I mars blev jag av med jobbet. Det jobb som i många delar var mitt drömjobb. Jag hade ÄNTLIGEN fått komma igång med projekt på riktigt. I en organisation som var van att driva projekt. Där jag inte behövde börja jobbet med att lära alla inblandade vad ett projekt är och hur man jobbar i det. Vad som förväntas av var och en. Det kändes som att jag äntligen fick lyfta, komma ur startblocken, komma igång. Fick flyga.
Tjänsten var dock ifrågasatt.
Jag tillhörde en organisation, jobbade för en annan - "varför ska vi betala.....?"
När uppdraget kom att minska på personal, se över verksamhet, slimma, förstod jag på en gång var åt det barkade.
Trots det gjorde det ont när beskedet kom i mars. Förbannat ont!
Mitt jobb skulle leva kvar - drivet av någon annan. Vem var oklart. Ville ju inte sätta vare sig den snart fd kollega som skulle ta över (vem det nu skulle bli) eller företaget på pottkanten så jag ville åtminstonde försöka göra en bra överlämning. Kanske kunna jobba parallellt under en tid?
Av det blev inget.
Det tog en vecka innan någon efterträdare var utsedd (som fö fick lämna över till någon annan en vecka efter att jag gått) och att jobba under uppsägningstiden gick inte enligt reglerna.
På tre veckor blev jag av med mitt jobb - OCH mitt sociala nätverk.
Eftersom jag tidigare jobbat på andra orter fanns mitt nätverk på jobbet.
Allt försvann.
Jag är van att lösa problem - det är jag bra på. Brakade därför igång med jobbsökande, strategier, kontakter, you name it i 120 knyck.
Kom på en hel del sk "förutsättningslösa intervjuer" hos diverse konsultbolag och rekryteringsfirmor - gud vilket bra namn, det känns liksom som att mötet är dömt på förhand.
Vad det i realiteten innebär är - vi bedömer ditt CV som gångbart, vi har inget uppdrag inne nu och vi kommer inte anställa dig förrän det ev dyker upp ett sånt, då hör vi av oss och ser om du fortfarande är ledig.....OM vi öht kommer ihåg dig....
De fasta tjänster jag fick komma på intervju på "försvann" genom att företaget i fråga omorganiserades så tjänsten tillsattet internt eller av någon annan anledning. Alltid på fel sida marginalen, alltid ta nya tag, ryck upp dig och kör igen.
Har hela tiden försökt hantera läget med träningen. Sedan några år tillbaka tränar jag regelbundet och ju mer jag tränar desto bättre har jag mått. När ilskan, tomheten och saknaden efter att få höra till blev för tung har jag dragit på mig skorna och stuckit ut.
Nu funkar inte det längre. X-antal mil och timmar senare funkar inte min "självmedicinering" längre. Livet kombinerat med en allt värre höstdepression har kommit ikapp.
Jag hänger inte ihop längre.
Jag är trött på att vara arg, trött och ledsen.
Trött på att vara mentalt avstängd
Trött på att ingenting - inte ens träningen - är kul längre
Trött på att TVINGA mig ur sängen varje morgon och behöva TVINGA mig till allt jag gör
Trött på att inte kunna koncentrera mig och på att orden fastnar i huvudet och kommer ut i helt fel ordning
Trött på att hela tiden gråta, ibland helt utan anledning
Trött
Trött
Trött
Har sökt hjälp
Konstaterades att jag ligger på gränsen till svår depression
Tjoho liksom.....
Har sedan dess försökt få någon att skriva ut tabletter men min timing är som vanligt skrattretande.
Höstlov och personal borta pga sjukdom
Återkom nästa vecka
Kontakta akutspyk om det blir värre...
HUR FAAN SKA JAG VETA OM DET BLIR VÄRRE? JAG VET INTE HUR JAG KOM HIT OCH JAG HAR ALDRIG VARIT HÄR FÖRUT!!!!
Jo, jag vet - "hallå, är det akutpsyk? Jag står brevid dammen 400 meter från mitt hus och funderar på huruvida den är djup nog att dränka sig i? Nej, den är inte tillräckligt djup, Nä, jag har inte klivit i ännu för jag har barn och man hemma och skulle aldrig kunna göra så mot dem. Ja, jag kan simma.... Ok, så det är inte tillräckligt akut? Nämen så bra, då vet jag.....
Trött.
onsdag 30 oktober 2013
Behöver öppna kanalen igen......
Den här bloggen har varit saligt insomnad sedan lång tid tillbaka.
Livet har snurrat på och den kanal för att få ner tankar på pränt som bloggen utgjorde har inte behövts.
Nu ser livet annorlunda ut.
Behöver min pyskanal mer än någonsin.
Misstänker att de besökare den här sidan en gång hade sedan länge har tröttnat och surfat vidare men det spelar ingen roll.
Jag skriver för att jag måste tömma systemet någonstans. Det får bli här.
Öppnar upp ett par nya kategorier som inte fanns när jag skrev här senast:
- Jobbjakt
- Höstdepression
- Träning
Livet har snurrat på och den kanal för att få ner tankar på pränt som bloggen utgjorde har inte behövts.
Nu ser livet annorlunda ut.
Behöver min pyskanal mer än någonsin.
Misstänker att de besökare den här sidan en gång hade sedan länge har tröttnat och surfat vidare men det spelar ingen roll.
Jag skriver för att jag måste tömma systemet någonstans. Det får bli här.
Öppnar upp ett par nya kategorier som inte fanns när jag skrev här senast:
- Jobbjakt
- Höstdepression
- Träning
tisdag 4 maj 2010
Du är väl inte unik lille vän? Eller, vem har ansvaret för ditt liv?
Har den senaste tiden blivit allt mer frustrerad.
Anser mig inte vara särskilt politiskt intresserad. Dock med undantag har det visat sig. Den senaste veckornas debatt, opinionsundersökningar och nu senast den rödgröna sidans skuggbudget och resonemanget kring den skrämmer mig.
Vad är det för värld vi går till mötes egentligen?
Var finns, i den rödgröna alliansens politik, incitamentet för den enskilda individen att vilja göra/komma någonstans?
Var finns incitamentet för att skaffa sig en utbildning för att bygga en framtid, när allt som väntar när du är klar är att ses som paria för att du haft mage att försöka skaffa dig bla en bra lön? Tjänar du för mycket (i statens ögon) ska du dels betala av ditt studielån (om du inte finansierade dina studier med extraknäck), dessutom ska du betala mer skatt än andra.
VAD du och det företag du jobbar för bidrar med till samhället verkar vara oväsentligt i sammanhanget.
Du ska dels bidra med ditt arbete (tid, kompetens, erfarenhet och kunnande), dels skatta extra, utöver det ska du i samhällsdebatten ses som något katten släpat in – du är ju inte som ”alla andra”. Tjänar du över 40000 i månaden är du att anse som höginkomsttagare och det är inte ”rättvist” mot alla oss andra!
Din egen insats för att komma dit du är kvittar. Vaddå, du har ju ett, förhoppningsvis, utvecklande jobb där du tar mycket ansvar, ska du ha BETALT därefter också?
Enligt de rödgröna verka alla höginskomsttagare ha hamnat där de är pga att de är födda med silversked i mun och har föräldrar som gett dem deras position i arv. För detta ska de straffas. Punkt. Någon annan verklighet verkar inte existera. Att döma av opinionsundersökningarna på sistonde verkar majoriteten av svenska folket hålla med?
Samma sak med vänsterpartiets ”röda skynke” de sk ”Elitskolorna”.
Barn som har fått en begåvning utöver det vanliga ska definitivt inte uppmuntras att göra något av den. Det är inte ”rättvist” mot alla andra som inte har samma begåvning. Några ”elitklasser” får vi inte ha i Sverige. Istället ska de här barnen sitta i det ordinarie skolväsenden och känna sig frustrerade och omotiverade. Återigen - var finns incitamentet. Hur motiverar man dessa barn att vilja utvecklas när de ändå känner att de ligger långt före sina kamrater? När läraren inte hinner med att stimulera och hitta på fler extrauppgifter därför att den har fullt upp att sysselsätta de övriga? Vad ska de göra i väntan på att de övriga ”ska komma ikapp”? I bästa fall något som förhoppningsvis gör att motivationen såsmåningom återvänder. I värsta fall används energin till något destruktivt. Att de, på grund av sin begåvning ska ges andra alternativ än den ordinarie skolverksamheten finns dock inte på kartan i ett rödgrönt samhälle. Alla ska behandlas lika oavsett förutsättningar – något annat är inte ”rättvist”. Att det däremot funnits ”stödklass” etc för barn som av någon anledning ligger efter de övriga har man däremot aldrig ifrågasatt....
En stilla fundering - vart för detta vårt samhälle? Hur motiverar det sin befolkning att vilja? Vilja utvecklas, vilja sträva, vilja drömma? Hemska tanke - tänk om jag vill något annat än alla andra? Finns det utrymme för det?
Personligen tycker jag Alliansen i vissa fall dragit arbetslinjen för långt. Däremot är jag helt emot det bidragssamhälle som de rödgröna verkar vilja återgå till. Ett samhälle där ”Någonannan” hela tiden bär ansvaret för mitt liv och leverne. Till syvende og sidst måste huvudansvaret ligga hos den enskilda individen. Att det sedan finns ett statligt finansierat nät som fångar upp där individen av någon anledning – under en kortare eller längre tid – inte klarar av att lösa situationen ska ett civiliserat samhälle ha. Dock anser jag att det inte ska tas för givet, utan att man förväntas någon form av motprestation, tex söka jobb, vidareutbilda sig etc och att stödet dessutom med jämna mellanrum ska omprövas och utvärderas.
Under min studietid hade jag klasskompisar som, inför varje sommarlov när studielånet tog slut, glatt marscherade till socialen. Att söka sommarjobb var inget de ansåg sig behöva göra. De tyckte istället att de hade ”rätt” till ett långt ledigt sommarlov finansierat av samhället!? För dem var det självklart att "Någonannan" bar ansvaret för att de klarade sommaren ekonomiskt, i det här fallet vi som jobbade medan de laddade om inför nästa termin med en lång ledighet. Söka jobb var ju inget de förväntades göra. Snart väntade ju nästa termin "så det var ju ingen idé"....
Vad är ett rättvist samhälle egentligen? Är det ett samhälle där alla behandlas exakt lika och ingen sticker ut eller där jag ges, men även förväntas, ta ansvar för mitt eget liv? Ett samhälle där det samhällsfinansierade nätet finns som stöd, men inte som permanent lösning?
Anser mig inte vara särskilt politiskt intresserad. Dock med undantag har det visat sig. Den senaste veckornas debatt, opinionsundersökningar och nu senast den rödgröna sidans skuggbudget och resonemanget kring den skrämmer mig.
Vad är det för värld vi går till mötes egentligen?
Var finns, i den rödgröna alliansens politik, incitamentet för den enskilda individen att vilja göra/komma någonstans?
Var finns incitamentet för att skaffa sig en utbildning för att bygga en framtid, när allt som väntar när du är klar är att ses som paria för att du haft mage att försöka skaffa dig bla en bra lön? Tjänar du för mycket (i statens ögon) ska du dels betala av ditt studielån (om du inte finansierade dina studier med extraknäck), dessutom ska du betala mer skatt än andra.
VAD du och det företag du jobbar för bidrar med till samhället verkar vara oväsentligt i sammanhanget.
Du ska dels bidra med ditt arbete (tid, kompetens, erfarenhet och kunnande), dels skatta extra, utöver det ska du i samhällsdebatten ses som något katten släpat in – du är ju inte som ”alla andra”. Tjänar du över 40000 i månaden är du att anse som höginkomsttagare och det är inte ”rättvist” mot alla oss andra!
Din egen insats för att komma dit du är kvittar. Vaddå, du har ju ett, förhoppningsvis, utvecklande jobb där du tar mycket ansvar, ska du ha BETALT därefter också?
Enligt de rödgröna verka alla höginskomsttagare ha hamnat där de är pga att de är födda med silversked i mun och har föräldrar som gett dem deras position i arv. För detta ska de straffas. Punkt. Någon annan verklighet verkar inte existera. Att döma av opinionsundersökningarna på sistonde verkar majoriteten av svenska folket hålla med?
Samma sak med vänsterpartiets ”röda skynke” de sk ”Elitskolorna”.
Barn som har fått en begåvning utöver det vanliga ska definitivt inte uppmuntras att göra något av den. Det är inte ”rättvist” mot alla andra som inte har samma begåvning. Några ”elitklasser” får vi inte ha i Sverige. Istället ska de här barnen sitta i det ordinarie skolväsenden och känna sig frustrerade och omotiverade. Återigen - var finns incitamentet. Hur motiverar man dessa barn att vilja utvecklas när de ändå känner att de ligger långt före sina kamrater? När läraren inte hinner med att stimulera och hitta på fler extrauppgifter därför att den har fullt upp att sysselsätta de övriga? Vad ska de göra i väntan på att de övriga ”ska komma ikapp”? I bästa fall något som förhoppningsvis gör att motivationen såsmåningom återvänder. I värsta fall används energin till något destruktivt. Att de, på grund av sin begåvning ska ges andra alternativ än den ordinarie skolverksamheten finns dock inte på kartan i ett rödgrönt samhälle. Alla ska behandlas lika oavsett förutsättningar – något annat är inte ”rättvist”. Att det däremot funnits ”stödklass” etc för barn som av någon anledning ligger efter de övriga har man däremot aldrig ifrågasatt....
En stilla fundering - vart för detta vårt samhälle? Hur motiverar det sin befolkning att vilja? Vilja utvecklas, vilja sträva, vilja drömma? Hemska tanke - tänk om jag vill något annat än alla andra? Finns det utrymme för det?
Personligen tycker jag Alliansen i vissa fall dragit arbetslinjen för långt. Däremot är jag helt emot det bidragssamhälle som de rödgröna verkar vilja återgå till. Ett samhälle där ”Någonannan” hela tiden bär ansvaret för mitt liv och leverne. Till syvende og sidst måste huvudansvaret ligga hos den enskilda individen. Att det sedan finns ett statligt finansierat nät som fångar upp där individen av någon anledning – under en kortare eller längre tid – inte klarar av att lösa situationen ska ett civiliserat samhälle ha. Dock anser jag att det inte ska tas för givet, utan att man förväntas någon form av motprestation, tex söka jobb, vidareutbilda sig etc och att stödet dessutom med jämna mellanrum ska omprövas och utvärderas.
Under min studietid hade jag klasskompisar som, inför varje sommarlov när studielånet tog slut, glatt marscherade till socialen. Att söka sommarjobb var inget de ansåg sig behöva göra. De tyckte istället att de hade ”rätt” till ett långt ledigt sommarlov finansierat av samhället!? För dem var det självklart att "Någonannan" bar ansvaret för att de klarade sommaren ekonomiskt, i det här fallet vi som jobbade medan de laddade om inför nästa termin med en lång ledighet. Söka jobb var ju inget de förväntades göra. Snart väntade ju nästa termin "så det var ju ingen idé"....
Vad är ett rättvist samhälle egentligen? Är det ett samhälle där alla behandlas exakt lika och ingen sticker ut eller där jag ges, men även förväntas, ta ansvar för mitt eget liv? Ett samhälle där det samhällsfinansierade nätet finns som stöd, men inte som permanent lösning?
I´m back
Det är dags att damma av bloggen igen.
Jag är tillbaka - förbannad och frustrerad.
Inte så mycket på det privata planet som inför det som händer i vår omvärld.
Öppnar pyskanalen igen.
Denna gång med en ny Etikett - Politik
Jag är tillbaka - förbannad och frustrerad.
Inte så mycket på det privata planet som inför det som händer i vår omvärld.
Öppnar pyskanalen igen.
Denna gång med en ny Etikett - Politik
fredag 27 november 2009
Lilla A- sju månader och två veckor
Du har nu hunnit bli sju månader och två veckor.
Var tar tiden vägen?
De senaste två veckorna verkar den ha gått snabbare än vanligt. Efter att ha ”laddat” en tid sker nu utvecklingen i en rasande takt.
På två veckor har du:
- Fått två nya tänder. Denna gång i överkäken. Nu är ”limpsaxen” komplett med in alles fyra gaddar och du gör nu ansatser till att tugga och bita av t ex smörgåsrån, majskrokar (vilka är en favorit!), riskakor och bananbitar.
Helst vill du äta dem själv och träffar faktiskt, med mycket möda och stor koncentration, för det mesta munnen.
