Så var då samtalet överstökat och överlevt.
Efter en stunds småprat om sådant som absolut inte spelar någon som helst roll höll det hela på att dö ut helt och hållet.
Berättade då att vi väntar barn, att vi nu hoppas på att den lilla ska stanna hos oss eftersom jag passerat vecka 13 och att alla prover visar på att Grodden är en pigg och frisk liten krabat.
Berättade även att jag mår bra, varit rätt trött och frusen men att det nu känns ok, om än med dåligt ”flås”.
Reaktionen?
Ett lite försiktigt typ – ”Jaha, ja det blir ju en stor omställning för kroppen och du får vara rädd om dig...”
Sen lite mer småprat om den senaste tidens älgjakt.
Därefter tog det bara slut.
Prata med mamma?
Åhh, hon var så upptagen med förmiddagens fyra olika brödbak, så spisen var i full gång.
-Ehh, ok...ja vi hörs väl någon annan gång när det passar bättre. Hälsa alla.
-Ja, ha det så bra.
Och det var det....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar