Ingen bra dag....

..det händer inte ofta, men idag är jag ilsk på Mannen.
Han planerar som en jäkla kratta.
Tänker i delar och ingen helhet.
Helheten får jag ta hand om och det vill jag inte.
Vill inte vara den som alltid tjatar, påminner, plockar och donar.
Vill inte vara den som alltid ser till att allt finns med och att inget glöms bort.

Förra veckan jobbade han borta nästan hela veckan.
I helgen har han haft fritidsaktivitet både lördag och söndag, inklusive fest lördag kväll.
I dag bor han över i storstan för att ta flyget till USA imorgon bitti.

Själv är jag hemma och försöker få allt annat runt omkring att fungera.
Min helg har gått åt till trädgårdsarbete, tvätt, omplantering av blommor, plocka, plocka, plocka.
Veckans kvällar kommer gå åt till att städa ett hus som inte sett en dammsugare på tre veckor.
Samtidigt hopar sig arbetsuppgifterna på jobbet.

Det är i sådana lägen jag får nog.
Och blir arg och funderar över om det inte vore trevligt med eget boende.
Då vet jag åtminstonde att det är jag som får ta hand om skiten och räknar inte med något annat.....

Kommer för sent till jobbet var och varannan morgon därför att jag, förutom att komma ur sängen, via dusch och frukostbord ska:
-vattna blommor
- mata katt, rensa låda
- slänga in en tvätt i maskinen alternativt hänga den jag körde igång kvällen innan
- ladda diskmaskinen
- plocka av efter frukosten
- bädda
- tömma komposthinken
...och tjugoåtta andra småuppgifter.....innan det är dags att gå till jobbet.
Mannen går upp, duschar, bäddar, plockar fram frukost, äter och tar bussen till centralen.

Tack och lov inser Mannen när det är allvar.
På söndag ska vi göra en plan för hur den krigszon vi normalt kallar vårt hem ska nå en acceptabel nivå och jag slippa ägna tre kvart extra varje morgon för att kompensera för att han inte hinner.

Jag är less på att vara draghäst.

Suck, gnäll och fan......