Mat

Jag har alltid haft ett ganska komplicerat förhållande till mat.
Äter det mesta, som inte slingrar sig eller skäller, men det går långsamt och jag är alltid sist klar.
Arbetsluncher har mao aldrig varit någonting för mig, jag blir bara stressad av att försöka hålla jämna steg med den jag lunchar med och har svårt att koncentrera mig på annat.
Försöker därför undvika det så gott det går.

När jag var liten kunde en middag ta evigheter och alla andra var klara långt innan mig och satt och suckade över mitt tuggande. Idag hoppar jag över kaffe-på-maten och tuggar i mig det sista medan de övriga sörplar Java.
Varför det är så här har jag aldrig kunnat klura ut. Tycker jag äter ungefär lika mycket som alla andra, det tar bara längre tid.
Försöker jag äta snabbare får jag inte i mig någonting alls och tuggorna växer i munnen.

Däremot tycker jag om att laga mat, framförallt om det sker tillsammans med Mannen.
Det var en av de saker jag saknade mest när jag var veckopendlare, att inte kunna stå tillsammans vid bänken i köket efter jobbet och diskutera vad som hänt under dagen samtidigt som vi lagar middag. Det tar vi igen nu.

Viktmässigt har jag alltid varit smal, trots att jag äter som genomsnittet och ibland tom mera.
På högstadiet var det en gång en klasskompis som kom fram efter en gympalektion, tittade på mig och utbrast – ”Du är säker på att du inte har anorexia eller mask?”
Okul. Trots att jag ett kort tag försökte dricka grädde gick jag inte upp i vikt.

Numera har jag lite ”hull” kring midjan men jag vet inte om det beror mest på mina slappa magmuskler eller om jag tuggat mig till ”handtagen”.
Mannen däremot saknade nästan helt mage när vi träffades.
Brukar retas och säga att det var för att han på den tiden alltid följde med mig på lunchgympa (för att kunna spana obehindrat) vilket han envist men bestämt förnekar.
Nu börjar det dock bli lite för mycket av honom, och hur mycket jag än tycker om honom föredrar jag honom i mindre upplaga.
Less is more, liksom.

Något måste därför göras för att minska omfånget på Mannen och bibehålla formerna på mig. Vi har därför allt mer börjat testa GI.
Och vad mycket kul mat det finns!
På sistone har skafferiet fått nya invånare i form av bla:

• Quinoa
• Linser
• Bönor
• Linfrö
• Pumpakärnor
• Solrosfrön
• Råris (som dock tar en evighet på sig att koka klart!)
• Bulgur
• Bovete

Börjar så smått lära oss hur vi ska hantera dem och gott blir det för det mesta.

Dessutom försöker jag äta mer frukt och grönt.
Jag som i vanliga fall släpar runt på en halvdöd frukt i handväskan i all evighet (har tappat räkningen på hur många handväskefoder jag förstört genom att glömma en banan i väskan som sedan legat där och dött och återfunnits i svart och skrumpet tillstånd) äter nu fyra-fem stycken om dagen!

Gör helt enkelt smothie på dem. Hälften dricker jag upp till frukost och resten tömmer jag på en liten plastflaska och tar med som ”eftermiddagsfika” till jobbet! Himskans smidigt och suveränt sätt att slippa blodsockerblues!

Frukterna i smothien varierar från dag till dag, beroende av vad som finns i fruktskålen, men recept-prinicipen är den här:
1 banan
1 päron alt äpple (skalat)
2 kiwi (skrubbade med skalet på, skär bort ändarna)
ca 2 dl apelsinjuice
ca 1 dl Vailio vaniljyoghurt
1 msk linfrö

Lägg allt i en bunke och kör med stavmixer tills den fått lämplig konsistens. Blir smothien för tjock tillsätter du bara lite mera apelsinjuice.
Klart!

Hmm, tror det börjar bli dags för en ny bloggetikett igen - recept

Krax v 3!

I dag åkte vi hem.
Jag som älskar att resa har nog aldrig tidigare kännt mig så lättad över att få komma tillbaka till hemadressen.
Vid det laget hade jag tappat rösten helt och var helt igentäppt.
Dock släppte det mesta av nästäppan redan i bilen från flygplatsen, men kraxa och hosta (stämbanden är helt slut varför jag fått en grym rethosta) lär jag nog få göra några dagar till.

Blir därför inget föreningsårsmöte för mig imorgon. Nu avgår jag ur styrelsen och för första gången på nästan 20 år har jag inget styrelseuppdrag och tänker inte ta något nytt förrän jag vet vad som blir nästa punkt på livsagendan.
Känns förbaskat skönt.
Dock får min reträtt ske utan min närvaro.

Nu har jag bara ett gammalt protokoll från ett möte innan vi drog iväg på semester som ska skrivas, sedan är jag klar.
Men först ett långt argt mail till resebolaget.
De har ett och annat att förklara tycker jag.

Fransk miljömedvetenhet eller Hur tänkte de nu?

Franska liftsystem är märkbart befriade från skräp.
I de svenska fjällen verkar mentaliteten mer vara - "Släpp skiten där du står, det finns alltid någon som har till uppgift att plocka upp det efter dig!"
Detta gäller inte för den franske åkaren.
Var han gör av det, är dock för mig en gåta för det dräller inte direkt av papperskorgar och de som finns verkar inte direkt strategiskt placerade.

Det som hittills slår det mesta med hästlängder var följande:
Du glider ner mot liften.
I liften samlas alla åkare förr eller senare, vare sig de är piståkare eller off-piståkare.
Upp för berget måste vi alla.
Var är då mer strategiskt att placera en papperskorg om inte nere vid liften?
Så långt allt bra.

Dock måste papperskorgen tömmas.
Det verkar vara liftVAKTENS uppgift.
För att göra det så bekvämt som möjligt för nämnde vakt, ställer vi därför papperskorgen bredvid förstukvisten till det lilla timmerhus som inrymmer alla styrinstrument till liften.
Problemet är bara att man, för att styra liftkön, med ca tio meters avstånd till stugan satt upp orange plastnät runt alltihop.
Ska man bli av med sitt skräp måste det alltså bli via en lobb motsvarande trepoängs-strecket i basket, eller så stoppar man det i fickan.

Franska åkare måste ha rätt mycket skräp i jackfickorna.
Men tanken var ju i alla fall god och gällande fransk servicenivå verkar det vara det som räknas.

Franska liftvakter vs svenska

Har under vår tid här nere gjort en ganska intressant upptäkt.
Som svensk är man van vid att liftvakterna har någon form av servicefunktion för att hjälpa mindre rutinerade åkare att ta sig på liften.
Så verkar icka vara fallet i Frankrike.

Här vaktar liftvakten liften.
Åkare som inte klarar av att ta sig av och på själva göre sig icke besvär.
Detta gäller såvida det inte är vacker väder för då kan liftVAKTEN bemöda sig med att stå i solgasset och glassa i nya solbrillor.
Får man hjälp med liften här blir man förvånad!

Rekordet hittills under resan var en tallrikslift vi skulle med.
Till att börja med skedde allt köande i uppförsbacke.
Efter att ha stått och hängt på stavarna en stund blir man ganska mör i armarna.
I det läget blir man lite pjutt när inte liftens totala kapacitet nyttjas.

När mina överarmar börjar kännas som väl mörade rostbiffar och jag har ca tio meters köande kvar, åker en liten dam fram till liften.

Hon tappar första "pinnen".
Hon tappar andra.
Då går liftvakten fram och talar vänligt till damen.
En lättnad sprider sig i kön, nu får tanten hjälp och vi andra kommer snart med våra "liftpinnar"
Icke - vi talar fransk liftVAKT.
Han ger inte service, han tycks på sin höjd ge goda råd!

Tanten tappar pinne tre!
Nu inser vakten äntligen det hopplösa i situationen och hjälper till.
Tanten kommer med liftpinne fyra och jag inser att servicen i svenska liftsystem nog är något att som svensk vara stolt över.

Krax!! v 2

Att byta hotellrum gick inte att lösa.
Inte heller fanns det en luftrenare att låna.
Det enda men kunde råda mig var att ta kontakt med huvudkontoret när jag kommer tillbaka till Sverige.

