I veckan som kommer ska vi tillbaka till specialistmödravården och i helgen har vi mentalt tagit ett stort steg närmare förlossningen.
Förlossningsbrevet klart!
Resan hit har varit full av tänkarskalle.
Jag har läst Gudrun Abascals bok och haft den som utgångspunkt för mina funderingar.
Maken har läst vissa delar som har kännts relevanta.
Idag har vi tillsammans diskuterat oss fram till innehållet i brevet.
Det blev långt, men för att göra det mer lättläst har jag dels lagt in en sammanfattning, dels försökt göra texten så lättläst som möjligt.
Ska diskutera det med specialisten i veckan.
Tar gärna emot andra synpunkter om ni orkar läsa....
Känns bra att det är tänkt och skrivet men nu är jag mentalt trött.
Har läst och funderat så mycket den senaste tiden så nu tar jag nog lite paus från barn och förlossningstänk ett tag.
Och ska dessutom förhoppningsvis komma ikapp med lite blogguppdateringar om annat som hänt i den Mysiska tillvaron på sistonde....
4 kommentarer:
Hos mig väcker det många tankar.
Vissa bitar ska vara men men en del kan ni nog stryka eftersom det är vissa delar i brevet som är direkta självklarheter på en förlossningsklinik. Det är nog bra att ni diskuterar innehållet med er Bm för att kunna sålla ut det viktiga. Jag hoppas att det blir en trygghet för er att vi faktiskt jobbar patientcentrerat och att era önsningar i många fall är självklarheter för oss. Ex att pappa om han vill klipper navelsträngen, att ni får vara tillsammans ensamma en stund innan barnskötning mm.
Förlossningsbrev är väldigt olika, ibland är det flera sidor, ibland ett tomt blad. Ibland får vi kritik för att vi inte följt brevet och ibland får vi kritik för att vi följ det..
Ibland kan jag bli smått bedrövad när jag läser förlossningsbrev där patienten räknar upp hur de vill ha det och där ALLT är självklarheter för oss, då undrar man vad vissa tror om oss egentligen:-(
Om ni vill ha mycket stöd och närvaro ska ni absolut se till att ha en student med, det finns Bm-studenter och läkarstud. som går sista terminen med. De kan garantera ett närvarande stöd under förlossningen, det kan aldrig en vanlig Bm göra då hon kan ha flera pat. samtidigt.
Min tro är att om man får en Bm som man kan ha en bra dialog med, en som man känner att det fukar med så blir det bra oavsett vad man tidigare önskat, för då kan man ta en timma i taget och samarbeta sig fram till målet.
Byt om det inte känns bra.
Har du prvat Frejas vattengympa? Där har du en fantastisk chans att förbereda dig och fokusera på det kommande barnet, du skriver att du har svårt att se barnet som målbild, det tycker jag att du ska lägga lite jobb på, d v s att knyta an till det som kommer, då allting egentligen börjar och förlossningen är över.
I all välmening från Anette, kom gärna med frågor om jag uttryckt mig dåligt.
Hej Anette! Stort tack för dina synpunkter. Ska som sagt diskutera brevet vidare med specialisten i veckan men det är alltid skönt med synpunkter från flera håll.
Du skriver att vissa delar är självklarheter. Ja, för dig är det säkert det, men hur ska jag/andra förstföderskor veta det?
Det här är min första förlossning (och kommer bli den enda) och det enda jag har att utgå ifrån är ju de tidigare erfarenheter jag har av sjukhusbesök (vilket ju detta faktiskt till syvende og sidst är, även om det ska ses som ett sjukhusbesök i "positiv" anda).
Mina tidigare kontakter med vården har tyvärr många gånger inte varit särskilt positiva.
Jag har kännt mig förminskad, fördummad och osedd, en anonym krämpa i raden som hellst ska förses med medicin och sedan ut därifrån....det här är min ryggsäck och det är den jag skrivit brevet utifrån. Kanske är det så även för andra?
Gällande anknytningen till barnet ligger nog min ryggsäck mig till last även där.
Har ett antal förlossningar i bekantskapskretsen som på olika sätt varit negativa (dramatiska förlossingar, barn som slutat andas etc). Mina egna erfarenheter av småbarn är i princip obefintliga och i mycket grundade på det som andra berättat om sina småbarnsliv....och där är det ju tyvärr mest de jobbiga delarna med nattvak, krupp, kolik etc man får höra talas om. Utöver det har jag släkting med förlossnings/amningspsykos som på sitt sätt påverkat min syn på barn...det här gör det svårt att våga tro att det första året med barnet (om vi ens kommer dit) kommer bli något annat än "a living hell"...allt annat är bonus ;-)
Har svårt att nyttja något som målbild som just nu är så totalt okänt i mitt kommande liv.
Det enda jag kan göra är hoppas att det blir bra, men det räcker inte som målbild för att orka ett steg till när det verkligen behövs.
Hade tänkt gå Frejas gravidvattengympa men tyvärr passar de tiderna inte alls med mitt liv i övrigt (har dessutom hört från andra blivande mödrar att de sitter i samma sits så jag är inte ensam om att få välja bort det av den anledningen) Gympa via Freja är därför tyvärr inte aktuellt längre. Går nu vanlig vattengympa en gång i veckan men får ju då inte med de mer mentala delarna.
Jag ser förlossningsbrevet som en väg att på något sätt försöka förhålla mig till en för mig totalt okänd situation. Det kan ju visa sig att läget, när det väl är dags, är något helt annat och våra önskningar och förhoppningar inte alls fungerar. Min förhoppning är då att vi (BM, Mannen och jag), med brevet som bas, kan diskutera oss fram till en väg framåt..och det kan ju bli något helt annat än det vi först trodde..
Mysan,
Läs gärna min förlossningsberättelse från Amandas födsel (kategoriserat Förlossning). Också jag var rädd. Och var van att ha full kontroll på allt.
Jag har inte hunnit skriva någon om den senaste förlossningen ännu. Men som du vet gick den också bra. Min man har koll och jag kan koncentrera mig på att andas igenom värkarna.
Stor kram!
Sanna
Du har spaltat upp det på ett sätt som är svårt att missförstå och som bör ge en bra vägledning för berörda parter hur du vill ha det. Med Mannen som guide (se till att han har klorna på sig den dag det är dags) för personalen så kommer det här gå hur bra som helst!
Personalen är experter på förlossning men du är expert på DIG, det är dig det handlar om så skrik, kräv och se till att det blir som du vill, det är bara då du har den kontroll som du behöver för att känna dig trygg! Du har läst på och beaktat alla infallsvinklar du kan komma på - du har lärt mig som tvåbarnsmor saker jag inte haft en susning om=)- så jag tror du vet vad du har att förvänta dig och hur du vill ha det. Det jag sett av denna personal hittills har varit guld, det är nog på BB Gud samlar änglar tror jag, så jag är övertygad om att de kommer att ta dina rädslor och farhågor på största allvar.
Stor kram och jag håller tummarna!
Skicka en kommentar