Har nu jobbat en vecka på nya tjänsten. Ja, jobbat och jobbat. Försöker få ett grepp om vem av linjen, processen eller projektet som ansvarar för vad. Har landat i en helt ny (nåja, iallafall delvis..har hänt massor sedan jag konsultade här för nästan sju år sedan så den erfarenheten är nog mer eller mindre passé)värld med eget språk.
Parallellt med den ”vanliga” nytt_jobb_förvirringen försöker jag dessutom få ett grepp om terminologin då Firman är fullkomligt nerlusad av akronymer.
Har faktiskt börjat göra en ordlista för att iallafall hänga med något så när på mötena. På en vecka är jag uppe i 47 förkortningar!
I övrigt kan mina arbetsdagar just nu liknas vid att titta på en bättre mordgåta på tv. Efter en stund börjar man ana vem som kan vara mördaren, bara för att tio minuter senare inse att man hade helt fel och att den bakomliggande storyn i själva verket var något HELT annat.
Mao, jag har en hel massa pusselbitar som far runt i ett enda samelsurium i hjärnvindlingarna. Ibland jackar de i varandra, bara för att flaxa vidare och senare visa sig passa någon annan stans.
Förhoppningsvis kommer dock bilden klarna om några veckor och tills dess får kollegorna stå ut med mina kaskader av mer eller mindre intelligenta frågor. Tack och lov verkar de dock både toleranta och förstående så det kommer nog gå bra. Men det viktigaste av allt. Jag har KUL på jobbet igen! Jag trivs!
Dessutom mår jag bra!
Kan promenera till jobbet (jisses vad jag känner mig hurtig), hinner röja lite hemma på kvällarna och dessutom laga ordentlig middag (oftast tillsammans med Mannen).
Har tom börjat återuppta lite socialt liv!
Och jag saknar inte det gamla jobbet ett dugg!
