Fick i helgen höra från en bekant - Ni är sådana pedanter, du får lära dig att blunda lite för skiten!
Trodde först jag hört fel. Pedanter - VI?! Vaa?!
Herregud så fel folk kan ha!
Pedant för mig är en person som alltid har ordning överallt och där inte en dammråtta vågar sticka fram sin lurviga nos under soffan innan dammsugaren gör processen kort med den.
Tro mig, det här hushållet kvalar INTE in i den kategorin.
Dock har jag svårt med röra, det måste jag erkänna. Men det finns olika typer.
Den första röran kan vi kalla "projektröran". När man håller på med något jobb av större format blir det ofelbart rörigt.
Saker måste flyttas för att man ska komma åt, verktyg ligger framme, sågspån/jord/färg/papper/you name it sprider sig överallt.
Den här typen av röra kan jag gott och väl stå ut med ganska länge.
Det är dock inte fallet med röra två: "slö-röran".
Slöröran fullkomligt slukar min energi. Pappershögar som växer, tidningar som mellanlandar på stolen i köket innan någon förpassar den till återvinningen, saker som inte plockats tillbaka efter användning (tillhör i 8 fall av 10 makens projekt, men jag kan jag med), ovikt tvätt som tornar upp sig i tvättkorgarna, påsar och väskor i hallen....kort sagt - när huset "gror igen".
Här är vi olika min man och jag.
Har kommit fram till att han helt enkelt inte ser "slöröran" och mår då följdaktligen inte illa av den.
Själv kan jag få fullkomligt frispel på skiten när dammtussarna börjar se ut som välmående marsvin och tidningshögen i köket anta Kebnekaisehöjd. Maken finner sig förvånad i min städattack - han har helt enkelt inte sett att det behöver göras.
Är det här med att inte se ett manligt/kvinnligt fenomen?
Tänk om man i så fall kunde ta fram ett par glasögon med manligt/kvinnligt städbehovs-seende-filter. Så mycket enklare det skulle bli att mötas på halva vägen. Och så mycket bättre vi skulle må.
Men anklaga mig för allt i världen inte för att vara pedant.
Det är en förolämpning - av pedanterna.
2 kommentarer:
"Det är tur att vi har stökigt, mamma, så blir vi inte allergiska", sa dottern till mig häromdagen efter att ha sett nyheterna.
Hmm, föredrar när hon skäller på mig och vi städar än accepterar eländet. Hon frågade om hon skulle hjälpa till och städa i söndags, fast jag hörde inte. Tyvärr. Det är fasligt vad det samlas disk och kläder överallt när det är sommar och man har sommarlovsledigt barn hemma. Jag lever nog efter principen att ju fler per kvm desto viktigare så kryper pedanten fram ur mig. Å jag blir städmonster. Att jag egentligen är pedant är väl maskerat för de flesta. För jag är en pedant med prestationsnojja, när jag är själv. Vilket gör att en tidningshög kan bli en oöverstiglig tröskel att ta mig igenom och jag får låta den ligga till jag kopplar bort huvud och känslor och bara gör. (Händer för sällan).
Gissa vad jag ska göra ikväll? Jo, städa! *hoppas jag*.
Om det är manligt/kvinnligt så har det blivit nån genförväxling i vår familj. Här är det HAN som har minst tolerans med någon som helst typ av röra och JAG som får frispel när han tjatar om att vi måste städa. Igen. Herregud, städade vi inte förra veckan!?! ;o)
Skicka en kommentar