När jag flyttade hem igen efter min utflykt som veckopendlare i y-by bestämde vi oss Mannen och jag för att börja ta tag i allt som av praktiska skäl under tiden blivit liggande (både då och tidigare)
Kort sagt höja lägstanivån på röran i det som ska vara lugnet i tillvaron men som på slutet mest kändes som något Ahlibabas rövare dragit igenom med kameler och allt.
För nästan fem år sedan renoverade vi i källaren.
Allt var klart så när som på byte av strömställare.
När väggmaterialet byttes ut bröts locken till de gamla strömställarna sönder och några nya lock fanns inte att få tag i.
Nya strömställare köptes in efter många turer till byggmarknaden....och försvann därefter spårlöst!
Något år senare hittade vi dem när vi städade bastun.
Ny ansats - nu skulle de äntligen bytas....men då kom något annat emellan.
Nu, nästan fem år senare var de FORTFARANDE inte bytta!
Jag skriver VAR för i helgen fick vi äntligen ändan ur...
Solen stod i rätt vinkel, gudarna var nådiga, strömställare, Mannen, skruvmejsel och pannlampa var på samma ställe och VOILA!
Det tog tre kvart men nu sitter de där.
Och jag blir fjantigt lycklig varje gång jag passerar källartrappen.
1 kommentar:
Det är rätt, man SKA vara löjligt lycklig över sådant! det är de många små delmålen som uppnås som räknas.
Skicka en kommentar