torsdag 2 juli 2009

Naturens under

Det är egentligen först nu sedan jag fått barn som jag på allvar funderat över hur makalöst naturen hänger ihop.
Hur väl uttänkt allt är.

Ta en sådan sak som förlossningen.
När man funderar på det är det egentligen helt faschinerande hur det egentligen fungerar.
Vad är det som får babyn att skruva sig ut genom förlossningskanalen?
För att inte tala om allt som tickar igång så snart navelsträngen klipps?
Saker vi bara tar för givna så länge det fungerar.

Amningen är en annan sak jag inte kan sluta förundras över.
Ett speciellt litet grymtljud från Lilla A och mindre än en halvminut senare börjar mjölken droppa ur mina bröst!
En annan grymtning - ingen reaktion alls.

Den lilla uppnäsa som gör att det blir ett litet, litet mellanrum mellan bröstet och luftgångarna.
Likadan uppnäsa som jag själv hade som baby och som försvann när jag blev äldre. Är det en slump att den ser ut som den gör eller är det uttänkt så?
Den lilla skakningen Lilla A gör med underläppen som först gjorde mig orolig för att något var fel, tills jag insåg att det helt enkelt är ett sätt att få mjölken att rinna fram mot bröstvårtan!
Var kommer den ifrån?

Naturen är häftig!

3 kommentarer:

Anette sa...

ja, oslagbar:-)

Peggy sa...

Oj vad ouppdaterad jag är. Visst är naturen rätt konstig och fantastiskt funtad. Jag kände ett släktskap, och ett visst medlidande med alla kor. Efter jag fått barn. Å då är jag inte så förtjust i kor...

Varmt grattis!

Majsan sa...

Ja, det är helt otroligt hur allt fungerar. Och alla små signaler man känner igen allt eftersom.