården och i helgen har vi mentalt tagit ett stort steg närmare förlossningen.
Förlossningsbrevet klart!
Resan hit har varit full av tänkarskalle.
Jag har läst Gudrun Abascals bok och haft den som utgångspunkt för mina funderingar.
Maken har läst vissa delar som har kännts relevanta.
Idag har vi tillsammans diskuterat oss fram till innehållet i brevet.
Det blev långt, men för att göra det mer lättläst har jag dels lagt in en sammanfattning, dels försökt göra texten så lättläst som möjligt.
Ska diskutera det med specialisten i veckan.
Tar gärna emot andra synpunkter om ni orkar läsa....
Känns bra att det är tänkt och skrivet men nu är jag mentalt trött.
Har läst och funderat så mycket den senaste tiden så nu tar jag nog lite paus från barn och förlossningstänk ett tag.
Och ska dessutom förhoppningsvis komma ikapp med lite blogguppdateringar om annat som hänt i den Mysiska tillvaron på sistonde....
Förlossningsbrevet klart!
Resan hit har varit full av tänkarskalle.
Jag har läst Gudrun Abascals bok och haft den som utgångspunkt för mina funderingar.
Maken har läst vissa delar som har kännts relevanta.
Idag har vi tillsammans diskuterat oss fram till innehållet i brevet.
Det blev långt, men för att göra det mer lättläst har jag dels lagt in en sammanfattning, dels försökt göra texten så lättläst som möjligt.
Ska diskutera det med specialisten i veckan.
Tar gärna emot andra synpunkter om ni orkar läsa....
Känns bra att det är tänkt och skrivet men nu är jag mentalt trött.
Har läst och funderat så mycket den senaste tiden så nu tar jag nog lite paus från barn och förlossningstänk ett tag.
Och ska dessutom förhoppningsvis komma ikapp med lite blogguppdateringar om annat som hänt i den Mysiska tillvaron på sistonde....
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)