(ca 1 istärningslåda)
1/2 paket lamskav
ca 1 dl skalad och skivad zuccini
ca 1/2 dl hackad lök
1 dl vatten
en liten klyfta pressad vitlök
lite svartpeppar, färsk timjan samt en liten klick tomatpuré
Olivolja
Koka upp vattnet.
Lägg i vitlök, lök och zuccini och låt koka mjuka
Krydda med timjan, svartpeppar och tomatpuré
Lägg i köttet och låt koka tills köttet är genomkokt (tar bara några minuter)
Tillsätt olivoljan och kör allt i mixer.
Frys in i iskubslåda.
måndag 9 november 2009
Barnmat - Kalvfärsgryta
(ca en istärningslåda)
1 liten palsternacka
1 dl vatten
½ liten hackad gul lök
150 gr kalvfärs
svartpeppar (några tag med kvarnen)
torkad dill (ca 1 msk)
Paprikapulver (efter smak)
En liten klyfta pressad vitlök
1,5 msk mjölkfritt margarin
Koka ihop en ”buljong” av gul lök, palsternacka i bitar, peppar, dill och vatten. Låt koka tills dess palsternackan är mjuk. Lägg i färsen och låt det koka ihop tills dess färsen är nästan genomkokt. Smaka av med resten av kryddorna och vitlöken.
Ta av från plattan.
Blanda i margarinet och mixa med stavmixer tills dess grytan fått en slät konsistens.
Klicka i istärningslådan, låt svalna något och därefter in i frysen.
1 liten palsternacka
1 dl vatten
½ liten hackad gul lök
150 gr kalvfärs
svartpeppar (några tag med kvarnen)
torkad dill (ca 1 msk)
Paprikapulver (efter smak)
En liten klyfta pressad vitlök
1,5 msk mjölkfritt margarin
Koka ihop en ”buljong” av gul lök, palsternacka i bitar, peppar, dill och vatten. Låt koka tills dess palsternackan är mjuk. Lägg i färsen och låt det koka ihop tills dess färsen är nästan genomkokt. Smaka av med resten av kryddorna och vitlöken.
Ta av från plattan.
Blanda i margarinet och mixa med stavmixer tills dess grytan fått en slät konsistens.
Klicka i istärningslådan, låt svalna något och därefter in i frysen.
Barnmat
För en tid sedan visade besöket hos Allergicentrum det vi misstänkt – Lilla A är intollerant mot komjölksprotein. I samband med det upptäckte vi att mycket av den barnmat som finns i hyllan på ICA innehåller mjölk. Mycket av burkarna verkade dessutom bara se läskigt geggiga ut.
Skulle inte vilja äta det själv så då tar det emot att ge det till Lilla A och dessutom med eftertryck hävda att ”det är mums”!
Hmm. Barnmat verkade inte vara allt för svårt att laga själv och egentligen, när jag funderat en stund – varför skulle det vara det? Lagar ju mat till oss själva och ännu lider inte vare sig jag eller Mannen av några bristsjukdomar. Tänker jag sedan ytterligare ett varv känns det riktigt bakvänt att köpa burk. När vi själva försöker undvika halvfabrikat, varför ska vi ge det till vårt barn?!
Faktum är att barnmat är riktigt kul att laga. Enkelt i den aspekten att det bara är att koka och mosa och nu när vi väl är igång tycker jag inte det är mycket mer meck med det än att hela tiden se till att det finns burkar hemma! Som extra bonus får jag dessutom möjligheten att själv kombinera olika menyer och kan exprimentera lite med kryddor och smaker. Lagar större satser och fryser in.
Lyckades få tag på istärningslådor med lite mindre fack för att frysa kött och grönsaker som jag använder som tillbehör. För basmaten såsom grönsaks/ris mix och potatis hittade jag större islådor på Biltema.
Värmer tärningarna var för sig så hon kan smaka de olika sakerna både var och en för sig och tillsammans. Inbillar mig att matupplevelsen blir roligare då och Lilla A verkar hålla med. Mat verkar vara jättegott! Hittills är det egentligen bara päron som fortfarande mötts med skepsism efter ett par skedar.
Har hittat mycket info både i böcker och på nätet. Själv letar jag inspiration bla här:
Laga barnmat.se
Egenbarnmat.se
Matlust för barn 0-6 år men tar även vuxenrecept och skalar bort det som känns olämpligt (framförallt salt och kryddblandningar som kan innehålla salt och mjölk)
För att inte glömma bort mina egna recept försöker jag skriva ner dem när de ”smaktestats och godkänts”. Kanske kan de även fungera som inspiration till någon annan så nu är det dags för en ny rubrik här på bloggen – Laga barnmat.
