Dopfest, dukningstips och ideér

För mina surfande festfixarsystrar och bröder blir det ett separat inlägg om själva dukningen. Har själv hittat massor av inspiration på nätet så It´s payback time :-)
Hoppas någon kan ha någon nytta av mina ideér för sin egen fest?

Jag insåg redan när vi planerade vårt bröllop för snart tre år sedan att jag älskar att ordna fest. Men de ska vara genomtänkta och ha en röd tråd.

Jag vill ha tid på mig.
Normalt är jag ingen detaljmänniska, men när det gäller festdekoration kan jag försjunka en halv dag i jakten på den perfekta tårtdekorationen...bara för att när kvällen kommer iallafall beställa den första jag hittade.
Tror att det egentligen handlar om en process där allt behöver få ta sin tid men det kan driva Mannen till vansinne och är för mig själv helt obegripligt. Det troliga är att ingen kommer lägga märke till den ändå?!

När vi planerade bröllopet lärde en bekant mig att jobba med färg och tema.
Den här gången blev festfärgen rosa.
Inte min favoritfärg.
Tycker egentligen den är alldeles för sliskig, men ju mer jag funderade desto mer insåg jag att den har potential. Framförallt finns det massor av fina färger som matchar med rosa – vinrött, svart, sandfärgat, viol, cerise, brunt...

Som dukar köpte vi fina gardinvepor från Gekås. Med sandfärgade lakan som underduk kändes de inlånade borden modell ”öltält” riktigt fina. Färgerna från veporna lät jag sedan gå igen i ljus i olika former (stora och små ljus i olika varianter av glas. Botten av glasen täckte vi antingen med kaffebönor eller färgat grus i lila och cerise) För att få lite höjd på borden satte vi även dit ljus i lite högre stakar. Tyvärr gjorde blåsten att ljusen inte gick att tända men det gjorde inte så mycket.
De blev fina som dekoration ändå.

Jag älskar blommor.
Hur jag skulle få till dem den här gången vållade mig dock en del funderingar. Pga ev blåst vågade jag inte ha några högre arrangemang. Dessutom kändes det som att de smala borden krävde lite mindre buketter men flera för att de inte skulle kännas fnuttiga och effekten försvinna.
Helt plötsligt slog det mig – kaffe! Jag spinner vidare där!
Sagt och gjort.

Grävde fram arvegodsporslinet efter Mannens mormor.
Vackra koppar och fat men inget vi i dagsläget använder, helt enkelt för att koppen är så vid att kaffet hinner kallna innan man ställt ifrån sig kaffekannan. Hittade dessutom ett par gamla tekoppar i glas med tillhörande fat på Second hand.









Då det går åt en hel del blommor köpte jag ett par rejäla buketter på torget. Där hittade jag även höga doftliljor (även de i olika rosa nyanser) till buffébordet. Tips gällande liljor dock – köp dem några dagar innan festen så de hinner slå ut ordentligt! Trilskas de kan man chocka dem lite genom att ställa dem en stund i solen :-)

För att få bort ”öltältskänslan” gjorde vi även dekorationer att hänga i tälttaket i form av ballongblommor. Att hitta många ballonger i samma färg visade sig vara svårare än jag trott. Skulle jag ha många var det storpack i blandade färger som gällde.
Än en gång blev nätet räddningen. Här hittade jag precis vad jag behövde.
Dessutom visade de sig vara av bra kvalitet. Av nästan hundra ballonger var det bara en som small när vi blåste upp den.

Servetter använde vi oss av billiga i masspack, även de köpta från Gekås. För att de inte skulle blåsa bort hittade jag en brytning där man la in besticken i servetten. Såg riktigt fint ut trots billiga servetter och gjorde dessutom dukningen enklare.

Blev faktiskt riktigt nöjd med resultatet. Dessutom var det kul att kunna nyttja det gamla porslinet. På så vis kändes även tidigare generationer representerade på festen, om än i minnet.

