Köhningsstuhl

Som svensk på vandring packar man sin ryggsäck med termos, kaffe, kåsa och en flaska vatten.
Vandrar man på svenska leder gör man dessutom bäst i att förse sig med karta.
Många gånger är märkningen av spåret ganska bristfällig.

Tyska nationalparker visade sig vara något heeelt annat.

Tysken vandrar i de kläder han råkar befinna sig, shorts, flip-flops, whatever.
I ingången till parken finns en stor orienteringstavla där allt är ordentligt utmärkt.
”Stigen” är bred som en svensk grusväg och utan rötter och ev ojämnheter.
Med jämna mellanrum sitter prydliga vägskyltar.

Väl framme vid målet (i det här fallet Köhningsstuhl) är allt inhägnat och själva sevärdheten kompletteras med ett museum (där allt är på tyska...)
Följdaktligen tar man entré.

Inne på området finns dessutom en restaurant där man, utöver den obligatoriska ölen, kan inmundiga en schnitzel, pommes eller annat fettsnålt..... (de flesta vandrande tyskar verkar dock släpa på ryggsäck..vad man har I denna ryggsäck är dock fortfarande höljt i dunkel...)

Orkar man inte gå hela vägen finns buss och vid parkeringen en extra souvenirbutik.

Intressant.
Nästa gång jag ser en tysk i svensk skog är det nog bäst att förse vederbörande med något lugnande mot chock...eller iallafall ringa och beställa en pizza.....

Bye Bye Binz

Lämnar ställplatsen i Binz och beger oss till Sassnitz för att titta lite på byn.
Hittar en mycket mysig hamn men tyvärr är det mesta stängt, tom turistbyrån (klockan är ju fem över sex för sjutton!).

Beger oss vidare norr över och hamnar såsmåningom på parkeringen till Nationalparken Jasmunder.
Blir kvar här över natten. Imorgon förmiddag blir det vandring på tyska......

Mera sol!

Även dagen börjar med grå himmel.
Jag passar på att ta en joggingtur på stranden.
Flyter riktigt bra.

Winnerbäck i öronen blandat med havsbrus.
Näst intill vindstilla och bara några tidiga morgonbadare (bland dem en lycklig hund som glatt gläfsande hoppar mellan vågorna.)

Springer från strandpromenaden ända upp till Prora och tillbaka.
Tyvärr dör Jogging-gpsen pga batteribrist efter en kilometer...tror stäckan blev ca 13 km innan jag var tillbaka.
Ett gigantiskt skoskav på ena foten men lycklig, lycklig....

Duschar och äter frukost.
Då spricker solen igenom.
Blir därför bad idag också (mera solkräm...har bränt magen...).

Dock måste vi dra vidare ikväll då man bara får stå 24 timmar på den här ställplatsen och vi redan parkerat om en gång (jajja oss men det är så fint här...)

ÄNTLIGEN! SOL!

Morgonen bjuder på samma trista moln som täckt himlen de senaste dagarna (dock idag utan regn) men kring lunch spricker det äntligen upp.

SOL!
Fram med badkläder och solkräm, här ska badas.

Vilket är vad Albyl-Mysan och Ipren-Mannen gör resten av dagen.
Härligt!

Lägre än Glocal Net

Mina kontakter med den som styr vädret lämnar en del i övrigt att önska.

När vi slog upp ögonen i morse verkade det lovande....kanske skulle det ÄNTLIGEN bli lite bada?! Vaknade dock med en blixtrande huvudvärk så någon löpning var inte att tänka på.
Fasen...två öl?! Ska väl inte ge någon skallebank?

En timma och två Treo senare får jag förklaringen.
Vi drabbas av ett lågtryck lägre än GlocalNet och regnet formligen öser ner.

Gör omplanering av dagen och bestämmer oss för att ta oss lite mer norr över på Usedom. Förhoppningsvis spricker det upp under tiden och vi måste ju ändå lämna den ställplats vi hittat innan 11.
Resultatet blir att vi hamnar i den värsta bilkö jag upplevt. Bitvis står det HELT stilla....
Svalorna flyger som kamikazepiloter mellan bilgrillarna i jakt på flugor (snacka om lågtryck!)

Efter att ha köat i närmare två timmar och fått beskedet från tre campingar att ALLT är fullt (det enda de kan tipsa om är en skogscamping mitt på ön....mao inget någon är intresserad av) gör vi helt om och bestämmer oss för att återvända till Rügen.

GPS-en säger ca en timmas körning...men bilköerna gör att det tar närmare tre.

Tja, var väl inte en av de mer lyckade semesterdagarna på den här turen.
Men IMORGON kan det väl bli bra väder iallafall??

Och på den sjunde dagen....

...försvann blödningarna men tyvärr blev det inget bada för det.

Vi har nu gjort en avstickare till Insel Usedom och därifrån vidare till Svinouche.
Utflykten till Polen visar sig dock bli en besvikelse. Då vi försöker hitta ställplats på andra sidan centrum visar det sig att enda sättet att ta sig dit är med hjälp av en färja som endast är till för bosatta i stan!! Dessutom tar den bara bilar under två ton (vi väger ca två men registreringsskyltarna gör att vi inte ens släpps i närheten av kön till färjan!)
Här någonstans får dessutom vår GPS spunk och ska till varje pris få oss MED färjan, någon annan väg FINNS inte.

Så småningom ger vi upp (alternativet är annars att ta omvägen via Stettin, ett antal mil och med tanke på hur vägarna inne i Swinoutche är vill vi inte chansa) och rullar tillbaka in i Tyskland.

Nu visar det sig dock att tyskarnas egen semester börjat så det är lögn i helskotta att hitta camping. Trägen vinner, och så småningom (på typ tionde försöket) hittar vi en skogsplats där vi kan stå en natt, dock måste vi vara därifrån senast 11 dagen därpå.
Parkerar och tar därefter en promenad i omgivningarna.

Visar sig att vi hittat en riktig pärla!
I närheten ligger en jättefin strand och vid det här laget har vinden mojnat och kvällssolen brutit igenom (törs man be om vackert väder imorgon?? Jag gör ett försök iallafall....)
På väg tillbaka till campingen hittar vi en liten resturang! Mitt i skogen!

Kvällens middag (fisk och pommes med honungsöl till) inmundigas därför mitt inne i skogen på resturangen Zum Rollmops!

Under kvällen kommer allt fler vandrande på cykelvägen förbi resturangen och så småningom är vi ganska många som hittat dit. Då plockar någon fram en gitarrr och börjar spela!
Mer öl och lite all”sång” (verkar mest kunna tyska hits vilket inte är min starka sida) senare knatar vi hem genom skogen.

En ”osannolik” kväll....

Flip Flops

Finns det någon som på fullaste allvar kan säga att dessa sk skodon är bekväma?
Hur jag än bär mig åt får jag skoskav mellan tårna.

Går jag i sand med dem skvätter ”flip-floppandet” upp den upp över hela ryggen.

Kan ingen komma på ett par SNYGGA skodon för fritidsbruk (och då menar jag inte de om möjligt ännu fulare FoppaTofflorna...något så vidrigt fult sätter jag inte ens på mig!)

Träskorna kom tillbaka!
Visserligen lärde jag mig aldrig gå i dem och visserligen sparkade jag varje sommar under hela min uppväxt sönder fotknölarna med dem (huu vad ont det gjorde) men de var åtminstonde både tåliga och hyfsat estetiska.

Dags för en revival?

Campinggrannar

Campingliv på campingplats är en intressant företeelse om man tycker om att spana på folk.

Ikväll står vi på en camping på den lilla orten Lobbe. Orten som sådan ger ordet sovande en helt ny innebörd.
Femtontalet hus i klunga varav tre är hotell eller pensionat. Tre någon form av resturang.
”The place” verkar vara en pizzeria modell stort cementhus i grälla färger med det smått ekivoka namnet Octobussy (Över loggan slingrar dock en gigantisk bläckfisk varför placet ser ut att heta Octopussy....) I övrigt händer inte mycket.

