Kanske är det den där ljusglimten jag bad om förra veckan som dyker upp nu?
De senaste dagarna har, trots den hopplösa arbetssituationen, gett ett rejält själsligt energitillskott!
Slump?
Träffade helt oväntat en mycket god vän igår. Ett möte som slutade först tre timmar senare, och då sedan jag hastigt insett att jag var en halvtimma sen till min kvällsaktivitet och var tvungen att rusa.
Min vän och jag har tidigare arbetat ihop i ett av mina tidigare projekt.
Projektet i sig var i sina ljusa stunder riktigt roligt, men det bästa av allt var nog att få arbeta ihop med personen som under projektets gång kom att bli en nära vän.
De diskussioner vi hade under våra resor och sena eftermiddagar saknar jag ofta.
Fick mig att växa både i tanken och som människa.
Vi diskuterade allt - stort som smått - jobb, livet, döden, relationer, religion - allt!
Sedan vi slutade arbeta ihop finns det tyvärr inte utrymme för dem på samma sätt längre, men jag saknar våra samtal och det verkade vara ömsesidigt.
Ännu en vän jag kan vara bara jag med - och som jag vet att jag kan lita på.
Ännu en vän som fanns där jag minst av allt anande det innan...
Slump eller tanke?
Kanske är det så att de personer som "trillar in" i vår livs resa finns där av en anledning?
Kanske är det så att det som sker är menat, och varför känns det som att vissa människor har man känt "alltid" trots att det är första gången man ses?
Kanske är det "meningen" att alla relationer man har inte ska med på hela resan utan bara under en bit men att man har något att lära av var och en?
Flummigt?
Kanske, men lek med tanken att allt sker av en mening och orsak....visst är den intressant?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar