Har kurs på jobbet.
Ett delavsnitt av en längre utbildning jag verkligen sett fram emot att gå.
Visste dock inte att den innehöll så mycket statistik.
BLAM
Plötsligt slår den mentala dörren igen och jag förflyttas mentalt tillbaka till gymnasiets mattelektioner.
Svettas, panik...jag fattar ingenting och alla andra verkar fatta på en gång.
Läraren försöker förklara en gång till.
Förstår fortfarande inte.
Kompisar försöker förklara.
Samma resultat.
Pappa och jag blir såsmåningom osams.
Han frustrerad för att jag, trots alla hans försök, inte förstår.
Själv gråter jag mest förtvivlat över att jag är så förbannat korkad.
När jag kommer hem från jobbet på eftermiddagen rinner tårarna igen.
Mannen lovar att han ska försöka förklara.
Faktum är att han kanske skulle kunna lyckas.
Samtidigt är jag livrädd att se det där överseende men samtidigt frustrerat ansträngda leendet jag sett hos så många förut.
När jag inte förstår......
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar