Lilla A- sju månader och två veckor

Du har nu hunnit bli sju månader och två veckor.
Var tar tiden vägen?
De senaste två veckorna verkar den ha gått snabbare än vanligt. Efter att ha ”laddat” en tid sker nu utvecklingen i en rasande takt.
På två veckor har du:
- Fått två nya tänder. Denna gång i överkäken. Nu är ”limpsaxen” komplett med in alles fyra gaddar och du gör nu ansatser till att tugga och bita av t ex smörgåsrån, majskrokar (vilka är en favorit!), riskakor och bananbitar.
Helst vill du äta dem själv och träffar faktiskt, med mycket möda och stor koncentration, för det mesta munnen.

- Lärt dig sitta utan stöd och sätter dig nu upp från krypläge helt på egen hand.

- Börjat krypa framåt, iallafall om du får krypa barfota.
Du tar nu sikte på saker framför dig och kryper fokuserat i rätt riktning. Efter att du lyckades sno åt dig kattens fat med blötmat (med följd att du luktade tonfisk en hel eftermiddag) har katten fått gå över till enbart torrfoder. Den stackarn fick för övrigt sin första riktiga ”nära bäbis-upplevelse” häromdagen när du fick ett rejält tag om svansen. Katten for iväg som ett skott och du låg förvånad kvar (hon drog med sig dig av bara farten) med en pälstuss i näven.

- Vinkar tillbaka när någon vinkar till dig.

- Har gjort ditt första ”dyk” på babysimmet. Dessutom har du lyckats klura ut att du tar dig fortare fram genom vattnet om du gör ”delfinsparkar”, dvs dubbelkickar med båda benen.

- Har varit ensam med barnvakt en hel kväll för första gången. Efter att ha övat med mig i huset en kväll i förra veckan fick Storasyster och Rockpojken passa dig medan jag var på spexföreställning (pappa var med på scen). Allt gick som på räls och när jag ringde hem i pausen för att kolla läget sov du gott. På lördag ska vi testa nattbarnvakt då jag och pappa ska på spexsittning till långt in på småtimmarna.

- Har varit med pappa och mig på finmiddag.
Under minglet innan middagen satt du, nyfiket spanande och glatt leende, på min arm. När vi satt oss till bords var det dags för lite kvällsgröt och därefter var du nöjd och glad under både förrätt och tal. Lagomt till varmrätten började dock ögonen bli trötta. Efter lite vyssande somnade du snällt i vagnen och sov tills dess det var dags att åka hem. Vi behövde därför aldrig ta till plan B - dvs blir du trött åker du och jag hem i förväg. Kan det vara så här enkelt med småbarn?

- Lärt dig ett nytt ljud: bfprrrrrrrrr.........

Du är en nöjd och tillfreds bäbis. Gnäller sällan, utom då det händer för lite omkring dig. Tack och lov börjar du nu bli så stor att du i högre utsträckning kan underhålla dig själv, vilket gör det hela lättare.
Du gillar människor och möter alla med ett stort, nyfiket leende.
Äter fortfarande minst två gånger per natt. Gillar inte välling (misstänker att det är för att den mjölkfria vällingen är väldigt ”skum” i konsistensen, känns vattning och mjölig) men annars går det mesta i matväg ner med god aptit. Håller dig på längd och viktkurvorna som du ska. Väger nu nästan åtta kilo och är 68 cm lång.

På tisdag är min tid som föräldraledig på heltid över. Känns lite vemodigt men samtidigt skönt att få komma igång och jobba igen. Jag behöver både ock för att må bra och nu börjar hemmafrutillvaron gå mig på nerverna (men det är ett helt annat inlägg....)

Hör och häpna....

I år kom de upp redan en vecka FÖRE första advent!
Köksgardinerna, till putsade fönster och med fungerande ljusstakar!?

Igår, i ett infall av huslighet och inredningsiver (eller storhetsvansinne), tog jag dessutom Mannen med mig till stan och köpte julgardiner till vardagsrummet också.
Återstår att se om de kommer upp innan nyår.....