Jag har fått en mailadress och vet någon som ska få ett långt argt mail på söndag kväll.

Krax...

mindre kul är att upptäcka att jag blir sjuk av mögellukten..
Vaknar varje morgon med en stor klump i halsen som inte går att få bort innan två på eftermiddagen (vilket får till följd att jag flämtar som en jagad älg efter sisådär tio svängar)
Ögonen kliar och första dagen somnade jag med feber och muskelvärk.
Har försökt få byta hotell men ännu så länge utan resultat.
I natt ska vi försöka sova med balkongdörren öppen får vi se om det hjälper.

I annonsen stod det att hotellet skulle ha enkel standard så det har jag inga som helst problem med.
Har bott på diverse skumma guesthouses och vandrarhem världen över så jag är inte så himla nogräknad, men skillnaden på enkel standard och ett sjukt hus känns ändå rätt stor.

Med en ny leksak i Frankrike

Sitter just på ett hotell som luktar pyton (mögel) i Val Torens.
Trots odören har vi det riktigt mysigt och maten är riktigt bra!

Igår fick vi pröva på en ny erfarenhet - inblåst på hotellet.
Efter två åk var vindarna så starka att alla liftar fick stänga.
Inte mycket mer att göra än att sätta sig i solen mot en vägg och njuta av en öl alternativt kramas med Mannen. Värre kan man ha det.

Nu är vi ju dock här för att åka skidor, så när prognosen förespådde storm idag kändes det lite pyrt.
Tack och lov hade prognosen fel, så imorse öppnade två av liftarna och allt eftersom man sprängt bort överhängen (lavinfara) så öppnade de övriga liftarna en efter en.
Dock har det snöat ganska ymnigt så idag har musklerna fått jobba (eller beror värken på att jag idag blivit ett år äldre?)

Hur som haver börjar det bli dags för sängen, men först var jag ju tvungen att prova min nördiga Mans nya leksak - en Asus Eee PC.
Har den släppts i Sverige ännu - nä
Är det ett elände att skriva på den eftersom den har amerikanskt tangentbord - ja (tack och lov för skrivmaskinslektionerna på gymnasiet så man iallafall har lite humm om var tangenterna brukar ligga)
Är den cool - mm, tvingas väl tyvärr erkänna det.
Den här leksaken skapar vill-ha-begär till och med hos mig.
Tur att jag är gift med dess ägare.

Om jag inte åker bort mig i snödrivorna imorgon finns det risk för att det blir fler inlägg.
Må så gott!
// Mysan mitt i snön

Rekord!

Enligt Susnet, som sköter min räknare, hade jag igår besöksrekord på bloggen!
17 personer hittade hit på en dag!

Om någon av er tittar hit igen - varmt välkomna, jag hoppas ni ska trivas!

Rensade garderober!

Har äntligen gjort det som jag fasat för så himla länge!
Jag har städat mina garderober!

Gissa om det är en energitjuv som försvunnit ur tillvaron.
Så här i efterhand, när jag inser vad mycket energi den där förbaskade röran har stulit för mig, kan jag inte förstå varför jag inte tog mig i kragen och gjorde det tidigare.

Nu vet jag precis vad jag har och dessutom att allt faktiskt passar.
Att jag sedan tyvärr tvingades inse att det nog var ett tag sedan jag var en 36:a är smällar man får ta.

Hur sjutton kan man i vuxen ålder få större överkropp?
Bröstkorgen borde väl rimligtvis ha slutat växa vid 30++?
Får hoppas att det är träningen som gett resultat, annars lär snart även 38:an vara ett minne blott.

Slogs av en tanke....

Som vanligt verkar jag leva livet baklänges.

Läste någonstans att gravida kvinnor helt plötsligt börjar "boa", dvs måla om, pyssla, dona och sortera hemma för att förbereda babyns ankomst.
När jag läser igenom mina inlägg här sedan någon gång i somras tycks jag ha boat i ett halvår.
Och jag är inte ens gravid.

Tycker synd om Mannen, som redan nu börjar blir allt mer svårövertalad när jag vill starta nya små "projekt", den dag jag eventuellt blir det