måndag 16 juni 2008

I yttrandefrihetens namn

I lördagens lokaltidning kunde man läsa om en man ”känd debattör” från regionen som tillsammans med en kvinna anklagats för att ha plundrat en åldring på hans tillgångar.
Efter cirka halva artikeln framgår att kvinnan valt att betala tillbaka en del av de pengar hon anklagats för att ha förskingrat.
Hon och mannen ”debattören” är anhållna, för att inte försvåra den fortsatta utredningen.

Då plötsligt övergår artikeln till att, med namn och allt, hänga ut den sk debattören.
Vänta nu lite!
Mannen är anhållen – inte dömd!

Vad händer om det visar sig att han är oskyldig?
Då är inte bara hans liv förstört.
Man har även spoilerat det han gjort för den minoritetsgrupp han företräder!

Har man som reporter rätt att göra så här?
Vem ger journalister rätt att döma folk på förhand?
Mannen, om han visar sig vara skyldig, döms ju två gånger. En gång rättsligt, en gång i pressen!

Det här känns som ärekränkning och för mig har det här passerat gränsen för vad som borde vara tillåtet i yttrandefrihetens namn.

Otäckt att en människas framtid kan hanteras så lättvindigt.
Undrar om reportern faktiskt insett vad det här kan få för konsekevenser?

1 kommentar:

Anonym sa...

Det är inte den enskilde reportern som bestämmer om en namnpublicering utan tidningens ansvarige utgivare, den person som kan fällas vid en anmälan till PO (Pressens Opinionsnämnd) om debattören eller en privatperson skulle få för sig att göra det i och med namngivningen.

Jag misstänker att det är så att det i förundersökningen och åtalet mot debattören finns rätt klara bevis för att han torde vara skyldig. Annars publicerar man inte namn.

Lokala tidningar brukar dessutom vara mindre förbehållsamma med att anonymisera för att ofta är det så att många i stan/samhället redan känner till personen och hans/hennes brott. Dessutom är det så att mer offentliga personer får räkna med att de lättare blir namngivna än privatpersoner.

Men visst, det är alltid svårt med namnpublicering, och en svår avvägning. Och eftersom jag inte känner till omständigheterna bakom historien kan jag inte säga om det är rätt eller fel i just ditt fall.

Som utgivare brukar man dock hänvisa till allmänintresset - speciellt när en maktperson missbrukar sin maktställning för egen vinning.