Skulle inte vilja äta det själv så då tar det emot att ge det till Lilla A och dessutom med eftertryck hävda att ”det är mums”!
Hmm. Barnmat verkade inte vara allt för svårt att laga själv och egentligen, när jag funderat en stund – varför skulle det vara det? Lagar ju mat till oss själva och ännu lider inte vare sig jag eller Mannen av några bristsjukdomar. Tänker jag sedan ytterligare ett varv känns det riktigt bakvänt att köpa burk. När vi själva försöker undvika halvfabrikat, varför ska vi ge det till vårt barn?!
Faktum är att barnmat är riktigt kul att laga. Enkelt i den aspekten att det bara är att koka och mosa och nu när vi väl är igång tycker jag inte det är mycket mer meck med det än att hela tiden se till att det finns burkar hemma! Som extra bonus får jag dessutom möjligheten att själv kombinera olika menyer och kan exprimentera lite med kryddor och smaker. Lagar större satser och fryser in.
Lyckades få tag på istärningslådor med lite mindre fack för att frysa kött och grönsaker som jag använder som tillbehör. För basmaten såsom grönsaks/ris mix och potatis hittade jag större islådor på Biltema.
Värmer tärningarna var för sig så hon kan smaka de olika sakerna både var och en för sig och tillsammans. Inbillar mig att matupplevelsen blir roligare då och Lilla A verkar hålla med. Mat verkar vara jättegott! Hittills är det egentligen bara päron som fortfarande mötts med skepsism efter ett par skedar.
Har hittat mycket info både i böcker och på nätet. Själv letar jag inspiration bla här:
Laga barnmat.se
Egenbarnmat.se
Matlust för barn 0-6 år men tar även vuxenrecept och skalar bort det som känns olämpligt (framförallt salt och kryddblandningar som kan innehålla salt och mjölk)
För att inte glömma bort mina egna recept försöker jag skriva ner dem när de ”smaktestats och godkänts”. Kanske kan de även fungera som inspiration till någon annan så nu är det dags för en ny rubrik här på bloggen – Laga barnmat.
torsdag 22 oktober 2009
Telefonförsäljare
”Hej, jag heter Linda och ringer på uppdrag av Rädda Barnen. Jag vill bara börja med att tacka för den insats ni gör för oss och berätta att det betyder mycket!”
Jag: -”Ehh, vänta nu...vilken insats?”
-”Det står här att ni är månadsgivare!?”
-”Nej, det är vi inte. Vi har fadderbarn via Barnfonden!”
- ”Men är det inte X jag talar med?”
- ”Jo”
-”På adress ÅÄÖ?”
Då inser jag vad som är grunden till förvirringen
-”Nej, det är Mannens X-fru. Hon flyttade härifrån för sisådär 9 år sedan!”
Ibland blir det rätt komiskt att jag, lilla A och makens X heter samma sak. (Dock med lite annan stavning men det hörs ju aldrig på uttalet.)
Sen kan man ju tycka att vissa organisationer borde ägna sig åt lite registervård då och då.
Jag: -”Ehh, vänta nu...vilken insats?”
-”Det står här att ni är månadsgivare!?”
-”Nej, det är vi inte. Vi har fadderbarn via Barnfonden!”
- ”Men är det inte X jag talar med?”
- ”Jo”
-”På adress ÅÄÖ?”
Då inser jag vad som är grunden till förvirringen
-”Nej, det är Mannens X-fru. Hon flyttade härifrån för sisådär 9 år sedan!”
Ibland blir det rätt komiskt att jag, lilla A och makens X heter samma sak. (Dock med lite annan stavning men det hörs ju aldrig på uttalet.)
Sen kan man ju tycka att vissa organisationer borde ägna sig åt lite registervård då och då.
tisdag 20 oktober 2009
Egomamma
Jag behöver mål i tillvaron.
Något som gör att jag testar gränserna lite, lite till.
Utan mål att jobba mot känns tillvaron lite vacuumartad.
De mål jag tagit mig igenom det här året har framförallt varit mentala.
Nu känns det som det är dags för ett mentalt och fysiskt.
Att jag under föräldraledigheten upptäckt att min kropp har ett väldigt stort rörelsebehov för att kunna hantera vaknätter och annat ”meck” som blir kring livet som småbarnsförälder bidrar väl.
Nu är det dock för sent att backa.
Jag är redan anmäld.
I juni ska jag springa mitt livs första halvmara!
Har hittat en del träningstips på nätet och satt ihop ett träningsprogram för tiden fram till loppet med start den här veckan.
Igår var egentligen vilodag och jag hade tänkt ta eftermiddagen för att åka till ICA och veckohandla med lilla A.
Efter lunch sov hon, mätt och nybytt, så gott i vagnen så det kändes elakt att väcka henne trots att hon älskar turerna till affären (det är ju folk där man kan prata med och massor att titta på!)
Att solen faktiskt tittade fram gjorde ju inte saken sämre.
Hoppade i träningskläderna och drog iväg.
Första kilometrarna gick allt jättebra och lilla A sov gott i vagnen.
Vid ca tre kilometer vaknade hon och låg och jollrade glatt en stund tills hon på ett ögonblick lessnade TOTALT.
Gallskrik och ilsket sprattlande bäbis i vagnen med krokodiltårar i ansiktet.
Inget jag försökte med fungerade.
Detta sammanfaller naturligtvis med att ALLA områdets mammor är på väg hem från hämtning på dagis och cyklar förbi oss.
Jag riktigt kände domen hängande över huvudet.
”Egomamma som bara tänker på sig själv och sitt eget välbefinnande. Stackars lilla barn, se så ledsen hon är!”
Som ytterligare grädde på moset börjar det då regna och regnskyddet ligger kvar på hyllan hemma i hallen!
Bad, bad mama!
Fem minuter senare är vi hemma.
Lyfter lilla A ur vagnen och hon börjar kvittra glatt redan i min famn på väg mot lekfilten, av krokodiltårar inte ett spår.
När Mannen kommer hem en halvtimma senare låter hon som en hel lärkkolloni.
Mamman är dock fortfarande något tilltufsad.
Bad, bad mama....
Något som gör att jag testar gränserna lite, lite till.
Utan mål att jobba mot känns tillvaron lite vacuumartad.
De mål jag tagit mig igenom det här året har framförallt varit mentala.
Nu känns det som det är dags för ett mentalt och fysiskt.
Att jag under föräldraledigheten upptäckt att min kropp har ett väldigt stort rörelsebehov för att kunna hantera vaknätter och annat ”meck” som blir kring livet som småbarnsförälder bidrar väl.
Nu är det dock för sent att backa.
Jag är redan anmäld.
I juni ska jag springa mitt livs första halvmara!
Har hittat en del träningstips på nätet och satt ihop ett träningsprogram för tiden fram till loppet med start den här veckan.
Igår var egentligen vilodag och jag hade tänkt ta eftermiddagen för att åka till ICA och veckohandla med lilla A.
Efter lunch sov hon, mätt och nybytt, så gott i vagnen så det kändes elakt att väcka henne trots att hon älskar turerna till affären (det är ju folk där man kan prata med och massor att titta på!)
Att solen faktiskt tittade fram gjorde ju inte saken sämre.
Hoppade i träningskläderna och drog iväg.
Första kilometrarna gick allt jättebra och lilla A sov gott i vagnen.
Vid ca tre kilometer vaknade hon och låg och jollrade glatt en stund tills hon på ett ögonblick lessnade TOTALT.
Gallskrik och ilsket sprattlande bäbis i vagnen med krokodiltårar i ansiktet.
Inget jag försökte med fungerade.
Detta sammanfaller naturligtvis med att ALLA områdets mammor är på väg hem från hämtning på dagis och cyklar förbi oss.
Jag riktigt kände domen hängande över huvudet.
”Egomamma som bara tänker på sig själv och sitt eget välbefinnande. Stackars lilla barn, se så ledsen hon är!”
Som ytterligare grädde på moset börjar det då regna och regnskyddet ligger kvar på hyllan hemma i hallen!
Bad, bad mama!
Fem minuter senare är vi hemma.
Lyfter lilla A ur vagnen och hon börjar kvittra glatt redan i min famn på väg mot lekfilten, av krokodiltårar inte ett spår.
När Mannen kommer hem en halvtimma senare låter hon som en hel lärkkolloni.
Mamman är dock fortfarande något tilltufsad.
Bad, bad mama....
torsdag 15 oktober 2009
Välkommen till världen!
Natten till måndag kom han - lilla G
Förlossningen var långdragen men gick, om jag förstått det rätt, ändå bra.
Välkommen till världen lilla G!
Du är efterlängtad!
// Din Moster
Förlossningen var långdragen men gick, om jag förstått det rätt, ändå bra.
Välkommen till världen lilla G!
Du är efterlängtad!
// Din Moster
Gamla vänner som försvinner....
Jag har slutligen avslutat min prenumeration på tidningen Amelia.
Har varit trogen prenumerant sedan första numret kom ut, men nu har vi vuxit ifrån varandra.
Tidningen känns trist och lika stereotyp som alla andra damtidningar.
Men jag saknar den där stunden när man har ett alldeles färskt nummer av en intressant tidning liggande framför sig, häller upp en kopp the och börjar bläddra....
Problemet är bara att jag inte hittat någon ersättare för min gamla vän.
Var finns tidningen för oss tjejer som inte har något behov av bantningstips hit och dit (när läste du senast ett tips för oss som behöver gå upp i vikt?), kan tänka oss att gå till Konsum och köpa mjölk och limpa utan att först lägga en timma framför spegeln, inser att livet är för kort för att bry sig om vem amerikanska (och för all del även svenska) kändisar ligger med och har på sig och dessutom inte ens skulle komma på tanken att betala tusen spänn för ett par jeans med stora hål i, hur moderiktiga de än anses vara?
Var finns den tidningen?
Tips emottages tacksamt.
Under tiden får jag väl fortsätta bevaka brevlådan i väntan på Mannens M 3......
onsdag 30 september 2009
Sjukt
Läget i det Mysiska hemmet är fortfarande sjukt.
Mannen övar varje natt sedan i fredags på att hosta upp lungorna, snora och vara slokig i största allmänhet.
Lilla A är lite rosslig och sover därför oroligt. Vaknar fem sex gånger varje natt och vill ha mat.
Tack och lov sover hon gott ute i vagnen på förmiddagarna, så humöret är det inget fel på.
Själv är jag fortfarande rosslig och småsnorig så någon träning har jag inte vågat mig på ännu.
Idag har jag dock helt oväntat drabbats utav sortera-släng-städa-begär?!
Var kom det ifrån?
Ingen aning men hur som helst är det lika bra att passa på sålänge det varar (och Lilla A sover)
Idag är det förresten min och Mannens tredje bröllopsdag.
Hade tänkt fira det med en mysig middag på tu man hand i lördags kväll. Storasyster och Rockpojken hade åtagit sig att turbogulla med Lilla A hela kvällen. Då låg Mannen däckad i feber och snuva så det firandet får vi ta någon annan gång....
torsdag 24 september 2009
Dopfest, dukningstips och ideér
För mina surfande festfixarsystrar och bröder blir det ett separat inlägg om själva dukningen. Har själv hittat massor av inspiration på nätet så It´s payback time :-)
Hoppas någon kan ha någon nytta av mina ideér för sin egen fest?
Jag insåg redan när vi planerade vårt bröllop för snart tre år sedan att jag älskar att ordna fest. Men de ska vara genomtänkta och ha en röd tråd.
Jag vill ha tid på mig.
Normalt är jag ingen detaljmänniska, men när det gäller festdekoration kan jag försjunka en halv dag i jakten på den perfekta tårtdekorationen...bara för att när kvällen kommer iallafall beställa den första jag hittade.
Tror att det egentligen handlar om en process där allt behöver få ta sin tid men det kan driva Mannen till vansinne och är för mig själv helt obegripligt. Det troliga är att ingen kommer lägga märke till den ändå?!
När vi planerade bröllopet lärde en bekant mig att jobba med färg och tema.
Den här gången blev festfärgen rosa.
Inte min favoritfärg.
Tycker egentligen den är alldeles för sliskig, men ju mer jag funderade desto mer insåg jag att den har potential. Framförallt finns det massor av fina färger som matchar med rosa – vinrött, svart, sandfärgat, viol, cerise, brunt...
Som dukar köpte vi fina gardinvepor från Gekås. Med sandfärgade lakan som underduk kändes de inlånade borden modell ”öltält” riktigt fina. Färgerna från veporna lät jag sedan gå igen i ljus i olika former (stora och små ljus i olika varianter av glas. Botten av glasen täckte vi antingen med kaffebönor eller färgat grus i lila och cerise) För att få lite höjd på borden satte vi även dit ljus i lite högre stakar. Tyvärr gjorde blåsten att ljusen inte gick att tända men det gjorde inte så mycket.
De blev fina som dekoration ändå.
Jag älskar blommor.
Hur jag skulle få till dem den här gången vållade mig dock en del funderingar. Pga ev blåst vågade jag inte ha några högre arrangemang. Dessutom kändes det som att de smala borden krävde lite mindre buketter men flera för att de inte skulle kännas fnuttiga och effekten försvinna.
Helt plötsligt slog det mig – kaffe! Jag spinner vidare där!
Sagt och gjort.
Grävde fram arvegodsporslinet efter Mannens mormor.
Vackra koppar och fat men inget vi i dagsläget använder, helt enkelt för att koppen är så vid att kaffet hinner kallna innan man ställt ifrån sig kaffekannan. Hittade dessutom ett par gamla tekoppar i glas med tillhörande fat på Second hand.
Då det går åt en hel del blommor köpte jag ett par rejäla buketter på torget. Där hittade jag även höga doftliljor (även de i olika rosa nyanser) till buffébordet. Tips gällande liljor dock – köp dem några dagar innan festen så de hinner slå ut ordentligt! Trilskas de kan man chocka dem lite genom att ställa dem en stund i solen :-)
För att få bort ”öltältskänslan” gjorde vi även dekorationer att hänga i tälttaket i form av ballongblommor. Att hitta många ballonger i samma färg visade sig vara svårare än jag trott. Skulle jag ha många var det storpack i blandade färger som gällde.
Än en gång blev nätet räddningen. Här hittade jag precis vad jag behövde.
Dessutom visade de sig vara av bra kvalitet. Av nästan hundra ballonger var det bara en som small när vi blåste upp den.
Servetter använde vi oss av billiga i masspack, även de köpta från Gekås. För att de inte skulle blåsa bort hittade jag en brytning där man la in besticken i servetten. Såg riktigt fint ut trots billiga servetter och gjorde dessutom dukningen enklare.
Blev faktiskt riktigt nöjd med resultatet. Dessutom var det kul att kunna nyttja det gamla porslinet. På så vis kändes även tidigare generationer representerade på festen, om än i minnet.
Längtar redan efter mitt nästa festprojekt. Har dock lovat Mannen att det får dröja ett tag. Om några år fyller jag dock fyrtio. Vore det inte oerhört coolt med en fest på folkparkstema med dansbana, chokladhjul och hela kittet? ;-)
Hoppas någon kan ha någon nytta av mina ideér för sin egen fest?
Jag insåg redan när vi planerade vårt bröllop för snart tre år sedan att jag älskar att ordna fest. Men de ska vara genomtänkta och ha en röd tråd.
Jag vill ha tid på mig.
Normalt är jag ingen detaljmänniska, men när det gäller festdekoration kan jag försjunka en halv dag i jakten på den perfekta tårtdekorationen...bara för att när kvällen kommer iallafall beställa den första jag hittade.
Tror att det egentligen handlar om en process där allt behöver få ta sin tid men det kan driva Mannen till vansinne och är för mig själv helt obegripligt. Det troliga är att ingen kommer lägga märke till den ändå?!
När vi planerade bröllopet lärde en bekant mig att jobba med färg och tema.
Den här gången blev festfärgen rosa.
Inte min favoritfärg.
Tycker egentligen den är alldeles för sliskig, men ju mer jag funderade desto mer insåg jag att den har potential. Framförallt finns det massor av fina färger som matchar med rosa – vinrött, svart, sandfärgat, viol, cerise, brunt...
Som dukar köpte vi fina gardinvepor från Gekås. Med sandfärgade lakan som underduk kändes de inlånade borden modell ”öltält” riktigt fina. Färgerna från veporna lät jag sedan gå igen i ljus i olika former (stora och små ljus i olika varianter av glas. Botten av glasen täckte vi antingen med kaffebönor eller färgat grus i lila och cerise) För att få lite höjd på borden satte vi även dit ljus i lite högre stakar. Tyvärr gjorde blåsten att ljusen inte gick att tända men det gjorde inte så mycket.De blev fina som dekoration ändå.
Jag älskar blommor.
Hur jag skulle få till dem den här gången vållade mig dock en del funderingar. Pga ev blåst vågade jag inte ha några högre arrangemang. Dessutom kändes det som att de smala borden krävde lite mindre buketter men flera för att de inte skulle kännas fnuttiga och effekten försvinna.
Helt plötsligt slog det mig – kaffe! Jag spinner vidare där!
Sagt och gjort.
Grävde fram arvegodsporslinet efter Mannens mormor.Vackra koppar och fat men inget vi i dagsläget använder, helt enkelt för att koppen är så vid att kaffet hinner kallna innan man ställt ifrån sig kaffekannan. Hittade dessutom ett par gamla tekoppar i glas med tillhörande fat på Second hand.
Då det går åt en hel del blommor köpte jag ett par rejäla buketter på torget. Där hittade jag även höga doftliljor (även de i olika rosa nyanser) till buffébordet. Tips gällande liljor dock – köp dem några dagar innan festen så de hinner slå ut ordentligt! Trilskas de kan man chocka dem lite genom att ställa dem en stund i solen :-)
För att få bort ”öltältskänslan” gjorde vi även dekorationer att hänga i tälttaket i form av ballongblommor. Att hitta många ballonger i samma färg visade sig vara svårare än jag trott. Skulle jag ha många var det storpack i blandade färger som gällde.Än en gång blev nätet räddningen. Här hittade jag precis vad jag behövde.
Dessutom visade de sig vara av bra kvalitet. Av nästan hundra ballonger var det bara en som small när vi blåste upp den.
Servetter använde vi oss av billiga i masspack, även de köpta från Gekås. För att de inte skulle blåsa bort hittade jag en brytning där man la in besticken i servetten. Såg riktigt fint ut trots billiga servetter och gjorde dessutom dukningen enklare.
Blev faktiskt riktigt nöjd med resultatet. Dessutom var det kul att kunna nyttja det gamla porslinet. På så vis kändes även tidigare generationer representerade på festen, om än i minnet.Längtar redan efter mitt nästa festprojekt. Har dock lovat Mannen att det får dröja ett tag. Om några år fyller jag dock fyrtio. Vore det inte oerhört coolt med en fest på folkparkstema med dansbana, chokladhjul och hela kittet? ;-)
Dopet
När vi först började fundera över dop kändes det mest jobbigt.
Hur sjutton få ihop något som inte kändes halvdant med en liten bäbis som upptar det mesta av min och makens vakna tid hemma? Dessutom,av olika skäl, på en helg som kolliderade med kyrkovalet varför inte ett församlingshem i hela stan var ledigt?
Vår familj och vänskapskrets är stor och brokig och det är inte alltid blodsbanden som är starkast.
Ju mer jag funderade desto mer insåg jag att jag verkligen ville få till ett riktigt fint dop och därefter en riktigt fin fest för att hälsa lilla A välkommen till oss.
Det visade sig att dop, precis som bröllop , ger ganska stora möjligheter att göra personligt.
Då lilla A, precis som mor och far, gillar musik blev det ganska mycket av den varan.
Både jag, Mannen och lilla A:s storasyster sjöng. Dessutom hade vi lagt ner en hel del tid på att hitta både psalmer och sånger med texter som kändes ”vi”.
Som pricken över i hade vi ”vår” präst.
Killen som vigde mig och Mannen för snart tre år sedan och som är en av de mest positiva och energigivande människor jag vet.
Dopet blev jättelyckat. Precis den högtid vi ville ha. Ett fint minne att, precis som med vårt bröllop, ta fram och minnas med värme och samtidigt lite lite sorg över att det är över.
Hur sjutton få ihop något som inte kändes halvdant med en liten bäbis som upptar det mesta av min och makens vakna tid hemma? Dessutom,av olika skäl, på en helg som kolliderade med kyrkovalet varför inte ett församlingshem i hela stan var ledigt?
Vår familj och vänskapskrets är stor och brokig och det är inte alltid blodsbanden som är starkast.
Ju mer jag funderade desto mer insåg jag att jag verkligen ville få till ett riktigt fint dop och därefter en riktigt fin fest för att hälsa lilla A välkommen till oss.
Det visade sig att dop, precis som bröllop , ger ganska stora möjligheter att göra personligt.
Då lilla A, precis som mor och far, gillar musik blev det ganska mycket av den varan.
Både jag, Mannen och lilla A:s storasyster sjöng. Dessutom hade vi lagt ner en hel del tid på att hitta både psalmer och sånger med texter som kändes ”vi”.
Som pricken över i hade vi ”vår” präst.
Killen som vigde mig och Mannen för snart tre år sedan och som är en av de mest positiva och energigivande människor jag vet.
Dopet blev jättelyckat. Precis den högtid vi ville ha. Ett fint minne att, precis som med vårt bröllop, ta fram och minnas med värme och samtidigt lite lite sorg över att det är över.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)