- Lärt dig sitta utan stöd och sätter dig nu upp från krypläge helt på egen hand.
- Börjat krypa framåt, iallafall om du får krypa barfota.
Du tar nu sikte på saker framför dig och kryper fokuserat i rätt riktning. Efter att du lyckades sno åt dig kattens fat med blötmat (med följd att du luktade tonfisk en hel eftermiddag) har katten fått gå över till enbart torrfoder. Den stackarn fick för övrigt sin första riktiga ”nära bäbis-upplevelse” häromdagen när du fick ett rejält tag om svansen. Katten for iväg som ett skott och du låg förvånad kvar (hon drog med sig dig av bara farten) med en pälstuss i näven.
- Vinkar tillbaka när någon vinkar till dig.
- Har gjort ditt första ”dyk” på babysimmet. Dessutom har du lyckats klura ut att du tar dig fortare fram genom vattnet om du gör ”delfinsparkar”, dvs dubbelkickar med båda benen.
- Har varit ensam med barnvakt en hel kväll för första gången. Efter att ha övat med mig i huset en kväll i förra veckan fick Storasyster och Rockpojken passa dig medan jag var på spexföreställning (pappa var med på scen). Allt gick som på räls och när jag ringde hem i pausen för att kolla läget sov du gott. På lördag ska vi testa nattbarnvakt då jag och pappa ska på spexsittning till långt in på småtimmarna.
- Har varit med pappa och mig på finmiddag.
Under minglet innan middagen satt du, nyfiket spanande och glatt leende, på min arm. När vi satt oss till bords var det dags för lite kvällsgröt och därefter var du nöjd och glad under både förrätt och tal. Lagomt till varmrätten började dock ögonen bli trötta. Efter lite vyssande somnade du snällt i vagnen och sov tills dess det var dags att åka hem. Vi behövde därför aldrig ta till plan B - dvs blir du trött åker du och jag hem i förväg. Kan det vara så här enkelt med småbarn?
- Lärt dig ett nytt ljud: bfprrrrrrrrr.........
Du är en nöjd och tillfreds bäbis. Gnäller sällan, utom då det händer för lite omkring dig. Tack och lov börjar du nu bli så stor att du i högre utsträckning kan underhålla dig själv, vilket gör det hela lättare.
Du gillar människor och möter alla med ett stort, nyfiket leende.
Äter fortfarande minst två gånger per natt. Gillar inte välling (misstänker att det är för att den mjölkfria vällingen är väldigt ”skum” i konsistensen, känns vattning och mjölig) men annars går det mesta i matväg ner med god aptit. Håller dig på längd och viktkurvorna som du ska. Väger nu nästan åtta kilo och är 68 cm lång.
På tisdag är min tid som föräldraledig på heltid över. Känns lite vemodigt men samtidigt skönt att få komma igång och jobba igen. Jag behöver både ock för att må bra och nu börjar hemmafrutillvaron gå mig på nerverna (men det är ett helt annat inlägg....)
Var tar tiden vägen?
De senaste två veckorna verkar den ha gått snabbare än vanligt. Efter att ha ”laddat” en tid sker nu utvecklingen i en rasande takt.
På två veckor har du:
- Fått två nya tänder. Denna gång i överkäken. Nu är ”limpsaxen” komplett med in alles fyra gaddar och du gör nu ansatser till att tugga och bita av t ex smörgåsrån, majskrokar (vilka är en favorit!), riskakor och bananbitar.
Helst vill du äta dem själv och träffar faktiskt, med mycket möda och stor koncentration, för det mesta munnen.
- Lärt dig sitta utan stöd och sätter dig nu upp från krypläge helt på egen hand.
- Börjat krypa framåt, iallafall om du får krypa barfota.
Du tar nu sikte på saker framför dig och kryper fokuserat i rätt riktning. Efter att du lyckades sno åt dig kattens fat med blötmat (med följd att du luktade tonfisk en hel eftermiddag) har katten fått gå över till enbart torrfoder. Den stackarn fick för övrigt sin första riktiga ”nära bäbis-upplevelse” häromdagen när du fick ett rejält tag om svansen. Katten for iväg som ett skott och du låg förvånad kvar (hon drog med sig dig av bara farten) med en pälstuss i näven.
- Vinkar tillbaka när någon vinkar till dig.
- Har gjort ditt första ”dyk” på babysimmet. Dessutom har du lyckats klura ut att du tar dig fortare fram genom vattnet om du gör ”delfinsparkar”, dvs dubbelkickar med båda benen.
- Har varit ensam med barnvakt en hel kväll för första gången. Efter att ha övat med mig i huset en kväll i förra veckan fick Storasyster och Rockpojken passa dig medan jag var på spexföreställning (pappa var med på scen). Allt gick som på räls och när jag ringde hem i pausen för att kolla läget sov du gott. På lördag ska vi testa nattbarnvakt då jag och pappa ska på spexsittning till långt in på småtimmarna.
- Har varit med pappa och mig på finmiddag.
Under minglet innan middagen satt du, nyfiket spanande och glatt leende, på min arm. När vi satt oss till bords var det dags för lite kvällsgröt och därefter var du nöjd och glad under både förrätt och tal. Lagomt till varmrätten började dock ögonen bli trötta. Efter lite vyssande somnade du snällt i vagnen och sov tills dess det var dags att åka hem. Vi behövde därför aldrig ta till plan B - dvs blir du trött åker du och jag hem i förväg. Kan det vara så här enkelt med småbarn?
- Lärt dig ett nytt ljud: bfprrrrrrrrr.........
Du är en nöjd och tillfreds bäbis. Gnäller sällan, utom då det händer för lite omkring dig. Tack och lov börjar du nu bli så stor att du i högre utsträckning kan underhålla dig själv, vilket gör det hela lättare.
Du gillar människor och möter alla med ett stort, nyfiket leende.
Äter fortfarande minst två gånger per natt. Gillar inte välling (misstänker att det är för att den mjölkfria vällingen är väldigt ”skum” i konsistensen, känns vattning och mjölig) men annars går det mesta i matväg ner med god aptit. Håller dig på längd och viktkurvorna som du ska. Väger nu nästan åtta kilo och är 68 cm lång.
På tisdag är min tid som föräldraledig på heltid över. Känns lite vemodigt men samtidigt skönt att få komma igång och jobba igen. Jag behöver både ock för att må bra och nu börjar hemmafrutillvaron gå mig på nerverna (men det är ett helt annat inlägg....)
Hör och häpna....
I år kom de upp redan en vecka FÖRE första advent!
Köksgardinerna, till putsade fönster och med fungerande ljusstakar!?
Igår, i ett infall av huslighet och inredningsiver (eller storhetsvansinne), tog jag dessutom Mannen med mig till stan och köpte julgardiner till vardagsrummet också.
Återstår att se om de kommer upp innan nyår.....
Köksgardinerna, till putsade fönster och med fungerande ljusstakar!?
Igår, i ett infall av huslighet och inredningsiver (eller storhetsvansinne), tog jag dessutom Mannen med mig till stan och köpte julgardiner till vardagsrummet också.
Återstår att se om de kommer upp innan nyår.....
Barnmat - Fiskgryta
8 bitar.
I går lagade jag fisk i ugn. Fick då en bit fisk som inte fick plats i ugnsformen. Den fick idag istället bli fiskgryta till lilla A.
En bit fisk, t ex torsk (Då jag använde en bit som blivit över motsvarade det ca ¼ fiskblock)
1 bit hackad gul lök
1 tomat i bitar
Vatten (anpassas till mängden fisk, i mitt fall 0,5 dl)
Svartpeppar (några tag med kvarnen)
1 tsk torkad basilika
1 liten klyfta pressad vitlök
2 krm tomatpuré
Olivolja
Koka upp lök, tomat, vitlök och kryddor i vattnet och låt koka ihop under någon minut. Lägg i fisken och låt den bli genomkokt (fiskköttet ska vara vitt).
Då jag tyckte att grytan därefter behövde lite mer ”stuns” smakade jag av den med 2 krm tomatpuré.
Eftersom vår puré innehöll salt uteslöt jag denna gång det mjölkfria margarinet, och tillsatte istället olivolja (ger även det lite smak till anrättningen)
Mixa med stavmixer och frys in i istärningslåda. Servera med t ex potatispuré.
