Krax v 3!

I dag åkte vi hem.
Jag som älskar att resa har nog aldrig tidigare kännt mig så lättad över att få komma tillbaka till hemadressen.
Vid det laget hade jag tappat rösten helt och var helt igentäppt.
Dock släppte det mesta av nästäppan redan i bilen från flygplatsen, men kraxa och hosta (stämbanden är helt slut varför jag fått en grym rethosta) lär jag nog få göra några dagar till.

Blir därför inget föreningsårsmöte för mig imorgon. Nu avgår jag ur styrelsen och för första gången på nästan 20 år har jag inget styrelseuppdrag och tänker inte ta något nytt förrän jag vet vad som blir nästa punkt på livsagendan.
Känns förbaskat skönt.
Dock får min reträtt ske utan min närvaro.

Nu har jag bara ett gammalt protokoll från ett möte innan vi drog iväg på semester som ska skrivas, sedan är jag klar.
Men först ett långt argt mail till resebolaget.
De har ett och annat att förklara tycker jag.

Fransk miljömedvetenhet eller Hur tänkte de nu?

Franska liftsystem är märkbart befriade från skräp.
I de svenska fjällen verkar mentaliteten mer vara - "Släpp skiten där du står, det finns alltid någon som har till uppgift att plocka upp det efter dig!"
Detta gäller inte för den franske åkaren.
Var han gör av det, är dock för mig en gåta för det dräller inte direkt av papperskorgar och de som finns verkar inte direkt strategiskt placerade.

Det som hittills slår det mesta med hästlängder var följande:
Du glider ner mot liften.
I liften samlas alla åkare förr eller senare, vare sig de är piståkare eller off-piståkare.
Upp för berget måste vi alla.
Var är då mer strategiskt att placera en papperskorg om inte nere vid liften?
Så långt allt bra.

Dock måste papperskorgen tömmas.
Det verkar vara liftVAKTENS uppgift.
För att göra det så bekvämt som möjligt för nämnde vakt, ställer vi därför papperskorgen bredvid förstukvisten till det lilla timmerhus som inrymmer alla styrinstrument till liften.
Problemet är bara att man, för att styra liftkön, med ca tio meters avstånd till stugan satt upp orange plastnät runt alltihop.
Ska man bli av med sitt skräp måste det alltså bli via en lobb motsvarande trepoängs-strecket i basket, eller så stoppar man det i fickan.

Franska åkare måste ha rätt mycket skräp i jackfickorna.
Men tanken var ju i alla fall god och gällande fransk servicenivå verkar det vara det som räknas.

Franska liftvakter vs svenska

Har under vår tid här nere gjort en ganska intressant upptäkt.
Som svensk är man van vid att liftvakterna har någon form av servicefunktion för att hjälpa mindre rutinerade åkare att ta sig på liften.
Så verkar icka vara fallet i Frankrike.

Här vaktar liftvakten liften.
Åkare som inte klarar av att ta sig av och på själva göre sig icke besvär.
Detta gäller såvida det inte är vacker väder för då kan liftVAKTEN bemöda sig med att stå i solgasset och glassa i nya solbrillor.
Får man hjälp med liften här blir man förvånad!

Rekordet hittills under resan var en tallrikslift vi skulle med.
Till att börja med skedde allt köande i uppförsbacke.
Efter att ha stått och hängt på stavarna en stund blir man ganska mör i armarna.
I det läget blir man lite pjutt när inte liftens totala kapacitet nyttjas.

När mina överarmar börjar kännas som väl mörade rostbiffar och jag har ca tio meters köande kvar, åker en liten dam fram till liften.

Hon tappar första "pinnen".
Hon tappar andra.
Då går liftvakten fram och talar vänligt till damen.
En lättnad sprider sig i kön, nu får tanten hjälp och vi andra kommer snart med våra "liftpinnar"
Icke - vi talar fransk liftVAKT.
Han ger inte service, han tycks på sin höjd ge goda råd!

Tanten tappar pinne tre!
Nu inser vakten äntligen det hopplösa i situationen och hjälper till.
Tanten kommer med liftpinne fyra och jag inser att servicen i svenska liftsystem nog är något att som svensk vara stolt över.

Krax!! v 2

Att byta hotellrum gick inte att lösa.
Inte heller fanns det en luftrenare att låna.
Det enda men kunde råda mig var att ta kontakt med huvudkontoret när jag kommer tillbaka till Sverige.

Jag har fått en mailadress och vet någon som ska få ett långt argt mail på söndag kväll.

Krax...

mindre kul är att upptäcka att jag blir sjuk av mögellukten..
Vaknar varje morgon med en stor klump i halsen som inte går att få bort innan två på eftermiddagen (vilket får till följd att jag flämtar som en jagad älg efter sisådär tio svängar)
Ögonen kliar och första dagen somnade jag med feber och muskelvärk.
Har försökt få byta hotell men ännu så länge utan resultat.
I natt ska vi försöka sova med balkongdörren öppen får vi se om det hjälper.

I annonsen stod det att hotellet skulle ha enkel standard så det har jag inga som helst problem med.
Har bott på diverse skumma guesthouses och vandrarhem världen över så jag är inte så himla nogräknad, men skillnaden på enkel standard och ett sjukt hus känns ändå rätt stor.

Med en ny leksak i Frankrike

Sitter just på ett hotell som luktar pyton (mögel) i Val Torens.
Trots odören har vi det riktigt mysigt och maten är riktigt bra!

Igår fick vi pröva på en ny erfarenhet - inblåst på hotellet.
Efter två åk var vindarna så starka att alla liftar fick stänga.
Inte mycket mer att göra än att sätta sig i solen mot en vägg och njuta av en öl alternativt kramas med Mannen. Värre kan man ha det.

Nu är vi ju dock här för att åka skidor, så när prognosen förespådde storm idag kändes det lite pyrt.
Tack och lov hade prognosen fel, så imorse öppnade två av liftarna och allt eftersom man sprängt bort överhängen (lavinfara) så öppnade de övriga liftarna en efter en.
Dock har det snöat ganska ymnigt så idag har musklerna fått jobba (eller beror värken på att jag idag blivit ett år äldre?)

Hur som haver börjar det bli dags för sängen, men först var jag ju tvungen att prova min nördiga Mans nya leksak - en Asus Eee PC.
Har den släppts i Sverige ännu - nä
Är det ett elände att skriva på den eftersom den har amerikanskt tangentbord - ja (tack och lov för skrivmaskinslektionerna på gymnasiet så man iallafall har lite humm om var tangenterna brukar ligga)
Är den cool - mm, tvingas väl tyvärr erkänna det.
Den här leksaken skapar vill-ha-begär till och med hos mig.
Tur att jag är gift med dess ägare.

Om jag inte åker bort mig i snödrivorna imorgon finns det risk för att det blir fler inlägg.
Må så gott!
// Mysan mitt i snön