StorÅngest 2

Har insett att det börjar bli hög tid att ta tag i StorÅngest2 – min förlossningsrädsla.
Redan för flera år sedan när landstinget här slog på stora trumman om att nu var det minsann slut med kejsarsnitt om det inte var fara för mamman eller barnets liv, var jag i kontakt med specialistmödravården för att ta reda på hur det verkligen förhöll sig.
Fick då beskedet att möjligheten ändå fanns, men att det förutsatte att man under graviditeten var i kontakt med specialistmödravården för samtal etc. För Groddens tillkomst kan jag säga att det är tur. Hade det varit blankt nej hade jag aldrig ens övervägt tanken på barn.

Har funderat fram och tillbaka sedan dess.
Bara tanken på förlossning, smärta, risken att tappa kontrollen etc gör mig panikslagen.

I förra veckan var jag därför i kontakt med min barnmorska (var egentligen där för lite andra frågor, går inte upp i vikt, har en grym klåda på hela kroppen – troligtvis tvättmedels/tvålallergi - och fryser som en hund......Allt verkar dock vara som det ska så det är väl bara att bylsa på sig och äta mer fet mat...) och tog då upp frågan igen.

Har fått några tips om hur jag kan gå vidare och hon ska kontakta specialistmödravården. Egentligen vill inte de ta emot mig förrän betydligt senare i graviditeten. Själv har jag dock kommit fram till att jag vill ta tag i detta nu.
Hellre nu och kanske, kanske komma till en lösning som gör att jag klarar att föda ”naturlig” väg och faktiskt kunna genomföra en förlossning – inte bara överleva den, än att gå och vara orolig och på så sätt dels lägga energi som behövs för graviditeten på fel saker.

Jag vill kunna förbereda mig, inte fly.
Samtidigt har jag tagit mig igenom en hel del på resan genom livet hittills, har jag bara verktygen, tilliten och kraften kan jag kanske ordna även detta.
Men jag behöver hitta vägen fram och behöver vara trygg med den.

Lär återkomma i frågan.