Idag kom beskedet med posten.
Och det ser mycket, mycket, mycket bra ut.
Finns ingen anledning att gå vidare med fostervattensprov.
Ringde Mannens mobil och läste upp svaret i röstbrevlådan.
När jag lade på kom en liten tår i ögonvrån.
Lycklig!
Vill ha hem honom till en kram nu!
Därefter ringde jag först AllraKärasteSyster men hon var på gympa med ätteläggen.
Får ringa igen senare.
Ringde därefter Bonustösen och fick en mycket glad blivande storasyster i luren.
Vi pratade i över tjugo minuter sedan tog mobiltäckningen slut.
Hon mår bra, är lycklig och trivs med livet.
Dessutom ser hon verkligen fram emot Grodden.
Styvmammehjärtat är varmt ikväll.
Jag är priviligierad.
torsdag 16 oktober 2008
onsdag 15 oktober 2008
Att vänta på att telefonen inte ska ringa...
Idag fick Crocuskliniken svaret på vårt blodprov.
Om testet visar något riktigt anmärkningsvärt skulle de ringa min mobil, annars får vi provsvaren på papper via posten.
De kunde även ringa om det var något som var oklart.
Har gått hela dagen och väntat på att telefonen inte ska ringa.
Det borde ju i så fall innebära att testet inte är ALLT för anmärkningsvärt.
Samtidigt befinner sig Mannen i annan tidszon så blir det negativt besked får jag försöka hantera det här själv tills på fredag.
Hittills har dock telefonen haft den goda smaken att INTE ringa och det hoppas jag den fortsätter med. Imorgon blir det till att bevaka brevlådan istället.
Idag hämtade jag ut fyra (!) paket babykläder på posten.
Vardagsrumsbordet är nu fullt i pyttesmå kläder i blått, grått, beige, brunt och lite lila/rött. Helt otroligt att förstå att om allt går vägen har vi i slutet av april en sån pyttebaby!
Nu verkar ju Grodden visserligen vara en Grodda, men skulle det visa sig att Grodden istället är en kille är det helt ok för en tjej att kläs till tänderna i blått, beige, brunt och vitt (fö mina egna favoritfärger) men en kille i rosa är inte fullt lika lyckat.
Därav färgvalen.
Dessutom tycker jag de flesta tjejkläder är så översöta så jag blir nästan illamående.
Tror snart vi har det mesta i 50-52, så nu shoppar jag glatt vidare i större storlekar ;-)
Hmm, snart har nog Mannen rätt när han anser mig löpa stor risk att drabbas av Baby-zillasyndrom. Jag klarade mig från Bridezilla men det här verkar mer smittsamt ;-)
Övrig status i vad som antas snart vara vecka 14.
Fortfarande rätt trött och frusen men det verkar bli allt bättre.
Har gått ner två kilo i vikt. Detta trots att jag inte mått allt för illa hittills. Nu har ju min vikt alltid varit en huvudvärk för sig så att den skulle bete sig normalt i just det här fallet var väl för mycket att hoppas på. Är därför inte allt för orolig.
Ännu inga spår av mage annat än i ”nyätet” tillstånd och utan kläder.
Ömma bröst som dessutom vuxit ur mina favorit-bh:s. Får nu gå på de lite större varianterna i garderoben.
Har fortfarande inte berättat för vare sig chef eller föräldrar om vad som komma skall.
Chefen för att den senaste lönerevisionen ännu inte är klar (vill inte att det ska uppstå några tveksamheter om grunderna för lönesättningen) och föräldrarna för att…(*gaaah* det blir ett separat inlägg any day now…)
Vare sig jag, eller Mannen heller för den delen…är man riktigt galen är det väl tveksamt om man kan avgöra det själv, upplever att jag lider av hormonpåverkan eller någon annan form av humörsvängningar.
Är mest mitt vanliga jag om än i mer frusen och trött form.
Näpp, nu har jag en auktion på en urmysig babypyamas att bevaka…
Återkommer.
Och snälla, håll tummarna för att telefonen fortsätter hålla sig tyst!
Om testet visar något riktigt anmärkningsvärt skulle de ringa min mobil, annars får vi provsvaren på papper via posten.
De kunde även ringa om det var något som var oklart.
Har gått hela dagen och väntat på att telefonen inte ska ringa.
