Mindre än en månad kvar till jul

Och utanför ligger faktiskt snön i ett litet tunnt täcke, inte mycket men tillräckligt för att göra tillvaron lite ljusare.
I år ser jag faktiskt fram emot att få plocka fram ljusstakarna och pyssla lite hemma.
Boinstinkt?
Vet inte, men mycket beror nog på att jag inte har särkilt mycket energi över så helgerna spenderas helst hemma. Höstarna gör mig trött i vanliga fall och att vara ”ruvbo” för Grodden tar ut sin rätt. Ska dock inte klaga. Hittills har den här graviditeten varit hyffsat enkel jämfört med hur andra har det.

Det här med att helt plötsligt vara en del av ”mammamaffian” är en helt ny upplevelse.
Är inte helt övertygad om att jag gillar det, men företeelsen som sådan är intressant.
Helt plötsligt finns det en väldigt massa synpunkter och praktiska råd på högt och lågt om mitt liv och leverne.
I och med att jag hittills haft en enkel graviditet försöker jag förlita mig på sunt förnuft, lyssna på kroppen och leva så vanligt som möjligt.
Det här verkar provocera en del.
- Men inte borde du....
- Men inte ska du väl...
- Du kan väl inte...?
Har dock kommit på en strategi för att i det läget slå ihjäl vidare ”tillrättavisanden”.
Tittar oförstående på personen i fråga och säger – Varför inte?
Hittills har det fungerat varenda gång.
Ibland tror jag att dessa ”tillrättavisanden” är mer för att rättfärdiga deras eget agerande under sina egna graviditeter än verklig omtanke om mig och Grodden. Sen är det ju även så att alla graviditeter är olika vilket ”mammamaffian” verkar glömma bort.
Det som var bäst för dem kanske inte per automatik även är det för mig?

Förstå mig rätt.
Visserligen har jag hittills inte utvecklat något mer än en förnuftsmässig relation till Grodden i magen, men jag skulle aldrig göra något som jag tror är farligt för barnet. Däremot tycker jag att detta ibland ”daltande” från myndighetshåll kombinerat med en, för mig, skum syn på mammaskapet som något som många gånger känns mer skuldbeläggande än glädjefyllt skapar mer oro och ångest än hjälper.

Tackar min lyckliga stjärna för att jag är äldre än förstagångsföderskor i gemen. Ger åtminstonde nog egen trygghet att våga lita på det sunda förnuftet.
Det föds ju faktiskt friska barn även i de delar av världen där man saknar såväl Livsmedelsverk och mammorna har betydligt sämre förutsättningar än vi har i västvärlden.