Upptäcker gång efter annan att vi som individer verkar ha en tendens att upprepa tidigare generationers ”synder”, om än ibland i lite annorlunda skepnad.
Hur många gånger har man inte själv, eller ens vänner, sagt om sina föräldrar/mor-farföräldrar att ”så ska jag inte bli”.
Bara för att sedan göra exakt likadant utan att ens reflektera över det!
Våra förfäder menade säkert inget illa.
Merparten av dem försökte nog efter konstens alla regler se till att inte nästkommande generation fick med sig för mycket barlast.
Problemet är bara att man nog som barn inte främst reagerar på det man blir tillsagd utan mer på det man ser och upplever. Det verkar vara det vi sedan återupprepar.
Såg för några år sedan mig själv bli en kopia av min mamma och mormor och blev vettskrämd. Det var inte ett liv som passade mig!
Delar av det kunde jag leva med, men inte helheten!
Det var inte ”jag”, det kände jag instinktivt.
Jag stannade upp, tog hjälp och började undersöka vad jag hade i ryggsäcken.
Idag mår jag så oerhört mycket bättre.
Trillar dock fortfarande dit ibland men nu har jag lättare att se när det händer och förstå varför det sker. Varför jag reagerar som jag gör.
Ibland kan jag till och med skratta åt det.
För mig är det viktigaste jag kan ge nästa generation att jag är hyfsat ”hel” som människa.
Att på så sätt försöka vara en förebild. Att göra medvetna val.
Dock gör min erfarenhet att jag ibland blir oerhört frustrerad när mina vänner mår sämre än vad de skulle kunna göra.
När kloka intelligenta människor beter sig precis som de föräldrar de inte ville bli som, trots att de själva bittert fått erfara konsekvenserna.
När de riskerar allt, bara för att de inte vågar stanna upp och börja gräva i barlasten.
Istället för de det återigen vidare till nästa generation.
Det är då jag känner att jag inte räcker till.
När jag vet att det finns ett alternativ och de väljer att inte våga utan istället gör både sig själva och andra illa.
Men man kan inte hjälpa någon som inte vill bli hjälpt.
Det är bara så svårt att stå bredvid och titta på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar