Adventsfrustration

OK,nu kan vi slå fast att Mannen lyckats med bedriften att gifta sig med den minst hemmapyssliga kvinnan i det här kvarteret.
Ge mig en pyts färg och pensel eller en hammare och spik och jag går för det mesta iland med det. Men puffa kuddar och hänga gardiner är bara inte min grej.

I lördags eftermiddag, när de flesta på gatan redan fått upp fräscha julgardiner och trevligt glimmande små adventsljusstakar i fönstren, insåg jag att det var dags att försöka få lite adventsmys även i vårt kök.

Då Mannen var på rep innan adventskonsert tänkte jag passa på.
Lyckades efter mycket bök hitta julgardinerna längst ner i en låda i förrådet där de legat sedan förra julen. Med en jul-cd som stämningssättare och fönsterputs och strykjärn i högsta hugg körde jag därefter igång.

Första fönstret gick som en dans.
Ner med de gamla gardingerna, putsning av fönster, rensning av krukväxter (döda blad väck och lite övrig uppfrächning), strykning av julgardin, upp med ljusstaken (kors i taket – alla lamporna fungerade!) och sedan upp med hela klabbet.
Det här var ju riktigt kul! Stiiila naaatt, heeeliga naatt....

Sedan kommer vi till fönster två.
Det är här det börjar bli problem.

Den arkitekt som någon gång i åttiotalets början ritade vårt kök skulle jag vilja ta ett snack med. Hur tänker man när man sätter två köksfönster (ett smalt på ca 60 cm och ett STOORT på ca 1,5 meter) i vinkel??

Att hitta en gardinupphängning som inte innebär att hela det lilla fönstret täcks (frånsett bara kappa då…) har i alla fall inte jag gått iland med, och den byggsats av olika Kirsstångsvarianter som krävs för att hålla allt på plats är en fara för allt inom tre meters radie från gardinupphängaren. Hur man än gör är det någon av ändarna som hotar att skicka allt från blomkrukor till lampor och väggklocka i golvet!

Inte underlättades situationen av att de julgardiner vi för flera år sedan köpte till köket som en temporär lösning (som nu blivit permanent) inte har fingerkrokshållare, utan sydd sk ”kanal”. För att kunna nyttja Kirsstången krävs därför lite uppfinningsrikedom, då inte fästena riktigt passar.

Det var alltså här det sket ihop sig rejält.
När jag väl fått fast stången i ena änden inträffade minst en av två saker:
1. stången föll isär i sina beståndsdelar
2. när jag efter mycket bök nääääästan fått stången att fästa i hållare två, trillar stången ner från fäste ett eller mittfästet, med följd att hela klabbet går i golvet och det är bara att plocka gardinen av stången och stryka om den….

Efter två timmar var gardinerna omstrukna tre gånger, frustrationen hos frun i huset rätt påtaglig och det förväntansfulla jul-leendet tämligen ansträngt.
Hur många gånger stången fallit isär har jag ingen aning om, men själv hade jag trillat ner från kökspallen två gånger! Då var det dags att, med adrenalinet susande i öronen, ge sig iväg på konserten. Fortfarande utan att ha fått upp de sketna gardinerna!

Så mycket för den adventsstämningen.
Senare i veckan ska jag köpa band till kirskrokar så inte tomten får våra julgardiner i huvudet när han dyker upp. Kanske läge att önska sig en ”huslighetshandbok” eller är det någon som har numret till SommartorpsErnst?

Akronymer och mordgåta

Har nu jobbat en vecka på nya tjänsten. Ja, jobbat och jobbat. Försöker få ett grepp om vem av linjen, processen eller projektet som ansvarar för vad. Har landat i en helt ny (nåja, iallafall delvis..har hänt massor sedan jag konsultade här för nästan sju år sedan så den erfarenheten är nog mer eller mindre passé)värld med eget språk.
Parallellt med den ”vanliga” nytt_jobb_förvirringen försöker jag dessutom få ett grepp om terminologin då Firman är fullkomligt nerlusad av akronymer.
Har faktiskt börjat göra en ordlista för att iallafall hänga med något så när på mötena. På en vecka är jag uppe i 47 förkortningar!

