Julen so far, eller Norge, Norge broderland

Tjo, då sitter man alltså i en husbil på en camping i Idre. So far har juläventyret förlöpt utan större missöden, fast första dagen kunde nog både jag och Mannen hålla oss för skratt.

Då maken den sista veckan övat duktigt på att hosta upp lungorna, kom vi iväg en dag senare än planerat. Hade dock det goda med sig att vi kunde avsluta vårt årliga julbrev (en av våra få fasta jultraditioner) i lugn och ro. I år publicerades det tom före utsatt tid!

De återstående lådorna från lägenheten förpassades till vardagsrummet i källaren så att åtminstonde två av tre våningar i huset slipper se ut som drabbade av förbipasserande tromb.
Utöver det hann jag till och med få upp lite julkrafs här och var.

På tal om traditioner.
Då det här är den tredje av de senaste fyra årens jular som antingen jag eller Mannen tillbringar delar av i sängen med diverse bacillusker, får man väl snart tyvärr även se det som en del av familjetraditionen kring jul….*suck*

Nåväl, morgonen därpå tuffade vi iväg och resan upp gick bättre än förväntat med bra väder och lite trafik. Kommer så småningom på plats men FAN vad det lutar! Hrmm, det är nu man skulle ha sådana där snygga, praktiska kilar under däcken. Sådana har vi inte inhandlat ännu.

Erfarenhet: det ”upp-pallningsmaterial” som finns att tillgå när sisådär 60 campare före dig insett att hela jäkla campingen lutar, är inte mycket att hänga i gran, än mindre använda för att palla upp bilen med…(1).

Igång med värmepannan för att få värme och varmt vatten. Efter en stund reagerar Mannen på ett skumt ljud…låter som om något går på tomgång.

Jäklar! Ventilen till värmepannan är inte stängd utan bilen står och pumpar allt vårt färskvatten (som vi dessutom fraktat sisådär 70 mil) rakt ut på campingplatsen!
När vi väl får igen ventilen återstår 25% av vattentankens innehåll. Situationen räddades dock dagen därpå av en campinggranne med gigantisk vattenkanna.
Efter två vändor till färskvattenkranen i servicebyggnaden lyckades vi få upp innehållet till acceptabel nivå igen.
Erfarenhet: En stor vattenkanna är praktisk vid camping även mitt i smällkalla vintern!

Dags att börja packa upp.

Vi som normalt aldrig tittar på TV tänkte nu ägna kvällarna åt att riktigt FROSSA i sentimental jul-TV och gamla repriser.
För ändamålet hade vi tom inhandlat en liten smidig TV-box då vår ordinarie inköptes under yngre Jura-perioden och således är rätt omfångsrik…dock icke tekniskt sett.

Den nya boxen hade intrimmats av Mannen på hemmaplan för att allt skulle vara klart för vårt frosseri när vi väl var på plats. Dock glömdes en liten men ack så viktig detalj i förberedelserna – nedpackandet av fjärrkontrollen!
Erfarenhet: Utan fjärrkontroll – död TV-box.

Det är här vårt Norska broderland kommer till undsättning! Norge, några mil bort, har inte övergett den analoga sändningen ännu. Följaktligen har TV-underhållningen i helgen bestått av det ENORMA utbud norsk TV med sina två kanaler kan erbjuda.
Visste du förresten att den norska meteorologen presenterar vädret iförd folkdräkt!
Jo det är sant, jag ljuger inte!

Ok, dags för mat. När middagen är nästan avnjuten reser jag på mig för att plocka ner en handduk ur förvaringsskåpet ovanför bordet…och ner far min hårtork som tydligen inte legat helt transportsäkrad i skåpet. På sin väg ner drar den med ett dricksglas fullt med enbärsdricka…ut över soffa, golv, matta…ALLT! Tack för det!

Erfarenhet: Innan något annat företas i bilen efter transport – tillse att INGA persedlar rört på sig och hotar med att fara rakt i huvet på dig! Det kan göra ont och det kan bli kletigt!

Nåväl, fick så småningom upp det mesta av drickan (men vi hittade fortfarande dricka-klet under bordskanten på annandagen) och därefter har det mesta flutit på.

Då Mannen ägnade även natten mot julafton åt att hosta upp lungorna, fick jag i år avnjuta julskidåkningen på egen hand. Därefter piggnade han till så pass att vi fått några dagar fin åkning tillsammans.

