Mannen och en kompis hade gemensam födelsedagsfest förra lördagen och det är väl egentligen först nu jag börjar komma på rätt köl igen.
Men vilken fest det blev – och vilket kaos!
Vi hade planerat rätt bra, men det finns saker i livet man inte kan gardera sig mot.
Tre sådana saker är trasiga diskmaskiner, inbrott och bilar som kör fast.
När vi kom dit på fredag förmiddag och skulle börja duka testade vi diskmaskinen.
Varvid en två decimeter lång eldslåga slår ut ur kontakten! Inget annat att göra än att tillkalla elektriker, som så småningom fick fason på diskmonstret.
Dukning och dekorationer gick jättebra, ljudkillen kom och riggade upp sin utrustning för bandets räkning. Framåt kvällen åkte vi hem, trötta men förväntansfulla…
När vi kommer dit dagen därpå för att förbereda det sista upptäcker vi att det varit inbrott!
Läsk, vin, öl och en projektor hade fått fötter och försvunnit från lokalen.
I det läget blir det rätt rörigt på festplanerandet….
Att ringa polis och därefter försöka komma på kloka nödlösningar är inte riktigt vad som ingår i den mentala bilden av festförberedelser.
Tack och lov kom vi så småningom upp på banan igen, och efter diverse fix, trix och en snabbutryckning till ICA för att köpa ny läsk hade vi iallafall reparerat den värsta skadan (alltså, ge sig till att sno 15 liter läsk och en back lättöl! Vin, öl och projektor kan jag förstå, men lättöl!!!)
Då kommer maten!
Härliga Hawaiiplankor med massa mumsig frukt bärs in och leverantören, vilken senare ska vara med på festen, sätter sig i bilen för att dra hem och byta kläder.
Vad han inte ser är ett lågt cementfundament på grusplanen framför bilen. Han kör upp på det och sitter sedan ohjälpligt fast. Efter diverse baxande inses fakta….biljäkeln sitter orubbligt fast på sitt fundament. Bara att ringa bärgningsbil mao.
Mitt i det här kaoset inser jag att jag nog måste ge mig hem och hoppa i duschen. Gästerna anländer om 50 minuter!
Argggh! Det blev ingen ingående sminkning kan man säga……
Med andan i halsen rusar jag tillbaka men därefter gick allt som på räls.
Och vilken fest det blev. God mat, tal, sång, mera tal (jodå, även bonustösen och jag hade förberett en liten sketch…öva hann vi av förståeliga skäl inte med men det gick rätt ok ändå) och sedan dans in på småtimmarna.
Straxt efter fem på morgonen baxade jag in en trött men lycklig Man i sängkammaren och halv sex stängde jag de blå. Då hade fåglarna sjungit utanför en bra stund.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar