Att jobba hemma på semestern är bra. Man får tid att tänka.
Funderar mycket över frågan kring barn eller inte. Har bland annat lagt ut ett av mina inlägg härifrån på Livshandbokens forum
Naturligtvis söker jag inga självklara svar för de finns troligtvis inte. Bara andras tankar kring frågan. Men funderingarna verkar väcka en del intresse när de kommer ut i ljuset.
Beslutet är och kommer alltid att vara upp till mig och min man. Jag vill bara att det ska fattas på rätt grunder. För både mitt, min mans och det eventuella barnets skull.
Samlar plus och minus, för och emot.
Åt idag lunch med en kompis. Hon berättade mycket om sina döttrar som nu flyttat hemmifrån.
Dock verkade hon inte sakna själva mamma-rollen särskilt mycket. Döttrarna är vuxna och det som inte "gått in" nu är bara att lämna därhän.
Det hon saknade var kvällarna med långa samtal över en kopp the. Sådant hamnar på plus-sidan.
Önskar jag själv haft en sådan mamma.
Min mamma var just - mamma. Har aldrig lärt känna henne särskilt väl som människan bakom mammarollen. Idag är kontakten oss emellan komplicerad.
Rollerna har ändrats och vi har inte kunnat hitta några nya som fungerar.
Kanske är det därför jag tvekar? Jag har inte så mycket annat att jämföra med och vill för allt i världen inte förlora mig själv till att "bara" vara mamma. Jag är så mycket mer än så.
Vill inte tappa bort mig själv igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar