Varje ny fas i livet innebär en (säng)flytt…eller, säng, säng, säng

Just nu lever jag och Mannen i en flyttkarusell av modell 15-spel.
För några veckor sedan flyttade vi hem mina saker från övernattningslägenheten i Y-by.
Dessa hann vi precis dela isär, i alla fall merparten av dem, när det var dags för nästa flytt.

Denna gång var det bonusdottern som packade ihop delar av sitt gamla flickrum för att flytta ihop med sin pojkvän.
Sedan tidigare hade vi lovat henne att få överta min säng från övernattningslyan mot att hon istället skulle köpa lös en begagnad 120 centimeters från annat håll.
Tanken är att vi ska kunna använda den i ett framtida gästrum som de kan nyttja när de är här och som dessutom kan brukas av besökare för att de ska slippa bo vägg i vägg med mig och Mannen.

Föregående helg utspelade sig därför följande säng-15-spel:
Säng från min övernattningslägenhet till bonustösens nya bostad
Den 90-säng bonustösen med sambo kamperat i hittills tillbaka till hans föräldrar
Ny gästsäng tillbaka hit….

Denna helg har vi byggt vidare på sängflyttartemat genom att tömma bonustösens gamla flickrum på …just det…bla en säng, (smal modell som nu ska säljas och därför förpassats i beståndsdelar till altanen) och göra rokad på det och vårt gamla kontor……

Summan av kardemumman är att vi nu börjar nå en viss form av ordning i det kaos som till och från rått i huset sedan någon gång innan jul, och jag och Mannen börjar få ett riktigt sjysst arbetsrum.
Dock inte heller det helt smärtfritt för det är inte helt smidigt att flytta två skrivbord modell ENORMA (eller i alla fall skittunga) genom en hall och en våning upp, för att sedan montera ihop dem igen (jo för du ska väl inte tro att de går att få dit i ett stycke…närå, det finns det inte vare sig plats eller muskler för…) Sen är inte modellen den mest lättmonterade, men det är ett helt annat blogginlägg ;-)

Idag har jag därför träningsvärk i muskler som jag inte hade en aning om att jag hade (och jag som avgett nyårslöfte att bli bättre med träningen och tyckte jag kommit igång riktigt bra…hrmmm).

En annan reflektion: varje fas i livet tycks innebära minst en tur till IKEA!
Tycker vi har möbler och prylar högt och lågt, men det är alltid FEL prylar. Vilket i praktiken innebär att varje gång vi ändrar något hemma får vi sälja av det gamla och köpa andra. Undrar om han har räknat ut det Kamprad?

Att sakna något man aldrig känt

I fredags åkte det lilla hormon-T:et ut så nu är det ”skarpt läge” som Mannen både förväntansfullt och lite ängsligt uttryckte det.
Trots att jag aldrig direkt känt att T:et suttit där, känns det lite tomt.
Skumt.

Ska bli väldigt intressant att se hur min kropp reagerar nu.
Har inte haft särskilt mycket till cykel överhuvudtaget de senaste sju åren.
Kommer jag få ont igen (började en gång i världen med p-piller då jag varje mens fick så förbannat ont att jag svimmade och kräktes)?
Kommer migränen tillbaka?
Blir jag en PMS-häxa?
Kommer jag reagera alls?

Den som lever får se, men det känns både spännande och lite otäckt att inte veta hur den egna kroppen kommer bete sig. Framförallt känns det väääligt nervöst kring vad vi EGENTLIGEN ger oss in på.