Längtar redan efter mitt nästa festprojekt. Har dock lovat Mannen att det får dröja ett tag. Om några år fyller jag dock fyrtio. Vore det inte oerhört coolt med en fest på folkparkstema med dansbana, chokladhjul och hela kittet? ;-)

Veckans läxa?

Förra veckans projekt var trädgården.
På måndagen fick vi hem vår nya kompost – en Biokub -tänkt att ersätta den totalt värdelösa trådkomposten som vi jobbat på sedan 2001 men aldrig fått någon fason på.
Trädgårdsavfallet hinner helt enkelt aldrig förmultna i samma tempo som trädgården producerar det, utan vi har varje vecka fått köra en tur till tippen och varje vår köpa ett antal säckar med jord vilket känns rätt bakvänt bade för miljön och ekonomin.

När Lilla A somnat på förmiddagen vidtog därför febril aktivitet i form av att gräva ur den gamla komposten och riva den och bygga ihop den nya.
När jag fått ihop den kunde jag konstatera att jag vänt delarna åt olika håll varför vissa av ”plankorna” hade en plugg fram och andra inte.
Min estetiska ådra tog en dust med min praktiska, men till slut insåg tom den praktiska sidan av mig att det såg för trist ut, så jag rev alltihop och bygde om den.
När jag var nääästan klar vaknade Lilla A och det var bara att släppa alltihop.
Tänkte att jag tar resten när hon somnat ikväll.
Lilla A ville annorlunda så det var bara att tänka om.

När Lilla A somnat dagen därpå tog jag därför vid där jag slutat. Konstaterade att det ska vara ris i botten på Biokuben för att få in luft underifrån.
Var få tag på ris?
Hmm..häcken behöver klippas, där lär jag få ris så det räcker.
Fram med häcksaxen.
När jag hade 8 meter kvar vaknade Lilla A.
Får ta resten imorgon.

När häcken var klar dagen därpå skulle jag försöka avsluta projektet genom att fördela riset, gräva tillbaka den del av den gamla komposten som inte var förmultnad och sprida resten av jorden på rabatterna.
När två kärror jord återstod......matsignal från barnvagnen!

Är det det som är veckans läxa?
Att inte alltid göra allting klart på en gång.
Att ta en paus ibland och bara njuta av solen, Lilla A och livet i övrigt?

Jobbet som återstår finns ju faktiskt kvar imorgon också.

Gula Bältet

Redovisade mitt förändringsprojekt för ledningsgruppen tidigare idag.
Fick mycket bra mottagande och jag är riktigt nöjd själv.
Känns så skönt att hinna avsluta på ett bra sätt innan jag går hem på ledighet.

Jag behöver mina avslut för att kunna gå vidare mentalt in i nästa fas.
Det här innebar även att jag nu har mitt Gula Bälte inom Six Sigma.

Kontrollfasen av projektet tar jag tag i när jag kommer tillbaka.
Innan dess är det dags för mitt livs största release-projekt.........

(Lite mer info om konceptet Six Sigma kan du läsa t ex här.)

Att göra avslut

I dag och delar av helgen har jag ägnat åt att sätta ihop en slutrapport kring det lilla förändringsprojekt jag drivit på jobbet.
Tyvärr har projektet, tycker jag, tagit för lång tid på grund av att det många gånger fått lämna utrymme för ordinarie linjeverksamhet, men tack vare en rejäl slutspurt de senaste veckorna har jag och Penntrollet nu äntligen fått sakerna på plats.
Imorgon ska resultatet presenteras för ledningsgruppen.

Insåg idag när jag ”torrsimmade” presentationen för en kollega att den i mångt och mycket knyter ihop många av de olika delar jag jobbat med sedan jag startade på firman för snart ett och ett halvt år sedan.
En sorts form av mentalt delbokslut.