Det borde ju i så fall innebära att testet inte är ALLT för anmärkningsvärt.
Samtidigt befinner sig Mannen i annan tidszon så blir det negativt besked får jag försöka hantera det här själv tills på fredag.
Hittills har dock telefonen haft den goda smaken att INTE ringa och det hoppas jag den fortsätter med. Imorgon blir det till att bevaka brevlådan istället.
Idag hämtade jag ut fyra (!) paket babykläder på posten.
Vardagsrumsbordet är nu fullt i pyttesmå kläder i blått, grått, beige, brunt och lite lila/rött. Helt otroligt att förstå att om allt går vägen har vi i slutet av april en sån pyttebaby!
Nu verkar ju Grodden visserligen vara en Grodda, men skulle det visa sig att Grodden istället är en kille är det helt ok för en tjej att kläs till tänderna i blått, beige, brunt och vitt (fö mina egna favoritfärger) men en kille i rosa är inte fullt lika lyckat.
Därav färgvalen.
Dessutom tycker jag de flesta tjejkläder är så översöta så jag blir nästan illamående.
Tror snart vi har det mesta i 50-52, så nu shoppar jag glatt vidare i större storlekar ;-)
Hmm, snart har nog Mannen rätt när han anser mig löpa stor risk att drabbas av Baby-zillasyndrom. Jag klarade mig från Bridezilla men det här verkar mer smittsamt ;-)
Övrig status i vad som antas snart vara vecka 14.
Fortfarande rätt trött och frusen men det verkar bli allt bättre.
Har gått ner två kilo i vikt. Detta trots att jag inte mått allt för illa hittills. Nu har ju min vikt alltid varit en huvudvärk för sig så att den skulle bete sig normalt i just det här fallet var väl för mycket att hoppas på. Är därför inte allt för orolig.
Ännu inga spår av mage annat än i ”nyätet” tillstånd och utan kläder.
Ömma bröst som dessutom vuxit ur mina favorit-bh:s. Får nu gå på de lite större varianterna i garderoben.
Har fortfarande inte berättat för vare sig chef eller föräldrar om vad som komma skall.
Chefen för att den senaste lönerevisionen ännu inte är klar (vill inte att det ska uppstå några tveksamheter om grunderna för lönesättningen) och föräldrarna för att…(*gaaah* det blir ett separat inlägg any day now…)
Vare sig jag, eller Mannen heller för den delen…är man riktigt galen är det väl tveksamt om man kan avgöra det själv, upplever att jag lider av hormonpåverkan eller någon annan form av humörsvängningar.
Är mest mitt vanliga jag om än i mer frusen och trött form.
Näpp, nu har jag en auktion på en urmysig babypyamas att bevaka…
Återkommer.
Och snälla, håll tummarna för att telefonen fortsätter hålla sig tyst!
söndag 12 oktober 2008
Ja någon Emmaljunga vagn blir det INTE....
I den Lokala Babybutiken igår plockade jag på mig lite broschyrer i förhoppningen att få någon vägledning i den djungel det verkar vara att välja vagn.
Väl hemma på kvällen satte jag mig vid köksbordet och började bläddra.
Kommen till Emmaljungas broschyr höll jag på att få upp theet i retur (och det var INTE Groddens fel)
Snacka om att cementera könsroller!
På ALLA bilder utom en visas små nätta chicka mammor i högklackat som trippar runt på diverse chicka innerstadsställen. I de fåtal fall pappor visas på bilderna spelar de, utom i ett fall, en biroll till mamman och vagnen (där babyn antagligen befinner sig)!
När man sedan tittar på sidorna med vagnstillbehör förevisas bla en skötväska I HANDVÄSKEMODELL (mycket praktiskt, du kan använda den som handväska när barnet blir större) i samma material som vagnen.
Ursäkta, men jag skulle vilja se den pappa som under föräldraledigheten känner sig komfortabel med att trava runt på stan med en handväska full i blöjor och nappflaskor slängd över axeln?
Näpp, Emmaljungas budskap var ganska klart.
Babyn är en angelägenhet för MAMMAN och pappan är en bifigur i sammanhanget.
Han kan möjligtvis kanske få pynta för den svindyra vagnen med matchande handväske-skötväska.
Någon Emmaljunga vagn blir det därför INTE.
Synd, för vagnmodellen som sådan verkar rätt praktisk.
Väl hemma på kvällen satte jag mig vid köksbordet och började bläddra.
Kommen till Emmaljungas broschyr höll jag på att få upp theet i retur (och det var INTE Groddens fel)
Snacka om att cementera könsroller!
På ALLA bilder utom en visas små nätta chicka mammor i högklackat som trippar runt på diverse chicka innerstadsställen. I de fåtal fall pappor visas på bilderna spelar de, utom i ett fall, en biroll till mamman och vagnen (där babyn antagligen befinner sig)!
När man sedan tittar på sidorna med vagnstillbehör förevisas bla en skötväska I HANDVÄSKEMODELL (mycket praktiskt, du kan använda den som handväska när barnet blir större) i samma material som vagnen.
Ursäkta, men jag skulle vilja se den pappa som under föräldraledigheten känner sig komfortabel med att trava runt på stan med en handväska full i blöjor och nappflaskor slängd över axeln?
Näpp, Emmaljungas budskap var ganska klart.
Babyn är en angelägenhet för MAMMAN och pappan är en bifigur i sammanhanget.
Han kan möjligtvis kanske få pynta för den svindyra vagnen med matchande handväske-skötväska.
Någon Emmaljunga vagn blir det därför INTE.
Synd, för vagnmodellen som sådan verkar rätt praktisk.
Chock!
Efter vårt besök på Crocuskliniken börjar det nu allt mer sjunka in i min stackars skalle att vi faktiskt väntar barn! En förväntansfulla pirriga känslan börjar infinna sig.
Kanske dags att börja shoppa lite försiktigt ;-)
Medan Mannen var på körrep i helgen gjorde jag därför en första tur till den lokala babybutiken. Strosandes runt där bland hyllorna fick mer eller mindre en chock!
Babysar verkar kvala in i samma kategori som bröllop. Du kan lägga Hur Mycket Pengar Som Helst på babyprylar.
En BABYSITTER för 1200 spänn!!! Que?
8000 spänn för en vagn (men då får du ju faktiskt däcken med…Hallå, skulle någon komma på idén att köpa vagn UTAN däck?!)
800 spänn för en skötväska, och den är inte ens snygg? Lägg därtill en hel hoper prylar som verkar HELT onödiga såsom parfymerade blöjpåsar!?
Det här är konsumtionshysteri på HÖG nivå.
Inte för att vi inte kanske skulle ha råd med det, men det här är Hål i huvet med stort H!
Tur att jag och Mannen är ense om att detta får bli en ”retro” baby. Vi är av uppfattningen att vår baby inte kommer få framtida men* av att köras runt i en knappt använd begagnad vagn.
Har därför börjat sondera terrängen på nätet så smått och där finns massor, knappt använt till försäljning.
Köper hellre en packe kläder, knappt använda, för samma pris som jag får ge för EN body på PoP. Sent i gårkväll la jag högsta budet på en skitsnygg knallröd skötväska för halva priset mot i den lokala babybutiken (blev därmed första inköpet till Grodden).
Har dessutom lagt bud på en hel garderob babykläder…
Jag surfar och Mannen ler och kallar mig Baby-zilla. Men det bryr jag mig inte om. Jag gillar shopping, särskilt när man får mycket för pengarna!
------------
*Men jag förstår att man lyckas med att ta ut hur mycket pengar som helst för baby-grejer. Minns ännu en lunch för flera år sedan där en dåvarande kollega ondgjort sig över priserna på barnvagn.
Jag mitt nöt yttrade då orden” -Men går inte sånt där att köpa begagnat?” varvid den blivande modern gav mig en blick som skulle kunnat döda – ” MITT barn ska inte åka i en BEGAGNAD vagn! Misstänker att hon senare köpte en vagn i 8000-kronorsklassen.
Kanske dags att börja shoppa lite försiktigt ;-)
Medan Mannen var på körrep i helgen gjorde jag därför en första tur till den lokala babybutiken. Strosandes runt där bland hyllorna fick mer eller mindre en chock!
Babysar verkar kvala in i samma kategori som bröllop. Du kan lägga Hur Mycket Pengar Som Helst på babyprylar.
En BABYSITTER för 1200 spänn!!! Que?
8000 spänn för en vagn (men då får du ju faktiskt däcken med…Hallå, skulle någon komma på idén att köpa vagn UTAN däck?!)
800 spänn för en skötväska, och den är inte ens snygg? Lägg därtill en hel hoper prylar som verkar HELT onödiga såsom parfymerade blöjpåsar!?
Det här är konsumtionshysteri på HÖG nivå.
Inte för att vi inte kanske skulle ha råd med det, men det här är Hål i huvet med stort H!
Tur att jag och Mannen är ense om att detta får bli en ”retro” baby. Vi är av uppfattningen att vår baby inte kommer få framtida men* av att köras runt i en knappt använd begagnad vagn.
Har därför börjat sondera terrängen på nätet så smått och där finns massor, knappt använt till försäljning.
Köper hellre en packe kläder, knappt använda, för samma pris som jag får ge för EN body på PoP. Sent i gårkväll la jag högsta budet på en skitsnygg knallröd skötväska för halva priset mot i den lokala babybutiken (blev därmed första inköpet till Grodden).
Har dessutom lagt bud på en hel garderob babykläder…
Jag surfar och Mannen ler och kallar mig Baby-zilla. Men det bryr jag mig inte om. Jag gillar shopping, särskilt när man får mycket för pengarna!
------------
*Men jag förstår att man lyckas med att ta ut hur mycket pengar som helst för baby-grejer. Minns ännu en lunch för flera år sedan där en dåvarande kollega ondgjort sig över priserna på barnvagn.
Jag mitt nöt yttrade då orden” -Men går inte sånt där att köpa begagnat?” varvid den blivande modern gav mig en blick som skulle kunnat döda – ” MITT barn ska inte åka i en BEGAGNAD vagn! Misstänker att hon senare köpte en vagn i 8000-kronorsklassen.
fredag 10 oktober 2008
NUPP och KUB
I går var vi på Crocus-kliniken för att göra NUPP (NackUppklarningsProv) och KUB (Kombinerat Ultraljud och Biokemi)-test. Mer om vad det konkret innebär kan du läsa här.
Jag tillhör ju tyvärr den del av den kvinnliga befolkningen som löper ökad risk för att föda ett barn med kromosomförändringar. Dock vill vi, så långt det är möjligt, försöka undvika fostervattensprov, dels på grund av den ökade missfallsrisken men också för att inte behöva störa Grodden i onödan.
Samtidigt är den krassa verkligheten att skulle det visa sig att Grodden bär på ett gravt handikapp, måste vi avbryta graviditeten. Detta av flera anledningar.
Ett barn med gravt handikapp kräver att föräldrarna, alternativt någon annan anhörig, finns där i högre utsträckning även när det blir vuxen. ”Vanliga” barn är flygfärdiga någon gång kring 20, ett gravt handikappat barn behöver dagligt stöd tills den dagen föräldrarna inte finns mer.
Här spelar vår ålder in.
Vi kommer, rent praktiskt, inte att kunna följa ett handikappat barn så länge som skulle behövas.
En annan faktor är det sociala nätet. Relationerna till våra ursprungsfamiljer ser, av olika skäl, inte så ut att vi på nära håll har någon nära kontakt som kan gå in i vårt ställe den dagen vi inte finns mer.
Förstå mig rätt.
Det jag ser som min familj är en stor, brokig och alldeles underbar samling av vänner, blodsband, ickeblodsband och you name it, men det skulle inte vara rätt mot Grodden att födas till en värld där inte mamma och pappa har möjligheten att ge sjysta förutsättningar för ett bra och tryggt liv.
Eftersom det visade sig hos barnmorskan att vi inte var så långt gångna som vi först trodde var jag lite orolig för att vi nu helt plötsligt skulle bokat testet för tidigt. Ringde därför kliniken men fick lugnande besked. Skulle det visa sig att vi var där för tidigt skulle vi få göra om testet senare.
Testet gick dock jättebra.
En mycket pedagogisk läkare gick först igenom extakt vad de olika mätningarna innebar (här var det tur att Mannen var med då min arma skalle helt plötsligt kom på – ”jäklar, hur gammal ÄR jag egentligen?"…och ägnade ett antal minuter åt att räkna ut det…)
Sen var det dags att ”hälsa på” hos Grodden igen.
Ganska snabbt glömde jag bort vad ett ev negativt besked skulle kunna innebära och faschinerades över vad vi fick se.
Både Grodden och min livmoder mättes ingående, allt från nivån av fostervatten till blodtillströmning i navelsträng, längden på foster, nackspalt, näsben, lårben, hjärtfrekvens……Allt dokumenterades på bilder och små filmsnuttar (vi fick efter undersökningen med oss alla bilder och filmsnuttar hem på en CD…jättehäftigt!)
Och Grodden samarbetade riktigt duktigt tills h*n tröttnade och la sig på sidan (somnade?)
Verkar vara en liten linslus som bor inne i mig.....
Allt avslutades med ett blodprov.
De första testresultaten fick vi ingående förklarat av läkaren redan på plats och hittills ser det väldigt, väldigt bra ut! Nu håller vi bara tummarna för att KUBen ska vara bra också så slipper vi utreda vidare genom fostervattensprov. Besked får vi under den kommande veckan.
Baksidan av undersökningen visade sig dock redan när vi satte oss i bilen.
Jag som inte mått särskilt illa hittills under graviditeten blev plötsligt jätteillamående. Vi hann bara några meter med bilen så fick Mannen stanna och jag spydde som en liten kalv (till allmän beskådan av alla som tankade på macken bredvid). Därefter kändes allt helt ok, huvudvärken som terroriserat mig hela eftermiddagen släppte tom, så vi bestämde oss för att åka ner på stan och fira med the och Princesstårta (eftersom det nu så smått börjar gå upp för oss att vi FAKTISKT VÄNTAR BARN!!!)
Dock verkar inte Grodden gilla princesstårta för h*n såg till att morsan returnerade stora delar av den mitt på stans partygata på väg tillbaka till bilen.
Nåja, jag är nog inte den första som spytt på den gatan och troligtvis inte den sista heller.
Men hördu Grodden…nu räcker det va ;-)
Jo just det…läkaren gav prognos på Groddens kön (till 90%...- "ja, ni behöver ju inte åka hem och måla om men"…)…..och det var inte ALLS vad jag trott de sista veckorna.
Jag tillhör ju tyvärr den del av den kvinnliga befolkningen som löper ökad risk för att föda ett barn med kromosomförändringar. Dock vill vi, så långt det är möjligt, försöka undvika fostervattensprov, dels på grund av den ökade missfallsrisken men också för att inte behöva störa Grodden i onödan.
Samtidigt är den krassa verkligheten att skulle det visa sig att Grodden bär på ett gravt handikapp, måste vi avbryta graviditeten. Detta av flera anledningar.
Ett barn med gravt handikapp kräver att föräldrarna, alternativt någon annan anhörig, finns där i högre utsträckning även när det blir vuxen. ”Vanliga” barn är flygfärdiga någon gång kring 20, ett gravt handikappat barn behöver dagligt stöd tills den dagen föräldrarna inte finns mer.
Här spelar vår ålder in.
Vi kommer, rent praktiskt, inte att kunna följa ett handikappat barn så länge som skulle behövas.
En annan faktor är det sociala nätet. Relationerna till våra ursprungsfamiljer ser, av olika skäl, inte så ut att vi på nära håll har någon nära kontakt som kan gå in i vårt ställe den dagen vi inte finns mer.
Förstå mig rätt.
Det jag ser som min familj är en stor, brokig och alldeles underbar samling av vänner, blodsband, ickeblodsband och you name it, men det skulle inte vara rätt mot Grodden att födas till en värld där inte mamma och pappa har möjligheten att ge sjysta förutsättningar för ett bra och tryggt liv.
Eftersom det visade sig hos barnmorskan att vi inte var så långt gångna som vi först trodde var jag lite orolig för att vi nu helt plötsligt skulle bokat testet för tidigt. Ringde därför kliniken men fick lugnande besked. Skulle det visa sig att vi var där för tidigt skulle vi få göra om testet senare.
Testet gick dock jättebra.
En mycket pedagogisk läkare gick först igenom extakt vad de olika mätningarna innebar (här var det tur att Mannen var med då min arma skalle helt plötsligt kom på – ”jäklar, hur gammal ÄR jag egentligen?"…och ägnade ett antal minuter åt att räkna ut det…)
Sen var det dags att ”hälsa på” hos Grodden igen.
Ganska snabbt glömde jag bort vad ett ev negativt besked skulle kunna innebära och faschinerades över vad vi fick se.
Både Grodden och min livmoder mättes ingående, allt från nivån av fostervatten till blodtillströmning i navelsträng, längden på foster, nackspalt, näsben, lårben, hjärtfrekvens……Allt dokumenterades på bilder och små filmsnuttar (vi fick efter undersökningen med oss alla bilder och filmsnuttar hem på en CD…jättehäftigt!)
Och Grodden samarbetade riktigt duktigt tills h*n tröttnade och la sig på sidan (somnade?)
Verkar vara en liten linslus som bor inne i mig.....
Allt avslutades med ett blodprov.
De första testresultaten fick vi ingående förklarat av läkaren redan på plats och hittills ser det väldigt, väldigt bra ut! Nu håller vi bara tummarna för att KUBen ska vara bra också så slipper vi utreda vidare genom fostervattensprov. Besked får vi under den kommande veckan.
Baksidan av undersökningen visade sig dock redan när vi satte oss i bilen.
Jag som inte mått särskilt illa hittills under graviditeten blev plötsligt jätteillamående. Vi hann bara några meter med bilen så fick Mannen stanna och jag spydde som en liten kalv (till allmän beskådan av alla som tankade på macken bredvid). Därefter kändes allt helt ok, huvudvärken som terroriserat mig hela eftermiddagen släppte tom, så vi bestämde oss för att åka ner på stan och fira med the och Princesstårta (eftersom det nu så smått börjar gå upp för oss att vi FAKTISKT VÄNTAR BARN!!!)
Dock verkar inte Grodden gilla princesstårta för h*n såg till att morsan returnerade stora delar av den mitt på stans partygata på väg tillbaka till bilen.
Nåja, jag är nog inte den första som spytt på den gatan och troligtvis inte den sista heller.
Men hördu Grodden…nu räcker det va ;-)
Jo just det…läkaren gav prognos på Groddens kön (till 90%...- "ja, ni behöver ju inte åka hem och måla om men"…)…..och det var inte ALLS vad jag trott de sista veckorna.
måndag 6 oktober 2008
Firat tvåårig bröllopsdag
Har precis packat upp väskan efter ett par härliga dagar i Rom.
Ett oerhört mysigt hotell (som varmt rekommenderas)
Ändlösa promenader (Rom upplevs bäst till fots)
Konst – Maria de Popolo, Vatikanmuseet…..
Arkitektur
God mat
Bara strosa runt, sitta i Spanska trappan och titta på folk.
Äta glass, njuta av solen
Leva
Härligt…..
Ett oerhört mysigt hotell (som varmt rekommenderas)
Ändlösa promenader (Rom upplevs bäst till fots)
Konst – Maria de Popolo, Vatikanmuseet…..
Arkitektur
God mat
Bara strosa runt, sitta i Spanska trappan och titta på folk.
Äta glass, njuta av solen
Leva
Härligt…..
söndag 5 oktober 2008
"Älskling vi måste gifta om oss..."
Yrvaken make på ett hotellrum i Rom.
-”Älskling jag drömde att vi var tvungna att gifta om oss. Vårt bröllop hade fel operativsystem. Vi körde på Unix men ville uppdatera till Linux”.
Vad säger man?
Hoppas han sett till att Grodden har rätt operativ, för jag är inte intresserad av en graviditet till för ev buggfix……
-”Älskling jag drömde att vi var tvungna att gifta om oss. Vårt bröllop hade fel operativsystem. Vi körde på Unix men ville uppdatera till Linux”.
Vad säger man?
Hoppas han sett till att Grodden har rätt operativ, för jag är inte intresserad av en graviditet till för ev buggfix……
fredag 3 oktober 2008
Vi har träffat Grodden!
I torsdags fick vi träffa Grodden!
Efter min upptäckt i förra veckan att tiden för KUB-test började rinna ut (om vi skulle besökt MVC enligt de planer som fanns ursprungligen) gick allt jättefort. Jag mailade MVC och helt plötsligt stod vi där med en tid nästa dag!
Kan väl inte riktigt säga att vare sig Mannen eller jag hann med i tanken, men några avbokade jobbmöten och halvgenomskinliga ”lögner” senare satt vi i alla fall där i väntrummet. Helt plötsligt lite nervösa, förväntansfulla men nog mest av allt lite förvirrade.
Efter diverse frågor och tester, vilka jag antar var Standard ett A, gjorde barnmorskan ett ultraljud.
-”Oj då här var det livat”.
Därefter fick vi se skärmen och det var inga tvivel - där var h*n! Grodden!
En pigg liten krabat som plaskade runt och vinkade med armar och ben. Hickade till, guppade iväg och lade sig därefter på sidan.
Och jag blev alldeles blöt i ögonvrån, trots att jag fortfarande inte fattat vad det är vi står inför. Vår lilla Grodd!
Allt känns fortfarande fruktansvärt overkligt men nu börjar väl insikten komma, i alla fall lite grann, om att det faktiskt finns ett litet liv därinne. Om allt går som det ska kommer vi i slutet av april vara tre i huset. Undrar hur det livet kommer se ut……
Efter min upptäckt i förra veckan att tiden för KUB-test började rinna ut (om vi skulle besökt MVC enligt de planer som fanns ursprungligen) gick allt jättefort. Jag mailade MVC och helt plötsligt stod vi där med en tid nästa dag!
Kan väl inte riktigt säga att vare sig Mannen eller jag hann med i tanken, men några avbokade jobbmöten och halvgenomskinliga ”lögner” senare satt vi i alla fall där i väntrummet. Helt plötsligt lite nervösa, förväntansfulla men nog mest av allt lite förvirrade.
Efter diverse frågor och tester, vilka jag antar var Standard ett A, gjorde barnmorskan ett ultraljud.
-”Oj då här var det livat”.
Därefter fick vi se skärmen och det var inga tvivel - där var h*n! Grodden!
En pigg liten krabat som plaskade runt och vinkade med armar och ben. Hickade till, guppade iväg och lade sig därefter på sidan.
Och jag blev alldeles blöt i ögonvrån, trots att jag fortfarande inte fattat vad det är vi står inför. Vår lilla Grodd!
Allt känns fortfarande fruktansvärt overkligt men nu börjar väl insikten komma, i alla fall lite grann, om att det faktiskt finns ett litet liv därinne. Om allt går som det ska kommer vi i slutet av april vara tre i huset. Undrar hur det livet kommer se ut……
torsdag 2 oktober 2008
Storasyskon
Nu har båda de blivande storasyskonen fått veta att vi väntar tillökning.
Storasyster har tjatat sedan någon månad efter att jag och Mannen gifte oss om att hon vill ha en lillasyster. Hon formligen älskar småbarn.
Där var jag därför inte det minsta orolig för hur beskedet skulle emottas.
Hur den blivande storebrodern skulle ta det, med tanke på hur läget där är, var däremot inte solklart. Han reagerade dock förvånansvärt moget när Mannen berättade.
-”Är du glad är jag det.”
Vad han EGENTLIGEN tycker förtäljer inte historien, men det struntar jag just nu högaktningsfullt i. Fokuserar på att den blivande systern verkar glad, frågar och undrar.
Dessutom inkluderar hon numera Grodden i hälsningarna via pappa.
Sånt värmer en elak styvmor ;-)
Nu återstår så småningom att berätta för de blivande morföräldrarna men den ångesten väntar vi med till efter KUB-testet.
Storasyster har tjatat sedan någon månad efter att jag och Mannen gifte oss om att hon vill ha en lillasyster. Hon formligen älskar småbarn.
Där var jag därför inte det minsta orolig för hur beskedet skulle emottas.
Hur den blivande storebrodern skulle ta det, med tanke på hur läget där är, var däremot inte solklart. Han reagerade dock förvånansvärt moget när Mannen berättade.
-”Är du glad är jag det.”
Vad han EGENTLIGEN tycker förtäljer inte historien, men det struntar jag just nu högaktningsfullt i. Fokuserar på att den blivande systern verkar glad, frågar och undrar.
Dessutom inkluderar hon numera Grodden i hälsningarna via pappa.
Sånt värmer en elak styvmor ;-)
Nu återstår så småningom att berätta för de blivande morföräldrarna men den ångesten väntar vi med till efter KUB-testet.
onsdag 1 oktober 2008
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)