Har projekt som sådant "psykologiska" faser?

Eftersom jag är som jag är, vill jag förstå vad som händer.
Dels av nyfikenhet men framförallt för att dra lärdom inför framtiden.

Har därför ägnat mycket tid på sistonde åt att fundera över det projekt jag tampas med.
I går morse slogs jag av en rätt intressant tanke.

Man pratar ju många gånger om att alla grupper genomgår ett antal faser (t ex FIRO modellen med tillhörandefas, kontrollfas och öppenhetsfas).

När jag nu tittar tillbaka på de projekt jag dels drivit själv, dels deltagit i, tycker jag mig se att även projektet SOM SÅDANT (alltså separerat från gruppen och dess psykologi) under sin livscykel tycks genomgå ett antal faser där någon form av kris/konfliktfas liknande den projektet just nu befinner sig i, tycks ingå?!

Undrar om mina funderingar kan stämma och om det i så fall någon teori kring det?

Som ledare för en grupp ger kunskapen kring de olika fasernas psykologi en trygghet genom att man vet att detta är något som grupper alltid går igenom och som man, hanterat rätt, även KOMMER igenom.

Om det är så att även projektet genomgår ett antal "psykologiska" faser skulle den vetskapen göra det mycket lättare för mig som projektledare att hantera.

Lyssnade för en liten tid sedan på Jan Gunnarsson från Värdskapet. Han berättade där i ett sammanhang att man som entreprenör genomgår tre olika steg i mottagandet från omgivningen.

Enkelt kan det beskrivas som att man som entreprenör först anses galen, därefter försöker omgivningen motarbeta idén, för att i sista skedet, under förutsättning att entreprenören lyckats, vilja ge sken av att man alltid trott på och stöttat idén!

Hans tanke var att om man i första steget inte anses galen är idén inte tillräckligt bra.

Kanske kan detta även appliceras på projekt som ju dels är en förändringsprocess, dels är idébaserat?

Funderar vidare......