Känns riktigt, riktigt bra.
Genom att redovisa projektet kan jag mentalt knyta ihop säcken och överlämna den till Penntrollet och resten av verksamheten att förvalta.
Jag har gjort vad jag kan just nu och jag är nöjd med vad vi åstadkommit.

Imorgon och resten av veckan ska jag presentera resultatet i lite olika sammanhang.
På torsdag städar jag av mitt skrivbord.
Vad som händer därefter får framtiden utvisa.

Till rytmen av ett regn....

En vecka av semestern har redan gått.
Nåja, semester och semester....
Har väl mer bytt arbetsgivare från min ordinarie till AB Mysan och Mannen.
Kan säga att den sistnämnda betalar förbaskat dåligt.
Har blivit långa dagar men nu har vi bara de sista delarna kvar av projekt ”linneförråd”.
Imorgon ska det vara klart och ”inflyttat”
Blir riktigt, riktigt bra!

Utöver detta har vi denna veckan fått klart den nybygda spaljen i armeringsjärn – blev urbra!
Mina senaste tre dagar har därför spenderats i trädgården.
Rabatterna har fått kantband, blivit rensade, omgrävda, gödslade och delvis fått ny jord.
Spaljen har utsmyckats med en blodröd klängros.
Häcken har blivit klippt och skräpet bortforslat.
Det tog tre dagar och då har jag ändå legat i!!
Det är förbaskat tur att vi inte har en större tomt än vi har....då skulle vi aldrig hinna med den.

Nu är dock allt i ordning och för närvarande sitter jag på altanen i min senaste ”älskling” – en marinblå hängstol/matta och regnet smattrar på altantaket ovanför huvudet...mysigt.

Imorgon packar vi inför tre veckors äventyr med LillaHusetPåHjulen....vart vi ska?!
Ingen aning....beror på om vi tar till höger eller vänster i närmaste rondell.
Den som lever får se :-)

Forensic research

Den här semestern artar sig till att bli rena rättsmedicin-historien.
Det går just nu inte en dag utan att jag stoppar tassarna i något oidentifierbart, läskigt för att utreda, rensa bort och kategorisera.

Började semestern med att storstäda kylskåpet.

En hel hoper halvfulla burkar med mystiskt mugbelagt innehåll förpassades till kompost och källsortering.
Annat som, av datumet att döma, BORDE varit mugigt men såg ut som det var köpt igår (huuu…tordes inte ens snegla på hur mycket kemikalier de innehöll. Kommer nog dröja länge innan jag törs äta Hovmästarsås igen…) gick samma väg.
Jag som normalt har oerhört svårt för att rensa kyl gick fram som en furie (tyvärr även med bieffekten att jag lyckades spräcka en dörrhylla) och är riktigt nöjd med resultatet.
Har inte haft så trevligt och gott om plats i kylen på jag vet inte när…Inte en mugig matlåda i sikte!

Även dagen har ägnats åt utgrävningar och kategorisering.
Vi håller på att göra om bonussonens gamla datarum till linneförråd (åjovars, ska få plats med några sovsäckar, liggunderlag, strykbräda och lite annat smått och gott med) vilket innebär:
1. töm rummet på spel, lego, böcker samt diverse junk.
2. återigen konstatera att min och bonussonens uppfattning om städning inte överensstämmer ens på samma planet (jag lovar, vi har dödat dammråttor stora som pekinesers och jag överdriver bara liiiite!)
3. försök kläm in flyttkartongerna innehållande prylarna i punkt ett ovan.
4. slå ihjäl gamla möbler som inte ens Myrorna vill ha – få ut dem på tomten för vidare transport till tippen.
5. lappa ihop Mannens ringfinger vilken, tillsammans med sina nio kompisar, dykt ner i verktygslådan och stiftat bekantskap med en hyvel. Om tycke uppstod återstår att se, blodet svallade i alla fall…
6. vik ihop den fasansfullt fula rosa heltäckningsmattan som täckt golvet. Konstatera att nämnda matta torkat och därmed sprider ett fint grönt damm bestående av torkat gummi över dig, sig och golvet under. Knöla ner fanstyget i en säck och förpassa eländet ner till resten av högen i trädgården.
7. konstatera att även väggarna ser för jäkliga ut.
8. åk till Bygg Max och köp 10 liter väggfärg och en bra roller
9. inse att vi sedan länge spräckt tidplanen för projektet (hur i hela Helsingland kan det ta nästan en hel dag att tömma ett rum på NIO kvadrat??)

Det är ungefär så långt vi hann idag. Återstår att se vad jag får sticka tassarna i för äckligt imorgon….

Ps: har även tagit en liten löprunda idag. Efter förra veckans rivstart protesterade högerfoten i några dagar så idag tog jag det lugnt. 2, 5 kilometer gick finemang. Återstår att se hur den mår imorgon för då åker löparskorna på igen.

Mål!

Vi Gjorde Det!

Lättnad

Lycka

Stolt

..och nu är det semester!

Målrakan

Nu börjar det närma sig.
Imorgon ska det kollegorna och jag strävat mot hela våren vara klart!

När vi satte oss för att göra ”upploppsplaneringen” i början av juni tittade vi på varandra och konstaterade att det här blir tight.
Det borde inte gå.
Fyra veckor till deadline och av dem har två innehållit helgdagar, ”sluta innan helgdags-dagar” och semesterstarter.
Lägg därtill att mycket av jobbet var beroende av leverantörer i en annan tidszon, varför merparten av alla möten fått hållas efter klockan 13 om dagarna.
Nu ser det ändå ut som vi mot alla odds kommer att lyckas!?

Därefter tar jag SEMESTER!
För att fira den (och att vi förhoppningsvis kommer i mål – inte sälja skinnet innan björnen är skjuten……) la jag i morse beställningen på en sådan här…




Leveranstid 2-7 arbetsdagar.
Läääängtar!!!


Hrmm…jag börjar nästan bli tjejig?!
*rodnar*

Dörrarna stängs

Idag har jag gjort sista dagen på kontoret.

Har blivit avtackad av kollegor och chef med fika och present.
Chefen avsatte tre kvart av sin tid och stängde till och med av mobiltelefonen!
Kändes lite lustigt när h*n höll det obligatoriska tacktalet tillsammans med presenten. Jag har svårt att tro att h*n vet vad jag sysslat med under det senaste ett och ett halvt året egentligen.....

Hoppas h*n fått sig en tankeställare av det som varit och lägger några knop på att ta det arbetsgivaransvar man faktiskt har för min efterträdare.
I så fall har det jag gått igenom med Firman och Projektet åtminstonde gett något.
När ett svagt hopp att så är fallet.
Iallafall känns det så på en del av de diskussioner jag haft med olika parter på sistonde.

Har gjort vad jag kan.
Härjat och varit obekväm.
Lotsat in min efterträdare på ett planerat och strukturerat sätt.
Knutit ihop alla lösa trådar.

När kontorsdörrarna gick igen bakom mig ikväll vände jag mig om och tittade på dem.
På något sätt kändes det som att de sätter punkt för ytterligare en etapp i mitt liv.
Det är dags att gå vidare.

Jag har gjort vad jag kan.

Lite kluven i själen

Nu är allt klart med min efterträdare och denna veckan har jag börjat lämna över.
Imorgon har jag en vecka kvar här, sedan går jag till ny arbetsgivare.

Idag tänker jag ägna dagen att städa ur kontoret.
Känns kluvet.
Samtidigt som hjärnan vet att jag gör rätt, går det mot min natur att lämna ett uppdrag som inte är slutfört.
Får väl se det som ytterligare en erfarenhet.
Ska när det här är över sätta mig och försöka få ner lite kring de erfarenheter jag dragit av det här projektet på papper.
Tror det kan vara bra att på något sätt ”synliggöra” så det inte glöms bort.

Hade tänkt avsluta uppdraget med ett litet projektmingel för att ha tillfälle att tacka för mig och på ett bra sätt ”kila in” min efterträdare.
Igår gick inbjudan ut, av de ca 15 som svarat hittills kan två komma….kanske.
Känns snopet, men jag kan ju samtidigt se det lite som kvitto på att jag gör rätt. Det här ÄR inte en prioriterad verksamhet hos uppdragsgivarna, vad deras munnar än säger.

Åter till pappershögarna men jag lär återkomma i frågan.

Projektjämförelse

Dagens mest läsvärda tankar på projektområdet hittar du hos Piri.
Finns inget mer att tillägga än att det här tyvärr inte bara gäller IT projekt....

Små steg på rätt väg

Idag har jag lämnat in uppsägningspapperen på min övernattningslägenhet samt träffat den som förhoppningsvis kommer bli min efterträdare som projektledare.

Båda känns rätt i magen.

Små, små steg men de går i rätt riktning.

Prao på nya jobbet

Har varit och "praoat" på mitt nya jobb. Träffat chef, kollegor och min blivande "parhäst". Dessutom fick jag en rejäl inblick i det system jag ska jobba med frammöver. Snacka om introduktion! Känner mig väldigt väl omhändertagen och det här har nog alla förutsättningar att kunna bli ett roligt jobb.

Känns rätt i magen.
Framförallt för att det är en organisation som har en starkt etablerad projektkultur med projektmodell och allt! Med mig hem har jag därför en trave böcker om modellen (på eget bevåg, ska jag snabbt försöka komma in i kulturen måste jag känna till "ryggraden") och diverse annat material att läsa in.

Det har ju inte varit särskilt mycket projekttänk här på bloggen på ett tag. Jag hoppas det ska bli ändring på det frammöver.

Teamwork

Jobbar hemmifrån idag då jag inte har några möten inbokade i början av veckan och dessutom behöver använda kvällarna till att komma ikapp med lite av sakerna på hemmaplan.

Har varit en mastig dag med en rätt lång Att-göralista.

Fördelen med att jobba hemmifrån är dock att jag, förutom att jag lättare kan fokusera på skrivjobb, materialläsning och annat som annars avbryts av visserligen trevliga men ändock störande kollegor, har sällskap av min projektledarassistent - Kisse!

Kolla med vilken finess man kan hantera störande samtal - man jagar helt enkelt livet ur headsetet. Lätt som en plätt...förresten, matte är det inte dags för fika och klia på magen nu?

...och alldeles för lite tid...

Alltså nu behöver jag snart vara ledig.

Skulle vilja ha en hel dag OSTÖRD med Mannen för att hinna tala till punkt.
Så snart vi börjar närma oss "pudelns kärna" är det dags att gå upp, stressa iväg till något tåg - möte - aktivitet, någon planka som bara MÅSTE målas för att det äntligen ser ut att hålla upp något mer än en halvtimma etc, etc...
När vi sedan ses nästa gång tar det en stund innan det är läge igen.
Jag menar, diskutera vår framtida familjekonstellation och vad vi vill med tillvaron är inget man gör på väg till stationen! Iallafall inte jag.

Dessutom har jag hittat ett intressant jobb att söka. Är väl inte drömjobbet med stort D, men det skulle ge en hel del positiva konsekvenser på flera plan.

Det var ju bara det att jag har ett antal aktiviteter jag känner att jag skulle vilja fullfölja här först. Känner mig som en förrädare bara genom att börja söka. Samtidigt - hur många bryr sig om det jag gör idag? Känns inte som de är allt för många - så VARFÖR har jag dåligt samvete?

Fy för att jobba i juli -sommarstiltje i projektet

Står hela Sverige stilla just nu?
Åtminstonde verkar vi inte vara särskilt många som jobbar?!

Har under de senaste dagarna försökt kontakta säkert 15 personer - alla utom en med samma resultat.

Autoreply - Sorry, out of office. Will be back in the beginning of August..*suck*

Resultatet är att man får skicka om samma mail igen när de kommer tillbaka, annars hamnar det bland mailen i botten av inkorgen, och riskerar att deletas per automatik.

Om personen i fråga inte läser mail kontinuerligt under semestern.
Vilket jag egentligen inte tycker man kan kräva av folk.

Nåväl, bara gilla läget och göra det bästa av situationen.

Nästa puck att ta tag i är en inbjudan till en diskussionsträff i höst. Har gjort ett embryo och skickat på remiss innan semestrarna.

- Bra men jag vill ha inledningen klatschigare....
- Korta ner...
- Den meningen är för "kaxig"..

Jodå, kan jag visst göra men hur? Är ju ingen informatör för fasen! Hjälp!

Det bästa med jobbet just nu är att jag kan göra det hemmifrån. Får alltså ha ett "vanligt" hemliv en hel vecka!
Dessutom kan jag - på den tid det i vanliga fall skulle ta att fika med kollegor, bråka med skrivare etc- dona med sådant som behöver göras här hemma istället. Lyx!

Idag tänker jag därför ta snabblunch och sedan klippa gräset som tack vare de senaste veckornas eviga regnande växt sig skyhögt.
Därefter tänker jag brygga mig en kopp gott the och sätta mig i trädgården och gå igenom Stora Fondboken...

Höstens projektaktiviteter måste finansieras och jag har snart uttömt de källor jag tidigare vänt mig till.

Projektledare? Nja, mer allt-i-allo....

Riktning på tillvaron - jag ha en plan...

Tillbaka på jobbet och börjar få en svag riktning på tillvaron.
Parterna i projektet börjar "sätta ner fötterna" men ännu tycks det vara långt kvar till en samstämd bild av vad man vill.
Jag har dock fått ett antal uppgifter att ta vidare, så de närmaste månaderna verkar jag iallafall inte vara sysslolös.

Semestern har varit bra på flera sätt. Jag har fått gott om tid att fundera över vad jag vill med tillvaron på arbetsfronten framöver. Har hunnit landa lite i mig själv, iallafall gällande jobbet och det läge jag befinner mig i.

Jag har en plan!
Har just anmält mig till en distanskurs på kvartsfart under hösten som förhoppningsvis ska ge mig lite ytterligare på fötterna för att kunna komma vidare. I övrigt hoppas jag kunna avsluta det jag nu håller på med på ett så bra sätt som möjligt så att en eventuell efterträdare inte ska behöva hamna i samma läge som jag gjort.
Därefter vill jag tillbaka hem.

Förhoppningsvis ska alla parter gå så skadelösa som möjligt ur det läge projektet nu befinner sig i. För mig är det viktigt med snygga avslut.
Vill inte bränna några skepp i onödan. Man vet aldrig när man behöver sitt nätverk och alla har ju inte samma bild av vad som förevarit.....
Men om inte om vore skulle jag vara på väg hem imorgon dag.

Har projekt som sådant "psykologiska" faser?

Eftersom jag är som jag är, vill jag förstå vad som händer.
Dels av nyfikenhet men framförallt för att dra lärdom inför framtiden.

Har därför ägnat mycket tid på sistonde åt att fundera över det projekt jag tampas med.
I går morse slogs jag av en rätt intressant tanke.

Man pratar ju många gånger om att alla grupper genomgår ett antal faser (t ex FIRO modellen med tillhörandefas, kontrollfas och öppenhetsfas).

När jag nu tittar tillbaka på de projekt jag dels drivit själv, dels deltagit i, tycker jag mig se att även projektet SOM SÅDANT (alltså separerat från gruppen och dess psykologi) under sin livscykel tycks genomgå ett antal faser där någon form av kris/konfliktfas liknande den projektet just nu befinner sig i, tycks ingå?!

Undrar om mina funderingar kan stämma och om det i så fall någon teori kring det?

