Försiktigt positiv

I fredags när jag satt i bilen ringde AllraKärasteSyster.
Gravid!
Vecka åtta.
Jag höll på att köra av vägen i villervallan.
Tyvärr har hon lite blödningar, men vi hoppas båda att det inte ska betyda något.

När jag vaknar morgonen därpå orkade jag inte sväva i ovisshet längre.
Halvblind som en mullvad (ser i princip nada utan linser) greppar jag graviditetstestet och kilar ut på toa.
Pillar ut testet, läser på baksidan av förpackningen (i den mån det går - panikkissnödig) och försöker därefter få strålen att träffa stickan.
Trycker på skyddskapseln.
DÅ hittar jag ett helt A4-ark i asken med Om och Men och Kanske....

Två minuter senare visar sig ett tydligt plus i rutan...men har jag gjort rätt??
Tänk om det kom för mycket?
Tänk om jag vände upp och ner på testet?
Tog jag verkligen tiden rätt?

Skickar SMS till AllraKärasteSyster som ringer två minuter senare.
Tyvärr har hennes blödningar inte gett med sig.
Vi enas om att jag nog ska fixa ett test till...bara för att vara riktigt säker.

Precis när jag kommer ut från apoteket med det nya testet i handväskan piper telefonen.
Missfall!!
FAAAN!!!!! Jävla skit! Förbannat! Känns tomt.....

Väl hemma testar jag igen enligt konstens alla regler.
Även denna gång positivt.














Fast jag vet att jag har statistiken mot mig.
Ålder, var fjärde graviditet leder till missfall etc.

Vågar inte riktig tro.
Mår inte illa, lite småkymigt igår men idag ingenting.

Sprang en mil tidigare ikväll, var lite motigare än vanligt men spåret var ett jobbigare än det vanliga så det kan lika gärna vara det.
Mentalt ingen skillnad, Lite disträ, det är allt.

Borde det inte kännas ”mer”?

Försiktig positivt.

Ps: Ni som vet vem jag är IRL, var snälla att hålla detta hemligt ett tag till. Vill vänta med att sprida "nyheten" tills vi vet var det här tar vägen.