Det var något jag skulle gjort den här veckan....

Det verkar som att Berglin antingen läst mitt blogginlägg, eller också drabbats, även han, av den mail-lavin som verkar breda ut sig över landet.......

Melodifestival, brudbukett och Fisk och Musselsoppa modell STIM

I lördags kväll hade både Mannen och jag bestämt oss för att vi INTE skulle titta på melodifestivalens Andra Chansen.
Dock bar det sig inte bättre än att preciiiiis när middagen var färdig spelades andra bidraget för kvällen. Och så satt vi plötsligt där framför TVn o glodde och RÖSTADE (!) ändå. Blev ett ganska undehållande spektakel....

Nordmans bidrag tycker jag var helt ok (eftersom jag retade mig på att Androla fortfarande kändes som två soloartister som råkat hamna på samma scen…”Just fasen, jag skulle ju titta på honom också…var är han och var är kameran?…)
Gällande Sibel (eller vad flickebarnet med tandgluggen, nallen och segelklänningen hette) var vi oense hemma i TVsoffan. Trodde nog Ola var ett säkrare kort där faktiskt, men det är alltid roligt när det inte blir som förväntat.

Lördagen middag blev en riktig höjdare så för att inte glömma bort receptet (det blev ”lite grann av det och liten bit av det”) tänkte jag passa på att skriva ner det. Inspirerad av att Andra Chansen blev en riktigt ”stimmig” historia får det helt enkelt bli:

Fisk- och musselsoppa modell STIM
Koka motsvarande ett nät färska musslor (ca 40 st).
Eftersom de ska nyttjas som tillbehör och inkluderas i soppan sist av allt lagade vi dem så här:

Skrubba musslorna rena. Endast levande musslor kan användas. Lever gör de om skalet är slutet eller att det sluter sig när du knackar på dem. Borsta eller skrapa skalen rena och drag bort skägget. Skölj musslorna väl.

Ta fram en stor gryta så att alla musslorna ryms.
Koka upp 3 dl vatten + 1,5 dl torrt vitt vin samt ½ tsk salt.
När vatten/vinblandningen kokat upp, höj värmen ytterligare och lägg i musslorna.
Lägg på ett lock och koka i 6-8 minuter eller till dess att alla musslor öppnat sig (släng annars de som inte öppnats).
Ruska kastrullen någon gång under koktiden så att alla musslor kokas lika mycket.
Ta av kastrullen och låt musslorna svalna.

Ingredienser till soppan, 4 (minst) portioner
1 gul lök
2 klyftor vitlök
1 stor morot
1 palsternacka
4-5 potatisar
1 liter vatten
1 tärning fiskbuljong
1 tärning hönsbuljong
1 påse frysta fiskbitar av Sej, Torsk och Lax
1 tsk torkad timjan
2-3 dl torrt vitt vin
3 dl matlagningsgrädde (vi använde laktosfri och det gick utmärkt)
1 kuvert saffran
Några tomater i klyftor
Salt och peppar
ev lite Maizenaredning
Lite margarin

Skala och hacka lök och vitlök. Fräs i margarin i en stor kastrull.
Skala morot och palsternacka och skär dem i tunnare stavar. Lägg i kastrullen och fräs tillsammans med lökhacket. Skala och tärna potatisen och lägg även den i kastrullen.
Töm på vatten och lägg i buljongtärningarna. Låt allt koka tills morötter, palsternacka och potatis har lite lagomt tuggmotstånd kvar.
Lägg i fisk, finsmulad timjan, vin, matlagningsgrädde och saffran. Låt koka upp till dess fisken är genomkokt (tar bara några minuter)
Smaka av med salt och peppar.
Vill man ha en lite mindre "simmig" soppa kan man reda av med lite maizenaredning. Sist lägger du i tomatklyftorna så de bara blir lite varma.

Ta fram en stor portionssoppskål.
Lägg i några av de kokta musslorna och töm en portion soppa över.
Ätes med ett gott bröd och resten av vinet (om inte kocken redan gjort slut på det som ytterligare inspiration till matlagningsprocessen)

Färska musslor är för övrigt något jag upptäckt för inte allt för länge sedan.
Har alltid trott att det var så himskans svårt att tillaga, men det är faktiskt rätt simpelt och framförallt jättegott!
Dock ska man INTE kylförvara dem över natten i plastpåse vilket vi gjorde en av de första gångerna. De stackarna kvävdes så de fick vi slänga nästan allihop.
Den här gången fick de bo över natten i sitt nät på en djup tallrik längst ner i kylen och det verkar de ha trivts utmärkt med.

Den allra första gången jag lagade musslor var faktiskt, tro det eller ej, på grund av min brudbukett!

Vi hade bröllop med havstema och när det blev dags att beställa buketten skissade jag, med hjälp av ideer från nätet, ihop en kreation innehållande (förutom blommor i vitt och olika nyanser av blått) trollhassel, vita sötvattenpärlor på silvertråd samt blåmusselskal.

Pärlor, tråd och hassel var inga problem, men hur få tag i blåmusselskal?
Jag letade såväl i mina egna snäcksamlingar (tyvärr hade både jag och mina hamstrar till vänner gjort sig av med det mesta) som i hobby och blomsteraffärer, men det var mer eller mindre kört... tills vi en dag passerade fiskbilen.
Där låg de!
Mina musselskal!
Dock innehållande musslor, men vad gör man inte för att få den drömda brudbuketten?

Det var bara att ge sig hem och plocka fram kokboken.
Och sedan dess är jag en STOR vän av musslor.

Recco-sändare?

Började nytt jobb i november och hamnade i hetluften nästan omgående.
Nu börjar nog de flesta se mig som rätt självgående, det märks, inte minst på inflödet av mail!

Idag har det varit rent ut sagt för jäkligt.
Hade en ganska omfattande Att-göra-lista när jag började imorse.
När jag gick hem idag var den ännu längre!

Har betat av den ena punkten efter den andra.
Problemet är bara att så snart jag bockar av en har det ramlat in minst två nya i inkorgen!

Någon som vet hur man fredar sig mot mail-laviner?
Får nog införskaffa en Recco-sändare.
Lär behövas om någon ska hinna fiska upp mig innan jag får andnöd under inkorgen!

Extended Family

De begrepp som finns på ”min” familjetyp är många.
Nätverksfamilj
Pytt-i-panna-familj
Pusselfamilj....
Vad man än väljer att kalla den, så är företeelsen och synen på vad som är familj och inte intressant.

Vad ÄR egentligen en familj?Var börjar den?Var slutar den?

Hade jag vetat vilken soppa av tankar, funderingar och känslor jag gav mig in på när jag först träffade Mannen för sisådär fem år sedan, tror jag inte vi vare sig varit ett par eller gifta idag.
Allt det jag tidigare hade som sanningar gällande familj, relationer, blodsband etc har sedan dess ställts på ända.
Idag är jag tacksam att vi fortsatte tillsammans. Det har varit en jobbig resa i många fall men även utvecklande.

Det jag såg som min familj då och nu är inte alls samma sak.
Blodsband och familj BEHÖVER inte nödvändigtvis vara samma sak.
Relations”kvalitet” och familj BEHÖVER inte heller vara samma sak.

Det jag idag, om jag skulle tvingas redogöra för den, ser som "min" familj är nog vad som i FaceBook skulle klassas som en ”extended family”.
Det är en salig blandning människor såsom Mannen, bonusbarn, en ”adopterad” syster med barn, andra nära vänner, avlägsna släktingar till mig och Mannen...

De som värnar kärnfamiljsbegreppet skulle kanske se det som ett misslyckande?
Tur att jag inte tillhör dem.

Jag är glad och stolt över min ”familj”, och framförallt väldigt tacksam för att de alla finns i mitt liv.
Men jag misstänker att det ibland blir lite förvirrande för omgivningen att klargöra relationerna till syskonbarn som är barn till en kvinna som inte är min syster, pojkvän till en dotter som inte är min egen osv.
För några år sedan när Mannens barn bodde hemma var det riktigt lattjo när SCB ringde och skulle göra undersökningar om familjesituationen....
- Hur många hemmavarande barn är under 18 år?
- Ehh, menar du mina eller Mannens och gäller frågan i veckorna eller enbart helgerna?
Man riktigt hörde hur den stackars intervjuaren slet sitt hår över vilken ruta som skulle kryssas i på formuläret.

Tror det är dags för en vidareutveckling av familjebegreppet, eller vad tycker du?

Långprat

Idag har jag gjort något jag skulle gjort länge, länge.

Fick i förmiddags ett mail från en kompis jag var oerhört tight med under tiden jag pluggade.
När jag sedan flyttade till annan stad och livet runt mig blev turbulent under några år, kom vi på något sätt ifrån varandra.

Har ofta tänkt på henne men eftersom vi inte hörts på så länge ville jag verkligen ha TID att prata när vi väl skulle höras, med följd att det ALDRIG blev av istället…
Dumt.

I förmiddags låg det i alla fall ett mail från henne i min inkorg.
Vi mailades lite fram och tillbaka under dagen och bestämde att höras nu ikväll.

Har just pratat i en och en halv timma.
Och det kändes nästan inte som vi varit ifrån varandra alls.

Visst kan vänskap vara fantastiskt?

Det tog 17 minuter...

..så hade jag ett svar i inkorgen.

Företaget ska ha EN MÅNAD på sig att hanterar min reklamation!

Tror det här företaget behöver se över sina processer eller är det så att man hoppas att mitt missnöje ska bli mindre under den här tiden? Man kan ju fundera.....

Kundvård...vad är det???

Vill inte Langley Travel ha några kunder?

För en vecka sedan skickade jag ett mail till Langley Travel angående de problem vi hade under vår resa till Val Thorens. Idag skickade jag ett till:

Hej XX, det har nu gått en vecka sedan jag skickade mitt mail till er angående de problem som uppstod under vår vistelse i Val Thorens.
Fick då svaret från dig att mailet skickats vidare till reklamationsavdelningen, sedan dess har jag inte hört något från er.

Jag anser att företaget borde fundera lite över hur man hanterar sina kundärenden.
Det här stärker inte direkt bilden av att Langley är ett företag som värnar om sina kunder.
Jag väntar fortfarande svar på mina frågor samt upplysning om hur ni tänker hantera ärendet.

Återstår att se om jag får något svar den här gången, annars får jag väl dra frågan vidare. Jag tycker det är oansvarigt att ha gäster boende i ett hotell fullt av svartmögel! Enkel standard, javisst, men ett sjukt boende är INTE att likställa med enkel standard, iallafall inte i min värld.

Träffade igår en kompis som har lång egen erfarenhet av allergier, bland annat svartmögel.
När hon fick höra om vår vecka var hennes kommentar; - "Det där är en provkarta på allergiska reaktioner. Problemet är att det dessutom kommer sitta i ett bra tag därefter eftersom du andats in sporerna och de sas finns kvar i kroppen".

Jo tack, jag känner det.....

Uppdatering: Langleys respons hittar du här.

I Fädrens spår....

Upptäcker gång efter annan att vi som individer verkar ha en tendens att upprepa tidigare generationers ”synder”, om än ibland i lite annorlunda skepnad.
Hur många gånger har man inte själv, eller ens vänner, sagt om sina föräldrar/mor-farföräldrar att ”så ska jag inte bli”.
Bara för att sedan göra exakt likadant utan att ens reflektera över det!

Våra förfäder menade säkert inget illa.
Merparten av dem försökte nog efter konstens alla regler se till att inte nästkommande generation fick med sig för mycket barlast.
Problemet är bara att man nog som barn inte främst reagerar på det man blir tillsagd utan mer på det man ser och upplever. Det verkar vara det vi sedan återupprepar.

Såg för några år sedan mig själv bli en kopia av min mamma och mormor och blev vettskrämd. Det var inte ett liv som passade mig!
Delar av det kunde jag leva med, men inte helheten!
Det var inte ”jag”, det kände jag instinktivt.

Jag stannade upp, tog hjälp och började undersöka vad jag hade i ryggsäcken.
Idag mår jag så oerhört mycket bättre.
Trillar dock fortfarande dit ibland men nu har jag lättare att se när det händer och förstå varför det sker. Varför jag reagerar som jag gör.
Ibland kan jag till och med skratta åt det.
För mig är det viktigaste jag kan ge nästa generation att jag är hyfsat ”hel” som människa.
Att på så sätt försöka vara en förebild. Att göra medvetna val.

Dock gör min erfarenhet att jag ibland blir oerhört frustrerad när mina vänner mår sämre än vad de skulle kunna göra.
När kloka intelligenta människor beter sig precis som de föräldrar de inte ville bli som, trots att de själva bittert fått erfara konsekvenserna.
När de riskerar allt, bara för att de inte vågar stanna upp och börja gräva i barlasten.
Istället för de det återigen vidare till nästa generation.

Det är då jag känner att jag inte räcker till.
När jag vet att det finns ett alternativ och de väljer att inte våga utan istället gör både sig själva och andra illa.
Men man kan inte hjälpa någon som inte vill bli hjälpt.

Det är bara så svårt att stå bredvid och titta på.

Rörigt

Just nu är det lite väl många i bekantskapskretsen som har för mycket uppförsbacke i tillvaron.

Några sjuka barn
Några förhållanden som knakar
Ett förhållande som har tagit slut alldeles
Några ryggsäckar som väger lite för mycket och några liv som är lite väl kaotiska.


Önskar jag kunde göra mer för att hjälpa, men som vanligt känns det inte som jag räcker till.

Själva har vi det jättebra jag och Mannen.
Jag hoppas det alltid kommer vara så och jag önskar så att de som nu har det jobbigt kommer igenom med fötterna i rätt riktning.
Till dess försöker jag åtminstone erbjuda ett lyssnande öra.

Ny layout

Lagomt till den 1000:e besökaren tyckte jag det var dags för ett litet ansiktslyft av bloggen.

Så, ett nytt "skin" och lite pyssel senare är jag rätt nöjd med resultatet.
Det här känns mer som jag.