Förföljd del...

På temat "försöker någon säga mig något?" kommer här kapitel fyrahundraåttioelva i ordningen.

Var igår på den lilla byns bibliotek då jag såg på nätet att boken "Att växa som vuxen", som jag på olika sätt försökt få tag i, faktiskt fanns inne!

På lunchen traskade jag därför glatt iväg för att låna den. In bland hyllorna...leta, leta, leta - där var den!

När jag plockar ner den ur hyllan faller min blick på en bokrygg på hyllan nedanför.
Att bli mamma ...

Skummar kapitelindelningen och får merparten av mina funderingar uppradade framför näsan!
Just nu vill jag inte veta i vilken månad barnet får tänder och hur man bäst nattar det, det får eventuellt bli en senare fråga. Jag vill veta vad som händer i kropp, själ och tanke!

Kom därför från bibblan med ett nyinskaffat lånekort och TVÅ böcker. Fick dessutom ett stort glatt leende från bibliotekarien när hon såg vad jag lånade.
Jaha, då var man väl den fikarastens "snackis". På såna här småorter känner alla apan och apan känner ingen.
Skit samma, det bjuder jag på.

I kväll kryper jag upp i soffhörnet med en stor mugg the och läser.

Tillbaka i "båset"

..på jobbet.

Har svårt med energin just nu.
En del att göra men ingen gnista.

Mycket snurrar i huvudet och det tar det mesta av min kraft.

Kommer bli en höst av beslut.
Stora och livsavgörande men de måste fattas och tiden rinner iväg. Problemet är bara att jag inte riktigt vet i vilken ände jag ska börja nysta i tankegångarna.

Ibland känns det som den tiden när någon annan pekade ut riktningen och jag sprang var enklare. Någon annan fattade besluten - uttalat eller outtalat, och jag agerade.
Men jag vill inte ha den tiden tillbaka.

Någonsin.

Vill välja mitt liv.

Morr.....

De senaste veckorna har i princip all ledig vaken tid lagts på våra projekt i trädgården och på huset. Någon dag till, sedan ska ÄNTLIGEN såväl panel som staket ska vara klara. Kostade, förutom en jäklans massa pengar, två veckors semester och merparten av mitt komptidskonto.

Panelen blev riktigt bra och det nya altantaket håller mot vätan. Lite surt dock att ha lagt ner ÅTSKILLIGA tusenlappar på huset och de enda som kommer att se att något är gjort är vi själva - nåja, vi har ett friskare hus iallafall.

Nu återstår kaoset innomhus - och det har ju inte direkt blivit mindre under de senaste veckorna.

Är "ledig" idag.

Tanken var att jag skulle skriva klart det där förbaskade protokollet som borde gjorts för typ en månad sedan och därefter skriva en artikel till medlemstidningen.......

Istället har jag städat. Och tvättat. Och morrat över att Mannen och jag är så förbaskat olika vad gäller toleransnivå på stök. Han kliver över bråten - jag mår pyton.

Hittills har dagen till mesta delen gått åt till att ta tag i det gemensamma stöket. Nu återstår mitt eget. Dessutom är jag TRÖTT ända in i märgen och det hällregnar.

Nåja, altantaket håller tätt iallafall.