I övrigt kan mina arbetsdagar just nu liknas vid att titta på en bättre mordgåta på tv. Efter en stund börjar man ana vem som kan vara mördaren, bara för att tio minuter senare inse att man hade helt fel och att den bakomliggande storyn i själva verket var något HELT annat.
Mao, jag har en hel massa pusselbitar som far runt i ett enda samelsurium i hjärnvindlingarna. Ibland jackar de i varandra, bara för att flaxa vidare och senare visa sig passa någon annan stans.
Förhoppningsvis kommer dock bilden klarna om några veckor och tills dess får kollegorna stå ut med mina kaskader av mer eller mindre intelligenta frågor. Tack och lov verkar de dock både toleranta och förstående så det kommer nog gå bra. Men det viktigaste av allt. Jag har KUL på jobbet igen! Jag trivs!

Dessutom mår jag bra!
Kan promenera till jobbet (jisses vad jag känner mig hurtig), hinner röja lite hemma på kvällarna och dessutom laga ordentlig middag (oftast tillsammans med Mannen).
Har tom börjat återuppta lite socialt liv!
Och jag saknar inte det gamla jobbet ett dugg!

Första dagen på nya jobbet...

...och jag är aldeles slut i huvudet.
Försöker ta in massor av nya namn, system, rutiner, telefonnummer, inloggningar och you name it.
Men det verkar lovande och min fadder är toppen!
Har dessutom fått lite "Välkomme hit-mail" från före detta kollegor och vänner som jobbar på samma Firma.
Tror det här kommer blir riktigt riktigt bra!

Borde ägnat kvällen åt min hemtenta.
Istället har jag skrålat julsånger tillsammans med Bonustösen.
För full hals!

Tankarna dansar jenka i huvudet men jag är för trött och omtumlad för att få ner dem på pränt.
Kära blogg (och bloggkompisar), lovar skriva mer strukturerat senare i veckan.
Just nu tänker jag bara njuta av att vara julsångsskrålarhes och nytt-jobb-och-fan-vad-livet-ibland-är-härligt-lycklig!

Dörrarna stängs

Idag har jag gjort sista dagen på kontoret.

Har blivit avtackad av kollegor och chef med fika och present.
Chefen avsatte tre kvart av sin tid och stängde till och med av mobiltelefonen!
Kändes lite lustigt när h*n höll det obligatoriska tacktalet tillsammans med presenten. Jag har svårt att tro att h*n vet vad jag sysslat med under det senaste ett och ett halvt året egentligen.....

Hoppas h*n fått sig en tankeställare av det som varit och lägger några knop på att ta det arbetsgivaransvar man faktiskt har för min efterträdare.
I så fall har det jag gått igenom med Firman och Projektet åtminstonde gett något.
När ett svagt hopp att så är fallet.
Iallafall känns det så på en del av de diskussioner jag haft med olika parter på sistonde.

Har gjort vad jag kan.
Härjat och varit obekväm.
Lotsat in min efterträdare på ett planerat och strukturerat sätt.
Knutit ihop alla lösa trådar.

När kontorsdörrarna gick igen bakom mig ikväll vände jag mig om och tittade på dem.
På något sätt kändes det som att de sätter punkt för ytterligare en etapp i mitt liv.
Det är dags att gå vidare.

Jag har gjort vad jag kan.

Tid för eftertanke

"Gud ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden."
Är väl en rätt bra sammanfattning av det aktuella läget. Förändringens vindar blåser både här och där i mitt liv just nu.

Lite för mycket uppförsbacke i tillvaron nu igen.
Lite för många energitjuvar.
Lite för mycket måste-saker jag glömt på sistonde.
Men det kommer att bli bättre.
Jag städar i livet, bit för bit.

Idag har jag aviserat mitt utträde ur en styrelse vars verksamhet jag under de sista månaderna insett att jag inte längre tror på.
Känns OK, vi är nog helt enkelt färdiga med varandra.

Funderar även över hur jag ska göra med andra sk hedersuppdrag (läs oavlönat nyttjande av min fritid).
Känner att det är en del i mitt liv som inte tillför utan bara tar.
Dags att ändra på det.

Fram med kvast och skyffel. Dags för höststädning i tillvaron.

Det finns hopp...

..om att det faktiskt finns ett liv efter det här förbannade höstmörkret, regnet och hurvigheten.

Snön har i veckan fallit i både Sälen och Åre.

Vi har bokat ställplats för Snigelhuset på campingen i Idre över jul.

En hel vecka.

Jag, Mannen och våra skidor.

Jag räknar dagarna....

Webbcam: Bräcke, Åre

Lite kluven i själen

Nu är allt klart med min efterträdare och denna veckan har jag börjat lämna över.
Imorgon har jag en vecka kvar här, sedan går jag till ny arbetsgivare.