Idag har vi dock tillbringat dagen med att kura i husbilen.
När vi vaknade imorse ven vinden kring knutarna, och det, tillsammans med dimma, plusgrader och regn, fick till och med en inbitet skidfreak som mig att stanna inne i värmen.

Men nu tror jag det börjar bli läge att dra sig ner mot relaxen för lite bubbelbad.
Urk, vad det är trist med julledighet ;-)

---

(1) Men då inte grannen dykt upp (och det var sent på dagen) lånade vi lite av ställplatsen bredvid. Nu stod vi i alla fall hyfsat plant.
Tyvärr dök grannen upp på annandagen, vilket slutade med att vi fick ställa bilen på tvärs över vår ställplats, för att inte hela bilen skulle ha slagsida. Hrm, tror våra campinggrannar upplever oss som lite ”okonventionella”….

Fast i Traderaträsket

Bara att erkänna - jag har blivit en Tradera-junkie.
Hade ett riktigt "anfall" innan bröllopet förra året då jag lyckades få tag på såväl slöja, underkjol och halsband till riktigt bra priser (och därmed lyckades jag täcka såväl "something old, something new...)

Just nu är det halsband som gäller. Företrädesvis objekt från Snö och Baglady och sådana finns det massa fina.
Men jag är inte kräsen. Den här veckan har jag vunnit budgivningen på två snygga blusar och en jacka också.

Finns inget som kan pigga upp en arbetstrött hjärna som att innan sängdags vinna en intensiv budgivning precis när "klubbslaget" faller:-)

Fast efter jul är det nog dags att börja rensa lite i skåp och lådor härhemma.
Gick just igenom vår skivsamling med julskivor. Någon som är spekulant på en julskiva med Sten och Stanley.....

Saker man önskar att livet besparat en fem dagar före jul

- en sjuk make som inte orkar sticka så mycket som en tå utanför täckeskanten
- innehållet från en nyligen hemflyttad övernattningslägenhet utspridd i kartonger på lämpliga ställen i huset
-dammråttor som jagar kapp över hall och köksgolv
- övertjockad med uppgifter på jobbet som borde vara klart igår

Hur sjutton ska vi lyckas få till någon form av julstämning i det här huset övergår just nu mitt förstånd.

På spåret igen

Det är glest med inläggen nu.
Det beror inte på att jag inte har något att skriva, utan tvärt om att livet just nu är mer innehållsrikt än vanligt.

Jag har fortfarande inte knäckt vem mördaren är, men jag tror att jag är den på spåret.
Har dock trillat rakt in i hetluften på mitt nya jobb, (men med trygg vägledning av min fadder) så när jag väl kommer hem på kvällen är skallen ganska trött.
Känns som den går på högvarv just nu för att få ihop alla lösa trådar, samtidigt som jag ska försöka få något resultat ur händerna.
Milt sagt mastigt, men jag stortrivs!

Har de senaste veckorna gjort en ganska spännande iaktagelse om mig själv.
Jag är inte längre lika nervös för att ”tappa ansiktet” arbetsmässigt!

För några år sedan, när hela jag kändes som en enda bluff (vilket jag bara väntade på att min omgivning skulle upptäcka), skulle jag aldrig drömma om att ställa alla de ”korkade” frågor jag nu sprider omkring mig. Det skulle ju ha visat alla att jag inte fattade!

Idag är situationen en annan.
Jag försöker hänga med i diskussionerna bäst det går, men sticker inte under stol med att jag fortfarande har ett ”blåbärsperspektiv”. – Hey, I´m the newbie here!
Känns ändå som rätt "approach".
Jag har ju ändå en del att komma med, men hämtat från en annan erfarenhet än den de övriga har.
Än sålänge är mina yrkesmässiga kunskaper inom området mestadels på teoretisk nivå och det tar tid att omvandla teori till erfarenhet. Men det får väl göra det då.....

Faktum är att jag tror startsträckan bli kortare på det här viset, så jag fortsätter min envisa "Rumpnisse-devis" - Vofför då?

Om jag händelsevis levde i villfarelsen att ett nytt jobb skulle innebära mindre tid på tåg kors o tvärs i Sverige är det bara att tänka om.
Dock innebär dagens resande den stora skillnaden att både jag och Mannen numera utgår från samma adress.
Himla skönt!

I helgen tömmer vi min övernattningslägenhet i Y-by, sedan är de sista resterna av mitt liv som veckopendlare borta.
Kvar finns bara erfarenheten.
I många avseenden rätt dyrköpt, men samtidigt utvecklande.
Ytterligare en pusselbit i det som är jag.
En inte allt för tråkig bild om jag ska vara ärlig.

