Familjen Koll

Idag skulle vi på barndop.
Trodde vi...
Tills dess att jag, det sista jag gjorde innan det var dags att natt kudden i gårkväll, kollade inbjudan lite mer ingående.
Dopet är imorgon!
Familjen Koll?
Not....

I vecka 36

Föräldrautbildningen avslutad.
Sista passet handlade mest om amning.
Verkar kräva minst en doktorsexamen för att få det att funka enligt konstens alla regler.
Själv ska jag försöka ta det cool.
Funkar det inte så funkar det inte och då får vi ta tillägg till hjälp.
Naturligtvis hoppas jag kunna amma, men jag tänker inte se mig som världens sämsta mamma om det inte går.
Tar en sak i taget.
För min del är jag mer orolig inför anknytning etc, resten får lösa sig allt eftersom.

Att förlossningsbrevet är skrivet känns som en milstolpe.
Dagarna efter var jag helt ”färdig” mentalt, men därefter känns det som någon form av trygghet ändå sprider sig i kroppen. Dipparna när förlossningsrädslan river i mig kommer allt mer sällan. Vågar hoppas lite mer än tidigare.
Har köpt en TENS-apparat som vi tränar med Mannen och jag för att förbereda kroppen inför förlossningen.
Hoppas kunna nyttja icke-medicinsk smärtlindring så långt det går.

Grodden har nu legat med huvudet neråt i mer än en månad.
Har även sjunkit ner och fixerat sig.
Tror hon mår riktigt bra.
Vakenperioderna dagtid blir allt längre. Fortfarande inga ilskna sparkar, utan mer coola ”sträckningar”. Det är inte utan att det skulle underlätta med några extra par ryggkotor just nu. Är lite läskigt när hon får ut foten mellan revbenen och skinnet och trycker till.
Det börjar bli lite muskler på tösen. Buffandet är mer distinkt än förut.

Det enda som oroar mig är att jag inte begriper mig på hennes reaktioner. Framförallt gällande ljud. Kan befinna mig i riktigt röriga miljöer som knappt ger några reaktioner, medans annat förorsakar rena ”hela havet stormar” i magen.
Ska vi döma av reaktionerna hittills så tycker Grodden att blåsmusik är helt OK medan damkör och orgel kan man gott klara sig utan. Manskör däremot verkar vara en hit.
En blivande musikkritiker månne?

Mår fortfarande oförskämt bra.
Har inte gått upp nämnvärt i vikt, inga åderbråck (kan kanske bero på träningen och stödstrumporna vilka varit mina kompisar sedan andra månaden) och ännu inga hudbristningar.
Ischiasnerven som jäklats lite till och från hålls i schack med hjälp av kiropraktor, träning och stretch.
Sover för det mesta som en stock hela nätterna.
Den enda ”gravidåkomma” jag kan säga mig lida av (förutom att energinivån inte är vad den brukar) är ”Drak andedräkt”. Har vaknat några nätter med en halsbränna som tom gör mig illamående. Tack och lov att det finns tabletter att ta till!
I övrigt inget att hetsa upp sig för.
Kort sagt – läget på fronten är helt ok.

Boande?

Det sägs att man som gravid ska ”boa” den sista perioden av graviditeten.
Jag verkar dock inte följa vad som är ”normalt” heller där.
Har inte fått mer renoverings och sorteringstendenser än vanligt.
Än ligger inte Mannens kalsonger i färgskala och jag har inte heller gått upp klockan två på natten för att sy gardiner (vilket en kollega tydligen fick för sig när hon väntade barn.)
Vår stackars Grodd kommer till och med få leva med samma tapeter (BLÅ!!) som storebror haft!
Undrar om det kan ge framtida men?
Får väl börja månadsspara så Grodden har råd med en vettig terapeut såsmåningom när verkligheten kommer ikapp.

Har jag drabbats av någon form av boande är det i så fall mer av administrativ art och nog mer utlöst av att vi kan strunta i helgstädningen och ta tag i annat som legat på hög i väntan på tid.

Den årliga genomgången av pensionssparandet är gjord (förra årets resultat är inget att jubla över...tur man har några år kvar till pension!) och diverse andra administrativa sysslor (typ uppdatera spärrlistan för familjens kontokort och se över försäkringarna) som stått på ”Att göra listan” i mer än ett halvår är äntligen åtgärdade!

Har till och med planterat om husets krukväxter och klippt vårt äppelträd.
Det sistnämnda var nog mer en insikt om att jag snart kommer vara för stor för att orka med det än ett utslag av boande.
Hur som haver.
Nu är det gjort och vi kan pricka av ett par aktiviteter till från listan över dåliga samveten.

Ibland förändras tillvaron väl fort...

I morse skjutsade jag Mannen till tåget som vanligt.
Idag när han kom hem hade delar av det som tidigare var "känt" i framtiden förändrats.
Ett möte fick ett helt annat resultat än väntat.

Firman står inför neddragningar och förändringar.
Igår stod det klart att Mannens delar påverkas.
Vad som händer nu vet vi inte, inte heller hur snart det sker.

Kan bara hålla tummarna för att det som sker, sker till det bättre.

Tjuvlyssnat

Sitter på det lokala kebab-haket.
Bordet bakom befolkas av två tonårskillar och två dito tjejer.

Den ena killen lägger av en jätterap.
Tjej –” Åh guuud vad ni är äckliga jämt. Måste du rapa sådär?”
Killen – ” Det beror på att jag och NN är sånadär alfahannar så vi måste!”

Fem minuter senare drar sällskapet vidare.
Alfahannen visar sig vara typ 16, finnig, med truckerkeps o nerhasade jeans.

Alfahanne?
Jo tjena då är nog mänskligheten snart en utdöende ras ;-)

Veckans kommentar - 2

"- Tittade på ett kort på dig från tidigare.
Du har inte alls "förfallit" vilket gravida tjejer annars har en tendens att göra."

Tack älskade Mannen.
Det var precis vad jag behövde få höra!

PUSS!

Veckans kommentar - 1

Kollega:
"-Du ser ut som en orm som just ätit middag! "

Så mycket för att jag la lite extra omsorg på klädvalet just den morgonen.

Jag - en mamba?

Baby OD

Igår fick jag näst intill Baby OD.
En riktigt jobbig dag, men det känns som ytterligare några bitar föll på plats.

Var först på ultraljud för att se hur Grodden mår, ligger etc.
Allt visade sig vara väldigt bra.
Vår lilla tös har sedan ett par veckor vänt sig med huvudet ner.
Hon ligger lite lite över viktkurvan, detta trots att jag inte gått upp nämnvärt under graviditeten (hittills) och mitt magmått är lite i underkant.
Tillräckligt med fostervatten.
Kort sagt – by the book.

Känns på ett sätt lite som ödets ironi att jag som aldrig varit särskilt intresserad av barn tidigare tydligen har en kropp som är perfekt för att iallafall ”ruva” dem. Synd bara att inte huvudet går i takt med resten.

Därefter träff med min kontakt på specialistmödravården.
Det intressanta är att så fort vi kom upp på förlossningsavdelningen reagerade jag jätteskumt.
Spänd o nervös, blir alldeles rödflammig i ansiktet (Mannens reflektion), darrar på rösten....och jag kan inte förnuftsmässigt förstå varför?
Det här irriterar mig.
Visste jag VARFÖR skulle det vara så mycket enklare att hantera det.
Nu kan jag bara inse att så är det.....
Frustrerande

Vi gick iallafall igenom förlossningsbrevet och hon ”köpte” det rakt av.
Känns jättebra för det var som sagt ingen enkel resa innan vi fick ner det på papper.

Även hon gjorde lite undersökningar.
Kändes väl sådär, men det fick gå.
Grodden däremot gillade det nog inget nämnvärt, för resten av eftermiddagen och inatt har jag haft en helt ny typ av sammandragningar.

Kvällen föräldrautbildning.
Förlossningsfilm och smärtlindring.
Föräldrautbildningen känns som ett bra komplement till Profylaxkursen men jösses vad glad jag är för att vi gick profylaxen så tidigt som vi gjorde och att vi övat sedan dess.
Hade den insikten kommit nu hade nog paniken varit total.

Sen funderar jag över dem som säger att de hittat vänner för livet på föräldrautbildningen.
Hittills har vi knappt sagt mer en hej till varandra och nästa vecka är sista gången.

Ingen bra dag

Idag är ingen bra dag.

Spänningen efter en lång tids funderande släppte när vi var klara med brevet i helgen.
Känner igen det från tiden jag gick och pratade regelbundet.
När det rört om lite för mycket i förnuft och känsla ett tag måste kroppen tydligen återhämta sig.
Slår stopp och går tillbaka några ”rutor” på min mentala spelplan.

Idag är därför ingen bra dag.

Rädd
Låg
Ledsen

Vill inte ha någon bäbis.
Alls.
Det här var ingen bra idé...

Tack och lov greppar Maken läget.
Kramar och peppar.

Hoppas inte svackan håller i sig för länge.
Den är troligtvis nödvändig
Men väldigt, väldigt jobbig

Förlossningsbrevet skrivet

I veckan som kommer ska vi tillbaka till specialistmödravården och i helgen har vi mentalt tagit ett stort steg närmare förlossningen.

Förlossningsbrevet klart!

Resan hit har varit full av tänkarskalle.
Jag har läst Gudrun Abascals bok och haft den som utgångspunkt för mina funderingar.
Maken har läst vissa delar som har kännts relevanta.

Idag har vi tillsammans diskuterat oss fram till innehållet i brevet.
Det blev långt, men för att göra det mer lättläst har jag dels lagt in en sammanfattning, dels försökt göra texten så lättläst som möjligt.

Ska diskutera det med specialisten i veckan.

Tar gärna emot andra synpunkter om ni orkar läsa....

Känns bra att det är tänkt och skrivet men nu är jag mentalt trött.
Har läst och funderat så mycket den senaste tiden så nu tar jag nog lite paus från barn och förlossningstänk ett tag.

Och ska dessutom förhoppningsvis komma ikapp med lite blogguppdateringar om annat som hänt i den Mysiska tillvaron på sistonde....