Flip Flops

Finns det någon som på fullaste allvar kan säga att dessa sk skodon är bekväma?
Hur jag än bär mig åt får jag skoskav mellan tårna.

Går jag i sand med dem skvätter ”flip-floppandet” upp den upp över hela ryggen.

Kan ingen komma på ett par SNYGGA skodon för fritidsbruk (och då menar jag inte de om möjligt ännu fulare FoppaTofflorna...något så vidrigt fult sätter jag inte ens på mig!)

Träskorna kom tillbaka!
Visserligen lärde jag mig aldrig gå i dem och visserligen sparkade jag varje sommar under hela min uppväxt sönder fotknölarna med dem (huu vad ont det gjorde) men de var åtminstonde både tåliga och hyfsat estetiska.

Dags för en revival?

Campinggrannar

Campingliv på campingplats är en intressant företeelse om man tycker om att spana på folk.

Ikväll står vi på en camping på den lilla orten Lobbe. Orten som sådan ger ordet sovande en helt ny innebörd.
Femtontalet hus i klunga varav tre är hotell eller pensionat. Tre någon form av resturang.
”The place” verkar vara en pizzeria modell stort cementhus i grälla färger med det smått ekivoka namnet Octobussy (Över loggan slingrar dock en gigantisk bläckfisk varför placet ser ut att heta Octopussy....) I övrigt händer inte mycket.

Husbilen brevid oss innehas av en tysk farbror med ett utseende liknande en överviktig Ernest Hemmingway. Med mustach men utan fisketröja.
Husbil till trots verkar han och hans fru vara sk långliggare.
Förtält, parabolantenn (väl förankrad) och hela köret.
Inget man packar ihop på tio minuter för att dra vidare. Snarare max en gång i veckan.
Hans fru, en liten nätt sak men gällt skratt, hälsade glatt på oss när vi anlände.
Till sällskapet hör även trulig grabb i elvaårsåldern. Troligtvis barnbarn.
Just nu spelar de kort i förtältet. Ernest verkar vara en tävlingstyp. Vrålar så det hörs över hela campingen...

Mitt över ”gatan” bor en annan kul filur.
Husvagn modell sent åttiotal (lätt algangripen)
Förtältet pryds av stor flagga med en ölsejdel samt tre mindre flaggor med ordet Prosit tryckt tvärs över.
Mannen, en mager typ i femtioårsåldern, glider runt i Pilotbrillor, svart keps och VCT-overall.
Hinkar öl (tillsammans med granne i husvagn brevid) när han inte kremerar hamburgare på stor överdimensionerad hemsvetsad grill....

Själv har jag första parkett i form av förarhytten på LillaHusetPåHjulen som kvällstid får fungera som ”inglasad altan”.

Nu brakar dock åskan igång, så det är bäst att stänga ner burken för ett tag. Svalorna flyger mellan husvagnarna som hysteriska kamikazepiloter...inger inget direkt hopp om några soliga utsikter för morgondagen. Återkommer därför troligtvis med mer spaning vid annat tillfälle.

Sannorlikhet

I morse verkade vädret (liksom de senaste dagarna) vilja variera mellan molnigt och blåst och molningt och något mindre blåst, möjligtvis med inslag av skurar.
Då vi lämnade ställplatsen började det dock spricka upp.

Någon halvtimma senare verkar dock dagen bli riktigt fin, varför vi ändrar planerna och beger oss ytterligare lite söder över för att tillbringa dagen vid havet.

Intentionen är att få lite sol på näsan och förhoppningsvis även resten av min albylvita lekamen.

Bestämmer oss för att, för första gången sedan vi kom hit till Rügen, stå på en riktig camping (övriga nätter har vi stått på sk Stellplatz av varierande kvalitet)

Checkar in hos en dam som talar tyska i rasande tempo (hänger väl med på sisådär 20 procent men det har gått bra hittills. Kommunikation på engelska är inte att hoppas på ens på turistbyrån).
Hittar vår plats och bemödar oss till att fälla ut markis och ta fram solstolar.
Solen lyser fortfarande!
Tar en kaffe och byter sedan till bikini.
Fortfarande sol!

Med bok, solmadrass och vattenflaska i högsta hugg ger vi oss av till stranden Mannen och jag.
Kommer dit, lägger ut madrasserna och placerar oss förväntansfullt på de samma...här ska äntligen levas lite strandliv....

Fem minuter senare har mörka moln tornat upp sig på himlen och en kvart senare regnar det......

Tillbaka på campingen är jag så frusen att jag får värma mina kalla fingrar under varmluftstorken på toa.

Tidigt missfall?

Nu blir det intimt så ev känsliga läsare uppmanas att hoppa till nästa inlägg....


Något är seriöst skumt med min mens den här gången.
Till att börja med kom den en dag tidigare än normalt, därefter beter den sig mysko.

Blödde först nästan ingenting men fick istället skitont och krampkänsla.
Därefter verkade blödningen komma av sig...för att därefter dra igång men igen och nu verkar den inte fatta att den ska ge sig.
Har nu hållit på i fem dagar mot normalt tre och verkar inte ha någon som helst tanke om att sluta.
Mannen spekulerar i ett tidigt missfall, själv är jag bara less på eländet.

Vill bada.
Tur att vädret inte inbjuder till strandliv för i så fall skull jag inte vara go att tas med vid det här laget.

Sändningsuppehåll

Har tagit oss till Trelleborg.
Imorgon går färjan till Tyskland.
Tanken är att vi så småningom ska nå Rhügen.

Eftersom Tele2, eller som de säger - deras samarbetspartners, vill ha ohemult mycket betalt för surfning (läs bloggning) utomlands, blir den nu sändningsuppehåll på bloggen. Återkommer när LillaHusetPåHjulen kommer åter inom Sveriges gränser.

Kram på er!
// Mysan

Min fru har rest till Mölle.....(sjöng Ramel)

...och så har också vi.

Har nu tillbringat två dagar i och kring Mölle och Höganäs.

Efter den obligatoriska turen till krukmakerierna (de har gjort om Höganäs-outleten till att se ut som vilken sketen Fabriksbutiken som hellst!! TRIIIST!) tog vi oss vidare till Kullens fyr och Kullaberg.

Då Mannen piggnat till efter sin magåkomma ägnade vi därför gårdagen åt en kombination av Geocaching och vandring i Kullabergsområdet. Totalt en sträcka på ca 6 km men i ganska oländig terräng. (Sen gjorde det ju inte saken lättare att jag tog fel väg ut till udden....)

Efter vandringen fyllde vi magarna med en rejäl Äggakaga med fläsk (smarrigt men ungefär lika GI-vänligt som öl och princesstårta..) samt en stor portion jordgubbar med basilika (jo, det var ursmarrigt, jag lovar) och hemgjord vaniljglass.

Stärkta av den skånska maten gav vi oss därefter ut för att söka efter Lars Wilks Nimis. Efter mycket vandrande och klättrande fann vi den nere efter strandkanten.

Och vad kan man säga om den...

Annorlunda, häftig....eller en koja för stora pojkar och flickor...välj själv.

Klart värd ett besök är den dock men det är inte lätt att hitta dit. Utan koordinaterna hade vi nog aldrig klarat det.

Träningslycka

Jo, man kunde visst bli lycklig av att träna.
Iallafall när joggingrundan ser ut så här.

Tur jag inte är Hallänning.
Jag skulle riskera att bli träningsberoende.

Plats: Haverdals naturreservat, Närheten av Tylösand

Barnfunderingar en sen kväll vid havet....

Mannens och mitt försök att utöka familjen verkar inte gå något vidare.
Ännu sålänge kommer mensen i princip på klockslaget varenda månad.

Vet inte riktigt hur jag ska ställa mig till det.

På ena axeln sitter en liten katig jäkel och väser i örat.
”Vad var det jag sa...”

På den andra sitter en mer resonabel figur och dinglar med benen. Ikväll tänker jag välja att lyssna på min resonabla kompis....

Ok, jag är förhållandevis gammal (30 ++) och Mannen ännu äldre (40+++) men så vaddå, barnfrågan har aldrig tidigare känts aktuell.
Jag är inte typen som skaffar barn bara för att så ska vara, jag fattar ett aktivt beslut.
Det är först sedan Mannen och jag gift oss och hela historien med nätverksfamiljen lugnat ner sig som det känts som att det åtminstonde finns en sportslig att kunna ro iland det som en utökning av familjen innebär.

Har haft ett antal pojkvänner/sambos innan Mannen, men när det väl kommit till kritan har det aldrig varit aktuellt med barn (och med tanke på hur jobbigt det varit att få till nätverksfamiljen där EN av oss hade barn sedan tidigare är jag väldigt tacksam för att jag inte behöver ta hänsyn till den parametern i livet från min kant).

Antingen har jag pluggat, precis fått jobb (man måste ju hinna etablera sig på arbetsmarknaden också) eller också har pojkvännen ifråga inte triggat några barnfunderingar hos mig.
Jag har helt enkelt inte velat bilda familj med dem (vid något/några tillfällen kanske mer för att leva med pojkvännen ifråga redan VAR som att leva med ungar....)

Kanske (troligtvis verkar det som) har tåget redan gått och det fungerade aldrig för mig att kliva på.

Just nu verkar det dock som att varenda kvinna i min ålder går med gravidmage eller bär runt på en liten toddler.
Var man än går är det magar, ungar och barnvagnar – på stranden, campingen, stan...överallt.
Samtidigt vet jag inte hur jag ska reagera på insikten att vi inte får barn.
Lättnad?
Sorg?
Ilska?
Vad???

En sak vet jag dock.
Tar det sig inte ”på naturlig väg” kommer vi inte att dra igång någon utredning eller liknande.
Dels är jag själv inte tillräckligt ”barnhungrande” för att det ska kännas värt att exprimentera med mig själv (kropp, själ och känslor) men framförallt vill jag inte exprimentera med mitt och Mannens förhållande.

Skulle det inte gå ”ens den vägen” vill jag inte riskera att vårt förhållande tagit så mycket stryk på kuppen att även det går överstyr.
Vi har helt enkelt gått igenom alldeles för mycket på vår resa hit där vi står idag för att det ska vara värt det.

Hade jag och Mannen träffats tidigare hade vi nog fått barn tillsammans (jag vet ju att han kan sedan tidigare). Nu är det nog så att det helt enkelt är för sent för min del och det får jag väl lära mig att leva med.

Mellandag i solen

Sent i går kväll landade vi, bland annat efter att ha dissat en ställplats inne i Halmstad, till Vilshärads camping och här har vi blivit kvar under dagen.
Påverkade av bla ett helt underbart löparspår som går genom tallskogsklitten ner till havet (...ska bli en morgonrunda där i morgon bitti), men framförallt det faktum att solen behagade sticka fram nyllet, gjorde att vi väntar ytterligare en dag innan vi drar upp bopålarna igen för vidare färd.

Har därför varit en lugn dag.

Det enda vettiga jag åstadkommit (förutom att slå rot i sanden nere på stranden) är en snabb städning av LillaHusetPåHjulen och lite småplockande. I övrigt har jag legat på en strandmadrass och gjort mest ingenting.
Skönt.

Återstår dock att se om vi kommer vidare imorgon heller. När vi kom tillbaka från stranden började Mannen må mysko och senare under kvällen fick han någon skum kombination av störtförkylning parat med magsjuka.

Inge lattjo att dela kupé i natt så för närvarande sitter jag utanför vagnen och bloggar kombinerat med några SATC-avsnitt.