Telefonförsäljare

”Hej, jag heter Linda och ringer på uppdrag av Rädda Barnen. Jag vill bara börja med att tacka för den insats ni gör för oss och berätta att det betyder mycket!”

Jag: -”Ehh, vänta nu...vilken insats?”
-”Det står här att ni är månadsgivare!?”
-”Nej, det är vi inte. Vi har fadderbarn via Barnfonden!”
- ”Men är det inte X jag talar med?”
- ”Jo”
-”På adress ÅÄÖ?”
Då inser jag vad som är grunden till förvirringen
-”Nej, det är Mannens X-fru. Hon flyttade härifrån för sisådär 9 år sedan!”

Ibland blir det rätt komiskt att jag, lilla A och makens X heter samma sak. (Dock med lite annan stavning men det hörs ju aldrig på uttalet.)
Sen kan man ju tycka att vissa organisationer borde ägna sig åt lite registervård då och då.

Egomamma

Jag behöver mål i tillvaron.
Något som gör att jag testar gränserna lite, lite till.
Utan mål att jobba mot känns tillvaron lite vacuumartad.

De mål jag tagit mig igenom det här året har framförallt varit mentala.
Nu känns det som det är dags för ett mentalt och fysiskt.
Att jag under föräldraledigheten upptäckt att min kropp har ett väldigt stort rörelsebehov för att kunna hantera vaknätter och annat ”meck” som blir kring livet som småbarnsförälder bidrar väl.
Nu är det dock för sent att backa.
Jag är redan anmäld.
I juni ska jag springa mitt livs första halvmara!

Har hittat en del träningstips på nätet och satt ihop ett träningsprogram för tiden fram till loppet med start den här veckan.

Igår var egentligen vilodag och jag hade tänkt ta eftermiddagen för att åka till ICA och veckohandla med lilla A.
Efter lunch sov hon, mätt och nybytt, så gott i vagnen så det kändes elakt att väcka henne trots att hon älskar turerna till affären (det är ju folk där man kan prata med och massor att titta på!)
Att solen faktiskt tittade fram gjorde ju inte saken sämre.

Hoppade i träningskläderna och drog iväg.
Första kilometrarna gick allt jättebra och lilla A sov gott i vagnen.
Vid ca tre kilometer vaknade hon och låg och jollrade glatt en stund tills hon på ett ögonblick lessnade TOTALT.
Gallskrik och ilsket sprattlande bäbis i vagnen med krokodiltårar i ansiktet.
Inget jag försökte med fungerade.
Detta sammanfaller naturligtvis med att ALLA områdets mammor är på väg hem från hämtning på dagis och cyklar förbi oss.
Jag riktigt kände domen hängande över huvudet.
”Egomamma som bara tänker på sig själv och sitt eget välbefinnande. Stackars lilla barn, se så ledsen hon är!”
Som ytterligare grädde på moset börjar det då regna och regnskyddet ligger kvar på hyllan hemma i hallen!
Bad, bad mama!

Fem minuter senare är vi hemma.
Lyfter lilla A ur vagnen och hon börjar kvittra glatt redan i min famn på väg mot lekfilten, av krokodiltårar inte ett spår.
När Mannen kommer hem en halvtimma senare låter hon som en hel lärkkolloni.

Mamman är dock fortfarande något tilltufsad.
Bad, bad mama....

Gamla vänner som försvinner....

Idag har jag sagt upp bekantskapen med en gammal vän.

Jag har slutligen avslutat min prenumeration på tidningen Amelia.
Har varit trogen prenumerant sedan första numret kom ut, men nu har vi vuxit ifrån varandra.
Tidningen känns trist och lika stereotyp som alla andra damtidningar.
Men jag saknar den där stunden när man har ett alldeles färskt nummer av en intressant tidning liggande framför sig, häller upp en kopp the och börjar bläddra....

Problemet är bara att jag inte hittat någon ersättare för min gamla vän.

Var finns tidningen för oss tjejer som inte har något behov av bantningstips hit och dit (när läste du senast ett tips för oss som behöver gå upp i vikt?), kan tänka oss att gå till Konsum och köpa mjölk och limpa utan att först lägga en timma framför spegeln, inser att livet är för kort för att bry sig om vem amerikanska (och för all del även svenska) kändisar ligger med och har på sig och dessutom inte ens skulle komma på tanken att betala tusen spänn för ett par jeans med stora hål i, hur moderiktiga de än anses vara?

Var finns den tidningen?

Tips emottages tacksamt.
Under tiden får jag väl fortsätta bevaka brevlådan i väntan på Mannens M 3......

Sjukt

Läget i det Mysiska hemmet är fortfarande sjukt.

Mannen övar varje natt sedan i fredags på att hosta upp lungorna, snora och vara slokig i största allmänhet.

Lilla A är lite rosslig och sover därför oroligt. Vaknar fem sex gånger varje natt och vill ha mat.

Tack och lov sover hon gott ute i vagnen på förmiddagarna, så humöret är det inget fel på.

Själv är jag fortfarande rosslig och småsnorig så någon träning har jag inte vågat mig på ännu.

Idag har jag dock helt oväntat drabbats utav sortera-släng-städa-begär?!

Var kom det ifrån?

Ingen aning men hur som helst är det lika bra att passa på sålänge det varar (och Lilla A sover)

Idag är det förresten min och Mannens tredje bröllopsdag.

Hade tänkt fira det med en mysig middag på tu man hand i lördags kväll. Storasyster och Rockpojken hade åtagit sig att turbogulla med Lilla A hela kvällen. Då låg Mannen däckad i feber och snuva så det firandet får vi ta någon annan gång....

Hoppat!

Idag har jag hoppat över "helvetesgapet"
Jag sjöng på min dotters dop.
För att göra det hela ännu lite mer spännande gjorde jag det med en häffaförkylning....
Men jag ville verkligen.
Med tanke på vad vi gick igenom innan hon föddes kändes texten ämnad för oss.
Henne och mig.

Resultatet?
Tog mig iallafall igenom.
Sandpapperstorr mun, men det gick....

Bryter tystnaden

Det har varit tyst här på bloggen ett bra tag nu.
Inte beroende på att jag inte har något att skriva utan för att tiden inte finns.

Det mesta av min vakna tid går åt till Lilla A. Hon är en go och mysig unge dock med den lilla egenheten att så fort hon är vaken ska det hända något, annars kinkar hon.
Tempo morsan!
Sitta och filosofera i babysittern är inget för vår tös, hon vill se, uppleva och vara med.
De stunder hon sover går åt till tvätt, träning och Mamma-Dotterboken.

Hade tänkt läsa klart en gammal kurs som jag aldrig fått klart.
Tyckte det borde vara en alldeles utmärkt sysselsättning när hon äter så hon skulle få tutta ifred. Tanken var väl god. Problemet är bara att hon vill att jag tittar henne djupt i ögonen när hon äter, annars ätes ingenting!
Ibland går det dock att överlista henne...jag läser högt!
Vår dotter är numer därför en fena på Modern Logistik och vi avhandlar just nu JIT-principen.

Ska försöka ta tag i skrivandet igen. Nu har jag ju dessutom införskaffat en Iphone (har slutligen tagit död på min gamla elektroniska kalender och mobiltelefon från Yngre Juraperioden) med bloggapplikation så förutsättningarna att lyckas har förbättrats.

Den som lever får se.

Semester

Första veckan av Mannens semester.
Tanken var egentligen att vi skulle begett oss ut med LillaHusetPåHjulen redan i början av den här veckan men med tanke på att det hittills regnat mer eller mindre hela veckan var det tur att vi, pga katten fick stanna hemma
Kisse råkade slå sina lovar in på grannkattens revir och fick sota ont för det med en tiodagars penicilinkur som följd.