Adventsfrustration

OK,nu kan vi slå fast att Mannen lyckats med bedriften att gifta sig med den minst hemmapyssliga kvinnan i det här kvarteret.
Ge mig en pyts färg och pensel eller en hammare och spik och jag går för det mesta iland med det. Men puffa kuddar och hänga gardiner är bara inte min grej.

I lördags eftermiddag, när de flesta på gatan redan fått upp fräscha julgardiner och trevligt glimmande små adventsljusstakar i fönstren, insåg jag att det var dags att försöka få lite adventsmys även i vårt kök.

Då Mannen var på rep innan adventskonsert tänkte jag passa på.
Lyckades efter mycket bök hitta julgardinerna längst ner i en låda i förrådet där de legat sedan förra julen. Med en jul-cd som stämningssättare och fönsterputs och strykjärn i högsta hugg körde jag därefter igång.

Första fönstret gick som en dans.
Ner med de gamla gardingerna, putsning av fönster, rensning av krukväxter (döda blad väck och lite övrig uppfrächning), strykning av julgardin, upp med ljusstaken (kors i taket – alla lamporna fungerade!) och sedan upp med hela klabbet.
Det här var ju riktigt kul! Stiiila naaatt, heeeliga naatt....

Sedan kommer vi till fönster två.
Det är här det börjar bli problem.

Den arkitekt som någon gång i åttiotalets början ritade vårt kök skulle jag vilja ta ett snack med. Hur tänker man när man sätter två köksfönster (ett smalt på ca 60 cm och ett STOORT på ca 1,5 meter) i vinkel??

Att hitta en gardinupphängning som inte innebär att hela det lilla fönstret täcks (frånsett bara kappa då…) har i alla fall inte jag gått iland med, och den byggsats av olika Kirsstångsvarianter som krävs för att hålla allt på plats är en fara för allt inom tre meters radie från gardinupphängaren. Hur man än gör är det någon av ändarna som hotar att skicka allt från blomkrukor till lampor och väggklocka i golvet!

Inte underlättades situationen av att de julgardiner vi för flera år sedan köpte till köket som en temporär lösning (som nu blivit permanent) inte har fingerkrokshållare, utan sydd sk ”kanal”. För att kunna nyttja Kirsstången krävs därför lite uppfinningsrikedom, då inte fästena riktigt passar.

Det var alltså här det sket ihop sig rejält.
När jag väl fått fast stången i ena änden inträffade minst en av två saker:
1. stången föll isär i sina beståndsdelar
2. när jag efter mycket bök nääääästan fått stången att fästa i hållare två, trillar stången ner från fäste ett eller mittfästet, med följd att hela klabbet går i golvet och det är bara att plocka gardinen av stången och stryka om den….

Efter två timmar var gardinerna omstrukna tre gånger, frustrationen hos frun i huset rätt påtaglig och det förväntansfulla jul-leendet tämligen ansträngt.
Hur många gånger stången fallit isär har jag ingen aning om, men själv hade jag trillat ner från kökspallen två gånger! Då var det dags att, med adrenalinet susande i öronen, ge sig iväg på konserten. Fortfarande utan att ha fått upp de sketna gardinerna!

Så mycket för den adventsstämningen.
Senare i veckan ska jag köpa band till kirskrokar så inte tomten får våra julgardiner i huvudet när han dyker upp. Kanske läge att önska sig en ”huslighetshandbok” eller är det någon som har numret till SommartorpsErnst?

Akronymer och mordgåta

Har nu jobbat en vecka på nya tjänsten. Ja, jobbat och jobbat. Försöker få ett grepp om vem av linjen, processen eller projektet som ansvarar för vad. Har landat i en helt ny (nåja, iallafall delvis..har hänt massor sedan jag konsultade här för nästan sju år sedan så den erfarenheten är nog mer eller mindre passé)värld med eget språk.
Parallellt med den ”vanliga” nytt_jobb_förvirringen försöker jag dessutom få ett grepp om terminologin då Firman är fullkomligt nerlusad av akronymer.
Har faktiskt börjat göra en ordlista för att iallafall hänga med något så när på mötena. På en vecka är jag uppe i 47 förkortningar!

I övrigt kan mina arbetsdagar just nu liknas vid att titta på en bättre mordgåta på tv. Efter en stund börjar man ana vem som kan vara mördaren, bara för att tio minuter senare inse att man hade helt fel och att den bakomliggande storyn i själva verket var något HELT annat.
Mao, jag har en hel massa pusselbitar som far runt i ett enda samelsurium i hjärnvindlingarna. Ibland jackar de i varandra, bara för att flaxa vidare och senare visa sig passa någon annan stans.
Förhoppningsvis kommer dock bilden klarna om några veckor och tills dess får kollegorna stå ut med mina kaskader av mer eller mindre intelligenta frågor. Tack och lov verkar de dock både toleranta och förstående så det kommer nog gå bra. Men det viktigaste av allt. Jag har KUL på jobbet igen! Jag trivs!

Dessutom mår jag bra!
Kan promenera till jobbet (jisses vad jag känner mig hurtig), hinner röja lite hemma på kvällarna och dessutom laga ordentlig middag (oftast tillsammans med Mannen).
Har tom börjat återuppta lite socialt liv!
Och jag saknar inte det gamla jobbet ett dugg!

Första dagen på nya jobbet...

...och jag är aldeles slut i huvudet.
Försöker ta in massor av nya namn, system, rutiner, telefonnummer, inloggningar och you name it.
Men det verkar lovande och min fadder är toppen!
Har dessutom fått lite "Välkomme hit-mail" från före detta kollegor och vänner som jobbar på samma Firma.
Tror det här kommer blir riktigt riktigt bra!

Borde ägnat kvällen åt min hemtenta.
Istället har jag skrålat julsånger tillsammans med Bonustösen.
För full hals!

Tankarna dansar jenka i huvudet men jag är för trött och omtumlad för att få ner dem på pränt.
Kära blogg (och bloggkompisar), lovar skriva mer strukturerat senare i veckan.
Just nu tänker jag bara njuta av att vara julsångsskrålarhes och nytt-jobb-och-fan-vad-livet-ibland-är-härligt-lycklig!

Dörrarna stängs

Idag har jag gjort sista dagen på kontoret.

Har blivit avtackad av kollegor och chef med fika och present.
Chefen avsatte tre kvart av sin tid och stängde till och med av mobiltelefonen!
Kändes lite lustigt när h*n höll det obligatoriska tacktalet tillsammans med presenten. Jag har svårt att tro att h*n vet vad jag sysslat med under det senaste ett och ett halvt året egentligen.....

Hoppas h*n fått sig en tankeställare av det som varit och lägger några knop på att ta det arbetsgivaransvar man faktiskt har för min efterträdare.
I så fall har det jag gått igenom med Firman och Projektet åtminstonde gett något.
När ett svagt hopp att så är fallet.
Iallafall känns det så på en del av de diskussioner jag haft med olika parter på sistonde.

Har gjort vad jag kan.
Härjat och varit obekväm.
Lotsat in min efterträdare på ett planerat och strukturerat sätt.
Knutit ihop alla lösa trådar.

När kontorsdörrarna gick igen bakom mig ikväll vände jag mig om och tittade på dem.
På något sätt kändes det som att de sätter punkt för ytterligare en etapp i mitt liv.
Det är dags att gå vidare.

Jag har gjort vad jag kan.

Tid för eftertanke

"Gud ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden."
Är väl en rätt bra sammanfattning av det aktuella läget. Förändringens vindar blåser både här och där i mitt liv just nu.

Lite för mycket uppförsbacke i tillvaron nu igen.
Lite för många energitjuvar.
Lite för mycket måste-saker jag glömt på sistonde.
Men det kommer att bli bättre.
Jag städar i livet, bit för bit.

Idag har jag aviserat mitt utträde ur en styrelse vars verksamhet jag under de sista månaderna insett att jag inte längre tror på.
Känns OK, vi är nog helt enkelt färdiga med varandra.

Funderar även över hur jag ska göra med andra sk hedersuppdrag (läs oavlönat nyttjande av min fritid).
Känner att det är en del i mitt liv som inte tillför utan bara tar.
Dags att ändra på det.

Fram med kvast och skyffel. Dags för höststädning i tillvaron.

Det finns hopp...

..om att det faktiskt finns ett liv efter det här förbannade höstmörkret, regnet och hurvigheten.

Snön har i veckan fallit i både Sälen och Åre.

Vi har bokat ställplats för Snigelhuset på campingen i Idre över jul.

En hel vecka.

Jag, Mannen och våra skidor.

Jag räknar dagarna....

Webbcam: Bräcke, Åre