Som ledare för en grupp ger kunskapen kring de olika fasernas psykologi en trygghet genom att man vet att detta är något som grupper alltid går igenom och som man, hanterat rätt, även KOMMER igenom.

Om det är så att även projektet genomgår ett antal "psykologiska" faser skulle den vetskapen göra det mycket lättare för mig som projektledare att hantera.

Lyssnade för en liten tid sedan på Jan Gunnarsson från Värdskapet. Han berättade där i ett sammanhang att man som entreprenör genomgår tre olika steg i mottagandet från omgivningen.

Enkelt kan det beskrivas som att man som entreprenör först anses galen, därefter försöker omgivningen motarbeta idén, för att i sista skedet, under förutsättning att entreprenören lyckats, vilja ge sken av att man alltid trott på och stöttat idén!

Hans tanke var att om man i första steget inte anses galen är idén inte tillräckligt bra.

Kanske kan detta även appliceras på projekt som ju dels är en förändringsprocess, dels är idébaserat?

Funderar vidare......

Tjejkväll och motivationsbrist

Gårdagskvällen tillbringade jag med en kompis.
Gympade, lagade mat, pratade. pratade, pratade och drack the.
Så jätteskönt med vänner där man kan till fullo vara sig själv - och det är OK att vara just det och inget mer!

Det är dessutom en vän som fanns där jag minst av allt anade det och jag är så glad att vi "hittat" varandra.

Brukar fundera på det ibland. Undrar hur många goda vänner man "missar" i sitt liv bara för att man inte ger sig tid eller vågar släppa varandra "in på livet"?
Och varför innehåller livet så lite tid för att kunna underhålla alla relationer man vill?
Jag vill inte prioritera.....

Tänk om man kunde få ett extra tidkonto att lägga på något man verkligen vill.
I så fall skulle jag vilja ha ett tränings- och relationskonto.

Snälla, när jag ändå önskar - kan jag få ett STORT konto!

I övrigt är tillvaron på jobbet fortfarande uppför. De inställda mötena radar upp sig då folk prioriterat annat och jag orkar inte ens ta tag i det jag borde.
Behöver känna att det jag gör spelar någon roll, och just nu känns det som det kvittar för samtliga inblandade att jag ens sitter på min rumpa i "skrubben".

Någon som har lite över på sitt motivationskonto? Kan man få lägga in om ett smärre lån?

Trivs inte med mig själv....

Normalt är jag en rätt positiv och glad person. Tycker om utmaningar och träffa nya människor. Så är det inte nu.

Jag är ”låg” och har ingen gaist för någonting. Det mesta känns motigt. Energikurvan pekar neråt trots löpning och allt annat jag tar till för att försöka hitta kraft och motivation.
Känns som jag befinner mig i en nedåtgående spiral. Vart jag än vänder mig just nu är det stopp. Allt som kan sätta käppar i hjulen gör det – rejält.

Trivs inte med mig själv just nu. Vill tillbaka till mitt glada positiva jag som tycker om livet.
Den här situationen känns övermäktig. Försöker hålla masken utåt trots att jag helst av allt skulle vilja ställa mig upp och vråla rakt ut över alla ”ärkepuckon” som inte ger mig förutsättningar att utföra det jobb de begär av mig.

Snälla, ett litet ljus i mörkret…är det för mycket begärt?

Lite respekt för att jag försöker utföra ett professionellt jobb? Är det att kräva för mycket?
Det känns inte OK att inte bli tagen på allvar utan gång på gång inse att ännu en mötesbokning tydligen inte var tillräckligt viktig för att respekteras, ännu en fråga lämnas obesvarad. Ännu en fråga mottas med ett suck, stön och känslan av att jag står med mössan i hand och tigger och ber….

Jag försöker ju faktiskt inte genomföra det här uppdraget för min egen skull och just nu har jag inget alternativ än att försöka hitta någon liten väg fram!