Husbilen brevid oss innehas av en tysk farbror med ett utseende liknande en överviktig Ernest Hemmingway. Med mustach men utan fisketröja.
Husbil till trots verkar han och hans fru vara sk långliggare.
Förtält, parabolantenn (väl förankrad) och hela köret.
Inget man packar ihop på tio minuter för att dra vidare. Snarare max en gång i veckan.
Hans fru, en liten nätt sak men gällt skratt, hälsade glatt på oss när vi anlände.
Till sällskapet hör även trulig grabb i elvaårsåldern. Troligtvis barnbarn.
Just nu spelar de kort i förtältet. Ernest verkar vara en tävlingstyp. Vrålar så det hörs över hela campingen...

Mitt över ”gatan” bor en annan kul filur.
Husvagn modell sent åttiotal (lätt algangripen)
Förtältet pryds av stor flagga med en ölsejdel samt tre mindre flaggor med ordet Prosit tryckt tvärs över.
Mannen, en mager typ i femtioårsåldern, glider runt i Pilotbrillor, svart keps och VCT-overall.
Hinkar öl (tillsammans med granne i husvagn brevid) när han inte kremerar hamburgare på stor överdimensionerad hemsvetsad grill....

Själv har jag första parkett i form av förarhytten på LillaHusetPåHjulen som kvällstid får fungera som ”inglasad altan”.

Nu brakar dock åskan igång, så det är bäst att stänga ner burken för ett tag. Svalorna flyger mellan husvagnarna som hysteriska kamikazepiloter...inger inget direkt hopp om några soliga utsikter för morgondagen. Återkommer därför troligtvis med mer spaning vid annat tillfälle.

Sannorlikhet

I morse verkade vädret (liksom de senaste dagarna) vilja variera mellan molnigt och blåst och molningt och något mindre blåst, möjligtvis med inslag av skurar.
Då vi lämnade ställplatsen började det dock spricka upp.

Någon halvtimma senare verkar dock dagen bli riktigt fin, varför vi ändrar planerna och beger oss ytterligare lite söder över för att tillbringa dagen vid havet.

Intentionen är att få lite sol på näsan och förhoppningsvis även resten av min albylvita lekamen.

Bestämmer oss för att, för första gången sedan vi kom hit till Rügen, stå på en riktig camping (övriga nätter har vi stått på sk Stellplatz av varierande kvalitet)

Checkar in hos en dam som talar tyska i rasande tempo (hänger väl med på sisådär 20 procent men det har gått bra hittills. Kommunikation på engelska är inte att hoppas på ens på turistbyrån).
Hittar vår plats och bemödar oss till att fälla ut markis och ta fram solstolar.
Solen lyser fortfarande!
Tar en kaffe och byter sedan till bikini.
Fortfarande sol!

Med bok, solmadrass och vattenflaska i högsta hugg ger vi oss av till stranden Mannen och jag.
Kommer dit, lägger ut madrasserna och placerar oss förväntansfullt på de samma...här ska äntligen levas lite strandliv....

Fem minuter senare har mörka moln tornat upp sig på himlen och en kvart senare regnar det......

Tillbaka på campingen är jag så frusen att jag får värma mina kalla fingrar under varmluftstorken på toa.

Tidigt missfall?

Nu blir det intimt så ev känsliga läsare uppmanas att hoppa till nästa inlägg....


Något är seriöst skumt med min mens den här gången.
Till att börja med kom den en dag tidigare än normalt, därefter beter den sig mysko.

Blödde först nästan ingenting men fick istället skitont och krampkänsla.
Därefter verkade blödningen komma av sig...för att därefter dra igång men igen och nu verkar den inte fatta att den ska ge sig.
Har nu hållit på i fem dagar mot normalt tre och verkar inte ha någon som helst tanke om att sluta.
Mannen spekulerar i ett tidigt missfall, själv är jag bara less på eländet.

Vill bada.
Tur att vädret inte inbjuder till strandliv för i så fall skull jag inte vara go att tas med vid det här laget.