I går lagade jag fisk i ugn. Fick då en bit fisk som inte fick plats i ugnsformen. Den fick idag istället bli fiskgryta till lilla A.
En bit fisk, t ex torsk (Då jag använde en bit som blivit över motsvarade det ca ¼ fiskblock)
1 bit hackad gul lök
1 tomat i bitar
Vatten (anpassas till mängden fisk, i mitt fall 0,5 dl)
Svartpeppar (några tag med kvarnen)
1 tsk torkad basilika
1 liten klyfta pressad vitlök
2 krm tomatpuré
Olivolja
Koka upp lök, tomat, vitlök och kryddor i vattnet och låt koka ihop under någon minut. Lägg i fisken och låt den bli genomkokt (fiskköttet ska vara vitt).
Då jag tyckte att grytan därefter behövde lite mer ”stuns” smakade jag av den med 2 krm tomatpuré.
Eftersom vår puré innehöll salt uteslöt jag denna gång det mjölkfria margarinet, och tillsatte istället olivolja (ger även det lite smak till anrättningen)
Mixa med stavmixer och frys in i istärningslåda. Servera med t ex potatispuré.
måndag 9 november 2009
Barnmat- Lammgryta med zuccini
(ca 1 istärningslåda)
1/2 paket lamskav
ca 1 dl skalad och skivad zuccini
ca 1/2 dl hackad lök
1 dl vatten
en liten klyfta pressad vitlök
lite svartpeppar, färsk timjan samt en liten klick tomatpuré
Olivolja
Koka upp vattnet.
Lägg i vitlök, lök och zuccini och låt koka mjuka
Krydda med timjan, svartpeppar och tomatpuré
Lägg i köttet och låt koka tills köttet är genomkokt (tar bara några minuter)
Tillsätt olivoljan och kör allt i mixer.
Frys in i iskubslåda.
1/2 paket lamskav
ca 1 dl skalad och skivad zuccini
ca 1/2 dl hackad lök
1 dl vatten
en liten klyfta pressad vitlök
lite svartpeppar, färsk timjan samt en liten klick tomatpuré
Olivolja
Koka upp vattnet.
Lägg i vitlök, lök och zuccini och låt koka mjuka
Krydda med timjan, svartpeppar och tomatpuré
Lägg i köttet och låt koka tills köttet är genomkokt (tar bara några minuter)
Tillsätt olivoljan och kör allt i mixer.
Frys in i iskubslåda.
Barnmat - Kalvfärsgryta
(ca en istärningslåda)
1 liten palsternacka
1 dl vatten
½ liten hackad gul lök
150 gr kalvfärs
svartpeppar (några tag med kvarnen)
torkad dill (ca 1 msk)
Paprikapulver (efter smak)
En liten klyfta pressad vitlök
1,5 msk mjölkfritt margarin
Koka ihop en ”buljong” av gul lök, palsternacka i bitar, peppar, dill och vatten. Låt koka tills dess palsternackan är mjuk. Lägg i färsen och låt det koka ihop tills dess färsen är nästan genomkokt. Smaka av med resten av kryddorna och vitlöken.
Ta av från plattan.
Blanda i margarinet och mixa med stavmixer tills dess grytan fått en slät konsistens.
Klicka i istärningslådan, låt svalna något och därefter in i frysen.
1 liten palsternacka
1 dl vatten
½ liten hackad gul lök
150 gr kalvfärs
svartpeppar (några tag med kvarnen)
torkad dill (ca 1 msk)
Paprikapulver (efter smak)
En liten klyfta pressad vitlök
1,5 msk mjölkfritt margarin
Koka ihop en ”buljong” av gul lök, palsternacka i bitar, peppar, dill och vatten. Låt koka tills dess palsternackan är mjuk. Lägg i färsen och låt det koka ihop tills dess färsen är nästan genomkokt. Smaka av med resten av kryddorna och vitlöken.
Ta av från plattan.
Blanda i margarinet och mixa med stavmixer tills dess grytan fått en slät konsistens.
Klicka i istärningslådan, låt svalna något och därefter in i frysen.
Barnmat
För en tid sedan visade besöket hos Allergicentrum det vi misstänkt – Lilla A är intollerant mot komjölksprotein. I samband med det upptäckte vi att mycket av den barnmat som finns i hyllan på ICA innehåller mjölk. Mycket av burkarna verkade dessutom bara se läskigt geggiga ut.
Skulle inte vilja äta det själv så då tar det emot att ge det till Lilla A och dessutom med eftertryck hävda att ”det är mums”!
Hmm. Barnmat verkade inte vara allt för svårt att laga själv och egentligen, när jag funderat en stund – varför skulle det vara det? Lagar ju mat till oss själva och ännu lider inte vare sig jag eller Mannen av några bristsjukdomar. Tänker jag sedan ytterligare ett varv känns det riktigt bakvänt att köpa burk. När vi själva försöker undvika halvfabrikat, varför ska vi ge det till vårt barn?!
Faktum är att barnmat är riktigt kul att laga. Enkelt i den aspekten att det bara är att koka och mosa och nu när vi väl är igång tycker jag inte det är mycket mer meck med det än att hela tiden se till att det finns burkar hemma! Som extra bonus får jag dessutom möjligheten att själv kombinera olika menyer och kan exprimentera lite med kryddor och smaker. Lagar större satser och fryser in.
Lyckades få tag på istärningslådor med lite mindre fack för att frysa kött och grönsaker som jag använder som tillbehör. För basmaten såsom grönsaks/ris mix och potatis hittade jag större islådor på Biltema.
Värmer tärningarna var för sig så hon kan smaka de olika sakerna både var och en för sig och tillsammans. Inbillar mig att matupplevelsen blir roligare då och Lilla A verkar hålla med. Mat verkar vara jättegott! Hittills är det egentligen bara päron som fortfarande mötts med skepsism efter ett par skedar.
Har hittat mycket info både i böcker och på nätet. Själv letar jag inspiration bla här:
Laga barnmat.se
Egenbarnmat.se
Matlust för barn 0-6 år men tar även vuxenrecept och skalar bort det som känns olämpligt (framförallt salt och kryddblandningar som kan innehålla salt och mjölk)
För att inte glömma bort mina egna recept försöker jag skriva ner dem när de ”smaktestats och godkänts”. Kanske kan de även fungera som inspiration till någon annan så nu är det dags för en ny rubrik här på bloggen – Laga barnmat.
Skulle inte vilja äta det själv så då tar det emot att ge det till Lilla A och dessutom med eftertryck hävda att ”det är mums”!
Hmm. Barnmat verkade inte vara allt för svårt att laga själv och egentligen, när jag funderat en stund – varför skulle det vara det? Lagar ju mat till oss själva och ännu lider inte vare sig jag eller Mannen av några bristsjukdomar. Tänker jag sedan ytterligare ett varv känns det riktigt bakvänt att köpa burk. När vi själva försöker undvika halvfabrikat, varför ska vi ge det till vårt barn?!
Faktum är att barnmat är riktigt kul att laga. Enkelt i den aspekten att det bara är att koka och mosa och nu när vi väl är igång tycker jag inte det är mycket mer meck med det än att hela tiden se till att det finns burkar hemma! Som extra bonus får jag dessutom möjligheten att själv kombinera olika menyer och kan exprimentera lite med kryddor och smaker. Lagar större satser och fryser in.
Lyckades få tag på istärningslådor med lite mindre fack för att frysa kött och grönsaker som jag använder som tillbehör. För basmaten såsom grönsaks/ris mix och potatis hittade jag större islådor på Biltema.
Värmer tärningarna var för sig så hon kan smaka de olika sakerna både var och en för sig och tillsammans. Inbillar mig att matupplevelsen blir roligare då och Lilla A verkar hålla med. Mat verkar vara jättegott! Hittills är det egentligen bara päron som fortfarande mötts med skepsism efter ett par skedar.
Har hittat mycket info både i böcker och på nätet. Själv letar jag inspiration bla här:
Laga barnmat.se
Egenbarnmat.se
Matlust för barn 0-6 år men tar även vuxenrecept och skalar bort det som känns olämpligt (framförallt salt och kryddblandningar som kan innehålla salt och mjölk)
För att inte glömma bort mina egna recept försöker jag skriva ner dem när de ”smaktestats och godkänts”. Kanske kan de även fungera som inspiration till någon annan så nu är det dags för en ny rubrik här på bloggen – Laga barnmat.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)