Idag tänker jag ägna dagen att städa ur kontoret.
Känns kluvet.
Samtidigt som hjärnan vet att jag gör rätt, går det mot min natur att lämna ett uppdrag som inte är slutfört.
Får väl se det som ytterligare en erfarenhet.
Ska när det här är över sätta mig och försöka få ner lite kring de erfarenheter jag dragit av det här projektet på papper.
Tror det kan vara bra att på något sätt ”synliggöra” så det inte glöms bort.

Hade tänkt avsluta uppdraget med ett litet projektmingel för att ha tillfälle att tacka för mig och på ett bra sätt ”kila in” min efterträdare.
Igår gick inbjudan ut, av de ca 15 som svarat hittills kan två komma….kanske.
Känns snopet, men jag kan ju samtidigt se det lite som kvitto på att jag gör rätt. Det här ÄR inte en prioriterad verksamhet hos uppdragsgivarna, vad deras munnar än säger.

Åter till pappershögarna men jag lär återkomma i frågan.

Projektjämförelse

Dagens mest läsvärda tankar på projektområdet hittar du hos Piri.
Finns inget mer att tillägga än att det här tyvärr inte bara gäller IT projekt....

Samvete 2.

I eftermiddag tänker jag plugga...
På arbetstid.

Men jag säger som en kollega. "-Vad ska de göra, säga upp mig?"
Moahahah......

När snålheten bedrar visheten

Mannen och jag är fena på att dra igång projekt.
Tyvärr är vi inte riktigt lika bra på att slutföra dem.
Vårt hem är därför fullt av NÄSTAN färdiga projekt i form av kabelrännor som saknas, diverse småfix som borde göras etc, etc.

Det som retat mig mest ,och som sedan ett antal år tillbaka börjar bli en snackis i bekantskapskretsen, är vårt skafferi. Det är rörigt, välfyllt…och saknar lucka, (vilket det nu gjort i sisådär tre-fyra år.)
I helgen var det dags att ÄNTLIGEN åtgärda detta.
Nu är det måndag.
Skafferiet saknar fortfarande lucka, men nu har det nya korgar…

Låt oss ta det från början.
När jag och Mannen flyttade ihop stod det ganska snart klart att vi hade för lite skåp i köket och framförallt saknade ett vettigt skafferi.
Jag kan inte ha ett kök utan skafferi! Detta måste lösas.

Tyvärr visade det sig att dagens kökstillverkare inte anser att man behöver ha något skafferi – i alla fall inte i mening ”stort välfyllt skåp a la bullbakande mormor”. De skafferi som nu erbjuds är mer ”utdragbara lådor som fylls med minimala chicka burkar med snygga etiketter och som självstänger sig med en dov duns”.
Hamstrar som jag göre sig icke besvär, men visst, -"vi kan väl ordna något annat, bara du betalar….."

Jo det var just det. Problemet måste lösas men inte till vilka pengar som helst.
Mannen och jag ut till IKEA. Där hittar vi en gigantisk skåpstomme modell garderob. Dessutom nedsatt eftersom den saknade dörr!
Hur svårt kan det vara att få tag på en annan lucka?
Borde inte vara några problem så vi slår till och glada i hågen kör vi hem vårt fynd.
Monterar efter mycket stök och bök ihop den (blytung) och installerar ett stort stadigt ELFA-system med korgar. Perfekt – allt överskådligt och enkelt att hålla ordning och hitta..
Nu saknades bara luckan.

Jo det var just det. Det är NU det visar sig att samtliga luckor vi tittar på har gångjärn som INTE går att få att fungera med ELFA-systemet (såvida man inte vill hitta på någon egen finurlig teknisk lösning och såå händiga är vi inte) och luckfabriken vi besökte i somras bemödade sig inte ens med att återkomma med en offert.
Mao, skafferiet har stått där och samtliga som går förbi på gatan utanför skådar rakt in i vårt kök och därmed även vårt röriga skafferi….

I förra veckan fick jag nog. Nu måste vi hitta en lösning!
Ut till IKEA igen för att denna gång inhandla standardkorgar samt en lucka av standardmodell. Hem med allt i bilen….bara för att konstatera att när vi köpte stommen följde gångjärnen till dörren med dörrförpackningen. Nu tre-fyra år senare skickar IKEA istället med gångjärnen i paketet för skåpstommen! Ut till IKEA igen…
-”Jodå det går att lösa men gångjärnen är beställningsvara och kommer med posten om fyra dagar!”

Så helgens insats har resulterat i nya korgar och belysning i skafferiet. Men fortfarande ingen lucka. Dessutom har vi nu ett ELFA-system ”över”. Frågan är vilken lösning som varit billigast i första steget…..