Lilla A har varit lite kinkig de senaste dagarna.
Gråtit lite mer än vanligt och sovit oroligt. Troligtvis beror det på att hon tycks utvecklas snabbare än vanligt.
Vi ser nästan från dag till dag att det händer något nytt.
Nya typer av joller kommer varje dag och hon är allt mer ”med”.
Verkar nu känna igen de visor vi brukar sjunga och sjunger ofta med. Favoriten är fortfarande ”Har du sett min lilla katt” men två uppseglare verkar vara sångerna vi lärt oss på Öppna förskolan – Ärtorna rullar och Klappa magen.
Vill även att vi gör ”sit-ups” och ibland även ”stå” i mitt knä.

I början av veckan gjorde vi en tur till MediaMarkt.
Köpte en skiva med klassisk musik – Stor musik för små öron – och den verkar gillas skarpt. I gårkväll lyssnade hon sittande på pappas arm utan att säga så mycket som pip i över en timma tills hon helt plötsligt somnade!
Verkar vara en baby med smak ;-)

Ursäkta kan jag få boota om?

Vaknar för andra gången straxt före 9 av att lilla A är törstig igen.
Den här värmen gör att hon äter kopiösa mängder.

9.30
Konstaterar att blöjan läckt i sängen samt att katten åkt på storstryk och lämnat blodsspår i hall och gästrum.
Byter på Lilla A, river lakanen ur sängen och in i tvättmaskinen samt gör en snabb check av kattens hälsotillstånd (självkänslan verkar tagit mer stryk än kroppen men hon är stel och tänker nog tillbringa dagen i skuggan på altanen)
Vidare behöver tvätten i maskinen hängas, de 8 maskinerna torr tvätt vikas och läggas in, diskbänken rensas på disk från gårdagens middag och diskmaskinen tömmas.
Dessutom måste jag få in räkningarna jag missat innan klockan 12 när körningen går på banken samt dammsuga köket och torka upp blodsspåren. Helst ska jag hinna äta frukost också.

Den som säger något om föräldraLEDIG slår jag på tuten.

Hon jollrar!

Älskade lilla skitunge - du jollrar!
Troligtvis i högsta grad omedvetet men ändå!

I natt när jag bytt på dig låg du och tittade förnöjt upp i taket och gjorde små "nöjd-ljud".
Trött som jag var (hade en av våra hittills få jobbiga nätter som slutade med att du kaskadkräktes ner dig, mig, sängen, delar av väggen och sedan blev jätterädd och HUNGRIG = gallskrek) trodde jag att jag hört i syne men idag gjorde du om samma sak i babygymet.

Hmm...något säger mig att du kommer bli snacksalig som din mor ;-)

Lilla A:s första år - en reseskildring

Har länge funderat över hur jag ska spara minnena av Lilla A:s första år.
I natt när jag låg och ammade kom jag på det.
Jag ska göra en bok.
En mamma-dotter bok.
Mina tankar och hennes upptäkter av världen månad för månad.
Foton och minnen.

Förhoppningsvis kan hon ha glädje av den om hon själv någon gång blir mamma.
En bild av vårt första år tillsammans.
Första stegen i vår framtida resa.

En del av texterna kanske även hamnar här.
Den som lever får se.

Att göra avslut

I dag och delar av helgen har jag ägnat åt att sätta ihop en slutrapport kring det lilla förändringsprojekt jag drivit på jobbet.
Tyvärr har projektet, tycker jag, tagit för lång tid på grund av att det många gånger fått lämna utrymme för ordinarie linjeverksamhet, men tack vare en rejäl slutspurt de senaste veckorna har jag och Penntrollet nu äntligen fått sakerna på plats.
Imorgon ska resultatet presenteras för ledningsgruppen.

Insåg idag när jag ”torrsimmade” presentationen för en kollega att den i mångt och mycket knyter ihop många av de olika delar jag jobbat med sedan jag startade på firman för snart ett och ett halvt år sedan.
En sorts form av mentalt delbokslut.

Känns riktigt, riktigt bra.
Genom att redovisa projektet kan jag mentalt knyta ihop säcken och överlämna den till Penntrollet och resten av verksamheten att förvalta.
Jag har gjort vad jag kan just nu och jag är nöjd med vad vi åstadkommit.

Imorgon och resten av veckan ska jag presentera resultatet i lite olika sammanhang.
På torsdag städar jag av mitt skrivbord.
Vad som händer därefter får framtiden utvisa.

Catch up

Så har det varit en periods bloggtystnad igen.
Inte för att det inte funnits något att skriva om, utan för att tiden varit upptagen med annat.
Under tiden har inläggen batchat upp sig i en rätt rejäl kö i hjärnvindlingarna.
Tankar som formulerats och nu vill ut i ljuset.
Mao, dags för lite tillbakablickar.

Familjen Koll

Idag skulle vi på barndop.
Trodde vi...
Tills dess att jag, det sista jag gjorde innan det var dags att natt kudden i gårkväll, kollade inbjudan lite mer ingående.
Dopet är imorgon!
Familjen Koll?
Not....

Boande?

Det sägs att man som gravid ska ”boa” den sista perioden av graviditeten.
Jag verkar dock inte följa vad som är ”normalt” heller där.
Har inte fått mer renoverings och sorteringstendenser än vanligt.
Än ligger inte Mannens kalsonger i färgskala och jag har inte heller gått upp klockan två på natten för att sy gardiner (vilket en kollega tydligen fick för sig när hon väntade barn.)
Vår stackars Grodd kommer till och med få leva med samma tapeter (BLÅ!!) som storebror haft!
Undrar om det kan ge framtida men?
Får väl börja månadsspara så Grodden har råd med en vettig terapeut såsmåningom när verkligheten kommer ikapp.

Har jag drabbats av någon form av boande är det i så fall mer av administrativ art och nog mer utlöst av att vi kan strunta i helgstädningen och ta tag i annat som legat på hög i väntan på tid.

Den årliga genomgången av pensionssparandet är gjord (förra årets resultat är inget att jubla över...tur man har några år kvar till pension!) och diverse andra administrativa sysslor (typ uppdatera spärrlistan för familjens kontokort och se över försäkringarna) som stått på ”Att göra listan” i mer än ett halvår är äntligen åtgärdade!

Har till och med planterat om husets krukväxter och klippt vårt äppelträd.
Det sistnämnda var nog mer en insikt om att jag snart kommer vara för stor för att orka med det än ett utslag av boande.
Hur som haver.
Nu är det gjort och vi kan pricka av ett par aktiviteter till från listan över dåliga samveten.

Ibland förändras tillvaron väl fort...

I morse skjutsade jag Mannen till tåget som vanligt.
Idag när han kom hem hade delar av det som tidigare var "känt" i framtiden förändrats.
Ett möte fick ett helt annat resultat än väntat.

Firman står inför neddragningar och förändringar.
Igår stod det klart att Mannens delar påverkas.
Vad som händer nu vet vi inte, inte heller hur snart det sker.

Kan bara hålla tummarna för att det som sker, sker till det bättre.

Tjuvlyssnat

Sitter på det lokala kebab-haket.
Bordet bakom befolkas av två tonårskillar och två dito tjejer.

Den ena killen lägger av en jätterap.
Tjej –” Åh guuud vad ni är äckliga jämt. Måste du rapa sådär?”
Killen – ” Det beror på att jag och NN är sånadär alfahannar så vi måste!”

Fem minuter senare drar sällskapet vidare.
Alfahannen visar sig vara typ 16, finnig, med truckerkeps o nerhasade jeans.

Alfahanne?
Jo tjena då är nog mänskligheten snart en utdöende ras ;-)

Veckans kommentar - 2

"- Tittade på ett kort på dig från tidigare.
Du har inte alls "förfallit" vilket gravida tjejer annars har en tendens att göra."

Tack älskade Mannen.
Det var precis vad jag behövde få höra!

PUSS!

Veckans kommentar - 1

Kollega:
"-Du ser ut som en orm som just ätit middag! "

Så mycket för att jag la lite extra omsorg på klädvalet just den morgonen.

Jag - en mamba?