Jag tillhör typen som borde gå i ide någon gång i början av september och inte sticka fram nyllet förrän snön lagt sig och gjort världen åtminstonde något ljusare.
Fullkomligt avskyr höst, mörker, regn och kyla.
Försöker se det positiva i att kunna sköra äpplen, plocka svamp, hög ren luft och vad alla höstivrare nu framför som höstens företräden.
Hur jag än försöker kommer jag inte ifrån att mörkret och kylan bara gör mig trött ända in i själen.
All ta-sig-församhet jag i vanliga fall besitter försvinner ner genom avloppsbrunnen med duschvattnet på morgon (joo, jag står läääänge i duschen. Försöker lagra värme för resten av dagen.....) och jag harvar runt som en hålögd tråkig zombie. När jag inte sover förståss.
Just nu kan jag utan problem sova tio timmar i sträck (och ändå vakna trött).
Huruvida den här hösten är vidrigare pga naturlig trötthet pga graviditeten ska jag låta vara osagt, men mitt zombie-tillstånd verkar bara bli värre och värre med åren.
Om det beror på att sommaren mer eller mindre saknat riktigt varma dagar med långa härliga ljumma kvällar vet jag inte men en sak är säker.
JAG BEHÖVER LJUS!! Jag funkar inte i detta förbannade mörker.
När jag var som allra deppigast i helgen lekte Mannen med tanken om ett utlandsuppdrag i Genoa.
Faktum är att idén lockar.
Vore det inte för att de är katoliker och ser kvinnans naturliga plats som den framför spisen, skulle jag vilja åka i morgon dag.
Har dock inte helt släppt tanken.....
En sak är säker.
Jag är som Gardells same (ni vet killen han berättade om i en av sina tidigaste föreställningar. Samekillen som inte kunde med kyla......han slutade visst som servitör i Spanien), jag bor på helt fel plats.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar