Jul i Trysil-Norrmänen saknar kryddpeppar!

Julen i skidbacken förflöt lugnt och avslappnat.
Bra snötillgång, fina backar och med lite extra stöd för höfterna med hjälp av ett avlastningsband gick det finfint att åka, trots sexmånadersmage.

Intressant att notera är dock två saker:
1. Backarna är fullkomligt nedlusade av danskar under julveckan, norrmännen själva kommer inte förrän till nyår men då är de desto fler (läs: liftköer!)
2. Norrmän äter sin lutfisk utan kryddpeppar

Det första insåg vi redan straxt efter att vi hittat campingen i början av veckan.
Husbilen bredvid vår innehas av en glad dansk med obegriplig dialekt.
Har försökt att föra någon form av samtal med honom och efter en stund inser vi båda att ingen av oss begriper den andre.
Detta faktum verkar dock inte bekomma honom nämnvärt, utan han pratar glatt vidare.
Så mycket har jag dock förstått att de kom hit dagen före oss, gav sig ut i backen och tio minuter senare hade fru dansk skadat knäet.
Sedan dess huserar hon inne i bilen.
Herr dansk vandrar av och an mellan bilen och servicehuset, fyller på vatten, tömmer toatank, dricker medhavd dansk öl (bagageutrymmet var lastad med en försvarlig mängd öl och vin så på alkoholinnehållande drycker lär de inte lida någon brist), röker och pratar glatt med den som råkar komma i hans väg.
Trevlig men som sagt något svårförstådd.
I övrigt pratas mer danska än något annat språk i backarna nu så här veckan kring jul. Norrmännen anfaller på bred front till nyår men då tuffar vi vidare på en liten utflykt till Sälen på väg hem.

Insikt nummer två infann sig på julafton.
För att fira hade vi bokat bord på restaurangen på det just invigda (sviiindyra) Radisson SAS hotellet.
Fin mat, kanske inte så julinspirerat som jag trott (dock är mina tidigare erfarenheter av norsk mat ganska negativa, den jag hittills mest träffat på har mest varit tråkig, dåligt kryddad och helt enkelt…nää) men smakmässigt väldigt god.
Med ett undantag – Lutfisken!

I fiskens förlovade land förväntar man sig en lutfisk sällan skådad.
Av detta blev – intet.
Säkert helt ok i smak och konsistens men lutfisk-talliban som jag är äter jag inte lutfisk utan vitsås och kryddpeppar, och det visade sig – efter diskussion med den svenske kyparen (varför är merparten av norsk servicepersonal svensk förresten?) att det inte går att uppbringa kryddpeppar i en norsk livsmedelsaffär!?
Så den hoppade vi helt enkelt över.

Lutfiskabstinensen avhjälptes dock på juldagen.
En svenskimporterad dito tillagades och avnjöts i LillaHusetPåHjulen…..så nu kan vi laga lutfisk utan så väl ugn som micro också. Kajsa Warg skulle varit imponerad.
Snö och lutfisk – julen räddad i år med!

Ullared

Har för första gången i mitt liv besökt Ullared.
Har alltid trott det är något i stil med ”Leftovers från rean för två år sedan”
Det var det inte!

På min lista över ”behöver fyllas på i garderoben” stod lite underkläder och strumpor.

Efter fyra timmar (vi hade kunnat gå där längre men tyvärr stängde de 16 på lördagar) kom vi därifrån med tre kassar kläder och diverse samt fyra tusen fattigare.

Jag kommer inte behöva köpa kläder förrän i vår…..

Äääälskar att fynda!

Midnatt vid ett hav

Sen kväll.

Tassar ner till havet, det är nästan midnatt.
Fortfarande ljummet i sanden.
Mörkt.

Mannen får sitta på stranden med pannlampa.
Min egen fyr i mörkret.

Vadar ut.
Flyter.

Ovanför bara måne, mörker och stjärnor.

Stjärnfall.

Låt mig få fortsätta vara lycklig!

Mot svensk hamn

Sitter på nattbåten mot Trelleborg och lämnar Rügen bakom oss.
En ö som helst ska upplevas i bra väder men när solen tittade fram var den riktigt, riktigt trevlig.
LillaHusetPåHjulen kommer nog få ta oss dit fler gånger.

Klockan är nu seent...
Brevid oss sitter ett gäng drängfulla polacker.Polska låter som vederbörande är full i vanliga fall.
Fyllepolska låter om vederbörande borde bäras bort och bäddas ner med ett rör Treo inför morgondagen....

Två timmar kvar vilka jag ska slå ihjäl med en tur till tax-free shopen och så snart vi kommer över svenskt vatten ska jag blogga.

Men först alltså Tax-freen vilken enligt uppgift ska ha extrapris på vår bröllops”champange”, tur att inte hela semesterkassan gick åt på Bordershop.
Bordershop Rügen visade sig för övrigt vara ett magplask.
Litet sortiment och betydligt dyrare än att handla i vanlig tyskt matvaruaffär.
Bra att veta till nästa gång...

Under tiden tuffar färjan på, våra polska vänner ölar vidare, mitt the kallnar i kåsan och på golvet framför spelautomaten har familjen Tysk lagt ut sina liggunderlag och sovsäckar och sussar sött.

Natti!

Vad som hände: Tax-freen visade sig vara stängd efter 01, någon uppkoppling fick jag aldrig utan bloggandet fick göras från ställplatsen i hamnen morgonen därpå....
Det enda som följde antagandent var att polackerna blev dock allt fullare, tog sig dock av båten för egen maskin...själv tittade jag på film istället...så kan det gå ;-)

Köhningsstuhl

Som svensk på vandring packar man sin ryggsäck med termos, kaffe, kåsa och en flaska vatten.
Vandrar man på svenska leder gör man dessutom bäst i att förse sig med karta.
Många gånger är märkningen av spåret ganska bristfällig.

Tyska nationalparker visade sig vara något heeelt annat.

Tysken vandrar i de kläder han råkar befinna sig, shorts, flip-flops, whatever.
I ingången till parken finns en stor orienteringstavla där allt är ordentligt utmärkt.
”Stigen” är bred som en svensk grusväg och utan rötter och ev ojämnheter.
Med jämna mellanrum sitter prydliga vägskyltar.

Väl framme vid målet (i det här fallet Köhningsstuhl) är allt inhägnat och själva sevärdheten kompletteras med ett museum (där allt är på tyska...)
Följdaktligen tar man entré.

Inne på området finns dessutom en restaurant där man, utöver den obligatoriska ölen, kan inmundiga en schnitzel, pommes eller annat fettsnålt..... (de flesta vandrande tyskar verkar dock släpa på ryggsäck..vad man har I denna ryggsäck är dock fortfarande höljt i dunkel...)

Orkar man inte gå hela vägen finns buss och vid parkeringen en extra souvenirbutik.

Intressant.
Nästa gång jag ser en tysk i svensk skog är det nog bäst att förse vederbörande med något lugnande mot chock...eller iallafall ringa och beställa en pizza.....

Bye Bye Binz

Lämnar ställplatsen i Binz och beger oss till Sassnitz för att titta lite på byn.
Hittar en mycket mysig hamn men tyvärr är det mesta stängt, tom turistbyrån (klockan är ju fem över sex för sjutton!).

Beger oss vidare norr över och hamnar såsmåningom på parkeringen till Nationalparken Jasmunder.
Blir kvar här över natten. Imorgon förmiddag blir det vandring på tyska......

Mera sol!

Även dagen börjar med grå himmel.
Jag passar på att ta en joggingtur på stranden.
Flyter riktigt bra.

Winnerbäck i öronen blandat med havsbrus.
Näst intill vindstilla och bara några tidiga morgonbadare (bland dem en lycklig hund som glatt gläfsande hoppar mellan vågorna.)

Springer från strandpromenaden ända upp till Prora och tillbaka.
Tyvärr dör Jogging-gpsen pga batteribrist efter en kilometer...tror stäckan blev ca 13 km innan jag var tillbaka.
Ett gigantiskt skoskav på ena foten men lycklig, lycklig....

Duschar och äter frukost.
Då spricker solen igenom.
Blir därför bad idag också (mera solkräm...har bränt magen...).

Dock måste vi dra vidare ikväll då man bara får stå 24 timmar på den här ställplatsen och vi redan parkerat om en gång (jajja oss men det är så fint här...)

ÄNTLIGEN! SOL!

Morgonen bjuder på samma trista moln som täckt himlen de senaste dagarna (dock idag utan regn) men kring lunch spricker det äntligen upp.

SOL!
Fram med badkläder och solkräm, här ska badas.

Vilket är vad Albyl-Mysan och Ipren-Mannen gör resten av dagen.
Härligt!

Lägre än Glocal Net

Mina kontakter med den som styr vädret lämnar en del i övrigt att önska.

När vi slog upp ögonen i morse verkade det lovande....kanske skulle det ÄNTLIGEN bli lite bada?! Vaknade dock med en blixtrande huvudvärk så någon löpning var inte att tänka på.
Fasen...två öl?! Ska väl inte ge någon skallebank?

En timma och två Treo senare får jag förklaringen.
Vi drabbas av ett lågtryck lägre än GlocalNet och regnet formligen öser ner.

Gör omplanering av dagen och bestämmer oss för att ta oss lite mer norr över på Usedom. Förhoppningsvis spricker det upp under tiden och vi måste ju ändå lämna den ställplats vi hittat innan 11.
Resultatet blir att vi hamnar i den värsta bilkö jag upplevt. Bitvis står det HELT stilla....
Svalorna flyger som kamikazepiloter mellan bilgrillarna i jakt på flugor (snacka om lågtryck!)

Efter att ha köat i närmare två timmar och fått beskedet från tre campingar att ALLT är fullt (det enda de kan tipsa om är en skogscamping mitt på ön....mao inget någon är intresserad av) gör vi helt om och bestämmer oss för att återvända till Rügen.

GPS-en säger ca en timmas körning...men bilköerna gör att det tar närmare tre.

Tja, var väl inte en av de mer lyckade semesterdagarna på den här turen.
Men IMORGON kan det väl bli bra väder iallafall??

Och på den sjunde dagen....

...försvann blödningarna men tyvärr blev det inget bada för det.

Vi har nu gjort en avstickare till Insel Usedom och därifrån vidare till Svinouche.
Utflykten till Polen visar sig dock bli en besvikelse. Då vi försöker hitta ställplats på andra sidan centrum visar det sig att enda sättet att ta sig dit är med hjälp av en färja som endast är till för bosatta i stan!! Dessutom tar den bara bilar under två ton (vi väger ca två men registreringsskyltarna gör att vi inte ens släpps i närheten av kön till färjan!)
Här någonstans får dessutom vår GPS spunk och ska till varje pris få oss MED färjan, någon annan väg FINNS inte.

Så småningom ger vi upp (alternativet är annars att ta omvägen via Stettin, ett antal mil och med tanke på hur vägarna inne i Swinoutche är vill vi inte chansa) och rullar tillbaka in i Tyskland.

Nu visar det sig dock att tyskarnas egen semester börjat så det är lögn i helskotta att hitta camping. Trägen vinner, och så småningom (på typ tionde försöket) hittar vi en skogsplats där vi kan stå en natt, dock måste vi vara därifrån senast 11 dagen därpå.
Parkerar och tar därefter en promenad i omgivningarna.

Visar sig att vi hittat en riktig pärla!
I närheten ligger en jättefin strand och vid det här laget har vinden mojnat och kvällssolen brutit igenom (törs man be om vackert väder imorgon?? Jag gör ett försök iallafall....)
På väg tillbaka till campingen hittar vi en liten resturang! Mitt i skogen!

Kvällens middag (fisk och pommes med honungsöl till) inmundigas därför mitt inne i skogen på resturangen Zum Rollmops!

Under kvällen kommer allt fler vandrande på cykelvägen förbi resturangen och så småningom är vi ganska många som hittat dit. Då plockar någon fram en gitarrr och börjar spela!
Mer öl och lite all”sång” (verkar mest kunna tyska hits vilket inte är min starka sida) senare knatar vi hem genom skogen.

En ”osannolik” kväll....

Flip Flops

Finns det någon som på fullaste allvar kan säga att dessa sk skodon är bekväma?
Hur jag än bär mig åt får jag skoskav mellan tårna.

Går jag i sand med dem skvätter ”flip-floppandet” upp den upp över hela ryggen.

Kan ingen komma på ett par SNYGGA skodon för fritidsbruk (och då menar jag inte de om möjligt ännu fulare FoppaTofflorna...något så vidrigt fult sätter jag inte ens på mig!)

Träskorna kom tillbaka!
Visserligen lärde jag mig aldrig gå i dem och visserligen sparkade jag varje sommar under hela min uppväxt sönder fotknölarna med dem (huu vad ont det gjorde) men de var åtminstonde både tåliga och hyfsat estetiska.

Dags för en revival?

Campinggrannar

Campingliv på campingplats är en intressant företeelse om man tycker om att spana på folk.

Ikväll står vi på en camping på den lilla orten Lobbe. Orten som sådan ger ordet sovande en helt ny innebörd.
Femtontalet hus i klunga varav tre är hotell eller pensionat. Tre någon form av resturang.
”The place” verkar vara en pizzeria modell stort cementhus i grälla färger med det smått ekivoka namnet Octobussy (Över loggan slingrar dock en gigantisk bläckfisk varför placet ser ut att heta Octopussy....) I övrigt händer inte mycket.

Husbilen brevid oss innehas av en tysk farbror med ett utseende liknande en överviktig Ernest Hemmingway. Med mustach men utan fisketröja.
Husbil till trots verkar han och hans fru vara sk långliggare.
Förtält, parabolantenn (väl förankrad) och hela köret.
Inget man packar ihop på tio minuter för att dra vidare. Snarare max en gång i veckan.
Hans fru, en liten nätt sak men gällt skratt, hälsade glatt på oss när vi anlände.
Till sällskapet hör även trulig grabb i elvaårsåldern. Troligtvis barnbarn.
Just nu spelar de kort i förtältet. Ernest verkar vara en tävlingstyp. Vrålar så det hörs över hela campingen...

Mitt över ”gatan” bor en annan kul filur.
Husvagn modell sent åttiotal (lätt algangripen)
Förtältet pryds av stor flagga med en ölsejdel samt tre mindre flaggor med ordet Prosit tryckt tvärs över.
Mannen, en mager typ i femtioårsåldern, glider runt i Pilotbrillor, svart keps och VCT-overall.
Hinkar öl (tillsammans med granne i husvagn brevid) när han inte kremerar hamburgare på stor överdimensionerad hemsvetsad grill....

Själv har jag första parkett i form av förarhytten på LillaHusetPåHjulen som kvällstid får fungera som ”inglasad altan”.

Nu brakar dock åskan igång, så det är bäst att stänga ner burken för ett tag. Svalorna flyger mellan husvagnarna som hysteriska kamikazepiloter...inger inget direkt hopp om några soliga utsikter för morgondagen. Återkommer därför troligtvis med mer spaning vid annat tillfälle.

Sannorlikhet

I morse verkade vädret (liksom de senaste dagarna) vilja variera mellan molnigt och blåst och molningt och något mindre blåst, möjligtvis med inslag av skurar.
Då vi lämnade ställplatsen började det dock spricka upp.

Någon halvtimma senare verkar dock dagen bli riktigt fin, varför vi ändrar planerna och beger oss ytterligare lite söder över för att tillbringa dagen vid havet.

Intentionen är att få lite sol på näsan och förhoppningsvis även resten av min albylvita lekamen.

Bestämmer oss för att, för första gången sedan vi kom hit till Rügen, stå på en riktig camping (övriga nätter har vi stått på sk Stellplatz av varierande kvalitet)

Checkar in hos en dam som talar tyska i rasande tempo (hänger väl med på sisådär 20 procent men det har gått bra hittills. Kommunikation på engelska är inte att hoppas på ens på turistbyrån).
Hittar vår plats och bemödar oss till att fälla ut markis och ta fram solstolar.
Solen lyser fortfarande!
Tar en kaffe och byter sedan till bikini.
Fortfarande sol!

Med bok, solmadrass och vattenflaska i högsta hugg ger vi oss av till stranden Mannen och jag.
Kommer dit, lägger ut madrasserna och placerar oss förväntansfullt på de samma...här ska äntligen levas lite strandliv....

Fem minuter senare har mörka moln tornat upp sig på himlen och en kvart senare regnar det......

Tillbaka på campingen är jag så frusen att jag får värma mina kalla fingrar under varmluftstorken på toa.

Sändningsuppehåll

Har tagit oss till Trelleborg.
Imorgon går färjan till Tyskland.
Tanken är att vi så småningom ska nå Rhügen.

Eftersom Tele2, eller som de säger - deras samarbetspartners, vill ha ohemult mycket betalt för surfning (läs bloggning) utomlands, blir den nu sändningsuppehåll på bloggen. Återkommer när LillaHusetPåHjulen kommer åter inom Sveriges gränser.

Kram på er!
// Mysan

Min fru har rest till Mölle.....(sjöng Ramel)

...och så har också vi.

Har nu tillbringat två dagar i och kring Mölle och Höganäs.

Efter den obligatoriska turen till krukmakerierna (de har gjort om Höganäs-outleten till att se ut som vilken sketen Fabriksbutiken som hellst!! TRIIIST!) tog vi oss vidare till Kullens fyr och Kullaberg.

Då Mannen piggnat till efter sin magåkomma ägnade vi därför gårdagen åt en kombination av Geocaching och vandring i Kullabergsområdet. Totalt en sträcka på ca 6 km men i ganska oländig terräng. (Sen gjorde det ju inte saken lättare att jag tog fel väg ut till udden....)

Efter vandringen fyllde vi magarna med en rejäl Äggakaga med fläsk (smarrigt men ungefär lika GI-vänligt som öl och princesstårta..) samt en stor portion jordgubbar med basilika (jo, det var ursmarrigt, jag lovar) och hemgjord vaniljglass.

Stärkta av den skånska maten gav vi oss därefter ut för att söka efter Lars Wilks Nimis. Efter mycket vandrande och klättrande fann vi den nere efter strandkanten.

Och vad kan man säga om den...

Annorlunda, häftig....eller en koja för stora pojkar och flickor...välj själv.

Klart värd ett besök är den dock men det är inte lätt att hitta dit. Utan koordinaterna hade vi nog aldrig klarat det.

Träningslycka

Jo, man kunde visst bli lycklig av att träna.
Iallafall när joggingrundan ser ut så här.

Tur jag inte är Hallänning.
Jag skulle riskera att bli träningsberoende.

Plats: Haverdals naturreservat, Närheten av Tylösand

Mellandag i solen

Sent i går kväll landade vi, bland annat efter att ha dissat en ställplats inne i Halmstad, till Vilshärads camping och här har vi blivit kvar under dagen.
Påverkade av bla ett helt underbart löparspår som går genom tallskogsklitten ner till havet (...ska bli en morgonrunda där i morgon bitti), men framförallt det faktum att solen behagade sticka fram nyllet, gjorde att vi väntar ytterligare en dag innan vi drar upp bopålarna igen för vidare färd.

Har därför varit en lugn dag.

Det enda vettiga jag åstadkommit (förutom att slå rot i sanden nere på stranden) är en snabb städning av LillaHusetPåHjulen och lite småplockande. I övrigt har jag legat på en strandmadrass och gjort mest ingenting.
Skönt.

Återstår dock att se om vi kommer vidare imorgon heller. När vi kom tillbaka från stranden började Mannen må mysko och senare under kvällen fick han någon skum kombination av störtförkylning parat med magsjuka.

Inge lattjo att dela kupé i natt så för närvarande sitter jag utanför vagnen och bloggar kombinerat med några SATC-avsnitt.

Svårslagen löprunda

Faktum är att jag fått riktigt bra fart på min träning.
Har, tro det eller ej, redan gjort tre pass under semestern och det är riktigt roligt att hitta nya löprundor.

Dagens tur kommer dock bli väldigt, väldigt svårslagen.
Joggade i morgonsolen utmed Skrea Strand.
Stranden på ena sidan och havet på den andra.

Måsskrik
Havslukt
Våt sand under fötterna och älsklingsträningsmusiken i öronen.

Kroppen fick bara jobba i sin egen takt och efter egen förmåga.
Helt plötsligt hade jag avverkat åtta kilometer
Hade det inte varit dags för frukost hade jag nog fortsatt.....

Färden går vidare

Båten med vimpeln med det röda krysset verkar dock inte lidit mer nöd än att de seglade vidare innan vi hunnit slå upp våra blå i går morse.
Antingen var det toapappersbrist som Grefe Fågelsparre så påpassligt föreslog eller också taskig matlagning...kan även varit flagga för ”hemmahamn” men landkrabba som jag är törs jag inte sia om vilket.

I går fortsatte vi vår färd genom att planlöst köra runt på öarna Öckerö, Hönö (jodå, vi hittade bageriet som bakar den äkta hönökakan men lockades mer av det konkurrerande fikets äppelknyte med the.) och Hällsö.
Mycket mysiga ställen som vi nog kommer återkomma till.
Visade sig bla gå att hyra kajak i hamnen och ta en båttur ut till Vinga...

Lyckades hamna mitt i den stora sommarrean på Hönö vilken påpassligt även sammanföll med någon form av religös sammankomst i stortält.

Då vi inte kände för att ägna vare sig reakläderna eller bönemötena något större engagemang, fortsatte vi söderöver, för att under kvällen hamna hos Mannens bror och svägerska i Falkenberg.

Efter husesyn i såväl LillaHusetPåHjulen samt deras nya hus, ägnades kvällen åt glad samvaro samt en härlig middag på inhemsk rökt lax, färskpotatis och jordgubbar – himelskt gott!

Dagen har ägnats åt löpning på Skrea Strand (vilket får ett eget inlägg), mera trevlig samvaro, underbart god glass på Pegges Glassbar, lite trädgårdsarbete, en åskskur samt diverse Thaimat.

Livet är kort sagt ljuvligt om än något kallt.

Vad betyder en flagga med rött kryss?

Ikväll har vi ställt upp LillaHusetPåHjulen i Öckerö småbåtshamn.
Bakom rumpan på bilen ligger en stor (säkert snordyr) båt med två flaggor i masten – en svensk och en annan med ett stort rött kors på.

Mannen och jag hade under middagen (en stor påse färska räkor, vitt bröd och vin) en livlig diskussion om vad den kan betyda.

Mannens röst föll på ”vi har pest ombord” medan jag mer lutar åt antingen ”min fru lagar för jäkla dålig mat” eller ”varning vi åt ärtsoppa till lunch”.

Trots idogt surfande har vi ännu inte hittat facit.
Någon med något bra förslag?