Just nu är mitt jobbliv helt horribelt.
Mötena avlöser varandra i rena stafettloppen.
Försöker hålla jämna steg genom att skaffa fram underlag, hålla och moderera möten, jaga priser, försöka tänka i alternativa lösningar...och…och…och..
Det är bara FÖR mycket.
Imorse var första gången sedan jag började nya tjänsten i november som det inte var kul att gå till jobbet. Dagen idag har varit helt bisarr och väl hemkommen nu ikväll sitter jag och fasar för ett antal möten med stort M som jag ska hålla imorgon och som jag misstänker kommer bli milt sagt rökiga…
Den här situationen får inte pågå längre än max fram till semestern, det är samtliga parter eniga om.
Problemet är bara att ingen av oss ser hur vi ska kunna lösa situationen.
Och under tiden fortsätter jag att springa som en förgiftad labbråtta……
3 kommentarer:
Tror jag sagt det förut, men jag säger det ändå igen: Har du samma jobb som jag? Suck och stön och stress och hur-sjutton-ska-jag-hinna-allt-innan-semestern... (fast kul ändå för det mesta, annars hade den där väggen varit strax framför nosspetsen)
Tror jag sagt det förut, men jag säger det ändå igen: Har du samma jobb som jag? Suck och stön och stress och hur-sjutton-ska-jag-hinna-allt-innan-semestern... (fast kul ändå för det mesta, annars hade den där väggen varit strax framför nosspetsen)
Usch men det är samma sak här - jag är fast i mötesh-lvetet. När ska man man jobba.
Men låt det inte hålla på för länge - nu har jag jobbat heltid i två år utan "problem" men innan dess var jag sjukskriven för utmattningsdepression i 9 månader. Som jag mådde då önskar jag inte min värsta fiende - inget jobb är värt att riskera hälsan för
Skicka en kommentar