I vecka 36

Föräldrautbildningen avslutad.
Sista passet handlade mest om amning.
Verkar kräva minst en doktorsexamen för att få det att funka enligt konstens alla regler.
Själv ska jag försöka ta det cool.
Funkar det inte så funkar det inte och då får vi ta tillägg till hjälp.
Naturligtvis hoppas jag kunna amma, men jag tänker inte se mig som världens sämsta mamma om det inte går.
Tar en sak i taget.
För min del är jag mer orolig inför anknytning etc, resten får lösa sig allt eftersom.

Att förlossningsbrevet är skrivet känns som en milstolpe.
Dagarna efter var jag helt ”färdig” mentalt, men därefter känns det som någon form av trygghet ändå sprider sig i kroppen. Dipparna när förlossningsrädslan river i mig kommer allt mer sällan. Vågar hoppas lite mer än tidigare.
Har köpt en TENS-apparat som vi tränar med Mannen och jag för att förbereda kroppen inför förlossningen.
Hoppas kunna nyttja icke-medicinsk smärtlindring så långt det går.

Grodden har nu legat med huvudet neråt i mer än en månad.
Har även sjunkit ner och fixerat sig.
Tror hon mår riktigt bra.
Vakenperioderna dagtid blir allt längre. Fortfarande inga ilskna sparkar, utan mer coola ”sträckningar”. Det är inte utan att det skulle underlätta med några extra par ryggkotor just nu. Är lite läskigt när hon får ut foten mellan revbenen och skinnet och trycker till.
Det börjar bli lite muskler på tösen. Buffandet är mer distinkt än förut.

Det enda som oroar mig är att jag inte begriper mig på hennes reaktioner. Framförallt gällande ljud. Kan befinna mig i riktigt röriga miljöer som knappt ger några reaktioner, medans annat förorsakar rena ”hela havet stormar” i magen.
Ska vi döma av reaktionerna hittills så tycker Grodden att blåsmusik är helt OK medan damkör och orgel kan man gott klara sig utan. Manskör däremot verkar vara en hit.
En blivande musikkritiker månne?

Mår fortfarande oförskämt bra.
Har inte gått upp nämnvärt i vikt, inga åderbråck (kan kanske bero på träningen och stödstrumporna vilka varit mina kompisar sedan andra månaden) och ännu inga hudbristningar.
Ischiasnerven som jäklats lite till och från hålls i schack med hjälp av kiropraktor, träning och stretch.
Sover för det mesta som en stock hela nätterna.
Den enda ”gravidåkomma” jag kan säga mig lida av (förutom att energinivån inte är vad den brukar) är ”Drak andedräkt”. Har vaknat några nätter med en halsbränna som tom gör mig illamående. Tack och lov att det finns tabletter att ta till!
I övrigt inget att hetsa upp sig för.
Kort sagt – läget på fronten är helt ok.